Men är det inte också så att barn är det som tar mest tid, det man "riskerar" att bli mest uppslukad av, och i princip det enda som KAN få en att ge upp intressen, vänskapsrelationer, jobb m.m. .....? Och att det, just på grund av att känslan för ett barn är så stark att den riskerar att "ta över allt", därför kanske finns ett visst behov av att planera sitt liv så att man faktiskt kan ha kvar en del av "sitt eget".....?
Jag tror att de allra, allra flesta föräldrar ger sina barn en stor plats i sina liv. Jag är en av dem. Däremot skulle jag faktiskt inte kunna tänka mig att låta mitt barn bli hela mitt liv. Jag är inte bara mamma, jag är en egen individ med egna behov och önskemål också.....
Jag var också en av dem som under graviditeten funderade och planerade för hur jag skulle kunna fortsätta mitt "hästliv". För skall man fortsätta med det som nybliven förälder, så tror jag att man MÅSTE planera och fundera. Man har ju, med ett småbarn i familjen, inte längre samma mängd tid "över", utan vill man göra något annat än ta hand om barn, så måste det med nödvändighet planeras. Därav, tror jag, många diskussionstrådar på ämnet "barn och häst" och liknande.
.
