Magsjuka och förlossning(och gnäll)

SpanskaLoppan

Trådstartare
Familjen klarade vintern med en enda förkylning. Nu är 9 åringen inne på andra omgången kräksjuka... Först var han sjuk för 10 dagar sedan och vi gjorde allt vi kunde för att undvika smitta och gör förstås nu med. Peppar peppar så har bara sonen varit sjuk.
Men jag kom ändå att fundera; hur orkar man en förlossning om man dessutom är magsjuk?
Maken tar förstås fixet kring sjuklingen med omvårdnad och tvätt och städ. Idag gick dock sonen från frisk och pigg till att plötsligt kräkas över både sig själv och mig - på allmän plats... Fanns liksom bara jag som kunde städa upp oss och golvet i korridoren.
Jag är i vecka 40(40+0 idag)nu🫣. Jag är på det klara med vårdens hantering med isolering och att maken inte får vara med om han har symtom etc.
Men har någon här varit med om det? Jag var senast magsjuk 2021 och hade ungefär krafterna hos en urvriden disktrasa efter 24 timmar av kräkande och diarré. Min senaste förlossning pågick i 3 dygn och slutade med akut snitt.
Jag har upprepade gånger påtalat på mvc att jag är livrädd för en lika utdragen förlossning denna gång. HUR ska jag orka om jag kräks och har diarré uppå allt annat?

Magen är gigantisk och tung. Vi har varit på 3 TUL då SF måttet började avvika rejält i v 34(sonen vägde 4,5 kg när han föddes men denna bebis ligger mer "normalt" på ca 2,8 kg i v. 38). Jag har haft "restless legs" sen start och sover max 2-3 timmar åt gången. Kan inte nå fötterna själv sedan en månad tillbaka eller sitta/ligga normalt.
För en vecka sedan fick min mamma(och första barnvakten vid ev förlossning)en blodpropp som påverkade arm/ben/ansikte och hon ligger nu inlagd och är opererad. Som enda barn är det min familj som nu tar hand om hennes katt med två tillsyner per dag och åker med saker till henne. Vi hjälps åt men det är ju jag som dotter som är kontakten även om det främst är maken som utför det praktiska. Han måste ju dock jobba också.
Som bonus så är tonåringen här hemma är inne i en superargumentativ fas och ALLT ska ifrågasättas och tjuras över och åhhhh vad det tär att inte de enklaste saker bara kan få vara enkla😅😶‍🌫️
Jag är helt slut. Maken är helt slut.

Imorgon ska jag träffa läkaren på mvc för förlossningsplanering. De har tidigare "lovat" att jag bara ska behöva gå till vecka 41+6 men man bokar inte in operation eftersom man hoppas att det startar spontant. Jag inser ju att man inte kan "kräva" inbokat snitt pga nåt så banalt som magsjuka och sjuk gammal mamma. Jag känner mig bara så uppgiven. Är man helt pantad om man frågar efter ett bestämt datum när läget nu är som det är?
Jag har sammandragningar då och då men inga förvärkar, precis som förra gången så det känns rätt troligt att jag går över tiden även denna gång. Jag fattar liksom inte hur jag ska orka en magsjuka+förlossning ovanpå allt det här. Det hade kännts liiite lättare att härda ut om jag visste att det bara var till en viss dag(ja eller tidigare då om det startar av sig självt)och att det kunde finnas en gräns för hur länge jag måste kämpa med värkar utan effekt innan man avbryter för snitt.
 
När jag väntade mitt andra barn började sonen kräka vid 22.30 på kvällen dagen efter bf. 1,5h senare började jag få mensvärk och ytterligare en timme senare när jag låg och hulkade själv i toastolen så övergick det till riktiga värkar. Tack och lov var magsjukan av den sorten "kräk upp allt du har så är det slut sen", men visst. Jag var en aning blek om nosen och sladdrig i benen när jag kom till förlossningen vid 05 men så vågade jag varken äta eller dricka. Vid halv 8 var jag öppen 8cm men fick epitural vilket tog väck all smärta och saktade ner förlossningen så jag hann få i mig saft, glass och yoghurt och piggna till en del innan bebis kom vid 11. Vi fick vara på isoleringsrum och alla som kom in var snyggt inpacketerade 😅 men jag tycker det blev bra ändå! Det var efteråt som jag var helt sjukt trött när de skulle sy. Kunde knappt hålla mig vaken. Sen fick vi ligga ett dygn isolerade på BB innan vi åkte hem.
 
Jag grodde mitt andra barn 10 dagar före BF efter en kväll med magsjuka. Spydde och hade diarré i 4-5 timmar och när jag vi ca 22 mådde bra, för så kändes det. Så gick vattnet. Men då hade min man börjat kräkas, och när jag ville åka in en timme senare han kände sig inte pigg nog att köra mig. Så han ringde ambulans. Dottern är född ca 02 efter en dryg timme inne på BB, vi har ca 45 min i bil dit. Lite lustgas som enda smärtlindring och inget stöd från min man, som lyckats komma efter, men tillbringade natten på toaletten på rummet. Låg kvar på isolering ett dygn, men åkte hem förmiddagen dag 2. Men jag var piggare än min man, när han tog sig hemåt ca 4 timmar efter dotterns födelse
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka... 2
Svar
27
· Visningar
5 905
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag vet att jag har skrivit tidigare men jag blir för ledsen av att läsa om det och jag har inget minne av vad jag har skrivit pga...
Svar
10
· Visningar
1 468
Senast: Rosett
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Nu när jag varit sjuk inser jag hur ensam jag är. Ingen mer än min syster hör av sig.. Det finns nog de som inte ens har de så jag... 2
Svar
24
· Visningar
2 353
Senast: Nepenthe
·
Kropp & Själ Någonting står inte rätt till i min kropp. Det började natten mot tisdag förra veckan med att jag ärligt talat trodde att jag skulle... 2 3
Svar
43
· Visningar
7 194
Senast: Bapelsin
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp