Mardrömmen! Vi förlorade vårt föl.

[Filuren]

Vårt fullblodssto fölade onsdagen den 7 maj, nästan 2 veckor över tiden, ute i hagen, denna vackra vårkväll. Kl 20.30 var han ute, vår fina hingstunge efter Guido och redan efter en halvtimme var han uppe så vi kunde få in mor o son i stallet. Allt gick som det skulle och när han ätit, kissat o bajsat gick jag in o la mig.

Nästa dag var han uppe o åt o jag gjorde något ärende på fm. Vid lunchtid kom den förre ägaren o tittade o vi såg då att fölis hade koliksymptom. Vi provade med tvålvatten medan vi väntade på microlax från andra grannar. Inget hjälpte o veterinär tillkallades som vätskade upp o gav kramplösande. Vid halvfyra på em körde vi till Helsingborg. Han laxerades fem gånger men kl 4 på natten avlivades vår lilla Filur. Han orkade inte längre. Jag grät floder och led med vårt sto.

Hon fick behålla honom hos sig och vi kontaktade ammajouren. Det fanns inget föl som behövde mor o vi körde till Helsingborg för att hämta våra hästar. Vår döda Filur fick åka med sin mor hem och vi la honom i boxen hos henne. Vi öppnade boxen så hon kunde gå ut och in i boxen från hagen och det gjorde hon efter några timmar. Hon lämnade honom mer och mer och tillslut beslöt jag mig för att stänga. Men då ville hon in igen och jag satte mig hos dem. Då la hon sig ner och la sitt huvud på lille fölisen och slöt sina ögon med en suck. Jag trodde hon skulle dö framför mina ögon. Vad jag tror hände var att hon tog farväl. Hon låg så säkert 5-10 minuter. Sen reste hon sig och sniffade på honom och sen fick jag stänga om honom så vi kunde begrava honom. Hon gnäggade då vi bar honom till hans grav, hon såg allt. Vid det laget hade jag släppt in hennes två stallkompisar i hagen till henne så hon fick gå till sin "flock".

Jag tror hon trots allt tog det som hände bättre än jag för det var precis som hon fick ta sig den tid hon behövde för att säga farväl till sin baby. Hon sniffade i boxen senare när hon kom in igen men i övrigt var hon lugn.

Det var det mest hjärtkrossande jag varit med om att se henne ligga med huvudet på sin döda fölunge. Jag grät floder när hon la sig ner o mjölken sprutade ur henne. Hon tittade på sitt juver och på mig precis som om hon ville säga att det var fel... Sen sjönk hon ner med huvudet på honom o det var som att det var det sista hon ville memorera av honom.

Varför berättar jag denna sorgliga historia? Jo jag tänker att vi nog gjorde ganka rätt och jag vill därmed dela med mig av vad jag lärde mig av hur man skiljer sot från sitt döda föl.

Jag hoppas alla därute har lite mer tur och önskar er lycka till. Själv väntar jag ett tag med nytt föl.

 

[legally_insane]

Sv: Mardrömmen! Vi förlorade vårt föl.

vilken hemskt tråkig historia, gråter när jag läser den.

 

[ikaros227]

Sv: Mardrömmen! Vi förlorade vårt föl.

Usch vad hemskt! En riktig mardröm även mina tårar rinner när jag läser dina rader.
Men vilket fint avslut du har gett både ditt sto & dig själv.
Du gjorde helt rätt!
Många kramar till er!

 

[Busen]

Sv: Mardrömmen! Vi förlorade vårt föl.

Ååå..din stackare,fy vad hemskt!! Blir juh ledsen bara av att tänka på det...
Men de e bara att trotts allt försöka se framåt å ta nya tag!!
Hejja dig & ditt sto!!!

 

[Timber]

Sv: Mardrömmen! Vi förlorade vårt föl.

Mycket sorgligt men ändå också vackert på ett oerhört vemodigt sätt. Stackars sto. Stackars fölis.

 

[åke]

Sv: Mardrömmen! Vi förlorade vårt föl.

Det verkar vara mycket fölningar i år som inte slutar bra. Vad trist för er. Så tragiskt.

 

[Bellini]

Sv: Mardrömmen! Vi förlorade vårt föl.

