Livet och allmänt

Jag har hittills en nykter vecka och så ska den få fortsätta.
Jag såg att flera var oroliga för mig och det vill jag absolut inte att ni ska vara!
Har gått på AA möten nu tre dagar i rad. Och har kontaktat vården mer. Och massor av saker som hänt de senaste dagarna och jag har inte orkat skriva eller nånting här för jag känner att oavsett hur mycket jag gör så skulle jag alltid gjort mer och bättre och tyvärr orkar jag inte mer än det jag redan gör. Sen tillsätter jag mer hjälp allteftersom.
Låser tråden tills vidare men kanske låser upp den när jag är mer stabil. Men just nu är allt fokus på att vara nykter, jobbet och skolan.
Vi hörs och ni är bäst

 

[karamelldrottningen]

Har också bestämt mig för att berätta om mitt missbruk. Och det känns fruktansvärt. Jag är så rädd. Känner mig så liten.
Jag orkar inte längre med den här fasaden. Att känna mig som två olika personer i samma kropp.
Gråter nu när jag skriver detta. Det är tungt. Jättetungt.
Kanske lättar det sen vem vet. Jag berättar.

 

[karamelldrottningen]

Skrev en lista på personer jag ska berätta för. Inte så många men berättat jag tex för min kusin så kommer mostrarna att veta det snart också.
Pratade idag med en god vän som jag tappat kontakten med lite men vi hann prata ett kort tag på lunchen. Jag sa att jag ville berätta att jag har ett problem med alkoholen och jobbar nu för att bli nykter.
Trodde det skulle kännas värre att berätta men hon var också den lättaste på listan. Resten känns så svåra att berätta för

 

[karamelldrottningen]

Sen skrev jag ett meddelande till partner också. Jo så klart jag kan prata med honom det gör vi ju hela tiden men jag ville få med de gångerna jag inte vet om jag berättat eller inte till honom. Jag är så förvirrad så vet inte hur mycket han vet heller.
Jag skrev att jag skriver det här nu för jag vill vara ärlig med dig.
Sen radade jag upp de gångarna jag minns då jag hade druckit. Nu på hösten men även tidigare.
Fick svar att han hade känt att jag luktade alkohol när jag hade sagt att jag inte hade druckit.
Så där fick jag svaret. Jag har ljugit alldeles i onödan och han har inte heller sagt något de gånger det har hänt. Ibland har han frågat flera gånger.
Visst har du druckit? Hur mycket har du druckit? Osv. Och jag har nästan alltid underdrivit det.
Ett glas bara, två glas. Pyttelite. Nästan ingenting.

 

[karamelldrottningen]

Så tacksam för denna dagen
Vara nykter utan tusen tankar på att dricka. Helt fantastiskt och så rätt beslut att vara nykter. Är så tacksam verkligen för det att bara få vara jag och vara ok med det

 

[karamelldrottningen]

Om exakt två veckor får jag öppna denna tråden
Det känns just nu absolut genomförbart att hålla mig nykter tills dess! Men jag litar inte på mig själv. Vet att jag kan ändra mig bara så där så kan inte slappna av vad gäller det utan måste vara uppmärksam på tankar och olika situationer.
Jag vill verkligen vara nykter på heltid. Just nu vill jag det och jag hoppas att detta inte kommer att ändra sig.

 

[karamelldrottningen]

Vill pricka av listan men det känns svårt. Hur ska jag börja? Vad ska jag säga? När? Vem först?
Måste jag ens berätta? Onödigt kanske?
Hur blir reaktionerna?
Alla kommer bli så besvikna och ledsna och jag vet inte om jag fixar det
Vad ska jag säga vid frågor?
Vem är jag ens? Jag kanske inte ens har så stora problem när allt kommer omkring.

 

[karamelldrottningen]

Ska jag behöva förstöra andras liv bara för den jag är
Ja tydligen för jag måste berätta men det känns skit. Göra alla ledsna och besvikna. Hur kan jag låta de få veta att jag är en hemsk och misslyckad människa. Jag orkar inte mer
Har massor iaf behöver göra idag men kan inte koncentrera mig. Detta tar över helt

 

[karamelldrottningen]

Har sån panik för en grej. Fick ett anonymt samtal som jag missade och sen någon som hade pratat in ett meddelande och refererat mig som Karamelldrottningen så det måste vara någon härifrån.
Du får gärna ringa igen om du vill men jag vet inte om jag kan svara på något just nu. Och jag har heller ingen aning om hur du fått reda på vem jag är. Är det så uppenbart att alla vet

 

[karamelldrottningen]

För första gången kanske någonsin är jag osäker på vad jag ska skriva här och hur. Jag har alltid skrivit det jag behövt fått ur mig. Direkt från hjärtat eller det som gnager inom mig.
Men kan säga så mycket som att jag har varit på AA möte idag och kommer att prioritera det på fredagar framöver eftersom det för mig brukar vara extra tungt på fredagar och idag var det inget undantag.

