Lite ångest

[Maia]

Jag är så tvivlande till detta med hund, vi har haft en supercharmig lite kille hemma nu i två veckor och jag gillar verkligen honom OCH jag tycker det är lätt ångestframkallande...
Jag känner mig så låst! Och jag tycker det är så jobbigt med alla "så här ska man göra, så här får man absolut inte göra". Jag tycker det är som att få barn igen.... Det är inte rosaskimrande och jag gör det bästa jag kan och jag vet att det är bra och jag läser på men det är jobbigt med alla pekpinnar på att man får absolut inte lämna dem på dagis, lämna hemma på dagarna, hundgård eller inte, färsk foder, torrfoder osv Jag fattar inte grejen... Jag vet ju att det finns hundar som är olika, som har olika förutsättningar men jag har svårt för att man inte kan prata om det vettigt. Känns ibland som jag kvävs av alla åsikter. Råd och andras tankar (även om det inte är samma tankar som mina) tar jag tacksamt emot men alla måsten gör att jag inte vet om detta är för oss...
Hur känner ni det? Är det galet att ta en hund till familjen? Jag kan ju inte garantera hur mitt liv ser ut om fyra år, sju år, tio år... Jag kanske tycker att hundgård borde funka i kombination med andra lösningar. Jag kan ju inte vara hemma i tio-tolv år och endast syssla med spårning i skogen...

 

[skuggi]

Jag känner ibland ångest över mitt hundägande när jag läser här på buke. Folk spårar, tränar, tävlar och aktiverar så man fattar inte hur de orkar/hinner?
Men tittar jag på hundar omkring mig irl så är det en betydligt mer avslappnad attityd, så jag har valt att sluta jämföra mig med andra. Så länge våra hundar mår bra, är avspända och sköna hemma och verkar nöjda med livet så är jag nöjd. De anpassar sig väldigt mycket, jag är säker på att båda våra hundar alldeles säkert även hade hängt med på massor med mer aktivering också om jag velat.
Samma med hunddagis, vår ena är en sån bitter liten gubbe så honom känner jag inte att jag skulle kunna ha på dagis, den andra skulle antagligen tycka att det vore kul. En kompis har sin hund på dagis och han ÄLSKAR det.
Dagmatte kan ju också vara ett alternativ som passar vissa.

Och nej, man vet ju inte hur livet blir framöver, som med allt annat så får man ta det som det kommer och styra mot lösningar som funkar för alla. Ibland slutar det med att folk måste omplacera hunden pga ändrad jobbsituation osv, det är ingen skam i det. Vi har haft en omplacerad hund och även omplacerat. De har alla funnit sig väl tillrätta efter flytt. Jag tror att vi många gånger tror att hunden älskar oss så mycket och inte kan leva utan oss, men av det jag har sett så har hundar lätt att börja älska nya familjer lika mycket.

Så, försök att inte ha ångest. Hitta den väg som passar er och låt andras åsikter vara just deras egna åsikter.

 

[fejt]

Jag känner igen mig dina tankar och känslor men för min del är det inte isolerat till hundandet. Ibland känns det som om man måste vara bäst på allt man tar sig för. Föräldraskap, djurägande, återvinning.... Man kan alltid göra mer, bättre, annorlunda.
Det gäller att backa ibland, antar jag. Stänga ute, smälta och skapa något eget av allt man läser och hör. Lättare sagt än gjort. Good enough är en bra fras att ha i bakhuvudet.
Och jag är övertygad om att det inte finns någon som inte blivit bra på något utan att göra egna stora och små misstag på vägen.

 

[Lovisaleonora]

Jag har valt bort hund till jag kunde ha hund på ett sätt som gav mig känslan av att jag faktiskt ger hunden ett bra liv. Inte en tillvaro.

Våra går ute på stora tomten hela dagarna. De har uppvärmda hundhus att gå in i, de får daglig stimulans på det sätt som passar individen.

Jag hade personligen inte varit nöjd med mitt hundägande om jag skulle lämna bort dem, låta andra ta hand om dem, låsa in dem eller på annat sätt berövad dem det en hund behöver för att få vara hund. Jag hade heller aldrig kunnat ha ensam hund, när jag ser hur mycket de har ut av att leva i flock.

Men det är mina egna kriterier, för vad jag behöver för att få lugn i mitt hundägande. Däremot tycker jag en lägstanivå är att inte beröva hunden sitt naturliga beteende.

 

[moofy]

Det är riktigt enkelt för folk att sitta och tycka massa saker, om hundägande, föräldraskap osv. Det känns verkligen som att vi gått in i en era där alla ska visa sig så duktiga och vara superpretto. Gör så gott du kan, så länge hunden mår bra så är det tillräckligt.

 

[Red_Chili]

Enligt ett flertal personer är jag ungefär världens mest hopplösa hundägare, enligt ett flertal andra är jag "en perfekt hundägare" (yep, folk har sagt precis så). Det är inte så att jag låter olika personer se olika delar av mitt hundägande, olika person har helt enkelt olika syn på saker och ting och det är fullständigt omöjligt att göra alla andra glada och nöjda.

När det gäller just hundägande så väljer jag att läsa på och våga testa med de egna hundarna. Jag har just nu hund nr 3 och 4. Jag har gjort mängder av extrema fel med framförallt de två första, men jag har också gjort mitt bästa för att lära mig av mina misstag och kan idag känna mig helt säker på att mina hundar har ett väldigt bra liv oavsett vad andra anser.

Sedan är det faktiskt så att hund, det har jag för min skull. Mina hundar är inte en allmän nöjesattraktion eller något som ska användas för att få andras bekräftelse. För mig är mina hundar något som skapar livskvalitet. Ibland upptäcker jag att det är guld värt att lära mig mer för att vi ska få ett bättre liv ihop, tex blir promenaderna trevligare för oss om jag kan ha hundarna lösa, vilket jag kan nu efter att ha läst på om olika metoder för att träna inkallning (och sedan valt det som magkänslan säger är rätt för oss). Andra kanske inte bryr sig, de kanske tycker att de har ett bra liv trots att hundarna går i koppel hela tiden och de har full rätt att tycka det.

Jag tror att de flesta kan bli bra hundägare, förutsatt att den blivande hundägaren tar sig tid att fundera på vilket liv hunden kan erbjudas (mängd och typ av aktivering, hur man löser det under arbetsdagar osv) och därefter väljer en lämplig hundras. När rätt hundras är vald, då gäller det att hitta en så seriös uppfödare som möjligt. Tips om hundras och uppfödare går alltid att få tex här i forumet. Ju mer kraft som läggs ner på att hitta rätt hund, desto troligare är det att hundägandet blir som planerat. Jag tex vet att jag är en bra ägare till hundar av min ras, men jag vet också att hundar av vissa andra raser skulle ses som "problemhundar" hos mig av den enkla anledningen att jag inte kan erbjuda dem det liv de behöver få leva.

När rätt hund är planerad, då kan det vara klokt att leta efter valpkurs. Kunskap går det inte att få för mycket av, men det går inte att få all kunskap på en gång. Så länge hundägaren vill lära sig mer, letar kunskap, lyssnar på andras erfarenheter och litar på sin magkänsla så blir det oftast bra. Det är svårt att i ett sådant läge göra så stora misstag att de inte kan rättas till senare. Det behöver inte bli perfekt från första sekund och kan inte heller bli det.

 

[AraSlei]

Hundgård är, efter att kunna ha med hunden på jobbet eller ha hundvakt hemma, den ultimata lösningen för mig. Hundarna älskar sin hundgård och jag gillar att de kan göra som de vill. Tiken är nästan alltid utomhus och sover på sitt bord, hanen ligger mestadels inne i kojan och struttar ut helt nyvaken när man kommer. Så länge hunden får daglig aktivering utanför hundgården (vilket den måste enligt lag) och får vara med när man är hemma, är det en lösning som fungerar för många.

Så länge du har en hund som matchar dina möjligheter till aktivitet så tycker jag att det är helt fair. En tibetansk spaniel kommer förmodligen att vara helt nöjd med att hänga med familjen, promenader, få sova i sängen och kanske lite trickträning. En bruks- eller jakthund kommer inte nöja sig med det, vilket ställer högre krav (framförallt på intresset!) hos ägaren.

Har ni hittat en hund som är nöjd med det ni har att erbjuda och ni kan lösa dagarna med hjälp av hundgård så är ju det toppen Man får se till vad man har för hund helt enkelt.
Vad gäller mat är det individuellt. Vi har tre hundar av samma (jakt)ras, som dessutom är släkt. Två av dem fungerar utmärkt på färskfoder, den andra fungerar mycket bättre på torrfoder. Två av dem vill tömma kropp och knopp rejält åtminstone 4-6 dagar i veckan även utöver jaktsäsong, den andra nöjer sig med långpromenader och att få sova i sängen.

 

[em-pirre]

Jag tänker att om man väljer en hund enligt bad man kan erbjuda den så borde det inte var så svårt?

