Lite nervös. Måste bara få skriva av mig...

[Cettan]

Har träffat mannen som jag vill dela resten av mitt liv med. Allt känns toppen och han känner precis lika dant. Är på väg att flytta 52 mil om ett par månader för att flytta ihop. Saken är den att han har en liten dotter på ett och ett halft år som bor hos honom på heltid. Mamman till henne verkar inte bry sig det minsta och de träffas väldigt sällan. Dottern är jättesöt och jag tycker verkligen om henne. Har alltid haft lite svårt för små barn om man får säga så, men det är helt annorlunda med henne. Men jag kan iallafall inte låta bli att oroa mig för hur det kommer att bli när vi flyttar ihop. Mina livsplaner gick ut på att skaffa egen gård och föda upp dressyrhästar. Inte att bli extra mamma vid 20 års ålder... Det är lite tidigt i mitt tycke, men vad ska man göra. Jag älskar dem båda två och vill inte ge upp chansen att få en så underbar människa som livskamrat bara för att han har en dotter. Livet blir inte alltid som planerat. Men man kan ju vara nervös för det. Hur kommer vår relation att bli? Jag är ju inte hennes riktiga mamma, men vi kommer att leva som en familj. Jag tänkte på det här nästan jämt, men kommer alltid fram till samma sak. Jag vill verkligen satsa på det här. Är det dumt?

 

[Gumman]

Sv: Lite nervös. Måste bara få skriva av mig...

Ta det lugnt så kommer det att ordna sig. Man måste anpassa sig när man flyttar ihop och haft egna liv sen förut. Slappna bara av så kommer det där att gå av sig själv! *Lycka till!*

 

[Dravena]

Sv: Lite nervös. Måste bara få skriva av mig...

Eftersom du känner själv att det är värt att satsa på är det absolut inte dumt! Som sagt, livet blir inte alltid som planerat och vem säger att du måste ge upp alla dina drömmar? Ge det en chans!

 

[Lejonflickan]

Sv: Lite nervös. Måste bara få skriva av mig...

Det är ju kanon! Du är mycket ung och behöver inte känna panik att själv föda barn på många år ännu. Samtidigt är din sambo lugn och trygg, och har "säkrat" generna och låter dej ta din tid.
OM flickans mamma nu är så frånvarande och ointresserad som du säger (låter helt sjukt i mina öron, jag är en hönsmamma och vill va med varje sekund) så är det ju helt OK om du tar ordentligt med plats i flickans liv. Men om mamman är en normalmamma så gäller det att tassa på tå lite och inte stöta sej...det kan bli väldigt obehagligt och den lilla flickan kan blir nåt som slits mellan två läger.

Lycka till, jag tror att du fixa detta, jag tycker du verkar väldigt mogen för din ålder!

 

[Xeline]

Sv: Lite nervös. Måste bara få skriva av mig...

Det kommer att gå bra ! Du vet vad du vill. Du tycker om lill-tjejen. Du tycker om pappan ! Jag hoppas att mamman till flickan kan acceptera att du finns där. Men det verkar ju rätt sannolikt om hon är så oengagerad som du beskriver.

 

[Sablar22]

Sv: Lite nervös. Måste bara få skriva av mig...

Nu kan jag bara prata av egna erfarenheter.. dels genom att jag är en styvmamma nu och själv så har jag en styvfar.

Det jag tyckte var bäst med min styvfar när han kom in i bilden var att han var så trygg Jag var 6 år då, han provade aldrig att ta en "pappa-plats" utan fanns där som världens snällaste farbror.
Att jag sen självmant började se honom som en pappa, det får han stå ut med
Om inte han skulle ha funnits i våra liv så skulle jag aldrig haft hundar/Hästar. Jag var överlycklig att mamma skaffat en snubbe som älskade djur. I början var jag lite sotis på honom men det gick snabbt över.

Nu är jag en styvmamma!
I början fick jag höra "oj oj, du vet inte vad du ger dig in på.. man ska aldrig skaffa en karl med barn sen tidigare" :smirk:
Visst jag kan förstå vad dom menade nu i efterhand, men jag skulle inte göra annorlunda om jag fick välja.
Det har varit många tårar, hårda ord, skitsnack och lite annat smått och gott på vägen.. men för stunden är det ganska lugnt.

Jag fungerar väldigt bra tillsammans med styvsonen och det är så himla skönt. Han verkar lita på mig eftersom han berättar hemligheter för mig och vågar fråga om sånt som han inte förstår.
Han är också såpass trygg med mig att han vågar ifrågasätta mina regler och diskutera dom.

Det som kan orsaka problem mellan er är mamman till barnet.. det är min erfarenhet iaf.
Men så länge ni är trygga i er relation så kommer hon inte att kunna göra så mkt skada.
Dessutom så verkar hon inte vara alltför intresserad, men det kan iofs vända när hon ser att du är med i bilden nu..
Det var det som hände i vårat fall, jag kom in i bilden och helt plötsligt fick hon upp ögonen för sin son igen.
Hennes svartsjuka har förstört hennes relation till sin son, och det enda vi kan göra är att försöka förmildra omständigheterna så att han åtminstonde vill åka till henne ibland.

