Sv: Mamma som inte bryr sej.
Mina föräldrar har heller aldrig varit intresserade av hästar.
Eftersom jag är uppväxt på en bondgård, fanns dock plats och foder så när jag var fem år köpte de en ponny till mig och min syster. Därefter hade vi häst/ponny tills vi flyttade hemifrån.
Vi red "alltid" hemma, tillsammans eller ensamma.
Föräldrarna var aldrig med - utom förstås när vi var pyttesmå och de inte vågade släppa ut oss själva men från ca 7-8 års ålder fick vi rida själva.
Som vuxen har jag köpt häst på löpande band (men inte sålt så jag har många). Jag har börjat tävla en del, med hyfsad framgång. Två gånger har mina föräldrar varit och tittat. Första gången för att de skulle lämna min syster med sambo hos mig och vi träffades då på tävlingsplatsen.
Andra gången fullt sensationellt i somras när de åkte några mil, tittade på en ridklass och sedan åkte för det var inget kul...
jag är nu 40 år gammal och facit för mina föräldrars hästtittande är alltså två gånger.
Observera att jag skriver detta med glimten i ögat.
Det är helt sant som jag skriver ovan.
Jag är inte det minsta bitter eller besviken. Hästarna är mitt intresse, inte deras.
Å andra sidan får jag mycket praktisk hjälp med min gård - pappa tycker att det är kul med ladugård men att hästarna är onödiga.
Mina föräldrar har heller aldrig varit intresserade av hästar.
Eftersom jag är uppväxt på en bondgård, fanns dock plats och foder så när jag var fem år köpte de en ponny till mig och min syster. Därefter hade vi häst/ponny tills vi flyttade hemifrån.
Vi red "alltid" hemma, tillsammans eller ensamma.
Föräldrarna var aldrig med - utom förstås när vi var pyttesmå och de inte vågade släppa ut oss själva men från ca 7-8 års ålder fick vi rida själva.
Som vuxen har jag köpt häst på löpande band (men inte sålt så jag har många). Jag har börjat tävla en del, med hyfsad framgång. Två gånger har mina föräldrar varit och tittat. Första gången för att de skulle lämna min syster med sambo hos mig och vi träffades då på tävlingsplatsen.
Andra gången fullt sensationellt i somras när de åkte några mil, tittade på en ridklass och sedan åkte för det var inget kul...
jag är nu 40 år gammal och facit för mina föräldrars hästtittande är alltså två gånger.
Observera att jag skriver detta med glimten i ögat.
Det är helt sant som jag skriver ovan.
Jag är inte det minsta bitter eller besviken. Hästarna är mitt intresse, inte deras.
Å andra sidan får jag mycket praktisk hjälp med min gård - pappa tycker att det är kul med ladugård men att hästarna är onödiga.