Jag älskar att hålla på med min hund och jag är väldigt intresserad av foder och olika träningsmetoder så då kommer ju allt naturligt. Hade det varir ångestframkallande hade jag inte velat ha hund alls.

 

[Christensen1]

Ingen vet något om sitt liv flera år i förväg. Ändå skaffar många sig hund (inkl jag själv).
Ska man se på hur andra tränar hund så är man fel ute. Det är olika vad som passar en själv och den hund man har. Hundar är olika.
Gällande hundfoder så ger man det hunden mår bäst på? Oavsett om det råkar vara torrfoder eller färskfoder. Våra hundar äter olika mat allihop.
Om hunden trivs i hundgård på dagarna så ser jag det som ett bra alternativ när ni jobbar.

 

[Bison]

Så länge man gör det som är bäst för hunden och väljer rätt hund för sin livsstil ser jag inga problem alls.
Min hade hatat hundgård, andra hundar kan älska det.
Han mår bäst på färskfoder, därför får han det. Hans bästa aktivitet är att ligga på rygg i soffan och bli kliad på magen.

 

[Sezziyanen]

Mitt första råd vore att sluta läsa så mycket på forum som detta. Inte för att det är fel på detta, eller andra, forum. Men det blir sin egna lilla värld, som dessutom inte alltid speglar verkligheten så väl. Det är lite som med facebook, om du ständigt sitter och synar ditt flöde där så har alla ett perfekt liv där de reser hela tiden, är glada, köper nya lägenheter, gifter sig och lever i en ständig ström av äventyr och glädje. Det är liksom inte en korrekt representation av verkligheten även om själva händelserna är sanna.

Människor har klarat av att ha både barn, hund och andra djur långt innan sociala medier och diskussionsforum.

Det sagt är det klart man ska läsa på och förstå vad det är man gör och ger sig in på. Men det gäller att ta saker för vad de är också, och ofta är det personliga åsikter man läser och inte absoluta sanningar. Att ta ett steg tillbaka är nog det bästa du kan göra, och inte kollra in dig på alla krav, råd och tips till den milda grad att det blir en enda stor stress. Olika hundraser är ju olika, och även individer. Så exakt vad din hund skulle kräva och behöva får du veta senare, men självklart går det att ha ett hum på förhand om du kan mycket om rasen och aveln. Men då är det bättre om du pratar direkt med uppfödaren tycker jag.

För mig är nummer ett att hunden inte skall vara ensam en massa, samt att den ska få ha ett värdigt liv och faktiskt hänga med och göra saker. Jag tror inte de flesta hundar behöver ett rigoröst träningsschema som specifikt innefattar strukturerad hundsport, men läser man på forum så verkar det som man måste tävla i SM, annars är det ingen idé att köpa Ras X.

Iaf, skulle helt enkelt råda dig till att träffa seriösa uppfödare av raser du är intresserad av och sätta dig ner och prata med dem IRL över en fika. Det är ett mycket mer avslappnat sätt att börja lära sig om det hela. Sen kan du ta internet till hjälp framöver som en slags spetskompetens för särskilda saker du funderar över.

 

[kossankaj]

Jag tycker hund är en livsstil , känner man sig tveksam kanske inte hund är rätt ?
säger som flera andra , jag hade hoppat över hund om jag haft mycket annat i livet , nu är hundarna med i mitt liv och mitt intresse är motion och träna hund och då är det svårt utan hundar

 

[Jenka]

Alla gånger jag skaffat ett djurslag för första gången har jag blivit smått pedantisk, livrädd för att göra fel etc. Det brukar gå över när jag blivit lite varmare i kläderna sas. Då kan man också lättare sålla bland alla råd.
Däremot har ju djuren behov som ska bli uppfyllda och som är ens ansvar- de ska ha ett bra liv och inte bara överleva.

Jag känner mig sällan låst, det är vid vissa speciella tillfällen men det kommer med livet jag valt. Man kan inte veta hur allt ser ut framöver men får vara beredd att ta ansvar för det (ta med hunden i beräkningen vare sig det gäller att hitta passning, fördela tid eller omplacera).

Om det däremot bara känns jobbigt redan nu kanske det inte är för dig?

