Mat på konferens - måste man äta då?

[Ceta]

Du har fått många bra svar, men ville bara tillägga, att känns det jobbigt att beställa något du kan äta och få massa frågor om det, så kanske du kan säga att du inte vill ha lunch bara, och ta en promenad till nått ställe där du köper nått själv? Tänker att det kanske skapar färre frågor om du inte är där bara

 

[Avalbane]

Nu har jag inte alls samma problem som dig. Men dom gånger jag varit iväg och det ska bestämmas mat i förtid brukar jag välja vegetariskt pga att jag är väldigt kinkig med hur/vilket kött jag äter. Så för att undvika det hela kör jag på vegetariskt direkt.

Sen har vi mycket konferenser på min arbetsplats. Och dom i köket kan ibland få långa listor med specialkost, och det är till för att lösas, på något sätt. Det är en del av servicen mot kunderna.

Du skulle kunna höra med din kollega om denne kan kolla med stället ni ska till om vilken mat som är tänkt. Dom bör ha en idé om menyn iaf. Så har du något att utgå ifrån. Ifall du kan äta något eller om dom kan göra en variant som passar eller lösa det med en smörgås osv.

 

[Seabaz]

Kan du ringa cafeet och fråga om de kan e-posta sin meny (ta ett foto och skicka) till dig?

Se om det finns något du gillar och sedan säga till lunchansvarig att tyvärr kan jag inte äta något av alternativen men jag har kollat upp deras meny och detta är ok.

Säg inte varför du inte kan äta nåt annat. Det r ingen annans business

Förhoopningsvis har cafeet nåt du kan äta eller beredda att göra en lunchmacka efter önskemål. Det är ju liksom inget konstigt idag 2021 kan man tycka

 

[Nebraska]

Jag vill börja med att den här tråden har inte med mina kollegor att göra och deras gränslösa kommentarer. Jag undanber mig därför alla kommentarer som har med detta och den tidigare tråden att göra, för det handlar inte om det. Däremot har det väldigt mycket att göra med själva grundproblemet, att jag är en extrem picky eater.

Min arbetsplats ska åka på en konferens över dagen nästa vecka. Jag har inte ägnat det så mycket tankar fram tills alldeles nyss, när min kollega som har hand om hela arrangemanget skickade ut ett mejl om att vi ska sätta upp oss på en lista över vilken mat vi vill äta. Men nu har jag sån ångest att jag sitter här med hjärtklappning och illamående deluxe och känner allra helst för att bara sjukskriva mig den dagen för att slippa alltihop.

Jag är extremt, extremt kräsen när det gäller mat. Det finns inte många maträtter jag äter och det är på den nivån att jag får kräkreflex om jag får in något i munnen som jag inte gillar. Jag har självdiagnostiserat mig med selektiv ätstörning, typ allting stämmer på mig. Detta var självklart ett mycket större problem när jag var liten och inte fick välja själv vad jag vill äta, som i skolmatsalen. Som vuxen vet jag vilka maträtter jag äter, väljer att äta något annat om familjen äter något som jag inte kan äta, och jag har också mina "säkra rätter" på restaurang, så bara jag får kika på menyn innan och se att det finns något jag äter där är det absolut inga problem med att gå ut och äta heller.

Däremot blir det ett problem när det inte finns en valmöjlighet - det vill säga när det är typ dagens rätt som finns på menyn och inget annat. Eller som i det här fallet, allt som kollegan skrev fanns på menyn är rätter som jag vet att jag inte kommer kunna äta. (Lunchmenyer brukar generellt vara mycket, mycket sämre för mig än middags-menyer.)

Om jag tolkar kollegan rätt kommer vi även erbjudas fika både förmiddag och eftermiddag, jag vet inte "menyn" där men misstänker rent spontant något frall/frukost-liknande på förmiddagen och fika-fika på eftermiddagen. Det kommer jag förmodligen kunna äta. Min fråga är - måste man äta (lunchen) när man är på konferens? Känns ju extremt onödigt dessutom att arbetsgivaren ska betala för min portion av något som jag inte kommer kunna ta en enda tugga av. Hur brukar det gå till, är det någon här som exempelvis är väldigt allergisk som kanske måste ha anpassad kost för det? Jag har bara varit på en enda sån här resa tidigare, och med det i färskt minne vet jag hur jobbigt jag tyckte det var. Kan man erbjuda sig att själv bekosta det man vill äta och välja något annat (det är ett café, så de måste väl ha nån vanlig enkel macka tänker jag)? Jag kommer ju liksom inte kunna tillbringa lunchen på toaletten för att slippa äta (standard-Kiwifrukt som barn när man blev bjuden på mat hos en kompis eller när det var äcklig mat i skolmatsalen).

Jag undanber mig också tips om att söka vård för det här, för det kommer ju knappast hjälpa mig till nästa vecka.

Mat jag inte tycker om kan jag inte äta, det går bara inte., och vid vissa tillfällen blir det som ett socialt handikapp. Varit på en hel del konferenser. Är det lunch med buffe brukar det kunna lösa sig bra med sallad och bröd helt enkelt. Annars åker jag iväg och äter om jag är hungrig, ofta klarar man sig på förmiddagsfikat och frukt. Jag gör ingen sak av det.

 

[Kiwifrukt]

Nu har jag inte alls samma problem som dig. Men dom gånger jag varit iväg och det ska bestämmas mat i förtid brukar jag välja vegetariskt pga att jag är väldigt kinkig med hur/vilket kött jag äter. Så för att undvika det hela kör jag på vegetariskt direkt.

Sen har vi mycket konferenser på min arbetsplats. Och dom i köket kan ibland få långa listor med specialkost, och det är till för att lösas, på något sätt. Det är en del av servicen mot kunderna.

Du skulle kunna höra med din kollega om denne kan kolla med stället ni ska till om vilken mat som är tänkt. Dom bör ha en idé om menyn iaf. Så har du något att utgå ifrån. Ifall du kan äta något eller om dom kan göra en variant som passar eller lösa det med en smörgås osv.

Kollegan har skickat ut en lista med vilka rätter som man kan välja på. Tyvärr är det ingen av dessa jag äter. Jag är extremt skeptisk till allt vegetariskt, främst för att vi aldrig ätit det hemma när jag växte upp. Jag äter inte skaldjur. Fisk går dock oftast bra, men givetvis är fiskalternativet den här veckan fisk- och skaldjurssoppa med saffran, jag äter varken skaldjur eller saffran. Räkor ingår i flera av alternativen.

Jag vet att jag låter som ett bortskämt barn, och det är säkert fin mat (jag vet inte hur många gånger jag rymt från en sån här tillställning för att åka till McDonalds istället), men det hjälper ju inte när jag håller på att kräkas av att försöka tvinga mig.

Jag funderar på att bara välja att inte delta i lunchen. Fika gånger två är ungefär den nivån jag brukar äta lunch. Känns svårt att ta med sig något eftersom jag inte vet tillgång till kylskåp. Det blir ju liksom en frukt eller så som är medtagbart.

 

[Youma]

Jag vet att jag låter som ett bortskämt barn, och det är säkert fin mat (jag vet inte hur många gånger jag rymt från en sån här tillställning för att åka till McDonalds istället), men det hjälper ju inte när jag håller på att kräkas av att försöka tvinga mig.

Nej, du låter inte som ett bortskämt barn. Jag gissar att någon har sagt så till dig nån gång, och det sitter kvar?

Det är inte "bortskämt" att vara selektiv med mat, för det är ingenting man har valt för att man tycker att det är roligt. Tvärtom, man blir ju begränsad i det de flesta tycker är rätt roligt- att få äta olika spännande maträtter.
Det är inte en lyx, det är en begränsning man får leva med, och kanske jobba på så gott som det går.

Jag har vänner med autism, de är också selektiva med mat, de gör det inte direkt för att jävlas med någon och vara besvärliga. De upplever bara maten annorlunda än de flesta.

De flesta människor har någon mat de ryggar för, en del har mer, andra mindre. En backar kanske för pitepalt eller blodkorv, eller soppa på strimlad komage, en annan drar gränsen vid rostade insekter etc.
För några är i stort sätt allt som pitepalt, utom några få saker som går att äta utan att det vänder sig i magen.

Ingen skulle komma på tanken ens att tvinga alla att äta pitepalt och säga att de är bortskämda barn om de inte vill.

 

[Manji]

Jag vill börja med att den här tråden har inte med mina kollegor att göra och deras gränslösa kommentarer. Jag undanber mig därför alla kommentarer som har med detta och den tidigare tråden att göra, för det handlar inte om det. Däremot har det väldigt mycket att göra med själva grundproblemet, att jag är en extrem picky eater.

Min arbetsplats ska åka på en konferens över dagen nästa vecka. Jag har inte ägnat det så mycket tankar fram tills alldeles nyss, när min kollega som har hand om hela arrangemanget skickade ut ett mejl om att vi ska sätta upp oss på en lista över vilken mat vi vill äta. Men nu har jag sån ångest att jag sitter här med hjärtklappning och illamående deluxe och känner allra helst för att bara sjukskriva mig den dagen för att slippa alltihop.

Jag är extremt, extremt kräsen när det gäller mat. Det finns inte många maträtter jag äter och det är på den nivån att jag får kräkreflex om jag får in något i munnen som jag inte gillar. Jag har självdiagnostiserat mig med selektiv ätstörning, typ allting stämmer på mig. Detta var självklart ett mycket större problem när jag var liten och inte fick välja själv vad jag vill äta, som i skolmatsalen. Som vuxen vet jag vilka maträtter jag äter, väljer att äta något annat om familjen äter något som jag inte kan äta, och jag har också mina "säkra rätter" på restaurang, så bara jag får kika på menyn innan och se att det finns något jag äter där är det absolut inga problem med att gå ut och äta heller.

Däremot blir det ett problem när det inte finns en valmöjlighet - det vill säga när det är typ dagens rätt som finns på menyn och inget annat. Eller som i det här fallet, allt som kollegan skrev fanns på menyn är rätter som jag vet att jag inte kommer kunna äta. (Lunchmenyer brukar generellt vara mycket, mycket sämre för mig än middags-menyer.)

Om jag tolkar kollegan rätt kommer vi även erbjudas fika både förmiddag och eftermiddag, jag vet inte "menyn" där men misstänker rent spontant något frall/frukost-liknande på förmiddagen och fika-fika på eftermiddagen. Det kommer jag förmodligen kunna äta. Min fråga är - måste man äta (lunchen) när man är på konferens? Känns ju extremt onödigt dessutom att arbetsgivaren ska betala för min portion av något som jag inte kommer kunna ta en enda tugga av. Hur brukar det gå till, är det någon här som exempelvis är väldigt allergisk som kanske måste ha anpassad kost för det? Jag har bara varit på en enda sån här resa tidigare, och med det i färskt minne vet jag hur jobbigt jag tyckte det var. Kan man erbjuda sig att själv bekosta det man vill äta och välja något annat (det är ett café, så de måste väl ha nån vanlig enkel macka tänker jag)? Jag kommer ju liksom inte kunna tillbringa lunchen på toaletten för att slippa äta (standard-Kiwifrukt som barn när man blev bjuden på mat hos en kompis eller när det var äcklig mat i skolmatsalen).

Jag undanber mig också tips om att söka vård för det här, för det kommer ju knappast hjälpa mig till nästa vecka.

Nej man är inte skyldig att äta det som erbjuds på konferenser. Och jag har svårt att se att arbetsgivaren har rätt att göra avdrag för måltid som man avstått ifrån och inte aktivt beställt. Meddela ansvarig redan nu att du inte tänker äta lunch på konferensen?

Som historia kan jag berätta om kollegan, äkta köttätare in i sitt eget kött, fick veta att konferensen middag bestod av trerätters vegansk mat. Han reste sig från sittande bord och gick till donken. Till och med i sista sekunden är det faktiskt okej att avstå

 

[Kiwifrukt]

Nej, du låter inte som ett bortskämt barn. Jag gissar att någon har sagt så till dig nån gång, och det sitter kvar?

Det är inte "bortskämt" att vara selektiv med mat, för det är ingenting man har valt för att man tycker att det är roligt. Tvärtom, man blir ju begränsad i det de flesta tycker är rätt roligt- att få äta olika spännande maträtter.
Det är inte en lyx, det är en begränsning man får leva med, och kanske jobba på så gott som det går.

Jag har vänner med autism, de är också selektiva med mat, de gör det inte direkt för att jävlas med någon och vara besvärliga. De upplever bara maten annorlunda än de flesta.

De flesta människor har någon mat de ryggar för, en del har mer, andra mindre. En backar kanske för pitepalt eller blodkorv, eller soppa på strimlad komage, en annan drar gränsen vid rostade insekter etc.
För några är i stort sätt allt som pitepalt, utom några få saker som går att äta utan att det vänder sig i magen.

Ingen skulle komma på tanken ens att tvinga alla att äta pitepalt och säga att de är bortskämda barn om de inte vill.

Tack, detta behövde jag höra. Jag har önskat så många gånger att jag inte hade de här problemen, tänk att bara följa med på konferensen utan att oroa sig i en vecka innan över maten? Slippa tacka nej om någon frågar om utelunch. Slippa planera in i minsta detalj vart man ska gå för att man ska vara ”safe”.

Jag försökte ”skärpa mig” när jag började gymnasiet. Tänkte att nu skulle det bli annorlunda. Nu skulle jag vara som alla andra. Det gick inte alls. Och man känner sig så jobbig och så uttittad och så gnällig när man sitter och skyfflar en potatis fram och tillbaka på tallriken för att det ska se ut som om jag ätit.

Särskilt som jag är normalviktig och ingen misstänker anorexi utan snarare bara just ”bortskämd unge”.

 

[tanten]

Kollegan har skickat ut en lista med vilka rätter som man kan välja på. Tyvärr är det ingen av dessa jag äter. Jag är extremt skeptisk till allt vegetariskt, främst för att vi aldrig ätit det hemma när jag växte upp. Jag äter inte skaldjur. Fisk går dock oftast bra, men givetvis är fiskalternativet den här veckan fisk- och skaldjurssoppa med saffran, jag äter varken skaldjur eller saffran. Räkor ingår i flera av alternativen.

Jag vet att jag låter som ett bortskämt barn, och det är säkert fin mat (jag vet inte hur många gånger jag rymt från en sån här tillställning för att åka till McDonalds istället), men det hjälper ju inte när jag håller på att kräkas av att försöka tvinga mig.

Jag funderar på att bara välja att inte delta i lunchen. Fika gånger två är ungefär den nivån jag brukar äta lunch. Känns svårt att ta med sig något eftersom jag inte vet tillgång till kylskåp. Det blir ju liksom en frukt eller så som är medtagbart.

Nej jösses - du är inget bortskämt barn!!

Jag har diabetes och njursvikt. Kan verkligen inte äta allt längre.
Ingen har rätt att ha några som helst synpunkter på vad jag äter och inte äter. Det är min ensak och ska inte ens diskuteras. Det är min kropp. Punkt.

 

[Lager]

Tack, detta behövde jag höra. Jag har önskat så många gånger att jag inte hade de här problemen, tänk att bara följa med på konferensen utan att oroa sig i en vecka innan över maten? Slippa tacka nej om någon frågar om utelunch. Slippa planera in i minsta detalj vart man ska gå för att man ska vara ”safe”.

Jag försökte ”skärpa mig” när jag började gymnasiet. Tänkte att nu skulle det bli annorlunda. Nu skulle jag vara som alla andra. Det gick inte alls. Och man känner sig så jobbig och så uttittad och så gnällig när man sitter och skyfflar en potatis fram och tillbaka på tallriken för att det ska se ut som om jag ätit.

Särskilt som jag är normalviktig och ingen misstänker anorexi utan snarare bara just ”bortskämd unge”.

Folk som kommenterar andras mat visar mest sin egen brist på social kompetens.

Jag hade nog gjort det bekvämt för mig och tackat nej till konferenslunchen bara, gått iväg och ätit ensam någonstans i närheten.

 

[Flixon]

Tack, detta behövde jag höra. Jag har önskat så många gånger att jag inte hade de här problemen, tänk att bara följa med på konferensen utan att oroa sig i en vecka innan över maten? Slippa tacka nej om någon frågar om utelunch. Slippa planera in i minsta detalj vart man ska gå för att man ska vara ”safe”.

Jag försökte ”skärpa mig” när jag började gymnasiet. Tänkte att nu skulle det bli annorlunda. Nu skulle jag vara som alla andra. Det gick inte alls. Och man känner sig så jobbig och så uttittad och så gnällig när man sitter och skyfflar en potatis fram och tillbaka på tallriken för att det ska se ut som om jag ätit.

Särskilt som jag är normalviktig och ingen misstänker anorexi utan snarare bara just ”bortskämd unge”.

Många som inte är kräsna verkar tro att vi som är petiga (oavsett anledning) är det för skojs skull. Så är det ju verkligen inte, det finns så mycket mat jag önskar att jag ville äta men det går bara inte, det smakar äckligt. Och jag har ingen bakomliggande allergi, ätstörning eller sjukdom, jag är bara kräsen. Det verkar provocera något oerhört...

 

[Görel]

Tack, detta behövde jag höra. Jag har önskat så många gånger att jag inte hade de här problemen, tänk att bara följa med på konferensen utan att oroa sig i en vecka innan över maten? Slippa tacka nej om någon frågar om utelunch. Slippa planera in i minsta detalj vart man ska gå för att man ska vara ”safe”.

Jag försökte ”skärpa mig” när jag började gymnasiet. Tänkte att nu skulle det bli annorlunda. Nu skulle jag vara som alla andra. Det gick inte alls. Och man känner sig så jobbig och så uttittad och så gnällig när man sitter och skyfflar en potatis fram och tillbaka på tallriken för att det ska se ut som om jag ätit.

Särskilt som jag är normalviktig och ingen misstänker anorexi utan snarare bara just ”bortskämd unge”.

Jag känner igen mig så oerhört väl i det du skriver. När jag var stressad blev låsningen värre, det fanns tillfällen då jag bara klarade av att äta råa grönsaker. Och stressen kom vid tillfällen som du beskriver, då det inte gick att kontrollera vad som bjöds. När andra såg fram mot att bli bjudna på mat var jag förskräckt över att behöva låtsas vara tacksam för att ha fått något jag absolut inte kan tänka mig att äta.

För mig blev det lättare när jag blev över 30 och vågade pröva några saker som jag aldrig varit i närheten av, och insåg att jag gillade några saker som tidigare fått mig att rysa. Jag behövde en trygg och icke dömande omgivning för att kunna ta det steget.

Nu för tiden säger jag bara att det inte är något för mig när någon försöker bjuda mig på något som ger mig kväljningar. Jag har fullt med vänner som har bestämda åsikter om vad de äter och vad de absolut inte äter och vi har alla inställningen att vuxna människor får själv bestämma vad de vill äta och inte äta.

Världen är full av människor som har svårt för olika smaker eller konsistenser och det har andra ingenting med att göra.

 

[nullo-modo]

Tycker inte alls du är barnslig och har också sstt diagnosen selektivt ätande på mig själv.
Själv är mitt problem konsistens och inte så mycket smaken. tex så har jag problem med något så enkelt som tillagade grönsaker.

 

[Kiwifrukt]

Folk som kommenterar andras mat visar mest sin egen brist på social kompetens.

Jag hade nog gjort det bekvämt för mig och tackat nej till konferenslunchen bara, gått iväg och ätit ensam någonstans i närheten.

Ska tillägga med tanke på min andra tråd att de som ska delta på den konferensen är kanske en eller två av de personer som brukar ”plåga” mig i cafeterian/matsalen på jobbet, så jag är egentligen inte rädd för att det ska bli kommentarer i stil med dem som jag brukar få. Inte just den dagen och med de människorna. Utan det är som flera redan skrivit mer att jag tillskriver mig själv egenskaper som ”bortskämd” och ”gnällig”, och blir extremt känslig om någon ens sneglar åt mitt håll. Lite orättvist mot de andra deltagarna eftersom jag nästan kan lova redan nu att just de kommer inte säga något.

