Klart att du får kritisera och jag kan förstås inte uttala mig om din specifika situation. Men generellt så är det få mediciner som inte är narkotikaklassade som inte går att få ut lite extra av om man är ärlig med varför (vid tex resor eller vistelse långt ifrån apotek) så länge man inte har en historik av psykisk ohälsa och medicinen går att använda för att skada sig själv och då tycker jag personligen att det redan där går att diskutera lämpligheten i att ha tillgång till tunga vapen eller att ha vitala funktioner för ett lands försvar. Sen finns det förstås mediciner som av andra anledningar som hållbarhet osv är enormt svåra att lagerhålla hemma själv och där tycker jag absolut att man kan diskutera statliga akutlager och backupplaner för behövande vid kris men skulle det gå så långt att hela den Svenska myndighetsapparaten kraschar så hjälper det knappast.Så jag får inte kritisera en aspekt av beredskapen för om jag har allt annat på det torra så då kan jag fixa det själv? Vad gör jag om jag bara har en vecka kvar på medicinen och Ryssland har tagit över, som vägrar ge mig medicin för att jag är queer? Jag tycker att kör vi på principen att alla ska vara individuellt förberedda så måste vi se till att det är möjligt att vara just det. Skulle gärna göra mitt för försvaret istället för att dö/spendera all min energi på att försöka få tag i medicin.
Jag tror inte jag är med på någon priolista faktiskt, särskilt inte under pågående ockupation eller liknande. Och det finns ingen info eller beredskap för medicindistribution till utsatta utanför sjukhus vad jag vet.