Mammig till tusen...

[Hyacinth]

Snäckan har blivit mammig så det visslar om det, och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Rent känslomässigt vill jag kånka runt på henne hela tiden så hon är glad och nöjd, men intellektuellt gör jag mig nog en björntjänst ...
Hon måste ju kunna sitta hos sin pappa ibland, så jag kan duscha, laga mat, gå ut med hunden eller få en stund för mig själv. Som det är nu illvrålar hon så mycket hon bara kan så fort pappa håller och jag går. Eller om vi sitter i soffan och hon inte får sitta i mitt knä utan pappas istället, och då tystnar hon inte förrän jag tar henne.

Är jag utom synhåll slutar hon ju tillslut, men det tar tid. snäckans pappa är ändå hemma mer än genomsnittet, och umgås mycket med henne, jag har också lämnat henne till till sambon så mycket som möjligt, och hela kvällarna.
Jag ammar inte, så vi har alltid matat bägge två.

Hur har ni gjort? Bara att acceptera, eller ska man ignorera skrikandet och gå och läsa en bok och låta honom trösta. Jag vill ju inte förstärka beteendet...

 

[jerseyko]

Sv: Mammig till tusen...

Jag tål inte barnskrik så Rasmus har fått vara med mig. Han hade en period som bebis då han var supermammig det gick över.

 

[vindvissla]

Sv: Mammig till tusen...

Frågar du mig så tycker jag det bästa är att låta dem vara hos den de vill. Nån gång "tröttnar" de eller byter preferenser.

 

[Comfort]

Sv: Mammig till tusen...

jag håller med de andra, låt henne vara hos dig om hon vill det.

Tydligen känner hos sig mest trygg hos dig just nu och jag tycker det är bättre hon får det då än att vara hos nån hon inte vill.

Det kommer ju vända med, snart kommer pappan att vara mer populär

 

[Lupino]

Sv: Mammig till tusen...

Håller med de andra - för mig är det självklart att lyssna till mitt barn.

Min stora tjej på 3 år (har en liten på ett halvår också) har alltid varit SÅ mammig. Obeskrivligt mammig nästan. Det har hållt i sig faktiskt tills för en månad sedan då hon helt plötsligt vill att pappa ska natta henne. Jag nattade henne VARJE kväll i drygt 2 år, därefter började vi köra varannan för att förbereda inför vårt andra barns födelse (hon accepterade det, men ville helst att jag skulle göra det). Så detta att hon föredrar pappa är jättestort och underbart roligt för vår familj.

Lycka till!

 

[Lydia]

Sv: Mammig till tusen...

Hur gammalt är barnet?

 

[nevin]

Sv: Mammig till tusen...

Jag har accepterat att det är så en period, min minsta kille är sån just nu. Det går inte att gå från honom för då blir det skönlåt.... Men om pappa tar med honom och går från mig, då går det bra, så ska jag ut så gör vi så att pappa tar barnen och går in på rummet och leker så kan jag smita sen. Stora killen pussas och kramas gärna så han stannar kvar i hallen tills vi tagit adjö ordentligt, sen går han med pappa och bror.


Men det är ju bara en period, jag tror benhårt på att vara tillgänglig, gillar inte att låta dem gråta efter mig. Hellre då lösa det som vi gör nu, separationsångest kommer de ha nog av ändå, utan att vi ger dem ännu mer liksom.

 

[Comfort]

Sv: Mammig till tusen...

fyra och en halv månad cirkus

 

[Hyacinth]

Sv: Mammig till tusen...

Precis Så hon är pytte fortfarande.

Att hon är mammig har jag all förståelse för, men samtidigt tycker jag att det jobbigt.
Jag vill inte att det enda som funkar är att jag gör allt. Samtidigt vill jag inte vara taskig i onödan.
"Problemet" är väl att jag vill ha lite eget utrymme ibland, och blir en mycket bättre mamma när jag fått vara bebisfri en stund varje dag.
Jag är dessutom lite nojjig då det i bekantskapskretsen finns en treåring som aldrig är nöjd med pappa, det är bara mamma som duger och har alltid varit. Jag vill inte ha det så.

 

[Brandgul]

Sv: Mammig till tusen...

Jag tror inte man slår spiken i kistan när barnet är så litet som 4-5 månader. Det handlar nog mer om vad man gör när barnet blir lite större. För oss blev det lekpappa på kvällarna och jag tog det praktiska eftersom pappan var på jobbet när det var mat för sonen osv. Så pappan lekte det till sig och nu är pappan deltidsarbetande och gör i princip allt. Jag är inte mycket värd just nu för sonen Men jag får mitt med honom när jag blir hemma med nästa barn så jag lutar mig bara tillbaka!

 

[Hyacinth]

Sv: Mammig till tusen...

Det tror inte jag heller, men om jag kan göra något på ett snällt sätt för att det ska släppa fortare, så vill jag gärna veta vad Annars är jag fullt med på att kånka runt henne 24 timmar om dygnet.

 

[Brandgul]

Sv: Mammig till tusen...

Vi kånkade tills han kunde sitta själv, det var länge det. Sen var det inget kånkande mer! En del ungar vill det helt enkelt. Vår kille är en pigg och aktiv kille och han höll väl på att gå åt av leda av att vara still. Sjal och framåtvänd och så tittade vi på allt som vi hade hemme. Eller hälsade på hos andra. Då slapp jag bära honom, då nöjde han sig med att sitta och titta Om pappan blir riktigt bra på att bära runt och visa saker kanske hon kommer på att han är rolig och går att "utnyttja"? Du får väl vara med när det passar.

Trots att vi inte gjort annat än burit runt på sonen första månaderna så skulle han aldrig drömma om att bli buren sen han började kunna åla själv. Han kan ju missa något intressant...

 

[Calazirya]

Sv: Mammig till tusen...

Jag tror helt enkelt att det släpper fortast om man lyssnar på barnets fas och samtidigt låter pappan ta stor del i det hela, gemensamt och ensam när barnet är på humör.