Fia-Lina
Trådstartare
Har nu fått ordning på rockarden till lilla russet.
Körde första gången i lördags. Då en liten tur på kanske en kvart.
Ut gick bra, lite tittigare än vanligt, men så var grannbarnen ute och smällde eller sköt med något när jag körde hem, så då var hon lite trasslig en stund. Vid halter hoppade hon i sidled och hade gärna vänt, men hem kom vi samtidigt och i god ordning.
Igår var ena dottern med och körde. Lite jobbigt för då blev det bakvikt på nyviktade rockarden, så vi fick sitta framtill på sätet, med mycket vikt på fötterna, s.a.s. Men körningen gick bra, lite tittig men inte så farligt.
Idag, efter fyrverkerierna igår (vilket jag inte fattade förrän efteråt) med en mycket stressad liten häst var jag ut en tur ensam. När vi kommit genom byn och upp en bit på skogsvägen i god ordning såg jag familjen smällare på promenad. (Jättebra grannar för övrig, men inga häst- eller djurmänniskor öht). Vi närmade oss dom så sakteliga, och så i en liten nedförslöpa fick hon syn på dom 100 m längre fram. TVÄRNIT!!! Efter en del smackande och lite petande med spöt några steg, kast åt sidan, förhållning, tvärkast, halv stegring, stopp, fram en bit, kast och hög stegring (i stort sett rakt upp) och stopp efter det. Jag var med i landningen och styrde dit vi skulle, så hon kom aldrig åt att vända runt.
Fick sen kontakt med människorna som sa ett par ord, vi fortsatte 75 m och dom gick också, sen var det stopp igen. Då ropade jag igen, och pappa och lilltjejen stannade och pratade, så under den konversationen tog vi oss förbi.
Efter att hon rest sig och vi fortsatte framåt dansade mina fötter polka i gummistövlarna, av spänningen men händerna var stadiga som tur var.
Familjen passerad, dom forsatte vägen fram och vi tog av till vänster i vägskälet. Travade en bit trots lite slagiga skacklar - då får jag se morsan ute på promenad hon kom oss till mötes, och jag tänkte att nu är det väl klippt igen. Kommer hon att kasta sig ut i tuvmarken till höger, eller ta taggtrådsstängslet till vänster? Inte en min! Men morsan hade visslat innan jag hunnit med att höra det, och den visslingen känner hon ju igen.
Fortsättningen gick skapligt, ända till jag skulle vända hemåt, då hon plötsligt inte ville vända åt höger. Ett par gånger lättade hon i fram, stod mot ett liitet dike med taggtrådsstaket på andra sidan, och jag undrade just hur hon tänkte göra. Framåt funkade, alltså fortsätta vägen fram, men så gjorde jag en ögla och DÅ fattade hon att det var hem jag tänkte.
Hemvägen gick bra med lite taktande, väl hemma går det hur bra som helst att ta ifrån, då är hon lugn igen.
Få se hur det ska gå resten av veckan, då är det mörkt.... Kanske får bli promenader tills vi kan köra när det är ljust i helgen, men känns dumt att bryta av nu när hon är rädd!?!?
Till saken hör att hon annars är lugnet självt, reagerar inte på högtryckstvättade bilar precis bredvid, fordon, radiostyrda flygplan och helikoptrar, barn som leker fastän kompisen tittar en del och kan bli lite stissig så traskar hon bara lugnt vidare. Vid promenad eller riden av småbarn ingen skillnad. Också körd mycket med kälke vintertid utan problem, lika trygg och lugn alltid.
Långt blev det, tar gärna emot tips och råd om fortsättning!
Lotta
Körde första gången i lördags. Då en liten tur på kanske en kvart.
Ut gick bra, lite tittigare än vanligt, men så var grannbarnen ute och smällde eller sköt med något när jag körde hem, så då var hon lite trasslig en stund. Vid halter hoppade hon i sidled och hade gärna vänt, men hem kom vi samtidigt och i god ordning.
Igår var ena dottern med och körde. Lite jobbigt för då blev det bakvikt på nyviktade rockarden, så vi fick sitta framtill på sätet, med mycket vikt på fötterna, s.a.s. Men körningen gick bra, lite tittig men inte så farligt.
Idag, efter fyrverkerierna igår (vilket jag inte fattade förrän efteråt) med en mycket stressad liten häst var jag ut en tur ensam. När vi kommit genom byn och upp en bit på skogsvägen i god ordning såg jag familjen smällare på promenad. (Jättebra grannar för övrig, men inga häst- eller djurmänniskor öht). Vi närmade oss dom så sakteliga, och så i en liten nedförslöpa fick hon syn på dom 100 m längre fram. TVÄRNIT!!! Efter en del smackande och lite petande med spöt några steg, kast åt sidan, förhållning, tvärkast, halv stegring, stopp, fram en bit, kast och hög stegring (i stort sett rakt upp) och stopp efter det. Jag var med i landningen och styrde dit vi skulle, så hon kom aldrig åt att vända runt.
Fick sen kontakt med människorna som sa ett par ord, vi fortsatte 75 m och dom gick också, sen var det stopp igen. Då ropade jag igen, och pappa och lilltjejen stannade och pratade, så under den konversationen tog vi oss förbi.
Efter att hon rest sig och vi fortsatte framåt dansade mina fötter polka i gummistövlarna, av spänningen men händerna var stadiga som tur var.
Familjen passerad, dom forsatte vägen fram och vi tog av till vänster i vägskälet. Travade en bit trots lite slagiga skacklar - då får jag se morsan ute på promenad hon kom oss till mötes, och jag tänkte att nu är det väl klippt igen. Kommer hon att kasta sig ut i tuvmarken till höger, eller ta taggtrådsstängslet till vänster? Inte en min! Men morsan hade visslat innan jag hunnit med att höra det, och den visslingen känner hon ju igen.
Fortsättningen gick skapligt, ända till jag skulle vända hemåt, då hon plötsligt inte ville vända åt höger. Ett par gånger lättade hon i fram, stod mot ett liitet dike med taggtrådsstaket på andra sidan, och jag undrade just hur hon tänkte göra. Framåt funkade, alltså fortsätta vägen fram, men så gjorde jag en ögla och DÅ fattade hon att det var hem jag tänkte.
Hemvägen gick bra med lite taktande, väl hemma går det hur bra som helst att ta ifrån, då är hon lugn igen.
Få se hur det ska gå resten av veckan, då är det mörkt.... Kanske får bli promenader tills vi kan köra när det är ljust i helgen, men känns dumt att bryta av nu när hon är rädd!?!?
Till saken hör att hon annars är lugnet självt, reagerar inte på högtryckstvättade bilar precis bredvid, fordon, radiostyrda flygplan och helikoptrar, barn som leker fastän kompisen tittar en del och kan bli lite stissig så traskar hon bara lugnt vidare. Vid promenad eller riden av småbarn ingen skillnad. Också körd mycket med kälke vintertid utan problem, lika trygg och lugn alltid.
Långt blev det, tar gärna emot tips och råd om fortsättning!
Lotta
