Sv: longera unghäst!
Just longering är egentligen ett gissel för hästbenen och balansen. Man får en bild av hur mycket linan påverkar hästen om man låter en kompis "longera" dig när du håller linan i handen. Känn hur stor effekt ett litet drag från mitten får, hur mycket det drar i handen / armen. Översatt till hästen så blir det motsvarande effekt på huvud och hals, tom linans tyngd drar hästhuvudet lite snett. Hästen dras i princip ur balans, förböjer lätt i halsen, tippar över på inner bog och blir framtung. Den måste balansera det på något sätt, ofta blir det genom att spänna sig, snedställa och lägga till med sneda volter osv. En välplacerad inspänning av främst yttersidan kan hjälpa hästen att stabilisera sig lite, men det blir ett stumt stöd, inte undergörande. Ofta spänner folk dessutom in hästen för mycket, och riskerar bara att göra den mer framtung. Helt enkelt är det svårt att göra på ett bra sätt.
Jag longerar ändå två-treåringarna, men korta pass - 5 till 10 minuter i taget - mest i skritt, och några övergångar till trav. Byter till rakt spår ofta och kombinerar med andra övningar från marken typ flytta sidled, flytta bakdelen till ett yttre spår, gå lite öppna, gå över bommar, gå lååångsamt några steg, osv. Det blir kontaktövningar som får hästen att lyssna på fina signaler, bli uppmärksam och flyttbar, vilket alltid är nyttigt.
Tömkörning är bättre än longering, eftersom du kan påverka hästen med yttertygel och tyglarna verkar bakåt istället för som linan endast inåt. Man kan då också använda hela ridbanan, gå på fyrkantsspår, byta varv, rakrikta oftare osv. Det är dock också svårt att göra rätt, hitta en bra arbetsform för hästen, vara följsam i handen och aktivera bakbenen utan att stressa hästen eller trassla med linorna.
Löslongering är också ett alternativ, om man vill träna kommandon för trav och galopp t ex, eller löshoppa lite, eller är osäker på hur följsam man kan vara i handen vid tömkörning. Då finns ingen lina som drar utan hästen får hitta sin egen balans på volt eller fyrkantsspår. Man får öva sin kommunikation och vara noga med att vara den som bestämmer varv. Man kan t ex gränsa av ridbanan om man vill komma åt hästen bättre och inte låta den rusa på långsidorna (vilket annars är en mycket rolig lek). Jag tycker det funkat bra både för att lära hästen kommandon, lära den bli longerad senare (bara koppla på linan, hästen vet ändå vad den ska göra), för allmän motion och lite invänjning på ridbanans underlag. Löslongering ska man inte heller hålla på med för ofta eller länge, men 2 ggr / vecka och 10-20 minuter åt gången har funkat för oss, från 2 år och framåt, med uppehåll för längre sommar och vintervila och annars om hästen växer eller verkar stel, trött, olustig.
Jag upplever också att hästarna - om man tar hänsyn till tillväxtperioder och då begär mindre eller låter dem vila helt, låter dem leka av sig lite i början av passet med "full fart framåt" och håller sig till att be dem om sansat tempo, inte stressa, men håller dem aktiva med mycket tempoväxlingar, övergångar, halter, varvbyten osv - uppmanas att använda sin bakdel, får schvung i gången och hittar en bra arbetsform för uppgifterna. Bommar och gymnastikhinder är bra om hästen har svårt att hitta framåt-nedåtsökningen, men jag har faktiskt inte erfarit att de har det - när de inte växer och är allmänt ömma.
