Lite av mitt liv.

[annie_cool]

Hejsan vet inte hur jag ska börja de flesta vet vad som har hänt men kan säga det igen och hur läget har blivit under åren som har gått.


Min pappa dog ju för 4 år sedan han dog på midsommar aftonen natten mellan fredag och lördagen. jag sov när det hände en jag kommer i håg när mamam kom in och sa det . Jag hörde fotsteg och tänker att det kanske var pappa som var uppe men de l'är inte som pappas steg. Så jag vaknar och ser lite yrvaket omkring.Jag ser i hennes anstikte att det hade hänt nått sen sa hon det" Din pappa har dött han är död" sa hon. jag satt där och men sa inget . Chockad över orden.


Jag var nere i en lång period där jag mådde som värst jag låg bara i en säng i sex veckor vägrade att äta prata och gå ut stängde in mig Jag fick i självmordstankar . men jag gick och pratade med en psykolog och de hjälpte gick under ett år. Sen skrev våran famljeläkare ut en medicin.Visst jag saknar pappa det gör jag.


Ni får tycka vad ni vill men hest vill jag ha snälla ord.Allt detta är sant det som skriver hittar ej på.

 

[GotAsecret]

Sv: Lite av mitt liv.

Äsch. Råkade dubbelposta när jag skulle redigera!

 

[GotAsecret]

Sv: Lite av mitt liv.

Skönt att du mår bättre idag, annie

Och du, försök att inte ta åt dig av allt strunt som skrivs...jag såg inlägget, och det gjorde mig rejält upprörd!
Är glad att det inlägget försvann.
Man vet sällan vem som bakom användarnamnet, och än mindre om eventuell problematik.

Det jag inte kommer att förstå är varför så många verkar ha så stort behov av att spekulera i eventuella diagnoser/problem, och verkar se det som en rättighet att få veta varför någon beter sig på ett visst sätt.
Är man då inte öppen med det så heter det ofta att man hittar på och vill ha uppmärksamhet.

Jag har fått höra så många gånger hur patetisk, jobbig och hemsk jag är, att jag "borde växa upp och ta tag i mitt liv" eller "f*n att jag som skattebetalare ska betala för dig som bara går hemma och latar dig!"
För det är vad vissa tror, att jag inte jobbar av ren lathet...och om jag då nämner viss problematik får jag ofta höra "min mosters mammas sons kusins granne har minsann diagnos "xx" men jobbar ändå - så varför skulle inte du kunna göra det?!"

Och där förväntas det att jag ska redogöra för mina problem, att de "har rätt att få veta" varför "de" måste betala för mig.
Det är information jag bara lämnar om det är nödvändigt - inte för att bli dömd här på buke.

Jag hoppas att du förstår att det inte finns någon som helst anledning till du ska tvingas försvara dig mot sådana som fortfarande gör sig lustiga över dig, och att du inte ska be om ursäkt för att du är den du är!
Du är en otroligt vänlig och snäll tjej som vill väl, det märks tydligt i dina inlägg - trots det så hänger många upp sig på stavningar/språkbruk och drar upp en massa gammalt och utgår från att allt du skriver är lögn och påhittat.
Det är så tråkigt, och så oerhört onödigt!

Var rädd om dig
Kram!

 

[TinyWiny]

Sv: Lite av mitt liv.

Jag minns när du skrev trådarna om din pappa och jag är ledsen över att det skulle hända. Skönt iallafall att du fick bra hjälp och att du fick medicin som hjälpte.
Självklart ska du bara ha snälla ord. Något annat finns det ingen anledning att skriva och definitivt inte i en sådan här tråd. Det är bra att du har bukefalos att skriva av dig till och att du kan få reda på hur du ska göra i vissa situationer när det behövs.
Jag håller med ovanstående att du inte ska bry dig om de som ska ha reda på saker du inte har lust att berätta. De är bara nyfikna. Man skriver ju det man vill dela med sig av och ingen ska försöka tvinga en att skriva mer än vad man är bekväm med. Jag har också en hel drös med diagnoser och går hemma och jag har också fått höra att jag är lat och vissa har till och med försökt övertala min sambo att lämna mig eftersom de menar att jag bara gör mig till och är lat Det gör ont att få höra sådant när man kämpar med sina svårigheter varenda dag
Ibland önskar jag att jag kunde ta folk i handen och att de då skulle känna det jag känner för då kanske folk hade betett sig annorlunda men nu kan man ju inte det och då får man kämpa på så bra man kan ändå. Om folk bara visste hur gärna jag hade bytt med dem och jobbat istället för att kämpa med det jag gör dygnet runt. De jobbar 40 timmar i veckan och har semester, jag får kämpa med mitt dygnet runt, året runt. Jag älskade mitt jobb och jag önskar så att jag hade kunnat få jobba igen. Jag tror säkert att du och många andra med funktionshinder av olika slag känner ungefär likadant att ni hellre hade bytt med någon som var frisk men så enkelt är ju tyvärr inte livet utan det är ju som det är.

Fortsätt skriv av dig och ställ dina frågor när du undrar över saker och ting. Buke är bra till sådant

 

[annie_cool]

Sv: Lite av mitt liv.

Tack för de fina orden. Jag ställer mina frågar brukar inte ta åt mig andar ord tycker de inte om mina trådar så behöver de inte svara i den. Vill jag ha svar på mina frågor så brukar jag vända mig hittåt.