Men alla är inte som henne.. *tack för det* och det blir säkert jättebra för er. Och även om det här inte var dina framtidsplaner så behöver inte det ena utesluta det andra

Ett gigantiskt lycka till kommer härifrån

 

[Cettan]

Sv: Lite nervös. Måste bara få skriva av mig...

tack så jättemycket för alla snälla och stöttande svar. jag känner mig lite lugnare iallafall. Ska skriva kontrakt på lägenheten imorgon och så flyttar jag ned till Växjö den 1 oktober. nervöst, men det går förhoppningsvis bra. Nu måste jag bara hitta en stallplats också lite snabbt. Angående mamman så tror jag inte att hon bryr sig om jag finns där eller inte. men jag tror iallafall att jag ska ta det lite lugnt med mamma rollen. jag kommer alltid att finnas där och vara med och uppfostra eftersom vi bor tillsammans. Det går ju inte om man inte har några regler, men jag vill att tjejen ska ha klart för sig att hon har en riktig mamma också som hon får träffa när hon vill. Bara mamman vill också. Jag växte själv upp utan min riktiga pappa och vet hur jobbigt det kan bli. men det där är nog något som ger sig efter hand. Förhoppningsvis så kommer allt att lösa sig till det bästa.

Kramar till er alla!
//Bambi

 

[Lejonflickan]

Sv: Lite nervös. Måste bara få skriva av mig...

LYCKA TILL!

 

[prinsessfeminist]

Sv: Lite nervös. Måste bara få skriva av mig...

Men var lite försiktig med det där med "riktig" mamma. Jag vet en styvmamma som ständigt påpekar att "jag är XX, ni har er mamma".

De barnen har ingen bra mamma och vågar inte heller knyta an till styvmamman. Det är synd, tycker jag... En "riktig" mamma eller pappa är en som bryr sig och som finns där.

Du kan vara hemma-mamma och den biologiska mamman är mamma när barnet är där.

 

[Cettan]

Sv: Lite nervös. Måste bara få skriva av mig...

Men var lite försiktig med det där med "riktig" mamma. Jag vet en styvmamma som ständigt påpekar att "jag är XX, ni har er mamma".

De barnen har ingen bra mamma och vågar inte heller knyta an till styvmamman. Det är synd, tycker jag... En "riktig" mamma eller pappa är en som bryr sig och som finns där.

Du kan vara hemma-mamma och den biologiska mamman är mamma när barnet är där.

Jag tror du missförstod mig. Jag menar mest att jag inte vill att hon ska glömma sin riktiga mamma. Eftersom hon är så pass liten och träffar sin mamma så sällan så tror jag att risken finns. Eller är jag fel ute nu? Men tanken är ju att jag alltid ska finnas där för henne och jag kommer ju att vara med och uppfostra henne så i princip kommer jag ju ta över mammarollen. Och det har jag absolut inga problem med, även om jag är nervös. Jag vill bara inte att hon en dag när hon är 18 år ska fråga varför hon kallat mig mamma hela sitt liv när jag inte är det "på riktigt". Visst, vill hon kalla mig det så självklart får hon väl det. bara hon förstår hur det ligger till.
Nej, nu tror jag bara att jag svamlar. Hoppas ni fattar lite hur jag tänker iallafall.
Kram//Bambi

 

[Scorpan]

Sv: Lite nervös. Måste bara få skriva av mig...

Jag blir sambo nu och får en "bonusdotter" på köpet. Hon bor med sin pappa varannan vecka och med mamman den andra veckan. Hennes mamma var lite avigt inställd till mig i början men enligt sambon lät det bättre sist dom pratade om mig. Dottern har själv sagt till mig att jag kunde vara hennes "bonusmamma". Lite gulligt måste jag ju erkänna (jag som inte ens gillar barn).

Jag räknar med att det kommer bli trubbel längs vägen men det känns så rätt med honom att det är värt att chansa!

 

[Nidorina]

Sv: Lite nervös. Måste bara få skriva av mig...

Men var lite försiktig med det där med "riktig" mamma. Jag vet en styvmamma som ständigt påpekar att "jag är XX, ni har er mamma".

De barnen har ingen bra mamma och vågar inte heller knyta an till styvmamman. Det är synd, tycker jag... En "riktig" mamma eller pappa är en som bryr sig och som finns där.

Åh, det är jättesvårt! Verkligen jättesvårt. Jag har funnits i mina styvbarns liv i åtta år och det är fortfarande svårt att inte vara "deras riktiga mamma" men ändå den som tar hand om dem i vardagen. Men det har gått bra för oss. Barnen har aldrig sagt "du är inte vår mamma så kom inte och säg hur vi ska göra". Om vi är t ex hos läkaren och någon säger "ta nu mamma med dig så går vi till undersökningsrummet" så säger jag ju absolut inte "nej förstår du, jag är inte hans riktiga mamma" blablabla. Men på en direkt fråga så måste jag ju förstås säga att nej, det är inte jag som är vårdnadshavare...
Iallafall, jag tycker jättejättemycket om mina "extrabarn" och det är nog en förutsättning för att det ska gå vägen...