Livsnödvändiga mediciner vid kris och krig (utbruten från Ryssland och framtiden)

Så jag får inte kritisera en aspekt av beredskapen för om jag har allt annat på det torra så då kan jag fixa det själv? Vad gör jag om jag bara har en vecka kvar på medicinen och Ryssland har tagit över, som vägrar ge mig medicin för att jag är queer? Jag tycker att kör vi på principen att alla ska vara individuellt förberedda så måste vi se till att det är möjligt att vara just det. Skulle gärna göra mitt för försvaret istället för att dö/spendera all min energi på att försöka få tag i medicin.

Jag tror inte jag är med på någon priolista faktiskt, särskilt inte under pågående ockupation eller liknande. Och det finns ingen info eller beredskap för medicindistribution till utsatta utanför sjukhus vad jag vet.
Klart att du får kritisera och jag kan förstås inte uttala mig om din specifika situation. Men generellt så är det få mediciner som inte är narkotikaklassade som inte går att få ut lite extra av om man är ärlig med varför (vid tex resor eller vistelse långt ifrån apotek) så länge man inte har en historik av psykisk ohälsa och medicinen går att använda för att skada sig själv och då tycker jag personligen att det redan där går att diskutera lämpligheten i att ha tillgång till tunga vapen eller att ha vitala funktioner för ett lands försvar. Sen finns det förstås mediciner som av andra anledningar som hållbarhet osv är enormt svåra att lagerhålla hemma själv och där tycker jag absolut att man kan diskutera statliga akutlager och backupplaner för behövande vid kris men skulle det gå så långt att hela den Svenska myndighetsapparaten kraschar så hjälper det knappast.
 
Det ser rätt trist ut när man skriver "Du, precis som alla andra, har ett ansvar för att klara dig själv en viss tid i kris och krig" vi tar nog vårt ansvar om det är möjligt, de flesta hade nog gärna haft ett lager med medicin hemma och om vi inte har det så är det antagligen inte för att vi inte vill ta vårt ansvar.
Du får prata med din läkare.

Det tråkiga är ju att i händelse av krig så kommer människor att dö, oavsett om det beror på medicinska orsaker som brist på läkemedel, mat och/eller värme och tak över huvudet eller i strid. Jag har flera i min familj och bekantskapskrets som är beroende av sina mediciner för sin överlevnad, det finns inga beredskapslager för det har våra kära folkvalda sett till att tömma och butiker saknar möjligheter till lagerhållning.

Jag kan klara mig själv hyfsat men oroar mig såklart för mina anhöriga, vänner och mina djur. Jag är krigsplacerad så mina djur kommer fara illa om jag inte kan vara hemma och ta hand om dem och skulle det bli oroligt hade jag velat ha min närmsta familj hos mig, men jag har små möjligheter att åka och hämta dem då det skulle vara omöjligt att tanka och förmodligen stora folkmängder i rörelse.
 
En vecka är ju vad som rekommenderas att ha i lager hemma med medicin. Är inte lager för flera månader som rekommenderas.
Nej, det rekommenderas inte men jag tror inte en vecka hjälper mig i krig/ockupation, vilket är vad tråden handlar om. Ett år skulle jag känna mig mer trygg med, då har jag åtminstone tillräckligt för att hinna fly om det behövs (även om jag helst av allt hade stannat).
Klart att du får kritisera och jag kan förstås inte uttala mig om din specifika situation. Men generellt så är det få mediciner som inte är narkotikaklassade som inte går att få ut lite extra av om man är ärlig med varför (vid tex resor eller vistelse långt ifrån apotek) så länge man inte har en historik av psykisk ohälsa och medicinen går att använda för att skada sig själv och då tycker jag personligen att det redan där går att diskutera lämpligheten i att ha tillgång till tunga vapen eller att ha vitala funktioner för ett lands försvar. Sen finns det förstås mediciner som av andra anledningar som hållbarhet osv är enormt svåra att lagerhålla hemma själv och där tycker jag absolut att man kan diskutera statliga akutlager och backupplaner för behövande vid kris men skulle det gå så långt att hela den Svenska myndighetsapparaten kraschar så hjälper det knappast.
Tyvärr räknas inte i händelse av krig/kris. Jag har frågat. Den veckan som rekommenderas är i mina ögon alldeles för lite när det handlar om att säkra min egen överlevnad, och jag önskar att alla liv värderades lika i förberedelserna inför krig/kris. Som sagt, om vi ska ha individuellt ansvar (eftersom vi tagit bort statens ansvar att bunkra medicin) så måste det också gå att ta det ansvaret.
 
och @Hippocampus säger minst en vecka. Så jag frågar igen hur det ska gå till att ta det "ansvaret" när det inte går att få ut sin medicin.

