Appropa rastgardar kommer jag ihag forsta gangen jag var i Californien med Mandy. Vi hade varit i en rastgard nar den var tom, ett par ganger, men oftast promenerade jag med henne runt sta'n eller I skogen runt omkring. Anyway, en dag kommer vi ska ga forbi rastgarden, Mandy i kort koppel (eller rattare sagt, med kopplet hangande ner till marken) vid min vanstra sida. I fot possition, men inte en formell fot.
I hagen finns tva kvinnor och tre shelties. En av kvinnorna kom springande mot staketet och ropade, "Ar den snall?" om Mandy. Da kvinnan kom springande mot mig stannade jag, Mandy satte sig vid min sida, medan tva av de tre shelties kastade sig mot staketet villt skallande och morrande. Kvinnan tittade fran mig till Mandy, som satt och nyfiket tittade pa hennes hundar som levde om sa att det var svart att ha en konversation, och fragade igen om Mandy var "snall" for annars ville hon inte att vi skulle komma in i rasthagen.
Jag tittade pa kvinnan, pa hennes hundar som var tamligen hysteriska vid staketet, pa Mandy som satt lungt och stilla vid mina fotter och tillbaka pa kvinnan och svarade att MIN hund var helt okay, men att hon sag ut att ha ett problem. Kvinnan's ansiktsuttryck visade vilken chock det var for henne ... hon tittade pa Mandy, sina hundar och tillbaka pa Mandy och da kom hennes van och sa till henne, "Jag har ju SAGT att det ar 'namnet-pa-en-hund' som drar igang alltihop."
LOL ... jag sag kvinnan och hennes hundar igen pa avstand, men hon hade brottom ivag nar hon sag oss. LOL