prusiluskan
Trådstartare
Min son är snart 4 år, och har börjat säga att han inte längre vill gå till dagis, för att han inte har några kompisar där. Hans före detta bästa kompis bara "puttas o brottas" och min son är en känslig själ som inte gillar tuffa tag. Så kompisen har nu övergivit honom för en annan kille.
Säger att ingen vill leka med honom, och att hans förra bästis kallar honom för "bajskorv". Och att han hotar att slänga sonens saker i soptunnan. (jag vet, små barn säger sånt, men för min son är det blodigt allvar)
Jag har kollat med personalen, som bekräftar att han inte leker med de andra barnen, utan bara med sin lillebror (snart 2 år). Lillebrorsan däremot är väldigt framåt och drar ibland med sig storebrorsan i leken med de andra. Personalen lovar att de håller situationen under uppsikt, och försöker engagera min blyga pojke i leken.
Men det gör så ONT i hjärtat. Vad kan jag göra? Jag har tänkt ringa till den förra kompisens mamma o kolla om de vill komma hem o leka någon dag efter dagis (min son leker väldigt bra med andra ungar i mindre grupp). Jag ser också till att inte göra för stor affär av det här (dvs ställa ledande frågor o dyl som förstärker att det är "synd om honom").
Att han väljer att bara leka med lillebror är ju egentligen inget problem - men att han inte vill till dagis och att han känner att de andra barnen "är dumma mot honom när inte fröknarna ser" är för mig ett stort problem.
Jag förstår de andra barnen som inte vill leka med honom, för när han känner sig obekväm blir han väldigt blyg o går undan. Och det är klart att de då ger upp försöken att få med honom i leken.
Hjälp, hur hjälper jag min känslige kille????
Säger att ingen vill leka med honom, och att hans förra bästis kallar honom för "bajskorv". Och att han hotar att slänga sonens saker i soptunnan. (jag vet, små barn säger sånt, men för min son är det blodigt allvar)
Jag har kollat med personalen, som bekräftar att han inte leker med de andra barnen, utan bara med sin lillebror (snart 2 år). Lillebrorsan däremot är väldigt framåt och drar ibland med sig storebrorsan i leken med de andra. Personalen lovar att de håller situationen under uppsikt, och försöker engagera min blyga pojke i leken.
Men det gör så ONT i hjärtat. Vad kan jag göra? Jag har tänkt ringa till den förra kompisens mamma o kolla om de vill komma hem o leka någon dag efter dagis (min son leker väldigt bra med andra ungar i mindre grupp). Jag ser också till att inte göra för stor affär av det här (dvs ställa ledande frågor o dyl som förstärker att det är "synd om honom").
Att han väljer att bara leka med lillebror är ju egentligen inget problem - men att han inte vill till dagis och att han känner att de andra barnen "är dumma mot honom när inte fröknarna ser" är för mig ett stort problem.
Jag förstår de andra barnen som inte vill leka med honom, för när han känner sig obekväm blir han väldigt blyg o går undan. Och det är klart att de då ger upp försöken att få med honom i leken.
Hjälp, hur hjälper jag min känslige kille????