Det ser rätt trist ut när man skriver "Du, precis som alla andra, har ett ansvar för att klara dig själv en viss tid i kris och krig" vi tar nog vårt ansvar om det är möjligt, de flesta hade nog gärna haft ett lager med medicin hemma och om vi inte har det så är det antagligen inte för att vi inte vill ta vårt ansvar.
Det må vara trist men det är ju så. Du anar inte hur många som inte förstår att eget ansvar gäller, utan anser sig att de ska sitta och vänta till NÅGON tar hand om de. Hur många som anser sig VETA att efter 72 timmar kommer "någon från EU" som ska rädda de. På riktigt alltså.
Man gör det man kan. Du kan ha medicin för 30 dagar. Perfekt. Ha det.
 
Det må vara trist men det är ju så. Du anar inte hur många som inte förstår att eget ansvar gäller, utan anser sig att de ska sitta och vänta till NÅGON tar hand om de. Hur många som anser sig VETA att efter 72 timmar kommer "någon från EU" som ska rädda de. På riktigt alltså.
Man gör det man kan. Du kan ha medicin för 30 dagar. Perfekt. Ha det.
hur menar du att jag kan ha medicin för 30 dagar? Ja jag har medicin för 30 dagar den dagen jag hämtar ut den, jag tar den dagligen och sen kan jag alltså inte hämta ut mer förrän 28 dagar senare. Det betyder att jag som MEST kan ha 2 dagar extra.
 
Jag tänker att den formen av livsnödvändig medicinering gör att man hamnar högt upp på priolistorna. Så då är det bra om vi andra klarar att finnas långt ned.

Sedan blir logistiken ett problem där boende långt utanför civilisationen kan bli ett stort problem (liksom det är en möjlighet). Kanske borde det finnas en beredskapsplan där patienterna är informerade om exakt hur det är tänkt att gå till för att kunna känna sig tryggare? Eller finns det redan?
Det beror nog på vilken "kategori" patienterna tillhör. Har de tex hemtjänst, ASIH eller sjukvårdsinsatser via kommun/region finns de på "listorna". Men klarar man allt hemma själv så tror jag inte det finns sådana översikter. Med betoning på tror.
 
hur menar du att jag kan ha medicin för 30 dagar? Ja jag har medicin för 30 dagar den dagen jag hämtar ut den, jag tar den dagligen och sen kan jag alltså inte hämta ut mer förrän 28 dagar senare. Det betyder att jag som MEST kan ha 2 dagar extra.

Huvudregeln är ju att man får ta ut för max 90 dagar och att 2/3 av tiden som den tidigare expedierade mängden är avsedd att räcka för, ha passerat (dvs. 30 dagar kvar). Nu är det specialfall under pandemin, men det verkar ju jättekonstigt om du inte får hämta ut ny medicin först när du har två dagar kvar av medicinen, utan det borde vara tio dagar. Kan det verkligen stämma med två dagar?
 
Jag tycker det är konstigt hur diskussionen vrids till att vi får acceptera att vi dör om det blir kris och att vi ska ta ut så mycket medicin vi kan. Varför kan det inte vara så att vi som har livsnödvändiga mediciner ska få lov att ha åtminstone ett halvårs mediciner hemma? Är inte våra liv värda besväret?
 
Huvudregeln är ju att man får ta ut för max 90 dagar och att 2/3 av tiden som den tidigare expedierade mängden är avsedd att räcka för, ha passerat (dvs. 30 dagar kvar). Nu är det specialfall under pandemin, men det verkar ju jättekonstigt om du inte får hämta ut ny medicin först när du har två dagar kvar av medicinen, utan det borde vara tio dagar. Kan det verkligen stämma med två dagar?

