Litium mot depression?

ECT sätts dessutom främst in i ett akut läge. För att häva en psykos, mani, extremt djupa depressioner eller ett katatont tillstånd.
 
Jag har ätit litium i många år, med uppehåll under en graviditet + efterföljande amning i 4 månader. Tycker den fungerar jättebra, och håller fortfarande samma vikt som innan jag började med den. Kanske något kilo lättare till och med.
 
om man redan äter levaxin för att sköldkörteln inte fungerar som den ska, bör man absolu tiINTE börja med lithionit!!!
den om någon medecin påverkar produktionen av sköldkörtelhormonet negativt. det är en av de vanligaste biverkningarna tillsammans med viktuppgång och magproblem!!!
den är väl beprövad och gammal medicin dock. pålitlig.
MEN inte för den som redan har problem med köldkörteln. och en läkare som rekommenderar detta skulle jag itne lita på.
jag arbetar på psykavdelning så har mkt föörstahandsinfo ...
Ok, en dum fråga från en ickekunnig: Kan man inte "bara" äta mer Levaxin?
 
Attans att Concertan triggade psykos hos dig :(

Hade du abilify el annan antipsykotika/skydd när du testade concerta?

Förstår att du (och din läkare) är försiktiga ang testa det igen. Hann du upp i hög dos?
Nej, jag tror bara att jag gick på "vanliga" antidepressiva då, hr för mig att det var Tofranil eller möjligen Anafranil. En av de gamla hederliga...
Minns inte hur hög dos vi kom upp i men jag hade inte ätit Concerta så värst länge när det började balla ur.
 
Hej!

Jag tänkte också föreslå ECT, jag känner en herre som var helt frånvarande pga depression och han blev relativt direkt mycket bättre av ECT.

Fast jag kan ju också förstå om du inte vill.

/Lavinia, som vägrar operation i huvudet, trots att operationen troligtvis skulle göra mig av med min kroniska huvudvärk.
Jag vet, det är skitsvårt, det där med ECT. Halva jag tänker att det kanske vore lika bra att testa, andra halvan är skitskraj.
 
Jag har ätit litium i många år, med uppehåll under en graviditet + efterföljande amning i 4 månader. Tycker den fungerar jättebra, och håller fortfarande samma vikt som innan jag började med den. Kanske något kilo lättare till och med.
Får jag fråga varför du äter litium?

Angående vikten så är det ju inte direkt några snälla mediciner jag går på nu heller men när jag mår bra orkar jag mer ta tag i min vikt (som är för hög), nu när jag mår skit susar den verkligen iväg, dels för att jag tröstäter, dels för att det känns som om jag lika gärna kan vara fet och deprimerad som att vara smal och dito. Känns liksom ingen vits att v ara smal för skit samma om jag sabbar den kropp jag har, typ.
 
Angående ECT så tror jag att jag hade en tråd om det för några år sedan, då var jag också deprimerad fast mer "seg-deprimerad" liksom. Nu är det en massa ångest och skit instoppat med självskadelsetankar med mera.
 
@Lona jag fick det i samband med en borderline-diagnos som nu fem år senare är borttagen och ersatt av Bipolär diagnos.

Känner igen det där med tankarna om vikten (har en ätstörning i grunden som ligger och lurar men som jag inte agerar på särskilt ofta längre). Man behöver inte vara smal. Jag är inte nöjd med hur jag ser ut, med min vikt eller med min kropp - men det är bara jag som är missnöjd. Så länge sambon är nöjd, och ingen läkare eller nån annan påpekar att jag är ohälsosam på något sätt så får det vara. Det känns skönt att ha kommit så långt i tänkandet.
 
Jag vet, det är skitsvårt, det där med ECT. Halva jag tänker att det kanske vore lika bra att testa, andra halvan är skitskraj.
Tror att det gick en dokumentär på P1 om just ECT.

Har för mig att det var två personer som fick berätta om sina upplevelser och sedan var det någon debatt eller liknande. Det var väldigt intressant. Tog upp lite historia om ECT. Både positiva och negativa saker avhandlades.

Var kanske 1-2 år sedan jag hörde programmet. Det borde finnas i deras arkiv på hemsidan.
 
@lewellyn hur lång tid tog det för dig att trappa in litium? Innan du kände effekt? Påverkades din sköldkörtel? Fick du ökad törst?

Jag har börjat överväga att byta till litium... Hur går det för dig @Lona ? Har du beslutat för att säga ja till litium?

-----------------

Jag har sköldkörtelproblem i släkten (mammas sida) både över och underfunktion... Är det värt att riskera det? Tänker att det finns ju sådan medicin... Ifall att...
 
Jag skulle varit hos min psykkontakt (inte läkare) i måndags men klarade inte att åka dit, mamma skjutsar mig ofta eftersom det ligger mitt inne i centrala stan men nu är hon på (välförtjänt) semester. Är fortfarande inne på litium, i alla fall att ta upp det till diskussion. Jag vill i så fall ha ett vettigt skäl till att de INTE testar det.
Såhär funkar ju inte :(.
Det jobbiga med depression är ju dessutom att man inte kan tänka riktigt klart men såhär kasst har det inte varit på många år, i synnerhet inte så långvarigt. Häromdan fanns tankarna på att skära sig igen, inte tillräckligt för att göra det men det kändes onekligen lockande.
 
@lewellyn hur lång tid tog det för dig att trappa in litium? Innan du kände effekt? Påverkades din sköldkörtel? Fick du ökad törst?

Jag har börjat överväga att byta till litium... Hur går det för dig @Lona ? Har du beslutat för att säga ja till litium?

-----------------

Jag har sköldkörtelproblem i släkten (mammas sida) både över och underfunktion... Är det värt att riskera det? Tänker att det finns ju sådan medicin... Ifall att...

Min mamma har giftstruma. Jag kollar sköldkörteln vid varje provtagning (varannan månad) samt förstås vid den "stora" årskontrollen. Jag har hittills inte haft någon som helst påverkan. Skulle jag få det så skule jag definitivt göra ett försök med medicinering i första hand, innan jag ens skulle överväga att ta bort Litiumet. Ökad törst märker jag av dock, men inte så det stör egentligen... Innan jag kände effekt minns jag faktiskt inte hur länge det tog... det är så många år sedan nu. När det började synas att nivån låg bra och stabilt på blodproven så kändes det redan bättre och stabilare i måendet i alla fall. Det tog inte länge att komma upp i full dos (Jag tar 2 på morgonen och 2 på kvällen), och då gick det rätt fort att bli stabil.
 
OT men det här är en jävla pissnatt om ni ursäktar uttrycket. Det borde vara toppen, vi har tittat på ett nytt hus där jag skulle kunna bo utan dessa ångestdrypande väggar men det hjälper inte, jag mår skit i alla fall.
Gråten ligger i halsen, ångesten river i magen och jag har ingenting att sätta emot, medicinen hjälper inte om jag inte skall ta en (oordinerad) dunderdos som däckar mig totalt vilket jag inte kan eftersom jag skall upp tidigt i morgon bitti.
Life sucks!
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har insett att det är dags för mig att tackla min tandvårdsrädsla.. fobi.. men hur gör man? Jag har inte varit hos tandläkaren på...
Svar
9
· Visningar
290
Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
708
Senast: miumiu
·
Kropp & Själ Två av mina hundar råkade i ett ordentligt slagsmål igårkväll, där jag fick gå in och fysiskt sära på dem (i princip bända upp munnen på...
2
Svar
34
· Visningar
1 641
Senast: starcraft
·
Skola & Jobb Dramatisk rubrik men det är så det känns :cry: Är inne i en djup kris och det känns som att jag håller på att förlora fotfästet. Jag...
Svar
3
· Visningar
1 234

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp