Markskygg häst + trygghet/förtroende

[Roheryn]

Min häst är egentligen allt jag drömt om - brukar säga (eller iaf tänka) att han är precis den hästen jag fantiserade om när jag var 10 år! Han är också en väldigt vänlig och lite försiktig häst, han reagerar sällan "stort" utan går undan och går in i sig själv om något är läskigt. I ridningen blir han seg som sirap om han inte är bekväm i situationen, han kan också "frysa fast", men det brukar gå att lirka med honom så han går framåt igen.

Vårt problem är att han är markskygg. Minsta grej på marken som inte brukar vara där är läskig - en vattenpöl, en hästskit, spår efter traktorn, skuggor en solig dag... En kväll när jag var ute och red gjorde han väldigt märkliga skutt och jag undrade vad som var fel - tills jag insåg att han försökte hoppa över skuggorna från staketstolparna som stod längs vägen!

Jag som ryttare har egentligen inte så ont av det här till vardags - skutten kan jag leva med och han brukar ju gå att övertala att gå framåt - men jag skulle verkligen önska att jag kunde tala om för honom att han inte behöver vara rädd, att jag aldrig skulle be honom att gå någonstans där det är farligt på riktigt.

I en del situationer är han klart tryggare - han blir sällan orolig när vi är i paddocken, oavsett om där är skuggor eller inte. Där är han också mer "jämn" i framåtbjudningen än ute och vi har oftast väldigt bra ridpass där. Rider vi ut tillsammans med en annan häst går han alltid fram och fryser aldrig fast, men reagerar i övrigt ändå på saker på marken - hoppar över eller hoppar åt sidan vanligtvis. Är det mulet och alltså inga tydliga skuggor är markskyggheten till 90% borta. Och i vanlig hantering från marken är han också okej men behöver ofta vad jag uppfattar som "tid att tänka" - typ "oj, den vattenslangen låg inte på gårdsplanen i morse när jag gick ut, undrar om jag vågar gå över den?" och så stannar han, kollar, nosar och bestämmer sig för att jo, det var nog okej.

Det jag efterfrågar är egentligen tips på hur jag får hästen att bli tryggare med MIG, även när jag sitter på ryggen. Problemet är INTE att hästen stannar, skyggar osv, för det kan jag hantera, utan problemet är att han ska behöva bli rädd hela tiden. Andra saker har vi jobbat med över lång tid och med mycket tålamod - han var t.ex. väldigt rädd om sina bakben och ville inte lyfta dem för varken mig eller hovslagaren, men det har vi fått bort genom att bara mjukt och lugnt visa honom att det inte händer något otäckt när man lyfter benen, och genom att vänta på honom tills han är redo att lyfta. Samma sak med flugspray - där har jag mer konsekvent jobbat med att ge godis samtidigt som jag sprayar och han är nu okej med att man gör det. Så några små plus på förtroendekontot har jag nog skrapat ihop, men vill som sagt gärna ha tips på fler saker jag kan göra för att han ska känna att det jag ber honom är okej. (grundläggande behov som tuggtid, sällskap i hagen, rörelse osv är tillgodosedda, så fokusera gärna på relationen häst - människa i tipsen)

 

[the_connemara]

Nu är detta en chansning men något jag hoppas mycket på för egen del så skriver här ändå eftersom våra hästar låter lite lika. Min är inte markskygg men spänd, tittig och introvert. Och med en stor dos av obehag kopplat till många år där han presterat utanför sin egentliga komfortzon då han alltid gått fram och gjort det man bett honom om trots rädslan.

Jag fick tips om en R+-tränare och vi har hunnit vara med ett par gånger nu i vår. Både jag och hästen hade 0 erfarenhet av det sedan innan. Skillnaden på honom både från träning till träning och hur han är i vardagen (jag tränar nästan inget på egen hand då jag inte vill råka göra fel) är verkligen jättestor! Och då gör jag nog egentligen inget annorlunda tror jag. Bara att vi fått ha de där tillfällena där han insett att INGET verkligen krävs av honom utan att det är han som för första gången 100% sätter ribban och verkligen allt han gör faktiskt är perfekt och jättebra, det liksom verkar ha låst upp något i honom som gör det lättare för oss båda.

Han var otroligt skeptiskt till en början, han må se lugn ut men det är för att han är så mycket i freeze mode att han inte en äter en godis om man ger honom. Han trodde liksom inte det var riktigt sant Till att sista träningen och även när jag bara gjort vanligt markarbete (vi tränar annars lite akademiskt och R+-tränaren också fast med R+) själv hemma själv vid behov eller på kommando ta paus samt startar träningen igen.

Så himla fint att han så snabbt snappade upp grunderna i att istället för att bli mer spänd visa att nu var något lite jobbigt så nu behöver han paus och sedan när han är redo testar vi igen. Det känns verkligen SÅ värdefullt för att lyckas göra saker tillsammans utan att stressnivån stiger och att han bara "kontrollerar" sig och är lydig utan att egentligen vara avspänt delaktig.

 

[Roheryn]

Nu är detta en chansning men något jag hoppas mycket på för egen del så skriver här ändå eftersom våra hästar låter lite lika. Min är inte markskygg men spänd, tittig och introvert. Och med en stor dos av obehag kopplat till många år där han presterat utanför sin egentliga komfortzon då han alltid gått fram och gjort det man bett honom om trots rädslan.

Jag uppfattar inte min häst som i grunden särskilt spänd. Introvert är han och han är som jag skrev "försiktig". Inte jätterädd och inte väldigt reaktiv, men lite försiktig och osäker. Möjligtvis lite tittig, men inte så jag får den där spända känslan av honom. Jag tror dock att han, precis som din häst, gått utanför sin komfortzon ganska mycket för att han är en snäll häst som vill göra det man ber honom. Mitt mål är att göra hans komfortzon större!

Jag fick tips om en R+-tränare och vi har hunnit vara med ett par gånger nu i vår. Både jag och hästen hade 0 erfarenhet av det sedan innan. Skillnaden på honom både från träning till träning och hur han är i vardagen (jag tränar nästan inget på egen hand då jag inte vill råka göra fel) är verkligen jättestor! Och då gör jag nog egentligen inget annorlunda tror jag. Bara att vi fått ha de där tillfällena där han insett att INGET verkligen krävs av honom utan att det är han som för första gången 100% sätter ribban och verkligen allt han gör faktiskt är perfekt och jättebra, det liksom verkar ha låst upp något i honom som gör det lättare för oss båda.

Jag tränar en del R+ och gör det enbart på egen hand. Det funkar fint för det jag använder det till, men har inte varit revolutionerande i övrigt. Vad gör ni för övningar med er R+ tränare?

Han var otroligt skeptiskt till en början, han må se lugn ut men det är för att han är så mycket i freeze mode att han inte en äter en godis om man ger honom. Han trodde liksom inte det var riktigt sant Till att sista träningen och även när jag bara gjort vanligt markarbete (vi tränar annars lite akademiskt och R+-tränaren också fast med R+) själv hemma själv vid behov eller på kommando ta paus samt startar träningen igen.

Så himla fint att han så snabbt snappade upp grunderna i att istället för att bli mer spänd visa att nu var något lite jobbigt så nu behöver han paus och sedan när han är redo testar vi igen. Det känns verkligen SÅ värdefullt för att lyckas göra saker tillsammans utan att stressnivån stiger och att han bara "kontrollerar" sig och är lydig utan att egentligen vara avspänt delaktig.

När jag läser detta så inser jag ju att min häst inte i grunden är spänd - han är tvärtom ganska chill med ganska mycket - och vi har till och med tränat R+ med "konstiga saker på marken" (gymnastikmatta från Ikea som han efter ett par träningspass villigt ställer sig på), men det känns svårt att ta detta med sig till andra situationer. Fint att det gjort så stor skillnad för er!

 

[the_connemara]

Jag lyckas inte citatsvara flera från mobilen

Jag är helt ointresserad av trick o dyl så jag tror egentligen min enda önskan när vi började träna R+ var typ "mer rörelseglädje". Eftersom vår tränare är väldigt noga med att hästarna inte ska bli frustrerade så har vi ju egentligen dessutom bara gjort basicsaker med att pausa, starta träningen och ta paus igen. När det inte är paus har vi gjort enklare övningar som främjar framåtrörelse och att kliva upp/av saker och backat lite. Jag har som sagt ingen erfarenhet av R+ alls så vet inte om det är anpassat till att vi vill ha mer framåt eller allmänt men tex ryggningen läggs till efter att han fått en bra sökning till stationär target, alltså kommer framåtstegen efter ryggningen bli belönade utan att jag ber honom gå framåt. Likaså handhållen target användes så kort som möjligt som start i början och används sedan som ett stopp istället. Just för att att röra sig framåt ska få lov att komma utifrån hans önskan om det och targeten ger ett tydligt stopp och beröm. Gud så långt, är säkert inte alls användbart om du tränar R+ redan Men något däri har liksom gjort att den där tvekan jag upplevt i alla år vi haft tillsammans minskat så himla mycket! Det är liksom mycket mer "Okej, vart ska vi för att hitta på något kul? " nu jämfört med "Eh, vad kommer hända nu " bara av så enkla saker som att be honom komma för att äta sin mat i hagen eller flytta sig i stallgången.

Att utöka hans komfortzon. Är han bra på att visa och du känna av när ni börjar närma er gränsen? Jag funderar på om det är Tigers och min nya kommunikation om att ta paus som gör att han känns så mycket mer avspänd till att följa med mig på mer förslag. Just i träningen hemma från marken känns det så. Vi har haft en turbulent månad hemma i stallet med ny kompis så inte testat det ut på promenad ännu (där blir han också lätt att han vill stanna upp).

 

[skiesabove]

Hur länge har du haft honom / hur länge har ni tränat på uteritter? Går ni ofta ut på promenad eller rider ut med någon?

Jag tänker att det kanske handlar om att bygga en positiv erfarenhetsbank? Gå på en promenad med vänligt stöttande, sitta upp sista 10 minuterna på väg hem, långsamt öka tiden uppsutten?

 

[Roheryn]

Jag lyckas inte citatsvara flera från mobilen

Jag är helt ointresserad av trick o dyl så jag tror egentligen min enda önskan när vi började träna R+ var typ "mer rörelseglädje". Eftersom vår tränare är väldigt noga med att hästarna inte ska bli frustrerade så har vi ju egentligen dessutom bara gjort basicsaker med att pausa, starta träningen och ta paus igen. När det inte är paus har vi gjort enklare övningar som främjar framåtrörelse och att kliva upp/av saker och backat lite. Jag har som sagt ingen erfarenhet av R+ alls så vet inte om det är anpassat till att vi vill ha mer framåt eller allmänt men tex ryggningen läggs till efter att han fått en bra sökning till stationär target, alltså kommer framåtstegen efter ryggningen bli belönade utan att jag ber honom gå framåt. Likaså handhållen target användes så kort som möjligt som start i början och används sedan som ett stopp istället. Just för att att röra sig framåt ska få lov att komma utifrån hans önskan om det och targeten ger ett tydligt stopp och beröm. Gud så långt, är säkert inte alls användbart om du tränar R+ redan Men något däri har liksom gjort att den där tvekan jag upplevt i alla år vi haft tillsammans minskat så himla mycket! Det är liksom mycket mer "Okej, vart ska vi för att hitta på något kul? " nu jämfört med "Eh, vad kommer hända nu " bara av så enkla saker som att be honom komma för att äta sin mat i hagen eller flytta sig i stallgången.

Jag använder inte heller R+ för trickträning, utan har gjort lite crunches, nostarget, kliva upp på matta och bara springa tillsammans. Helt okomplicerat, han lär sig snabbt men jag kan som sagt inte säga att introduktionen av den träningen förändrat något annat - det är en kul grej vi gör, helt enkelt, och jag tror att det är fysiskt och mentalt bra med den sortens träning som omväxling.

Att utöka hans komfortzon. Är han bra på att visa och du känna av när ni börjar närma er gränsen? Jag funderar på om det är Tigers och min nya kommunikation om att ta paus som gör att han känns så mycket mer avspänd till att följa med mig på mer förslag. Just i träningen hemma från marken känns det så. Vi har haft en turbulent månad hemma i stallet med ny kompis så inte testat det ut på promenad ännu (där blir han också lätt att han vill stanna upp).

Jag skulle ju säga att han inte har en bestämd gräns utan att den varierar. Ibland känner jag ingen gräns alls, dvs jag kan rida helt obehindrat, han är harmonisk och allt är bra. Och ibland är det en viss plats eller ett visst föremål han inte vill gå förbi (kan vara något så simpelt som ett nytt traktorspår på grusvägen) - han gör det ändå men skulle helst slippa. Och ibland är det bara att han hoppar åt sidan eller rakt upp i luften för att han ser en skugga på marken. Jag hanterar ju alla situationer i stunden, alltså jag sitter kvar i sadeln när han studsar till, vi kommer förbi platsen/föremålet osv, men jag skulle ju önska att han i lite högre grad kunde vara lugn i att jag har koll, att det är okej när jag säger att det är okej så att han inte behöver bli rädd hela tiden. Jag inser ju såklart att hästar är flyktdjur och det måste få vara okej att reagera, särskilt på plötsligt uppdykande saker, men jag hade väldigt gärna velat kunna förmedla ett lugn till honom. Om jag går på marken före/bredvid honom är det alltid okej.

 

[the_connemara]

Jag använder inte heller R+ för trickträning, utan har gjort lite crunches, nostarget, kliva upp på matta och bara springa tillsammans. Helt okomplicerat, han lär sig snabbt men jag kan som sagt inte säga att introduktionen av den träningen förändrat något annat - det är en kul grej vi gör, helt enkelt, och jag tror att det är fysiskt och mentalt bra med den sortens träning som omväxling.


Jag skulle ju säga att han inte har en bestämd gräns utan att den varierar. Ibland känner jag ingen gräns alls, dvs jag kan rida helt obehindrat, han är harmonisk och allt är bra. Och ibland är det en viss plats eller ett visst föremål han inte vill gå förbi (kan vara något så simpelt som ett nytt traktorspår på grusvägen) - han gör det ändå men skulle helst slippa. Och ibland är det bara att han hoppar åt sidan eller rakt upp i luften för att han ser en skugga på marken. Jag hanterar ju alla situationer i stunden, alltså jag sitter kvar i sadeln när han studsar till, vi kommer förbi platsen/föremålet osv, men jag skulle ju önska att han i lite högre grad kunde vara lugn i att jag har koll, att det är okej när jag säger att det är okej så att han inte behöver bli rädd hela tiden. Jag inser ju såklart att hästar är flyktdjur och det måste få vara okej att reagera, särskilt på plötsligt uppdykande saker, men jag hade väldigt gärna velat kunna förmedla ett lugn till honom. Om jag går på marken före/bredvid honom är det alltid okej.

Ja gränsen varierar ju hela tiden! Vad jag funderade över var om han tycker ni har en tillräckligt tydlig kommunikation om när han börjar närma sig den eller om att arbeta med en sådan sak hade gjort just att han kände sig tryggare att följa ditt lugn. Det var känslan jag fick av min häst när vi hittade "paus"-knappen. Att han vet att han kan visa att nu börjar det bli jobbigt och att jag förstår och lyssnar på det verkar liksom göra honom mer "allmänt" tryggare och följsamma typ.

Men så svårt att beskriva i ord Mycket intressant tråd dock, ska följa den med stort intresse och hör gärna över tid om hur det utvecklas

 

[the_connemara]

Förresten. Equinect på Facebook hade ett gratis webinar nu i veckan om rädslor och nämnde bla denna typen av problem som jag uppfattade det. Jag har inte sett det ännu och det handlade nog en hel del om rädslor hos ryttare också men kanske kan vara intressant och ge något perspektiv som kan hjälpa? Tror det skulle ligga uppe gratis veckan ut.

 

[Roheryn]

Ja gränsen varierar ju hela tiden! Vad jag funderade över var om han tycker ni har en tillräckligt tydlig kommunikation om när han börjar närma sig den eller om att arbeta med en sådan sak hade gjort just att han kände sig tryggare att följa ditt lugn. Det var känslan jag fick av min häst när vi hittade "paus"-knappen. Att han vet att han kan visa att nu börjar det bli jobbigt och att jag förstår och lyssnar på det verkar liksom göra honom mer "allmänt" tryggare och följsamma typ.

Men så svårt att beskriva i ord Mycket intressant tråd dock, ska följa den med stort intresse och hör gärna över tid om hur det utvecklas

Men det var nog en bra idé - att träna in en pausknapp! Ska testa det!

 

[Roheryn]

Förresten. Equinect på Facebook hade ett gratis webinar nu i veckan om rädslor och nämnde bla denna typen av problem som jag uppfattade det. Jag har inte sett det ännu och det handlade nog en hel del om rädslor hos ryttare också men kanske kan vara intressant och ge något perspektiv som kan hjälpa? Tror det skulle ligga uppe gratis veckan ut.

Jag var med på det webinaret - det var lite för "basic" för mig, jag vill ta nästa steg liksom I övrigt bra och relevant, dock.

 

[the_connemara]

Jag var med på det webinaret - det var lite för "basic" för mig, jag vill ta nästa steg liksom I övrigt bra och relevant, dock.

Förstår! Får se om jag hinner kika

 

[Roheryn]

Hur länge har du haft honom / hur länge har ni tränat på uteritter? Går ni ofta ut på promenad eller rider ut med någon?

Jag tänker att det kanske handlar om att bygga en positiv erfarenhetsbank? Gå på en promenad med vänligt stöttande, sitta upp sista 10 minuterna på väg hem, långsamt öka tiden uppsutten?

Jag har ägt honom i fyra år, men han har bara varit "min" i två år - innan dess var det min dotter som hade honom, och han var då med henne på de två olika ställen hon jobbade på. Så han flyttade hem till mig först för två år sedan och är sedan dess min huvudsakliga ridhäst.

Vi rider ut i stort sett varje dag - undantag någon dag i veckan som han vilar och någon dag i veckan som vi rider i paddocken. Det är bara min dotter och jag som har hästar på gården (totalt 4 st), så det varierar lite om vi har sällskap eller inte. Promenerar avsuttet gör vi sällan - har egentligen bara hänt när han haft kolik och i vintras när han återhämtade sig från coronavirus.

Jag känner väl egentligen att jag inte vill backa så mycket att jag ersätter uteritterna helt eller delvis med promenader, utan var nog mer ute efter något som gör det som R+ träningen gjort för er, dvs ett generellt större förtroende och mer nyfiken glädje inför det vi gör.

Tillägg: I övrigt håller jag med dig om att "bygga positiv erfarenhetsbank" - tar tillvara alla tillfällen jag kan att rida med sällskap (det tycker han är kul) och ser också till att ofta välja de vägar där han gärna går när vi är ute.

 

[skiesabove]

Jag har ägt honom i fyra år, men han har bara varit "min" i två år - innan dess var det min dotter som hade honom, och han var då med henne på de två olika ställen hon jobbade på. Så han flyttade hem till mig först för två år sedan och är sedan dess min huvudsakliga ridhäst.

Vi rider ut i stort sett varje dag - undantag någon dag i veckan som han vilar och någon dag i veckan som vi rider i paddocken. Det är bara min dotter och jag som har hästar på gården (totalt 4 st), så det varierar lite om vi har sällskap eller inte. Promenerar avsuttet gör vi sällan - har egentligen bara hänt när han haft kolik och i vintras när han återhämtade sig från coronavirus.

Jag känner väl egentligen att jag inte vill backa så mycket att jag ersätter uteritterna helt eller delvis med promenader, utan var nog mer ute efter något som gör det som R+ träningen gjort för er, dvs ett generellt större förtroende och mer nyfiken glädje inför det vi gör.

Tillägg: I övrigt håller jag med dig om att "bygga positiv erfarenhetsbank" - tar tillvara alla tillfällen jag kan att rida med sällskap (det tycker han är kul) och ser också till att ofta välja de vägar där han gärna går när vi är ute.

Ah, men då är det nog precis det ni behöver göra, just för att du känner ett motstånd inför att "backa" (vad spelar det för roll - låt det inte gå prestige i det). Man måste acceptera läget där man är, för att kunna jobba sig framåt. Man kan inte önsketänka sig till målpunkten, man måste börja jobba där man är. Om han är lugn och trygg med dig på marken, promenera rundorna ni sen ska rida på, så får han en chans att vänja sig vid den föränderliga miljön samtidigt som han har någon att "hålla i handen".

När vi sitter på hästen så identifierar dom sig liksom som "nu är vi bara 1 häst - jag är ensam", men när vi går bredvid verkar dom se det som "nu är vi 2 hästar".

Och det är mycket möjligt att det räcker med typ 3 promenader innan du märker en stor skillnad och kan prova en vända uppsuttet. Eller så tar det 30 promenader.

Jag "skvallertränar" min häst på promenader, han får stanna och titta om han vill, när han sen vänder sig mot mig och går fram till mig så får han godisen. Min häst är av varianten segar/fryser fast. Då är det tålamod som gäller, jag låter han stå och spana och lukta så länge som han behöver, och så belönar jag beteendet jag vill se mer av: att han vänder sig mot mig och går framåt.

 

[Roheryn]

Ah, men då är det nog precis det ni behöver göra, just för att du känner ett motstånd inför att "backa" (vad spelar det för roll - låt det inte gå prestige i det). Man måste acceptera läget där man är, för att kunna jobba sig framåt.

Det spelar ganska stor roll om vi backar så långt som till promenader istället för uteritter. Uteritterna är tillfället då jag kan motionera honom "på riktigt" och jag har själv inte tillräckligt bra kondition för att det ska bli de där minst 20 min pulshöjande motion som behövs såhär års för att förebygga fetma och fång. Så jo - det spelar stor roll av andra skäl än någon påhittad prestige! Däremot kan vi självklart testa promenad nån gång i veckan istället för annan lättare träning från marken (som vi också pysslar med då och då). Min gissning (baserat på de gånger jag HAR promenerat med honom) är att det kommer att vara helt okomplicerat och att han inte kommer vara rädd för någonting.

Man kan inte önsketänka sig till målpunkten, man måste börja jobba där man är. Om han är lugn och trygg med dig på marken, promenera rundorna ni sen ska rida på, så får han en chans att vänja sig vid den föränderliga miljön samtidigt som han har någon att "hålla i handen".

Som sagt så har jag haft hästen hemma i två år och ridit ut i samma miljö 4-5 dagar i veckan under hela den tiden. Så det känns inte som att det är miljöträning eller att vänja sig vid miljön han behöver. Jag vill träna på vår relation, så att det inte spelar någon roll om miljön förändrar sig, utan att han ska våga lita på mig ändå.

När vi sitter på hästen så identifierar dom sig liksom som "nu är vi bara 1 häst - jag är ensam", men när vi går bredvid verkar dom se det som "nu är vi 2 hästar".

Det är precis där vi är. Avsuttet tar vi oss förbi "allt" - jag sitter ju av ibland och promenerar förbi den plats eller det föremål han tycker är läskigt och då är det inga som helst problem. Uppsuttet tar vi oss oftast förbi, men med tvekan och "för att han är snäll". Jag är i läget att jag skulle vilja hitta sätt att "ta med mig" den avsuttna tryggheten upp på ryggen.

Och det är mycket möjligt att det räcker med typ 3 promenader innan du märker en stor skillnad och kan prova en vända uppsuttet. Eller så tar det 30 promenader.

Jag "skvallertränar" min häst på promenader, han får stanna och titta om han vill, när han sen vänder sig mot mig och går fram till mig så får han godisen. Min häst är av varianten segar/fryser fast. Då är det tålamod som gäller, jag låter han stå och spana och lukta så länge som han behöver, och så belönar jag beteendet jag vill se mer av: att han vänder sig mot mig och går framåt.

Som sagt - avsuttet går han med mig överallt och har alltid fått "stanna och tänka" (det känns som att han verkligen gör det och verkligen behöver det). Jag tränar gärna avsuttet (också), men vill då gärna träna på relationen mer än situationen, om du förstår?

 

[skiesabove]

Det spelar ganska stor roll om vi backar så långt som till promenader istället för uteritter. Uteritterna är tillfället då jag kan motionera honom "på riktigt" och jag har själv inte tillräckligt bra kondition för att det ska bli de där minst 20 min pulshöjande motion som behövs såhär års för att förebygga fetma och fång. Så jo - det spelar stor roll av andra skäl än någon påhittad prestige! Däremot kan vi självklart testa promenad nån gång i veckan istället för annan lättare träning från marken (som vi också pysslar med då och då). Min gissning (baserat på de gånger jag HAR promenerat med honom) är att det kommer att vara helt okomplicerat och att han inte kommer vara rädd för någonting.


Som sagt så har jag haft hästen hemma i två år och ridit ut i samma miljö 4-5 dagar i veckan under hela den tiden. Så det känns inte som att det är miljöträning eller att vänja sig vid miljön han behöver. Jag vill träna på vår relation, så att det inte spelar någon roll om miljön förändrar sig, utan att han ska våga lita på mig ändå.


Det är precis där vi är. Avsuttet tar vi oss förbi "allt" - jag sitter ju av ibland och promenerar förbi den plats eller det föremål han tycker är läskigt och då är det inga som helst problem. Uppsuttet tar vi oss oftast förbi, men med tvekan och "för att han är snäll". Jag är i läget att jag skulle vilja hitta sätt att "ta med mig" den avsuttna tryggheten upp på ryggen.



Som sagt - avsuttet går han med mig överallt och har alltid fått "stanna och tänka" (det känns som att han verkligen gör det och verkligen behöver det). Jag tränar gärna avsuttet (också), men vill då gärna träna på relationen mer än situationen, om du förstår?

Jag förstår precis, att det är relationen du vill träna på . Jag menar inte promenader enbart för miljöträning, utan för att det är där det fungerar för er - det är där han är trygg, där är läget där ni kan stärka relationen ännu mer.

Skulle du känna dig tryggare med en kompis som ignorerar att du säger att du är rädd och blir stressad, eller en som anpassar sig efter situationen så att ni kan ta er dit ni ska utan att du behöver få stresspåslag?

Risken är ju att varje ensam-uteritt där han är nervös och spänd och du känner att ni måste ut uppsuttet kommer att tulla på relationen, tills han en dag börjar markera mot ridning överhuvudtaget, eller går iväg från dig när du ska hämta i hagen.

Man kan longera, löslongera/omvänd rundcorall, löshoppa, och göra många olika saker för de där 20 minutrarna om man som människa inte kan promenera raskt / inte har ridsällskap varje dag. För min häst fungerar det bra att ha med människosällskap till fots, har ni testat det? Har du någon kompis som gillar att jogga som kan vara godismaskin på turerna ?

 

[Roheryn]

Jag förstår precis, att det är relationen du vill träna på . Jag menar inte promenader enbart för miljöträning, utan för att det är där det fungerar för er - det är där han är trygg, där är läget där ni kan stärka relationen ännu mer.

Skulle du känna dig tryggare med en kompis som ignorerar att du säger att du är rädd och blir stressad, eller en som anpassar sig efter situationen så att ni kan ta er dit ni ska utan att du behöver få stresspåslag?

Jag ignorerar honom inte. Men jag ska prova tipset från @the_connemara att träna in en "stoppknapp" - det tror jag kan hjälpa honom att tala om när han behöver sin "tänka-paus" och var hans gräns går.

Risken är ju att varje ensam-uteritt där han är nervös och spänd och du känner att ni måste ut uppsuttet kommer att tulla på relationen, tills han en dag börjar markera mot ridning överhuvudtaget, eller går iväg från dig när du ska hämta i hagen.