Det kan ju vara recept med expeditionsintervall? Jag har medicin jag får ta ut på nytt som tidigast fyra veckor efter det förra uttaget. Tar jag medicinen varje dag är det ganska precis att ett uttag räcker. Det är nu inte på något sätt en livsnödvändig medicin för min del, men ändå väldigt hårt reglerad vilket apoteken inte tummar på. Men det känns konstigt om livsviktig medicin skrivs ut med så kort intervall?
 
Huvudregeln är ju att man får ta ut för max 90 dagar och att 2/3 av tiden som den tidigare expedierade mängden är avsedd att räcka för, ha passerat (dvs. 30 dagar kvar). Nu är det specialfall under pandemin, men det verkar ju jättekonstigt om du inte får hämta ut ny medicin först när du har två dagar kvar av medicinen, utan det borde vara tio dagar. Kan det verkligen stämma med två dagar?
Jag tror det beror på medicin och hur läkaren skriver hur tätt man får hämta ut.
Har en medicin jag märkligt nog har ett litet lager av, den tar jag många tabletter av, men har också alltid mer än 10 dagar kvar av när jag hämtar ut, och en annan medicin hämtar jag ut när det går och då har jag bara några dagar kvar.
 
Är våra liv mindre värda för det då?

Och för oss vars mediciner är syntetiskt framställda? Vi som inte kan "anpassa vår
livsstil"? Ska vi bara lägga oss ner och dö? Är våra liv mindre värda för att vi inte är många?
Hur menar du nu? Var läser du om att jag tycker att någon är mindre värd? Tycker du det själv :crazy:?
 
Jag tycker det är konstigt hur diskussionen vrids till att vi får acceptera att vi dör om det blir kris och att vi ska ta ut så mycket medicin vi kan. Varför kan det inte vara så att vi som har livsnödvändiga mediciner ska få lov att ha åtminstone ett halvårs mediciner hemma? Är inte våra liv värda besväret?
Det vore ju det bästa att det redan nu gick att ha medicin för längre perioder. Beror såklart på vilken medicin det gäller. Men att den möjligheten borde finnas redan nu.
 
Du får ta ut allt på receptet men allt ersätts inte av högkostnadsskyddet om du tar ut det i förtid. Jag skulle inte rekommendera att man börjar laborera med fingerborgsblomma/digitalis och andra växter om man har t ex hjärtbesvär, som jag räknar till de som har livsviktiga mediciner. Det finns en anledning att vi har gått ifrån läkeörter till läkemedel även om salix och valeriana är ganska ofarligt att plocka själv.
I pandemins början fattades beslut om att man inte fick ta ut för mer än 3 månader, oavsett om man tog det inom högkostnadsskyddet eller betalade själv. Detta för att undvika att brist på vissa läkemedel pga att folk skulle bunkra "för säkerhets skull".
Regelverket mot bunkring försvinner dock i kommande vecka, så att man kan hämta läkemedel tidigare utanför högkostnadsskyddet.
Huvudregeln är ju att man får ta ut för max 90 dagar och att 2/3 av tiden som den tidigare expedierade mängden är avsedd att räcka för, ha passerat (dvs. 30 dagar kvar). Nu är det specialfall under pandemin, men det verkar ju jättekonstigt om du inte får hämta ut ny medicin först när du har två dagar kvar av medicinen, utan det borde vara tio dagar. Kan det verkligen stämma med två dagar?
Precis som i citatet nedan kan det vara recept med expeditionsintervall, då får farmaceuterna inte lämna ut läkemedlet tidigare än det intervall som står på receptet.
Det kan ju vara recept med expeditionsintervall? Jag har medicin jag får ta ut på nytt som tidigast fyra veckor efter det förra uttaget. Tar jag medicinen varje dag är det ganska precis att ett uttag räcker. Det är nu inte på något sätt en livsnödvändig medicin för min del, men ändå väldigt hårt reglerad vilket apoteken inte tummar på. Men det känns konstigt om livsviktig medicin skrivs ut med så kort intervall?
 
Det kan ju vara recept med expeditionsintervall? Jag har medicin jag får ta ut på nytt som tidigast fyra veckor efter det förra uttaget. Tar jag medicinen varje dag är det ganska precis att ett uttag räcker. Det är nu inte på något sätt en livsnödvändig medicin för min del, men ändå väldigt hårt reglerad vilket apoteken inte tummar på. Men det känns konstigt om livsviktig medicin skrivs ut med så kort intervall?

Jag tror det beror på medicin och hur läkaren skriver hur tätt man får hämta ut.
Har en medicin jag märkligt nog har ett litet lager av, den tar jag många tabletter av, men har också alltid mer än 10 dagar kvar av när jag hämtar ut, och en annan medicin hämtar jag ut när det går och då har jag bara några dagar kvar.

Aha, då förstår jag. Då är det ju onekligen helt omöjligt att bunkra, och det låter faktiskt fullständigt absurt. Jag menar, det behöver ju inte ens vara en invasion. Tänk om man är i karantän för covid just när medicinen måste hämtas ut - eller behöver jobba över så att apoteket är stängt när man väl kan gå från jobbet?
 
Jag tycker det är konstigt hur diskussionen vrids till att vi får acceptera att vi dör om det blir kris och att vi ska ta ut så mycket medicin vi kan. Varför kan det inte vara så att vi som har livsnödvändiga mediciner ska få lov att ha åtminstone ett halvårs mediciner hemma? Är inte våra liv värda besväret?
Det är ju att ta eget ansvar kan jag tycka, så jag håller med dig! Men se, det är inte riktigt omtyckt att gemene man har ett halvårs förbrukning av mediciner hemma. Olyckor händer så lätt. Så mycket ansvar får vi inte ta.
 
Aha, då förstår jag. Då är det ju onekligen helt omöjligt att bunkra, och det låter faktiskt fullständigt absurt. Jag menar, det behöver ju inte ens vara en invasion. Tänk om man är i karantän för covid just när medicinen måste hämtas ut - eller behöver jobba över så att apoteket är stängt när man väl kan gå från jobbet
Det finns fler sätt att få hem mediciner än att hämta det personligen på apoteket. Man kan t.ex ta hjälp av ombud, med eller utan fullmakt (i det senare fallet måste man ha med sig bådas leg) eller beställa via nätet.
 
Hur menar du nu? Var läser du om att jag tycker att någon är mindre värd? Tycker du det själv :crazy:?
Som i det andra inlägget du citerade: Det handlar om att diskussionen vrids till att vi ska acceptera situationen och vi kan ju visst ta ut för en vecka och folk dör ju alltid i krig och så vidare. Om vi är lika mycket värda som andra människor borde tyngdpunkten i diskussionen istället ligga på hur vi löser problemet. Och du skrev som svar på ’de dör’ att vi inte är så många, som om det gör det mer okej.
Det är ju att ta eget ansvar kan jag tycka, så jag håller med dig! Men se, det är inte riktigt omtyckt att gemene man har ett halvårs förbrukning av mediciner hemma. Olyckor händer så lätt. Så mycket ansvar får vi inte ta.
Onekligen en rest från rasbiologins dagar säger medicinhistorikern:cautious:
 
Huvudregeln är ju att man får ta ut för max 90 dagar och att 2/3 av tiden som den tidigare expedierade mängden är avsedd att räcka för, ha passerat (dvs. 30 dagar kvar). Nu är det specialfall under pandemin, men det verkar ju jättekonstigt om du inte får hämta ut ny medicin först när du har två dagar kvar av medicinen, utan det borde vara tio dagar. Kan det verkligen stämma med två dagar?

Förr fick jag 100 tabletter år gången, men nu är det tillverkningsproblem och verkar i stort sätt omöjligt att få tag på 100, istället skrev min läkare ut 30x6 vilket ju egentligen är mer men intervallet är satt på 28 dagar.

Det är inte medicin jag dör utan. Men det är medicin mitt liv är helt olidligt utan, men eftersom det inte är en klassisk användning av medicinen så räknas det inte
 
Huvudregeln är ju att man får ta ut för max 90 dagar och att 2/3 av tiden som den tidigare expedierade mängden är avsedd att räcka för, ha passerat (dvs. 30 dagar kvar). Nu är det specialfall under pandemin, men det verkar ju jättekonstigt om du inte får hämta ut ny medicin först när du har två dagar kvar av medicinen, utan det borde vara tio dagar. Kan det verkligen stämma med två dagar?
Jag har en medicin som jag får hämta ut med exakt 30 dagars mellanrum, dag 29 får jag inte ut något och det verkar inte vara helt ovanligt.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Sytråden del 4
  • Vad gör vi? Del CCV
  • Kallbad

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp