Lite råd om Omplaceringshund!

[SessCa]

Jag har en sjukdom!
Jag blir förälskad i djur som ingen vill ha!

Jag var tvungen att sälja min förra shäfertik pga av att hon hade en sjukdom som jag inte kunde hantera.
Sen dess har jag funderat på att skaffa en ny hund. Känner mig inte riktigt hel utan sällskapet av en hårig vän.

Nu i helgen så träffade jag en UNDERBAR shäfer/rottis Kille. trevlig sak på 1½ år. Ägaren berättade för mig att hunden måste bort annars måste han avliva den. Jag vet varför men det är inget jag vill prata om här.

Det jag är osäker på är att hunden är ganksa osäker när det är folk runt om. Han är supermysig när man bara sitter med honom själv. men när det blir mycket folk så blir han nervös och gnällig. tittig och ser ut som om han är LIVRÄDD för att man ska ta i honom.


Han är också ganksa oupppfostrad. Men med den tid jag har ser jag inte det som ett problem. Sysselsättning för både mig och vovven. Har haft en omplaceringstik tidare (henne jag fick sälja) men hon var ganska okomplicerad. Väldigt pubertal men hon älskade alla människor.

Jag är rädd att hans nervositet kan urarta i aggresivitet?
Vad har ni för erfarenheter av hundar av det här slaget.

Förälskade mig i denna hund från första stund. Men är inte berädd att ta honom till varje pris. Är det något speciellt ja ska tänka på med kontrakt osv? grundlig veterinärbesiktning är en självklarhet.

Så funderar ja också på hur Shäfer/rottis blandningar brukar fungera. Har haft mycket trottisar och älskar deras temperament. Men har inte vart i kontakt med många shäfrar. (förutom min förra tik men hon var så olik en shäfer som man kunde vara sas det)


Behöver verkligen lite råd här. Känner mig kluven men känner att jag skulle vilja satsa på den här hunden!

 

[martina]

Hej! Tog själv hand om en omplacering (Briard) men som jag inte kunde behålla pga olika "problem" som gammla ägaren inte upplyste mig om. Hunden vick tyvärr avlivas (pga för många ägarbyten ville jag inte sälja honom vidare)
Allt kan gå bra men den gamla ägaren måste berätta om Alla problem.
Sen angående den här lille vovven så tycker jag att han borde avlivas. För sin egen skull.
Inte skulle du villja gå omkring och vara rädd så fort någon tittade på dig En osäker hund hugger först tänker sen.
Tänk på att djuren har en rättighet som inte vi människor har!

 

[Tippan]

Jag lever med en hund som är rädd för människor och... Nej det är inget jag vill rekomendera andra. Det är jobbigt och påfrestande för alla. Hon kan också visa aggressiva signaler för att hålla bort folk. En sådan hund blir lätt impopulär bland folk och det är nog ännu värrre om det är en stor schäfer/rott-liknande hund.

Hon har blivit 10 ggr bättre de senaste två åren. Men det är fortfarande jobbigt.

 

[SessCa]

Hur har du gjort för att hon ska skulle bli bättre.

Just den här hunden har haft det väldigt flaxit. Ägaren är en grov drogmissbrukare, och jag pratade nyss med en vännina som sa att hunden kan vara nervös och hoppig pga av att den är beroende av Hasch, eller andra rökpreparat.

Samtidigt som jag måste tänka att han kanske får det bättre om han får gå bort. Så vill man ju hoppas att det kan bli bättre i ett tryggt och kärleksfullt hem.

 

[Jadzia]

Varning, varning!

Rädsla är just en sådan faktor som kan utlösa utfall och aggressivitet mot folk, speciellt om hunden har skärpa och försvar. Det har både rottis och schäfer. Det är ett himla pyssel att ha en hund som är rädd för folk och man kan aldrig helt slappna av.

Att träna bort rädsla tar tid och mycket ork. Minsta lilla felsteg och man är tillbaka på ruta ett igen. Man fårockså se till att man kan erbjuda en sådan miljö som gagnar hunden. Det är inte lämpligt att bo mitt inne i stan eller att ha öppet hus hemma hos sig för jämnan. Visserligen ska hunden tränas och utsättas för det den är rädd för, men det måste ske gradvis och under styrning.

Bitskador från rädda hundar är inte ovanligt, men de biter sällan speciellt hårt. De markerar mest för att öka avståndet mellan sig själva och den de är rädda för. Sådana här hundar brukar funka mycket dåligt med barn.

Samtidigt som de har alla de här nackdelarna så brukar de fästa sig otroligt vid sin förare och ge hemskt mycket tillbaka. De är lojala och de små framsteg de kan visa upp gör en alldeles varm om hjärtat.
Så det är både fördelar och nackdelar. Jag vill inte ha en hund med stora rädslor igen, men jag skulle inte byta bort den räddhare jag har nu för allt i världen.

 

[SessCa]

Det är där min oro sitter.
Att hunden ska bli så rädd att den biter någon.
Har funderat över möjligheterna i att ta en sån hund.
Pga av separationen med sambon så behöver jag inte oroa mig för att Ha en rädd hund och en okunnig boende under samma tak.

Staden jag bor i är väldigt liten. med mycket stora rastplatser där man kan vara ifred med sin hund. (skulle aldrig dra på mig en sån hund i storstan)

oroligast blir jag när det handlar om barn. Iof har jag inga småbarn i familjen. Inte heller några som kommer på besök. Men man vet ju aldrig vad som kan hända om hunden kommer lös i ett barnområde. Att en hund sliter sig KAN ju alltid hända, hur försiktig man än är.


Endel av mig är rädd att jag inte ska klara av det.
Fast en annan del av mig säger att jag KAN (läs SKA) klara det. Eftersom att jag har ett otroligt tålamod och många hundvana människor runt mig.

Samtidigt är jag rädd att ägaren inte kommer klara av att avliva hunden och den vandrar vidare till ytterligare en drogmissbrukare.

samtidigt skulle jag "behöva" och må bra av att få jobba med den här hunden.

Det är nu man önskar man trodde på spå-gummor och hokus pokus.

 

[ch791022]

Tycker att det viktigaste för en rädd hund är att ha en trygg ledare bakom sig, att den blir så trygg med dig i din ledarroll.

Att den vågar lita på att du kan hantera omgivningen så att den vågar lyda dig i alla situationer hur hotfulla dom än ser ut i hundens ögon.

Om den har varit i ett missbrukar hem är det inte konstigt att den är osäker, en mer inkonsekvent och självisk ledare kan du knappt hitta, och man vet aldrig vad dom har låtit omgivningen göra med hunden.

Men kan den vara lugn och trygg när du är själv med den borde den kunna hantera andra människor också.

Tänk efter så att du har tid och ork, det är troligtvis en arbetsmyra med den korsningen, båda raserna är brukshundar.

Mvh

Camilla

 

[Tippan]

Saken är ju när det händer saker som man själv inte kan styra över.

Det kommer någon hastigt runt ett hörn. Man möter någon i trappuppgången. Någon tycker att hunden är söt och ska fram och klappa, de man möter tycker att hunden är fin/ful och stirrar henne i ögonen etc etc. Sådant här är saker som vi varje dag måste tänka på. Det tar på krafterna.

Men i situationer där hon hänger med vad som händer är det inga problem. Kommer det folk gåendes som hon ser i god tid så kan vi passera de med 1 cm utan att hon lyfter på huvudet.

 

[Tippan]

Jag tror inte att det är så vanligt att människorädda hundar sliter sig och ger sig på folk/barn. De ignonerar de ju de om de kan. Men i koppel och en hotad/trängd situation så kommer problemen. Men är hunden SÅ aggressiv att den skulle slita sig och ge sig på folk, då är det bara avlivning som gäller.

 

[Tippan]

Säger det samma, jag skulle ju inte byta ut henne nu (fast, jo, vissa dagar så...) Men jag vill aldrig ha en till...

 

[Tippan]

Den största draghjälpen har hon fått av mina andra hundar som är/var helt människogalna. Det har varit nyckeln som jag inte lyckats förmedla. Och hur jag har gått vidare ska jag inte skriva här När hon var kring året så satt hon under bordet och morrade åt folk hon inte kände och jag fick i flera åt stänga bort henne när vi fick besök, för hon gick bara omkring och morrade direkt de rörde på sig.

Nej jag tror inte att hunden är beroende av knark. Den är nervös för att den inte mår bra.

 

[SessCa]

Enligt ägaren har hunden aldrig visat någon aggresivitet tidigare. (hur mycket man nu kan lita på honom)

Tiden och orken har jag! det tvekar jag inte alls på. Men det är som sagt oron över att hunden skulla attakera en människa i sin rädsla.

Vet inte om det är rättvist mot hunden heller att ta den och sen avliva om man känner att situationen är ohållbar. Vill kunna vara ärlig mot hunden från första stund.

 

[Tippan]

Jo... Om man vet att man har styrkan att ta bort hunden om det inte går så är man väl rättvis istället för att ngn som inte klarar det ska ta den och sen sälja den vidare...