Problemet på jobbet i vanliga fall är gamla kollegor på en annan avdelning och personer som inte ens har med mig att göra alls som är värst.

 

[Avalbane]

Kollegan har skickat ut en lista med vilka rätter som man kan välja på. Tyvärr är det ingen av dessa jag äter. Jag är extremt skeptisk till allt vegetariskt, främst för att vi aldrig ätit det hemma när jag växte upp. Jag äter inte skaldjur. Fisk går dock oftast bra, men givetvis är fiskalternativet den här veckan fisk- och skaldjurssoppa med saffran, jag äter varken skaldjur eller saffran. Räkor ingår i flera av alternativen.

Jag vet att jag låter som ett bortskämt barn, och det är säkert fin mat (jag vet inte hur många gånger jag rymt från en sån här tillställning för att åka till McDonalds istället), men det hjälper ju inte när jag håller på att kräkas av att försöka tvinga mig.

Jag funderar på att bara välja att inte delta i lunchen. Fika gånger två är ungefär den nivån jag brukar äta lunch. Känns svårt att ta med sig något eftersom jag inte vet tillgång till kylskåp. Det blir ju liksom en frukt eller så som är medtagbart.

Tycker inte alls du är bortskämd.
Vi är alla olika.
Själv äter jag inte saker från hav/vatten. Endel dagar kan jag äta lite skinka. Ibland någon liten köttbit. Allt beror på just där och då: vem har lagat. Ser/luktar det konstigt. Kan ätit en sak ena dagen, dagen därpå går det inte alls utan jag mår illa av att bara tänka på det.

Tillägg:
"fisk- och skaldjurssoppa med saffran, jag äter varken skaldjur eller saffran."

Där skulle ett alternativ kunna vara att du är "allergisk" mot skaldjur och saffran. Skulle det kunna gå att få något annat till fisken?



Annars tycker helt klart du kan smita iväg. Gå iväg/en promenad på lunchen och äta något du själv känner för.

 

[Nebraska]

Tycker inte alls du är bortskämd.
Vi är alla olika.
Själv äter jag inte saker från hav/vatten. Endel dagar kan jag äta lite skinka. Ibland någon liten köttbit. Allt beror på just där och då: vem har lagat. Ser/luktar det konstigt. Kan ätit en sak ena dagen, dagen därpå går det inte alls utan jag mår illa av att bara tänka på det.

Tillägg:
"fisk- och skaldjurssoppa med saffran, jag äter varken skaldjur eller saffran."

Där skulle ett alternativ kunna vara att du är "allergisk" mot skaldjur och saffran. Skulle det kunna gå att få något annat till fisken?



Annars tycker helt klart du kan smita iväg. Gå iväg/en promenad på lunchen och äta något du själv känner för.

Inför sånt som konferenser ect. så efterfrågas det alltid efter allergier. Jag har sett en mycket bättre sak: Vad har du för matpreferenser?

 

[Shaggy]

Ska tillägga med tanke på min andra tråd att de som ska delta på den konferensen är kanske en eller två av de personer som brukar ”plåga” mig i cafeterian/matsalen på jobbet, så jag är egentligen inte rädd för att det ska bli kommentarer i stil med dem som jag brukar få. Inte just den dagen och med de människorna. Utan det är som flera redan skrivit mer att jag tillskriver mig själv egenskaper som ”bortskämd” och ”gnällig”, och blir extremt känslig om någon ens sneglar åt mitt håll. Lite orättvist mot de andra deltagarna eftersom jag nästan kan lova redan nu att just de kommer inte säga något.

Problemet på jobbet i vanliga fall är gamla kollegor på en annan avdelning och personer som inte ens har med mig att göra alls som är värst.

Men alltså vad har du för elaka kollegor
Finns det ingen på ditt jobb som kan hjälpa dig med att tala om för dem att de inte har något med din lunch att göra (Jag misstänker att matfrågan blivit så infekterad för dig att du inte klarar av det själv). Om inte annat borde din chef kunna ta plågoandarna åt sidan och tala om att mobbning inte är acceptabelt på arbetsplatsen.

 

[Avalbane]

Inför sånt som konferenser ect. så efterfrågas det alltid efter allergier. Jag har sett en mycket bättre sak: Vad har du för matpreferenser?

Helt klart mycket bättre med matpreferenser.

Då kommer man även ifrån "alla är allergiska nu förtiden. Borde vara ett måste på att ha läkarintyg".

Som jag hört från fd kollega när det var mycket olika att ta hänsyn till i köket.

 

[Kiwifrukt]

Men alltså vad har du för elaka kollegor
Finns det ingen på ditt jobb som kan hjälpa dig med att tala om för dem att de inte har något med din lunch att göra (Jag misstänker att matfrågan blivit så infekterad för dig att du inte klarar av det själv). Om inte annat borde din chef kunna ta plågoandarna åt sidan och tala om att mobbning inte är acceptabelt på arbetsplatsen.

Nu är just de här personerna (som är mina ”riktiga” kollegor och som jag har samma chef med) relativt sansade. Många av dem är såna som enbart suttit tysta, eller möjligen såna som behöver en ”katalysator” i form av en annan person som redan klagat på mig för att själva göra det. En av dessa har även försökt stå upp för mig vid ett tidigare tillfälle, utan resultat.

Före pandemin tillhörde jag en annan grupp. Vi åt oftast tillsammans i en mix av den nya gruppen och den gamla. Den gamla gruppen var värre (i kombination med vissa personer i den nya, samt folk som tillhörde den gruppen då men nu bytt arbetsplats). De allra värsta är personer som inte jobbar med mig alls.

Det har egentligen inte med det här problemet att göra, för här är det största problemet att det bara serveras rätter på konferensen som jag inte kan äta. Men om jag skulle gå ner till matsalen på jobbet skulle jag direkt bli attackerad av gamla kollegor från den gamla gruppen och av de plågoandar som inte ens har med mig att göra. Det vet jag lika väl som att det blir tisdag efter måndag. Jag vet också att det enda som möjligen skulle få tyst på dem är om jag bränner av dem ordentligt, men då kommer vi garanterat bli ovänner. Inte för att jag vill ha dem i mitt liv, men ovänner när man måste fortsätta vara på samma arbetsplats och samma våningsplan känns lite jobbigt (vissa av dem vill jag innerst inne bränna av av många andra skäl).

Men som sagt, det är inte grundproblemet med just konferensen.

 

[yamyam]

Nej, du låter inte som ett bortskämt barn. Jag gissar att någon har sagt så till dig nån gång, och det sitter kvar?

Det är inte "bortskämt" att vara selektiv med mat, för det är ingenting man har valt för att man tycker att det är roligt. Tvärtom, man blir ju begränsad i det de flesta tycker är rätt roligt- att få äta olika spännande maträtter.
Det är inte en lyx, det är en begränsning man får leva med, och kanske jobba på så gott som det går.

Jag har vänner med autism, de är också selektiva med mat, de gör det inte direkt för att jävlas med någon och vara besvärliga. De upplever bara maten annorlunda än de flesta.

De flesta människor har någon mat de ryggar för, en del har mer, andra mindre. En backar kanske för pitepalt eller blodkorv, eller soppa på strimlad komage, en annan drar gränsen vid rostade insekter etc.
För några är i stort sätt allt som pitepalt, utom några få saker som går att äta utan att det vänder sig i magen.

Ingen skulle komma på tanken ens att tvinga alla att äta pitepalt och säga att de är bortskämda barn om de inte vill.

Åh, jag förstår dig verkligen, jag har en liknande problematik kring mat. Det ÄR jättejobbigt, och blir lätt kopplat till skam, till exempel som du skriver kan man verkligen känna sig som ett bortskämt barn. Det handlar ju förstås absolut inte om det men likt förbannat hamnar man lätt där, framförallt när man känner den typ av press som du gör kring detta.

Om jag hade varit du hade jag tackat nej till lunch, gått en promenad och köpt en macka eller så att äta ifred. Personligen tycker jag att det är ”nog” att vara på konferens en hel dag, att en sådan paus kan vara välbehövlig.