Man kan longera, löslongera/omvänd rundcorall, löshoppa, och göra många olika saker för de där 20 minutrarna om man som människa inte kan promenera raskt / inte har ridsällskap varje dag. För min häst fungerar det bra att ha med människosällskap till fots, har ni testat det? Har du någon kompis som gillar att jogga som kan vara godismaskin på turerna ?

När jag pratar om rejält pulshöjande motion för hästen så är det inte en rask promenad, eller ens jogging i mitt tempo jag menar (jag klarar bådadera utan problem). Utan jag pratar om åtminstone mellantempo trav i minst 20 min, och där krävs en mer vältränad löpare än jag för att hänga med. Hade jag haft en fyrhjuling hade jag gärna kört honom med den, han är tränad så tidigare och gillar det! Det övriga du nämner utom löshoppning gör vi redan, inklusive springa lös ihop med kompis.

Jag har ridit någon enstaka gång med människosällskap till fots, men då inte någon särskilt tränad löpare, utan jag red i långsamt tempo och anpassade ridningen efter min kompis som gick. Trevligt rent socialt men tycker inte att hästen var något annorlunda varken positivt eller negativt. Kompisen agerade ju dock inte godismaskin. Mina möjligheter att träna så är dock mycket begränsade - då är det lättare att få ridsällskap!

 

[hästtjejen45]

Desensitisering är lösningen på det här. Hitta en NH-tränare som har erfarenhet av det. Parelli NH skulle också kunna funka. Så han lär sig att det är ok att reagera men att reaktionen, på sikt, blir mindre och mindre.

 

[Roheryn]

Desensitisering är lösningen på det här. Hitta en NH-tränare som har erfarenhet av det. Parelli NH skulle också kunna funka. Så han lär sig att det är ok att reagera men att reaktionen, på sikt, blir mindre och mindre.

Kan du utveckla hur du tror att det skulle kunna hjälpa oss? Jag känner väl inte att jag är särskilt sugen på att anlita en NH-tränare för detta, men det skulle vara intressant att höra hur du tänker!

 

[Roheryn]

Kanske ska uppdatera lite

Jag kan inte påstå att vi egentligen gjort några större förändringar i ridningen eller något annat, men problemet har gradvis försvunnit och är kanske nere på 20% av vad det en gång var. Visst, det finns fortfarande ställen där hästen ogärna går och helst vänder hem om han får, men det är lätt att övertyga honom om att fortsätta gå om jag ber honom, vilket jag brukar göra. De där hoppen och skutten för att han blir rädd för saker har inte inträffat på många veckor.

Det som ändå är lite annorlunda jämfört med tidigare är att vi ridit med sällskap oftare - det tycker han ju är kul och får alltid mer framåtbjudning då. Jag har också varit noga med att JAG inte får bli spänd om han blir rädd. Jag har tänkt att det varit lugnt eftersom jag inte blir RÄDD, men det finns ju annat som orsakar spänning också, som att bli irriterad, frustrerad osv, vilket är känslor jag har närmare till än att bli rädd (den här hästen går liksom inte att bli rädd för, han är SÅ snäll!). Så med lite självkontroll på den delen och att själv tänka framåt och "vara på väg någonstans" verkar ha hjälpt en hel del. Han får också, när han blir osäker på något på marken, helt lång tygel så han kan gå och kolla marken som en spårhund! Det verkar också hjälpa honom.

Har delvis också försökt använda mig av godisbelöningar, men faktiskt avbrutit det försöket, eftersom han då gärna stannar (motsatsen till vad jag vill) och liksom säger att "nu har jag varit duktig, nu ska jag få godis" Så godisbelöningar får han avsuttet, och uppsuttet kör vi på trygghet, lugn, klia manken, prata vänligt och gärna ha en kompis med oss!

 

[the_connemara]

Bra jobbat!! Jag tror oftare än vi tror kan de där "små" ändringarna i tankesätt var "hela grejen" för hästens del. Fint att höra

Om du inte tänkt på det och vill matbelöna från ryggen kan du också kasta den framför hästen. Blir ju ändå att den stannar när den tar belöningen men inte att stoppet lika tydligt kan ge en belöning. Kan behövas tränas lite på dock och är ju bara om du önskar ett alternativ.