 

[em-pirre]

Jag tycker hund är en livsstil , känner man sig tveksam kanske inte hund är rätt ?
säger som flera andra , jag hade hoppat över hund om jag haft mycket annat i livet , nu är hundarna med i mitt liv och mitt intresse är motion och träna hund och då är det svårt utan hundar

Alltså jag byter man just nu för att den nya passar bättre i hundlivet. Jag vill inte ha hund som hobby vid sidan om, utan faktiskt ha hela livsstilen

 

[Fisherling]

Jag kan få lite prestationsångest när jag ser hur alla är ute och tävlar tre gånger i veckan och får pris efter pris efter pris.. Men jag har börjat släppa på det nu. Jag får köra saker i egen takt, jag har envisheten, jag har ambitionerna, jag har nyfikenheten, ödmjukheten och världens bästa hund. Vi kommer ta världen med storm, i vår takt

Vissa tycker inte jag kan ha flera hundar för att jag bor trångt, jag kommer inte lyssna på dem. Vissa tycker jag är för ung för att bli hundinstruktör, jag kommer inte lyssna på dem. Jag är en alldeles utmärkt hundägare enligt mina hundar

 

[kossankaj]

Tror egentligen det är bättre att läsa böcker än att fråga på forum i längden, jag älskar kontaktkontraktet tex, den la grunden till hela min och min första hunds relation
när man frågar på forum får man sålla mycket för det är mycket personliga åsikter , men ofta tycker jag en bra mix från olika svar kan vara det perfekta svaret
och angående prestationsångest , undrar jag vad det är du har prestationsångest över ?? Tävlar gör ju bara en liten del av alla hundägare ?
Jag själv tex tränar mycket, men inte som mål att tävla, har inget intresse av att tävla, tävlade lite som yngre , men nu är mina hundar mina bästisar och med på det mesta bara, det räcker, hundarna själva bryr sig knappast om i vilket syfte du aktiverar dom ?

 

[Fisherling]

@kossankaj Jag rör mig i kretsar där alla tävlar. Jag vill tävla och jag vill komma långt, och jag vill ha gjort det helst igår. Jag har vänner och bekanta som tävlar i SM i Agility, andra åker till SM i lydnad, många på min brukshundsklubb har hundar som är champions i flertalet olika grenar. Typ varannan vecka tar någon championat i någon gren.

Mina hundar är mina bästisar no doubt, men jag som vill göra en karriär av hunderiet känner att jag måste börja bygga mitt CV så att säga. När tiden kommer och jag ska börja hålla kurser, (varvat med vidareutbildning, yay!) då är det ju bra om mina eventuella kursdeltagare kan kolla upp och se att jag tävlar aktivt med hund med goda resultat.

Jag är en väldigt ambitiös person som fullkomligt älskar hundlivet

 

[Maia]

Tack för era tankar! Nej, jag får nog inse att någon hundägare som tävlar kommer jag nog inte bli. Däremot så springer jag mycket i skogen och kan absolut tänka mig att lära mig mer om hur jag kan fortsätta vara ute men mer på en hunds villkor (finns kurser har jag sett). Jag tänker bara att jag kanske kan vara en hundägare som trots att hund inte är mitt primära intresse så kan det kanske funka om hund är något jag kan och vill prioritera. Men jobba måste jag, och ibland handla, se på film, plantera om i trädgården, gå till läkaren osv. Detta bör väl ändå en hund klara av att leva med? Jag är inte ensam om hund, men det klart att jag tar en stor del och det är jag 100% inställd på. Men jag är som person en som letar fakta och när man letar runt, då framstår hundägande som nästan omöjligt att kombinera med ett "vanligt svensson liv".... Det är nog det som ger mig lite ångestkänsla.

 

[Pls]

Förstår hur du tänker. Man vill ju verkligen ge sitt hund det bästa och får ångest om man inte kan göra just det.

 

[Fruentimber]

Men jobba måste jag, och ibland handla, se på film, plantera om i trädgården, gå till läkaren osv. Detta bör väl ändå en hund klara av att leva med?

Ja, alltså, det gör givetvis vi hundägare också...

Släpp oron. Välj ras efter önskad aktivitetsnivå, börja hellre med säkra kort än ett "kanske" (dvs välj hellre ras som är strax under din tilltänkta nivå istället för över). Ordna dagmatte/dagis/hundgård/hur nu ni önskar ha hunden under dagarna när ingen är hemma. Kom ihåg att ha en plan B om det visar sig att hunden t ex skyr dagiset som pesten. Gå kurser, inte bara som valp men gärna också när den är i slyngelåldern. Om ni inte har gott om tilltänkta hundvakter redan är det även ett bra ställe för att knyta nya kontakter där ni kan hjälpa varandra. Aktivera hund såväl fysiskt som psykiskt. Tadaa, grunden för ett alldeles utmärkt hundliv!