Jätteintressant tråd. Jag upplever som vissa varit inne på att jargongen och nivån könsuppdelning/könsstereotypisering har mycket att göra med bransch och andra sammanhang, mer än kön. Som akademiker som numer bor och verkar på landet bland byggjobbare, skogsarbetare, och bönder märker jag enorm skillnad. Det är mycket mer könsuppdelad kultur här, och jag förväntas vara på ett visst sätt just för att jag är man. Däremot har jag aldrig märkt att jag på något sätt blivit illa behandlad av de jag känner när jag inte lever upp till de förväntningarna, troligtvis för att de kan skylla på att jag är stadsmänniska. Hade jag varit född och uppvuxen här hade det varit en annan femma tror jag. De främlingar som ser mig i byn eller på kollektivtrafik kan ofta slänga en kommentar, sucka, skratta... och ja, det är 99% män - oftast de unga som nog har lite mer behov av att hävda sig socialt. Och ja, jag undviker vissa platser och tider, på grund av dessa män. Men, det har ju inte med arbetsplatsen att göra.
Som man som forskar/studerar genushistoria och HBTQ-historia har jag övervägande kvinnliga kolleger. Jag upplever också att jag väldigt mycket blir en i gänget med dem, och får se in mer "bakom kulisserna" - för lite kuliss är det; när vi umgås i större sammanhang med fler manliga kolleger (oftare krigshistoria, medeltidshistoria, etc) närvarande beter de sig lite annorlunda. Männen i sin tur behandlar mig mer som en av dem, trots att jag känner kvinnorna mycket bättre.
Den största skillnaden har jag märkt i hur mina kvinnliga kolleger bemöts av högre uppsatta/äldre. Som någon var inne på är det vi män som automatiskt väljs till fortbildning, får grants godkända, resor betalda, för det mesta. Och detta för mig
trots att jag är en av de yngre, mindre erfarna, och många av mina kvinnliga kolleger bedriver mer prestigefylld forskning. Mina kvinnliga vänner ser ju detta, men det blir svårt att hantera ändå; om de säger ifrån om saken viftas det bort, och om jag säger ifrån blir det ofta "men ingen av tjejerna har ju klagat?". Men jag orkar inte med det, och brukar åtminstone försöka dra med mig någon av mina kolleger (som ofta är bättre lämpad imo) till konferenser och forskningsprojekt. Och hoppas att de blir professorer sen, och inte jag. Jag vill sitta här i min skog och skriva populärvetenskapligt kring all den bra forskningen de gör och ser över sen, istället