 

[karamelldrottningen]

Har gjort vanliga saker idag. Men det här med att berätta ligger och gnager inom mig.
Bollade tankarna om det med partner också och sa att jag vet inte om jag klarar av detta. Han skulle vara med bara som stöd och sen sa han att det inte var mitt fel. Att det är en sjukdom och för att jag ska må bättre är det viktigt att jag berättar.

 

[karamelldrottningen]

Har även tänkt på julen. Har hela tiden tänkt att då kan jag eventuellt dricka. Bara julafton. Men det känns inte bra. Jag vill verkligen satsa på att vara nykter även då.
Jag vet inte riktigt hur jag tänker. Det är väl inte så att själva julafton kommer att bli bättre om jag dricker då?
Snarare tvärtom troligtvis.
Om släkt och fler vet om mina problem med alkoholen så lär ingen bjuda mig på något alkoholhaltligt. Jag tror inte ens att det brukar vara ett problem utan det är jag själv som druckit vid sidan om mest?

 

[karamelldrottningen]

Vill dricka vin framför brasan med katten i knäet. Vill bara få må bra. Varför kan ingen unna mig det för?
Det är söndag. Jag måste inte göra tusen grejer jag får dricka i lugn och ro och det är inget konstigt med det.

 

[karamelldrottningen]

Jag får noll hjälp allt måste jag klara av själv och iskallt ute och ingen förstår nånting och jag ska bara leverera och prestera och inte klarar jag av att ta det lugnt heller för då kommer alla dumma tankar.
Ingen ser ingen förstår. Orkar inte mer.

 

[karamelldrottningen]

Får inte skriva. Får inte känna. Måste tänka om. Tänka rätt. Tänka positivt. Så svårt just nu

 

[karamelldrottningen]

Det gick ok i morse i stallet och ok att rida. Allt har gått ok men jag kan inte skaka av mig känslan av otillräcklighet.
Massor som jag inte heller hunnit med än. Termobarerna till hagar och så mycket i i baljor så orkar inte bära. Is. Tjocka lager med is.
Bära och lyfta. Var är partner när man behöver honom ens? Han har sitt.
Men jag orkar inte. Sen en massa annat och sen alkoholhelvetet som inte syns.
Måste gå ut. Göra. Fixa och sluta tycka så jävla synd om mig själv. Skärp dig för fan

 

[karamelldrottningen]

Kommer att fixa ännu en dag nykter. Imorgon måste jag ta mig till ett AA möte. För det är ingen rehab imorgon heller då den är inställd.
Har idag lyssnat på ett avsnitt av en alkoholpodd. Mest för att påminna mig själv. Haft mycket tankar på hur mysigt det vore med vin. Hur varm jag skulle bli och glad
Men ja… första glaset möjligen.
Kan jag garantera att det stannar vid ett till två glas? Nej det kan jag inte.

 

[karamelldrottningen]

Står inte ut med mig själv.
Hur illa kan det bli? Är det hållbart?
Jag vet inte jag vet ingenting. Är det någon som vet? Ingen vet.
Kanske ska jag åka bort. Iväg nånstans. Bara över natten. Inte tänka så mycket. Bara njuta av livet. Försöka njuta.
Eller jag vet inte. Vem vet

 

[karamelldrottningen]

Alla tankar allting. Jag förstår inte hur andra gör? Hur berättar man?
Ju mer självklart det känns att berätta ju mer ångest ju värre känns det.
Jag bollade igen tankarna där med när och hur jag ska berätta och fick det svaret om jag inte mogen så behöver jag inte berätta. Så nu vet jag ingenting igen.
Kanske bara förstör jag mer om jag berättar. Dessutom är det min kamp varför ska jag det för?

 

[karamelldrottningen]

Jag kanske inte ens har så här stora problem och kanske har jag överdrivit precis allting? Det är någonting som inte stämmer men jag vet inte vad. Bilden jag har av mig själv stämmer inte överens med den jag är. Och jag vet inte riktigt längre vem jag är. Jag är jag och ändå är jag som nån annan och jag får absolut inte ihop det.
Det enda jag vet är att jag inte ska dricka någonting som innehåller alkohol eftersom det förstör mer än ger positiva effekter. Och jag kommer och klara den här månaden nykter det tror jag. Grejen är ju att det finns fler månader som kommer och hur ska jag bekämpa mina egna tankar när de sätter igång. Jag kan ju få för mig ganska fort att jag absolut kan dricka normalt bara jag är extra uppmärksam och skärper till mig. Och visst det stämmer ju till viss del men inte alltid och jag tänker att ju mer det är så här ju längre tid som går ju mer kommer effekten av beteendet att påverka inte bara mig själv utan alla andra runtomkring mig och det gör mig rädd. Livrädd.

 

[karamelldrottningen]

Undrar om det är så att jag innerst inne vill fortsätta kunna dricka och att det är därför det känns omöjligt att berätta för fler?
Jag vet inte. Sen också känslan om att skulle jag dricka så skulle det märkas direkt och då skulle det bli ännu värre?
Just i detta nuet har jag ett oerhört sug efter rött vin. Alltid detta röda vinet
Suck!
Hade någon gett mig ett glas nu eller erbjudit sig så hade jag absolut tackat ja.
Så så icke-stabil är jag i att vara nykter