Ljudrädsla

[baraclara]

Vad har ni för erfarenheter av hundar med tilltagande ljudrädsla där veterinär inte har hittat något fysiskt fel? Hur har ni gått tillväga för att minska eller hantera rädslan? I detta fall har osäkerheten för vissa ljud tilltagit för varje år och blivit allt mer generell (skott, fyverkerier, åska, vissa högljudda motorfordon...). Detta påverkar förstås livet mycket för både hund och människa.

Alla tankar och egna erfarenheter välkomnas!

 

[snorp]

Min erfarenhet är att ljudrädsla tyvärr ofta blir värre med åren om hunden väl börjat bli rädd. Har försökt undvika det som skrämmer hunden om det varit möjligt och när det inte varit möjligt så har jag stöttat hunden. Vad hunden behöver för stöttning varierar med individen. En del kan bli hjälpta av att man låtsas som ingenting, en del av att man bekräftar att man också hörde ljudet, en del vill bli klappade och pussade och kramade, en del vill fly osv.

 

[TantAgda]

Har tyvärr samma erfarenhet som @snorp.
Min ridgebacktant började vid ett par års ålder bli skotträdd, det följdes av fyrverkerirädsla och vidare med andra tjut som tex lastbilar i hög fart och smatter från bilar och motorcyklar ffa om hon varit utsatt för skott eller fyrverkerier så är trafikljud jobbigare.
För något år sedan tillkom även åska på denna lista, hon är nu drygt 11 år.

Hon kan tex inte vistas på campingar längre då hon sätter det samman med skott och rädsla. Hon börjar skaka bara vi går in på en camping även om det inte låter nåt just då.

Hon har sedan flera år levt i sin egna lilla skyddade verkstad, hon får vara hemma om jag ska iväg med andra hunden till ställen där det kan smälla /låta på ett sätt som hon inte uppskattar.

 

[WildWilma]

Har samma erfarenhet som dig och de andra som svarat. Rädslan eskalerar och blir mer och mer allmän, fler och fler ljud läggs till i listan över "obehagliga". För en del hundar kan en trygg miljö hjälp men för andra gör det ingen skillnad alls.

Vår Groenedael med svår ljudrädsla la till fler och fler ljud till rädslan, från att vara skott, fyrverkerier och åska enbart så blev det micron, vissa tv-program och glassbilen och säkert fler saker. Med honom var det bara att låta honom vara i fred, han blev helt okontaktbar. Han blev döv vid 14 års ålder och det var skönt för honom. Han sista nyår var troligen det enda han inte var mer eller mindre panikslagen. Nu i efterhand kan jag fundera på hur värdigt liv han hade med dessa rädslor men han var en glad hund i övrigt.

Min första kelpie hade vissa reaktioner på ljud som åska, fyrverkerier och höga ljud från människor. Han klarade det ofta bättre hemma där han var mer trygg. Men det blev lite värre hela tiden, han fick somna in redan 7,5 åt gammal pga. sina sociala rädslor så jag vet inte hur "illa" det hade blivit tillslut.

Jag vet inte hur jag skulle ställa mig till att ha kvar en hund med så svåra rädslor igen. Jag hade nog mycket tidigare övervägt avlivning än vad jag gjorde med min första kelpie. Groendalen var en hund jag växte upp med och således inte jag som ägde. Svåra och allmänna rädslor är garanterat jämförbart med smärtor när det gäller den stress det orsakar djuret om inte nästan värre.

Jag hoppas att fler och fler avlar för att undvika dessa rädslor och tittar på hela familjebilden när det gäller mentaliteten.

 

[Fetaost]

Instämmer med att ljudrädsla ökar med åren. De kan också göra det pga kastrering.

 

[SiZo]

Ni som har den erfarenheten att rädslan blir värre, har ni aktivt försökt träna bort ljudrädslan? Min ena hund fick panik av raketer förr, men efter mycket träning så klarade hon av nyår riktigt bra. Jag fick sysselsätta henne, ha vadd i öronen men då var hon helt ok. Och det trots att det smällde som kriget i 45 min 10-15 meter från vårt fönster. Och enstaka smällar hon inte inte problem med alls längre, om vi till exempel är ute i skogen och det smäller till rejält, det rör henne inte i ryggen.

Jag hade inte hunnit så långt med träningen då eftersom hennes syrra år något på juldagen och blev nästan medvetslös, jag vågade inte utsätta henne för stress då så träningen blev mycket kortare än jag hade tänkt, och trots det så gick det så pass bra.

 

[astrolindgren]

Familjens blandras är fruktansvärt åskrädd och skotträdd, efter några ordentliga oväder har han även börjat associera ösregn med åska.
När han var ny i hemmet så tyckte han också att det var obehagligt när bussar eller lastbilar körde förbi på vägen utanför, numera är det "bara" mopeder och motorcyklar (även tåg om han är relativt nära ett spår). När den hunden blir rädd så visar det sig genom pip, skall och att han springer runt som en galning i huset för att titta ut genom alla fönster. Vad jag har gjort är att försöka motbetinga så gott det går, nu kan motorcyklar passera när vi är ute och tågljuden betyder att han ska ha fokus på sin människa. Vissa av ljudrädslorna har alltså blivit mindre medan andra blivit värre.

Tyvärr blir just åskrädslan värre och vädret kan vi ju inte kontrollera. Vi använder Adaptil och MaxRelax(tillskott) och upplever att det gör lite skillnad, plus fördragna gardiner, tv eller musik på, och något gott att tugga på när det smäller.

edit: kan tilläga att regnrädslan är helt hanterbar och går att motverka. Jag tränade lite med hunden under en regnskur och på kanske 20 minuter förstod han att regn inte alltid innebär åska och man kan tycka att något är obehagligt utan att behöva skälla. Motbetingning fungerar på honom så länge det inte smäller mycket eller högt.

 

[Fruentimber]

Svarar som övriga.

Min ena hund är skott- och ljudrädd. Han har varit med till brukshundklubben sen liten valp, sakta och försiktigt tränats in på skott. Han visade redan som ung att han var både känslig och osäker överlag. Det tänkte jag skulle ge med sig, men i takt med ålder kröp även ljudrädslan tillslut fram, utan att han upplevt någon form av trauma relaterat till ljud. Runt två års ålder gick vi MH och fick det bekräftat svart på vitt - hög osäkerhet med lång avreaktion. Vi fick bryta.

Idag får vi vara uppmärksamma på var han håller till om plötsliga ljud uppstår. Tyvärr har det hänt att han stuckit när han blivit rädd. Tack och lov inte långt, men ändå. Det är riktigt trist. Så vi jobbar väl mest förebyggande, får man väl säga. Hunden stoppas undan för att minska obehaget.

 

[Fruentimber]

Ni som har den erfarenheten att rädslan blir värre, har ni aktivt försökt träna bort ljudrädslan? Min ena hund fick panik av raketer förr, men efter mycket träning så klarade hon av nyår riktigt bra. Jag fick sysselsätta henne, ha vadd i öronen men då var hon helt ok. Och det trots att det smällde som kriget i 45 min 10-15 meter från vårt fönster. Och enstaka smällar hon inte inte problem med alls längre, om vi till exempel är ute i skogen och det smäller till rejält, det rör henne inte i ryggen.

Jag hade inte hunnit så långt med träningen då eftersom hennes syrra år något på juldagen och blev nästan medvetslös, jag vågade inte utsätta henne för stress då så träningen blev mycket kortare än jag hade tänkt, och trots det så gick det så pass bra.

Det beror ju helt på vad hunden reagerar på och om rädslan t ex uppkommit genom trauma eller eventuellt är genetisk. Om en hund "bara" får panik av just raketer kan man givetvis försöka att träna på det, men har man en hund som reagerar på flera olika ljud skulle jag nog säga att det är både snällare och bättre att förebygga istället.

 

[SiZo]

Det beror ju helt på vad hunden reagerar på och om rädslan t ex uppkommit genom trauma eller eventuellt är genetisk. Om en hund "bara" får panik av just raketer kan man givetvis försöka att träna på det, men har man en hund som reagerar på flera olika ljud skulle jag nog säga att det är både snällare och bättre att förebygga istället.

Antagligen genetiskt eftersom hennes mor var grymt rädd för raketer och smällare med.
Tanken med träningen är ju att man gör den på så låg nivå att hunden aldrig går upp i stress. Jag använde 8 timmar långa videor med raketer från youtube och streamade till TVn, först var det så låg nivå att det knappt hördes alls och sedan höja från det, sakta sakta. Tänker att det borde fungera med de flesta ljuden så länge man hittar vettiga inspelningar med dem och har möjlighet att låta det stå på väldigt länge.