Ush vad hemskt för er! Vad var det som var fel, fick ni veta det?
Det är just sånt här man är så himla rädd för, ni gjorde allt ni kunde, mer kan man inte göra. Sänder stora tröstkramar!

 

[Welsh]

Sv: Mardrömmen! Vi förlorade vårt föl.

Det är sorgligt för både sto och ägare att förlora ett föl. Vi förlorade ett föl som hunnit bli 1½ mån gammal för några år sedan. Utan förvarning så hittade vi henne död i hagen på morgonen. Vid 2 tiden på natten hade stallägaren sett henne leka med de andra fölen. Hon var torr, inga skador, liggandes med utsträckta ben på en skithög. Det såg ut som om hon dött knall fall. Tyvärr gjordes ingen obduktion. Vi fick ta ut fölet med grävskopa ur hagen för att sedan lastas in i transporten med sin mamma. Väl hemma från betet så la vi fölet mitt i hagen där hennes mamma stod från lunch till morgonen därpå, då lämnade hon sitt döda föl och vi kunde köra iväg fölet till fastlandet för destruktion.

Efter 1 mån så var stoet fortfarande hängigt, deprimerat, så vi valde att betäcka om henne och sen direkt skicka iväg henne för miljöombyte. Från Sthlm till Öland fick hon resa, där är hon kvar än i dag, 4 r har det snart gått. I år var det första året hon återsåg hagen igen då hon nu varit på fribetäckning här. Det tog någon månad innan hon blev sig själv igen.

 

[pialotta]

Sv: Mardrömmen! Vi förlorade vårt föl.

å, så sorgligt jag gråter - men ändå det är en berättelse om vad lite vi eg vet om våra djur. Vi kan behandla dem som redskap när de eg är som vi, de känner lycka glädje sorg och smärta prcis som vi. Människan borde lära sig så mycket mer om att tolka djurens signaler. Det är sällsynt att djur tillåts gå igenom sin sorg och ta avsked på det sätt som du lät ditt sto göra

Din berättelse var så otroligt fin att läsa och nu vill jag ge dig och ditt underbara sto en stooor tröstkram.

 

[Krisse]

Sv: Mardrömmen! Vi förlorade vårt föl.

Jättessorgligt, verkligen!

Tack för att du delar med dig, önskar dig och ditt sto all lycka.

 

[mosig]

Sv: Mardrömmen! Vi förlorade vårt föl.

vilken berättelse!

det är nog inte många hästar som haft "förmånen" att få säga farväl till sitt föl på detta sätt.

 

[Cornelia]

Sv: Mardrömmen! Vi förlorade vårt föl.

Tårarna rinner när jag läser din berättelse, det var så rörande att läsa om hur stoet tog farväl....
Har funderat en del på hur man ska göra en sån här sak, och nu fick jag svaret. Tack för att du delade med dig! Underbart att läsa om människor som tar djurens känslor på allvar och låter dem känna och sörja.
Hoppas att det blåser nya vindar för dig och ditt sto, att ni kommer över denna sorgliga händelse och kan ta nya tag!

 

[Filuren]

Sv: Mardrömmen! Vi förlorade vårt föl.

Tack alla ni för era rar ord. Det känns fint i allt elände. Vår flicka mår bra nu och vi har börjat rida och träna så smått. Hon är såå vacker och det vore roligt att se en avkomma i framtiden efter henne. Vi får väl se.
Stora kramar till er alla!

 

[Mia_R]

Sv: Mardrömmen! Vi förlorade vårt föl.

Blir så väldigt ledsen när jag läser om vad som hände.
Vad skönt mitt i allt elände att ni kunde ge henne den tiden för avsked. Vår stackars lille fölis förlorade sin mor på Ultuna förra året när han bara var 10 dagar. Tyvärr fick han bara två timmar med henne innan vi var tvugna att flytta honom och då hade vi ändå bönat och bett att hon skulle få ligga kvar medan vi hämtade transporten. Den snälla personalen lät henne ligga trots att det blev besvärligare för dem att flytta henne sen, men vad det skar i hjärtat när vi kom tillbaka och han låg hos hennes kalla kropp.

 

[Fenestra]

Sv: Mardrömmen! Vi förlorade vårt föl.

kl
Stackars er
Säger som övriga.. så fint att ni lät henne få ta avsked av sitt föl.

Tröstekramar

 

[Minna_L]

Sv: Mardrömmen! Vi förlorade vårt föl.

Mitt älskade isis sto skulle få föl i somras. Jag åkte till Irland på läger när hon hade gått över tiden ca 1v. Innan jag åkte hade jag i flera v hållt på å fotografera hennes stora mage å jag längtade så till att fölet skulle komma =) Bara nån dag innan jag skulle åka så fick hon vaxproppar å fyllde ut juvret, precis som om hon skulle föla typ inom ett dygn..men inget hände.
När jag kom hem från Irland ef 1v så berättar mamma att Nótt (min älsklings isis) fått ett dödfött föl som varit dött ca 1v enligt vet.. Nånting måste ha gått fel då när hon hade fått vaxproppar å så..
hon hade fått ha kvar fölet hos sig tills hon förstod att det var dött å gick därifrån.. sen begravde mamma och syrran fölet..
Jag grät hela natten efter mamma berättat.. :'(

 

[Camaro]

Sv: Mardrömmen! Vi förlorade vårt föl.

Så sorgligt

Det är verkligen inte självklart att allt ska gå som man tänkt sig...
Har hört alldeles för många sådana här tråkiga historier på senaste..

Håller tummarna att du får en vacker fölunge igen i framtiden!

 

[misen]

Sv: Mardrömmen! Vi förlorade vårt föl.

uch va hemskt å läsa sånna berättelser..
mammas sto väntade också föl hon skulle haft den 12 april men knep å knep å knep. den 2 maj bestämde hon sej för att de va dags. då va fölis så stor att han satt som en plugg i hålet så med lite hjälp löste de sej. hon var så stålt över sin bebbe å vi med. en kol svart hingst unge som vi ville ha =) Tiden gick å på kvällen den 9 juni hittade vi mamman i hagen med extrema smärtor (kolik) så det blev djur ambulans till helsingborg både hon å bebbe. några gånger på vägen ner gnäggade hon för att kolla om fölis var med å han svarade. hon låg ner hela resan dit och väl framme bestämmde dom sej för att inte resa henne upp för hon ramlade ihop av smärtor. Så dom sövde henne och körde in henne till operation. men det gick ej rädda henne

Det var sista gången leo såg sin mamma å han märkte nog att de va nått fel på henne för han gnäggade inte efter henne en enda gång =/ å ändå var han bara 1 månad gammal.

han fick tillbringa natten själv i en box där medans vi åkte hem för att sova några timmar och sedan komma tillbaka med ett släp för att ta hem honom då han vägrade ta imot en amma.
När vi kom ner va han orolig å almänt ledsen. vi gick ut å lastade in honom å körde sakta hem i full storm =/

väl hemma stannade vi å jag gick in å tog på killen grimman medans mamma öppnade bak lämmen. jag vänder leo om och ska precis gå ut då får han syn på sin storasyster å gnäggar å hon svarar direkt å då ser man hur leo lyser upp å blir som vanligt igen.

vi gick in med leo i sin vanliga box å tog sedan in syrra för att han skulel slippa vara ensam. han gick direkt fram till systern å hälsade sen la han sej i sin vanliga hörna å hon la sej jämte honom sedan den dagen var de mor å son inte syskon. det roliga e att systern var då 3 år gammal (nu 4 år) och hade bara träffat honom några dagar innan allt hände å ädå tog hon sej an honom utan att tveka.
Tyvärr så kund ehan ju ej dia henne så vi fick nappa upp honom med savanna (storasystern) uppfostrade honom mkt väl å skyddade honom för allt.

Här e en bild på honom å systern när han precis kommit hem och laggt sej.
Systern lämnade inte hans sida en enda gång förrens han vaknade då följde hon honom vart han än gick.

 

[Minna_L]

Sv: Mardrömmen! Vi förlorade vårt föl.

Det är hemskt när ett föl eller mamman till fölet dör Själv känner jag typ att jag får moderskänslor nästan el iaf väldigt beskyddande känslor om mitt älskade sto ska ska få föl..är en väldigt lång väg från val av hingst till fött föl och det är en av de härligaste 'sakerna' att få vara med på
Hoppas att det går bättre detta året och att vi får se massa supersöta fölisar springa runt å leka i hagarna Själv kommer jag va som ett nervvrak i aug då mitt isis-sto ska föla igen..