Jag tycker det är tråkigt att en sån här tråd reproducerar och cementerar föreställningar om hur kvinnor och män är i grupp. Jag förstår att många pratar om egna erfarenheter men visst måste det gå att prata om jargonger/social arbetsmiljö osv som är mer specifika för olika branscher utan att hamna i fällan ”kvinnor i grupp mobbar och fryser ut, män i grupp kan ha tuff jargong men dom är raka och det blir inga konflikter”. Det känns så himla förenklat och nedlåtande. Vad är det som gör att en viss arbetsplats eller bransch har en viss jargong eller kultur? Jag tycker absolut att en könsuppdelad arbetsmarknad är ett problem på många sätt, och generellt tror jag att både verksamheten och gruppen vinner på en bred representation när det gäller kön, ålder, etnicitet, erfarenheter osv.
Jag må vara trött och lite trög på jobbet nu efter 5 äckliga förmiddagsskift... men jag förstår inte riktigt din poäng här. Folk delger ju sina personliga erfarenheter, de blir ju inte mindre verkliga för att en håller tyst om dem. Jag ser ingen som skriver att "kvinnor är si eller så resp män är si eller så" utan att liksom se ett problem med det? Eller är det en sorts upplevelser som inte ska komma ut för att det på nåt sätt stör en idealbild om att det inte ska vara nån skillnad på män och kvinnor? Jag vill inte provocera, bara försöker förstå vad du menar...
Jag ser verkligen problemen med jargonger och förväntade könsroller. Jag är den första att säga att det finns problem och att det måste jobbas med det. Men det blir ju inte synliggjort genom att bara acceptera det eller vara tyst om verkligheten.
Jag hamnar ofta i diskussioner om just detta, när verkligheten som jag upplevt den genom att jobba på olika ställen i mansdominerade branscher, inte välkomnas för att den inte stöttar en idealbild av hur jämlikt och bra samhället blivit. Ofta är de som opponerar sig mot mig, de som själva inte har nån praktiskt erfarenhet av att jobba på golvet i tex tung industri.