 

[Milosari]

jag har en omplaceringshund som bytt hem otaliga gånger innan jag fick tag i henne. jag mitt dumma spånhuvud trodde att med lite kärlek skulle hon bli en lugn och fin hund hon med. och det stämde ju till en viss del, men vi har fortfarande, fyra år senare, mängder med problem. men i morgon ska vi till hundpsykologen! jag skulle aldrig byta bort henne, men hade jag vetat då vad jag vet idag, så hade jag aldrig tagit emot henne. hon har gett mig massor med onödiga problem, och det KOSTAR att reparera henne, och då är resultatet inte ens garanterat.

väljer du att trots allt ta hand om den här hunden, se till att få tag på en duktig tränare redan från början. och var beredd på att det kan komma att kosta en hel del.

 

[Juvelflickan]

Tycker som de flesta andra. Att man skall vara mkt försiktig med vilken hund man väljer. För det värsta för hunden är att du blir tvungen att lämna tillbaka den. Detta är så otroligt jobbigt psykiskt för hunden.
Jag praktiserade på ett hundcenter med bl.a. omplaceringshundar. Gissa vem som ville ta med sig alla hem??? Dessa hundar var så osäkra men bara man visade dem lite kärlek kom deras rätta jag och de var så otroligt underbara. Så kolla först upp hur hunden är egentligen. För tyvärr kan det även vara hundar som visar mtosatsen...

Lycka till iallafall och jag beundrar dig verkligen som gör något sådant här!

/Frida

_____________________________

"Dream as you'll live forever, live as you'll die today"
"Om Gud skapade mig så skall jag inte behöva buga för honom. Han får faktiskt stå för vad han har gjort!"

 

[SessCa]

Jag vet, (hoppas) att jag inte kommer att ångra det jag gör nu.


Pratade nyss med ägaren på telefon. Nästa vecka Kommer Max hit. Vi skall skriva i kontraktet att detta blir Max sista hem. Med tanke på hundens situation. Har bokat tid för veterinärundersökning till samma dag han ska överlämnas. så ägaren är med vid veterinärbesöket. Ägaren ville också stå för den kostnaden.

Jag är orolig, glad, upphetsad.. ja, jag vet inte hur ja ska beskriva hur det känns. Har beslutat att Max ska få ta några veckor på sig att vänja sig vid mig, nya hemmet om omgivningen. Har gjort iordning ett eget hörn åt honom i en jättestor garderob, där han ska ha sin korg och en skål med vatten. så han kan gå iväg och vara för sig själv om han vill det.


Har pratat med en tränare. Jag ska återkomma till honom igen när Max känner sig hemmastad hos mig.

Har även gjort klart för vännerna att det INTE kommer att tillåtas att alla kommer på en gång. Första veckan ska max få vara för sig själv. Sen får dom komma en och en, (möjligtvis två och två) och träffa och hälsa på max. men att allt då kommer gå väldigt lugnt. och att dom inte ska agera så det kan skrämma hunden.


Låter det som en bra plan eller är jag för överbeskyddande?

 

[Tippan]

Nä jag tycker INTE att du är överbeskyddande

 

[SessCa]

Jag är skitskrajj just nu!
Tänk om jag inte klarar av det jag har åtagit mig!!!

Har haft långa samtal med min låtsaspappa som stöttar mig nu till 120%. vet att jag har mycket stöd där. Han har stora erfarenheter av omplaceringshundar, och det var även han som fick mig att inse vilken underbar hundras Rottisen är. Litar till fullo på hans kunskaper just nu.


Försöker intala mig att sunt förnuft, tålamod och mycket stöd från vänner och kunniga är vad som krävs för att Hjälpa Max.

 

[Milosari]

jättebra att du redan tagit kontakt med en tränare. och jag måste trots allt säga att ägaren verkar vettig! . förhoppningsvis har han då inte varit så dum mot hunden och ryck och slitit i den (och slagit ). men som sagt, räkna med att det kostar en liten slant. min har problem med sin nacke och rygg pga kraftiga ryck i kopplet, det blir tre kiropraktorbesök á 360 kr (det funkade, hon leker igen!), antiinflammatoriskt och vetkostnader ca 500, och så tar tränaren 150 kr/besök. det blir 1500 kr efter 10 ggr.

jag förutsätter att du kollat upp tränaren ordentligt, så att h*n är bra.

kan ju tillägga att jag ver helt ensam och totalt okunnig

 

[SessCa]

Att detta kommer att kosta är jag berädd på.
Jag hoppas att ägaren inte har gjort något mot hunden. Men med tanke på det liv dom två lever så kan man inte vara säker om människor runt om har vart snälla i alla lägen.

Jag blev rekomenderad av min Låtsaspappa att ringa den här tränaren. Som tydligen vart med mycket med omplaceringshundar. Men jag skall kolla om man kan få lite olika åsikter från andra som har gått hos samma tränare.

Jag anser mig inte som superkunnig. Jag är trotts allt bara 18 år. och det man läser i böcker ger inte erfarenheter. Och jag skulle aldrig våga göra det här om jag inte hade stöd från människor runt om.