Livet och allmänt

Jag har hittills en nykter vecka och så ska den få fortsätta.
Jag såg att flera var oroliga för mig och det vill jag absolut inte att ni ska vara!
Har gått på AA möten nu tre dagar i rad. Och har kontaktat vården mer. Och massor av saker som hänt de senaste dagarna och jag har inte orkat skriva eller nånting här för jag känner att oavsett hur mycket jag gör så skulle jag alltid gjort mer och bättre och tyvärr orkar jag inte mer än det jag redan gör. Sen tillsätter jag mer hjälp allteftersom.
Låser tråden tills vidare men kanske låser upp den när jag är mer stabil. Men just nu är allt fokus på att vara nykter, jobbet och skolan.
Vi hörs och ni är bäst

 

[EmmaBovary]

Fast han är mer än bara en anhörig. Han har hjälpt mig så oerhört mycket med allt så självklart får han också ha sin åsikt
Men jag tror mer på läkarens linje i detta fallet

Ja, såklart har han det, det vet jag! Men det är fortfarande inget jag skulle vara okej med att någon hade åsikter om och bra att du är mer inne på läkarens linje.

 

[karamelldrottningen]

En grej som börjar stressa mig också och det är julen. Jag vet inte vad jag vill eller klarar av vad gäller det.
Partner vill att han och jag ska fira med hans familj men jag vet inte om jag klarar av det. Hittills har jag bara sagt att vi får se hur det ser ut i stallet och så. Men jag känner press att behöva komma med ett besked om det snart.
Varför måste det alltid hänga på mig för !
Inte vet jag hur det blir? Jag kan knappt planera en vecka i taget känns det som just nu

 

[karamelldrottningen]

Och min släkt kommer ha nånting i år också.
Jag vet inte. Allt är så rörigt

 

[Gnist]

Och min släkt kommer ha nånting i år också.
Jag vet inte. Allt är så rörigt

Ni kan väl ha en lugn och mysig jul hemma i år mtp att du inte mår bra?

 

[Karro-Lina]

En grej som börjar stressa mig också och det är julen. Jag vet inte vad jag vill eller klarar av vad gäller det.
Partner vill att han och jag ska fira med hans familj men jag vet inte om jag klarar av det. Hittills har jag bara sagt att vi får se hur det ser ut i stallet och så. Men jag känner press att behöva komma med ett besked om det snart.
Varför måste det alltid hänga på mig för !
Inte vet jag hur det blir? Jag kan knappt planera en vecka i taget känns det som just nu

Tycker att du ska säga precis så. ”Jag varken kan, orkar eller vill planera för julen just nu. Jag vill ta en dag i taget och investera i mig själv och dagsformen får avgöra om jag vill fira jul med andra eller ensam med ett paket glass i sängen” typ.

Det du går igenom tar enormt mycket energi och tycker varken du själv eller någon i din närhet skall förvänta sig att du skall orka något mer överhuvudtaget än att dag för dag arbeta med din nykterhet.

 

[Motacilla]

Du får ursäkta, men varför har din partner en åsikt om vilka mediciner du tar? Det är väl en sak för dig och behandlade läkare att diskutera, ingen annan?

Läkaren har garanterat en plan för dig. Gör din bit och ta de mediciner hen skrivit ut till dig.
Efter en tid får ni utvärdera hur det fungerar och då kan du och läkaren diskutera ev annan medicinering.

Det kan ju hända att läkaren inte vill ge dig mera ångestdämpande eftersom du framförallt behöver lära dig att inte trycka undan svåra känslor.
Är det outhärdligt måste du förstås prata med läkaren och få hens bedömning.

 

[manda]

Plus att det stället jag blev remitterad till vill se att jag först provat med olika mediciner innan de kan tänka sig ta mig.
Jag har bara provat en innan. Som funkade lite men inte hela vägen.

Edit: varken jag eller någon annan tror att en medicin kommer att lösa allt. Men får jag lite mer stöttning och minskar ner de värst topparna så är mycket vunnet.

Ja och om det är en förutsättning att prova flera preparat för att tas emot på det stället du remitterats till så är det ju väldigt bra att prova oavsett vilken effekt det ger för just dig just nu för du kommer närmare att kunna tas emot där.

Säger som flera andra; lyssna på din läkare. Jag tycker inte det är konstigt att samtala om sin medicinering med en partner alls! Men det låter bra att du vill gå på läkarens spår. Hen har ju, utöver medicinsk inblick i din situation också koll på hela vårdadministrationen och hur du/ni kan navigera i den för att du ska kunna få bästa möjliga hjälp.

 

[EmmaBovary]

Usch får massa notiser från Tinder men vågar inte gå in in där. Borde väl ta bort kontot helt men det vill jag inte.

Vore väl inte så fel att ta bort det nu, när din partner uppenbarligen blev väldigt ledsen, fram tills ni kommer fram till nåt slags "lösning"? Lätt att starta upp igen om saker blir mer chill?

 

[tott]

Usch får massa notiser från Tinder men vågar inte gå in in där. Borde väl ta bort kontot helt men det vill jag inte.

Ta bort det! Det känns inte som läge för dig att ha ett konto där nu, ALLS!
Dels är du i ett förhållande där din partner vill vara exklusiv och dels har du ett MYCKET större och viktigare livsprojekt på gång än att hitta en ny man/knullkompis

 

[karamelldrottningen]

Känns så tungt allt. Fattar inte ens
Pratade med mamma men allt blev bara helt fel och hon började gråta och kallade mig psykfall.
Allt är bara skit helt och hållet.
Jag borde gå och dö bara så slipper alla mig.

 

[EmmaBovary]

Känns så tungt allt. Fattar inte ens
Pratade med mamma men allt blev bara helt fel och hon började gråta och kallade mig psykfall.
Allt är bara skit helt och hållet.
Jag borde gå och dö bara så slipper alla mig.

Men oj...? Varför kallade hon dig psykfall? Det är ju minst sagt inte att välja sina ord omsorgsfullt, och inte riktigt vad man vill höra av en förälder.

 

[tanten]

Partner tycker det är fel väg att gå. Han vill att jag ska få mer ångestdämpande än det jag redan har. Men jag tänker att han är ju ingen läkare heller? Plus att alkoholen ÄR ett problem jag måste ta tag i ännu mer.
Eller så har han rätt jag vet inte?

Lita på vården! Precis som du konstaterar så är han bara en amatör, inte medicinskt utbildad.

Plus att läkaren nog har en fullständigare bild av din kroppsliga och mentala hälsa än han- amatören - har

 

[tanten]

Känns så tungt allt. Fattar inte ens
Pratade med mamma men allt blev bara helt fel och hon började gråta och kallade mig psykfall.
Allt är bara skit helt och hållet.
Jag borde gå och dö bara så slipper alla mig.

Jösses - en mamma som kallar sin dotter psykfall!

Det står på förstasidan i mamma-boken. Man älskar sina barn och vill dem väl, oavsett vad som händer.

Man kallar inte sitt barn för psykfall!

/tanten - upprörd mamma

 

[SaraXX]

Du får ursäkta, men varför har din partner en åsikt om vilka mediciner du tar? Det är väl en sak för dig och behandlade läkare att diskutera, ingen annan?

Läkaren har garanterat en plan för dig. Gör din bit och ta de mediciner hen skrivit ut till dig.
Efter en tid får ni utvärdera hur det fungerar och då kan du och läkaren diskutera ev annan medicinering.

Det kan ju hända att läkaren inte vill ge dig mera ångestdämpande eftersom du framförallt behöver lära dig att inte trycka undan svåra känslor.
Är det outhärdligt måste du förstås prata med läkaren och få hens bedömning.

Jag tänker att det skulle kunna vara så att partnern befarar att ts inte har lagt fram sin problematik helt för läkaren. Jag har varit partner till en person som var absurt bra på att hålla fasaden uppe, utom hemma. Jag och vården hade länge inte alls samma uppfattning om hur läget var. Det löste sig sen men, jag tänker att det inte är konstigt om ts partner är orolig för samma sak. Man kan ju försöka snälltolka även där.

Sen ska ts såklart lyssna på sin läkare, men partnern måste inte vara puckad för att fundera över medicineringen.

 

[karamelldrottningen]

Jag tänker att det skulle kunna vara så att partnern befarar att ts inte har lagt fram sin problematik helt för läkaren. Jag har varit partner till en person som var absurt bra på att hålla fasaden uppe, utom hemma. Jag och vården hade länge inte alls samma uppfattning om hur läget var. Det löste sig sen men, jag tänker att det inte är konstigt om ts partner är orolig för samma sak. Man kan ju försöka snälltolka även där.

Sen ska ts såklart lyssna på sin läkare, men partnern måste inte vara puckad för att fundera över medicineringen.

Det tror jag inte. Jag har sagt så mycket jag bara kan om allt.

 

[karamelldrottningen]

Men oj...? Varför kallade hon dig psykfall? Det är ju minst sagt inte att välja sina ord omsorgsfullt, och inte riktigt vad man vill höra av en förälder.

Det är svårt just nu. Vi kan inte kommunicera så som vi kunnat förut. Jag tycker hon har ändrat sig och hon tycker att jag har ändrat mig.
Det är en krock. Kanske är det mitt fel också. Jag orkar inte vara så förstående hela tiden.

 

[EmmaBovary]

Det är svårt just nu. Vi kan inte kommunicera så som vi kunnat förut. Jag tycker hon har ändrat sig och hon tycker att jag har ändrat mig.
Det är en krock. Kanske är det mitt fel också. Jag orkar inte vara så förstående hela tiden.

Jo, men ändå ganska långt från att "inte vara så förstående hela tiden" till "psykfall"? :/

 

[karamelldrottningen]

Jösses - en mamma som kallar sin dotter psykfall!

Det står på förstasidan i mamma-boken. Man älskar sina barn och vill dem väl, oavsett vad som händer.

Man kallar inte sitt barn för psykfall!

/tanten - upprörd mamma

Hon vill mig väl och älskar mig. Sen blir det fel ibland.
Jag vet inte riktigt hur jag ska vara för att det ska bli bra. Jag orkar inte prestera och känna mig helt värdelös.

 

[parellikusken]

Jo, men ändå ganska långt från att "inte vara så förstående hela tiden" till "psykfall"? :/

Verkligen! Jag hade blivit riktigt ledsen om min mamma kallat mig det. Skulle haft svårt att förlåta till och med.

 

[parellikusken]

Hon vill mig väl och älskar mig. Sen blir det fel ibland.
Jag vet inte riktigt hur jag ska vara för att det ska bli bra. Jag orkar inte prestera och känna mig helt värdelös.

Det viktigaste är att du kämpar mot att bli frisk, lägg relationen med din mor lite åt sidan nu.