Så träningen ska ju vara snäll, annars är man fel ute tycker jag. Går hunden upp i stress så har man gjort bort sig. Poängen är att hunden ska vara lugn och trygg genom hela träningen tänker jag.

Om det bara är höga ljud hunden reagerar på så kanske träning inte hjälper? Jag vet bara att med denna metod (och väldigt MÅNGA timmar) så kunde hon andas normal på nyårsafton, även under tolvslaget. Och det är så stort framsteg att man knappt tror att det är samma hund.

 

[Fruentimber]

Antagligen genetiskt eftersom hennes mor var grymt rädd för raketer och smällare med.
Tanken med träningen är ju att man gör den på så låg nivå att hunden aldrig går upp i stress. Jag använde 8 timmar långa videor med raketer från youtube och streamade till TVn, först var det så låg nivå att det knappt hördes alls och sedan höja från det, sakta sakta. Tänker att det borde fungera med de flesta ljuden så länge man hittar vettiga inspelningar med dem och har möjlighet att låta det stå på väldigt länge.

Så träningen ska ju vara snäll, annars är man fel ute tycker jag. Går hunden upp i stress så har man gjort bort sig. Poängen är att hunden ska vara lugn och trygg genom hela träningen tänker jag.

Om det bara är höga ljud hunden reagerar på så kanske träning inte hjälper? Jag vet bara att med denna metod (och väldigt MÅNGA timmar) så kunde hon andas normal på nyårsafton, även under tolvslaget. Och det är så stort framsteg att man knappt tror att det är samma hund.

Jag vet hur träningen går till, men som sagt, generella rädslor är överlag svåra att få bort. Återigen - det är enklare om det "bara" är raketer, eller "bara" motorcyklar, eller "bara" barn. Men har man en hund som inte bara är raketrädd utan ljudrädd så är det en helt annan femma.

 

[SiZo]

Jag vet hur träningen går till, men som sagt, generella rädslor är överlag svåra att få bort. Återigen - det är enklare om det "bara" är raketer, eller "bara" motorcyklar, eller "bara" barn. Men har man en hund som inte bara är raketrädd utan ljudrädd så är det en helt annan femma.

Hon var rädd för alla smällar. Är en allmänt rätt nervös individ, skriker rätt ut om man nästan nuddar henne, kastar sig handlöst iväg om änden på kopplet råkar svänga till lite i närheten av henne. Så jag är stolt över att vi lyckades med detta!

Ja att det är lätt säger jag inte. Vi tränade ju i flera månader, och nivån där det knappt var hörbart hade vi på i flera dagar, 4-5 timmar/dag innan vi höjde ett snäpp. Det kräver ju ett enormt tålamod, och att man kan vara hemma och kolla så att hunden verkligen inte blir stressad.

 

[snorp]

Antagligen genetiskt eftersom hennes mor var grymt rädd för raketer och smällare med.
Tanken med träningen är ju att man gör den på så låg nivå att hunden aldrig går upp i stress. Jag använde 8 timmar långa videor med raketer från youtube och streamade till TVn, först var det så låg nivå att det knappt hördes alls och sedan höja från det, sakta sakta. Tänker att det borde fungera med de flesta ljuden så länge man hittar vettiga inspelningar med dem och har möjlighet att låta det stå på väldigt länge.

Så träningen ska ju vara snäll, annars är man fel ute tycker jag. Går hunden upp i stress så har man gjort bort sig. Poängen är att hunden ska vara lugn och trygg genom hela träningen tänker jag.

Om det bara är höga ljud hunden reagerar på så kanske träning inte hjälper? Jag vet bara att med denna metod (och väldigt MÅNGA timmar) så kunde hon andas normal på nyårsafton, även under tolvslaget. Och det är så stort framsteg att man knappt tror att det är samma hund.

De hundar jag haft som reagerat på ljud har inte brytt sig om inspelade ljud så det har inte hjälpt att köra ljud på tv.

 

[inverterad]

Rädslor, men speciellt ljudrädslor, är erkänt mycket svårtränade, därför att det är så lätt att hunden, istället för att vänja sig, blir mer rädd ju mer den utsätts för ljud, och att den börjar generalisera och visa rädsla för andra ljud eller situationer som den kopplar ihop med obehaget. Inspelade ljud uppfattas också ofta på ett helt sätt än äkta vara när det gäller fyrverkerier och skott - hunden hör helt enkelt skillnad.

 

[Red_Chili]

Utöver det som andra skrivit: Om möjligt kan det också vara klokt att berätta om det här för uppfödaren. Eftersom ljudrädsla till stor del är ärftligt kan det vara av stort intresse för uppfödaren att få veta om det här.

 

[Springer]

Som skrivits ovan. Inspelade ljud är en sak, ljud IRL är en annan. Disketten med ljud jag inhandlade bekom min hund inte alls.

 

[nullo-modo]

Senaste hunden blev rädd för åska som äldre. Det ironiska enhet vad jag ska kalla det är att som 12åring var hunden döv men ändå rädd för åska, hon kände av åskan i lufttrycket.

Svårt att jobba bort när det är så mycket mer än ljudet många gånger, raketer känns ju ljudvågor och åska lufttrycket och inget följer ju med vid inspelade ljud.

 

[Fruentimber]

Hon var rädd för alla smällar. Är en allmänt rätt nervös individ, skriker rätt ut om man nästan nuddar henne, kastar sig handlöst iväg om änden på kopplet råkar svänga till lite i närheten av henne. Så jag är stolt över att vi lyckades med detta!

Ja att det är lätt säger jag inte. Vi tränade ju i flera månader, och nivån där det knappt var hörbart hade vi på i flera dagar, 4-5 timmar/dag innan vi höjde ett snäpp. Det kräver ju ett enormt tålamod, och att man kan vara hemma och kolla så att hunden verkligen inte blir stressad.

Ja, jag säger liksom inte att du inte får vara stolt. Men att träna bort ljudrädsla är verkligen långt ifrån möjligt för alla, oavsett hur mycket tid eller tålamod man lägger på det. Det spelar ju liksom ingen roll om man sätter av fem timmar raketer hemma som träning om det ändå kommer åska på kvällen sen.

För min del är det helt klart inte värt det. Det är inte bara ljudrädslorna i sig, utan hundens hela veka mentalitet. Det är helt enkelt smidigare och snällare att förebygga, istället för att ge sig på att försöka träna bort det. Det hjälper liksom inte hunden i övrigt ändå och nästa åsksmäll riskerar ändå att ge bakslag. Då lägger jag hellre den tiden på annat.

 

[SiZo]

Ja, jag säger liksom inte att du inte får vara stolt. Men att träna bort ljudrädsla är verkligen långt ifrån möjligt för alla, oavsett hur mycket tid eller tålamod man lägger på det. Det spelar ju liksom ingen roll om man sätter av fem timmar raketer hemma som träning om det ändå kommer åska på kvällen sen.

För min del är det helt klart inte värt det. Det är inte bara ljudrädslorna i sig, utan hundens hela veka mentalitet. Det är helt enkelt smidigare och snällare att förebygga, istället för att ge sig på att försöka träna bort det. Det hjälper liksom inte hunden i övrigt ändå och nästa åsksmäll riskerar ändå att ge bakslag. Då lägger jag hellre den tiden på annat.

Vi har olika åsikt om den saken helt enkelt. Jag tycker alltid att man kan prova att träna, men funkar det inte, oavsett om det är för att hunden skiljer på högtalarljud eller för att även den absolut minsta nivån stressar hunden så är det ju bara att avbryta träningen Man måste inte fullfölja träningen bara för att man har börjat

 

[Fruentimber]

Vi har olika åsikt om den saken helt enkelt. Jag tycker alltid att man kan prova att träna, men funkar det inte, oavsett om det är för att hunden skiljer på högtalarljud eller för att även den absolut minsta nivån stressar hunden så är det ju bara att avbryta träningen Man måste inte fullfölja träningen bara för att man har börjat

Fast det är ju ingen här som påstått att man aldrig tränat på det? Allra minst jag. Givetvis har vi tränat, börjat om på skott fler gånger än jag kan räkna eftersom jag ville att han skulle hålla för tävling. Men hans avbrutna MH talar med tydlighet i kombination med hans alltmer ökade rädsla för alla former av ljud. Han behöver slippa och jag har inte möjlighet att lägga 24 timmar av dygnet på att träna hans ljudkänslighet.

Ingen av de som svarat i tråden är några nybörjare, mig veterligen. Jag är tämligen säker på att de testat både det ena och det andra.