Bluefish
Trådstartare
Behöver skriva av mig och få höra lite fler synpunkter från er hundägare, då jag fick en väldigt oväntad kommentar vad gäller min natt.
Ja, inatt var jag på väg hem till mig till fots. Med mig hade jag en väns hund, en rottweilertik som är väldresserad, varför jag fick ta med den. Jag ser mig inte som en hundmänniska och vet inte mycket om hur de agerar och varför, dålig på att gå med dem i koppel och sådant. Det är ofta hunden som släpar runt på mig. Sedan är jag ganska rädd för hundar, särskilt om de är stora och hoppar/biter. Även om de tycker det är på lek så tycker inte jag det.
Nå, vi hade kommit en bit på vägen då det helt plöstligt kommer ner en hund från bostadsområdet bredvid mitt. Ser direkt att den är ensam och helt lös. Inget halsband heller. Fyra gånger så stor som min, i mina ögon en riktigt stor hund.
Den får syn på oss och kommer i full fart. Jag blev så himla rädd så jag stod bara där, tills den kommit fram och börjar nosa på min hund. Då sjasar jag iväg den, eftersom min hund verkar besvärad. Ändå kommer den tillbaka hela tiden och cirkulerar omkring oss. Den försöker nosa min hund i baken, vilket den inte får för mig. Jag är livrädd att de ska börja bråka där, mitt i natten och någon komma till skada. Min hund markerar en gång genom att visa tänderna och skälla, när den andra är helt inpå henne. Sedan tittar den bara på mig och ignorerar den andra trots att den försöker komma åt henne. Tror att det var en hane, den kissade flera gånger och småskvättar här och var. Lyfte på benet liksom. När den andra inte ger sig och går hem får jag panik och försöker skrika åt den att gå. Resulterar i att den lägger bak och öronen och visar tänderna, lägger sig på marken men viftar på svansen. Då skyndar jag mig hem med min.
Hela tiden gör den såhär, försöker komma åt min och visar tänderna, morrar dock inte. När vi kommit till huset försöker den tränga sig in i trapphuset med oss. Det får den inte, men när vi försvinner upp börjar den hoppa på dörren och skälla. Först när vi låst om oss i lägenheten slutar den, men den fortsätter springa runt huset, på parkeringen och villaträdgårdarna runtom. Ringde polisen och anmälde den försvunnen.
På detta får jag reaktionen " Stackars hund. Den var antagligen bortsprungen, rädd och hungrig. Om den hade haft för avsikt att skada dig eller hunden så hade den gjort det, så den kan knappast ha varit aggressiv. Den var nog bara glad över att se en människa OCH en hund som den kunde få sällskap av, och ville säkert med in i värmen när ni gick in. Avskyr personer som har fördomar för hundar. Att du tänker "nu kommer jag dö" och liknande bevisar ju vilka fördomar du har. "
Ja, den kanske tyckte vi var skitroliga lekkamrater, men det tyckte inte jag. Jag var rädd, inte minst för hundens skull som inte ens är min. Jag har tänkt att det här är hundägarens "fel", som inte haft uppsikt. Eller är det inte så? Var det jag som ställde till det? Gjorde jag fel? Hur hade ni gjort? Känner mig fortfarande ganska uppskakad och kan inte släppa det riktigt.
/ Hundrädd Bluefish som undviker att gå den vägen hem
Ja, inatt var jag på väg hem till mig till fots. Med mig hade jag en väns hund, en rottweilertik som är väldresserad, varför jag fick ta med den. Jag ser mig inte som en hundmänniska och vet inte mycket om hur de agerar och varför, dålig på att gå med dem i koppel och sådant. Det är ofta hunden som släpar runt på mig. Sedan är jag ganska rädd för hundar, särskilt om de är stora och hoppar/biter. Även om de tycker det är på lek så tycker inte jag det.
Nå, vi hade kommit en bit på vägen då det helt plöstligt kommer ner en hund från bostadsområdet bredvid mitt. Ser direkt att den är ensam och helt lös. Inget halsband heller. Fyra gånger så stor som min, i mina ögon en riktigt stor hund.
Den får syn på oss och kommer i full fart. Jag blev så himla rädd så jag stod bara där, tills den kommit fram och börjar nosa på min hund. Då sjasar jag iväg den, eftersom min hund verkar besvärad. Ändå kommer den tillbaka hela tiden och cirkulerar omkring oss. Den försöker nosa min hund i baken, vilket den inte får för mig. Jag är livrädd att de ska börja bråka där, mitt i natten och någon komma till skada. Min hund markerar en gång genom att visa tänderna och skälla, när den andra är helt inpå henne. Sedan tittar den bara på mig och ignorerar den andra trots att den försöker komma åt henne. Tror att det var en hane, den kissade flera gånger och småskvättar här och var. Lyfte på benet liksom. När den andra inte ger sig och går hem får jag panik och försöker skrika åt den att gå. Resulterar i att den lägger bak och öronen och visar tänderna, lägger sig på marken men viftar på svansen. Då skyndar jag mig hem med min.
Hela tiden gör den såhär, försöker komma åt min och visar tänderna, morrar dock inte. När vi kommit till huset försöker den tränga sig in i trapphuset med oss. Det får den inte, men när vi försvinner upp börjar den hoppa på dörren och skälla. Först när vi låst om oss i lägenheten slutar den, men den fortsätter springa runt huset, på parkeringen och villaträdgårdarna runtom. Ringde polisen och anmälde den försvunnen.
På detta får jag reaktionen " Stackars hund. Den var antagligen bortsprungen, rädd och hungrig. Om den hade haft för avsikt att skada dig eller hunden så hade den gjort det, så den kan knappast ha varit aggressiv. Den var nog bara glad över att se en människa OCH en hund som den kunde få sällskap av, och ville säkert med in i värmen när ni gick in. Avskyr personer som har fördomar för hundar. Att du tänker "nu kommer jag dö" och liknande bevisar ju vilka fördomar du har. "
Ja, den kanske tyckte vi var skitroliga lekkamrater, men det tyckte inte jag. Jag var rädd, inte minst för hundens skull som inte ens är min. Jag har tänkt att det här är hundägarens "fel", som inte haft uppsikt. Eller är det inte så? Var det jag som ställde till det? Gjorde jag fel? Hur hade ni gjort? Känner mig fortfarande ganska uppskakad och kan inte släppa det riktigt.
/ Hundrädd Bluefish som undviker att gå den vägen hem