Litar du på andra?

[Alexandra_W]

Det jag tänker med svek, är nog snarare att jag väldigt sällan har känt mig just sviken. Arg och ledsen och rädd är jag bekant med, men inte direkt sviken, tror jag. Ett gammalt ex kände sig djupt - alltså DJUPT! - sviken när jag gjorde slut, verkligen sviken och kränkt. Men jag tänker nog att tex separationer mycket väl kan ske - och nog vanligen sker - utan att något direkt svek är eller behöver vara inblandat.

När det gäller förtroenden, tycker jag att vi alla ska använda vårt eget omdöme när det gäller vad vi gör, eller inte gör, med det som andra människor berättar för oss. Berättelser som föregås av att jag inte får föra det vidare, tar jag inte emot på det villkoret. (Däremot händer det så klart ofta att jag inte nämner vad andra har berättat, men då är det för att jag tycker att det är lämpligt att inte göra det.)

Att nåt tar slut är för mig inget svek heller. Men tex otrohet och lögner är typexempel på svek.

 

[Wysiwyg]

Det gör lite ont i nig fortfarande när jag får besök och de låser bilen när de kliver ur. Mitt på landet, på min gård. intill huset.

Jag låser bilen på automatik när jag lämnar den. Sitter i ryggmärgen. Och det har hänt fler gånger än en att jag även låser ytterdörren hos andra efter jag klivit in. Inte för att jag tror att de bor på något farligt ställe utan för att jag gör det hemma. Får vakta lite på mig själv för att inte göra det.

 

[Singoalla]

Det jag tänker med svek, är nog snarare att jag väldigt sällan har känt mig just sviken. Arg och ledsen och rädd är jag bekant med, men inte direkt sviken, tror jag. Ett gammalt ex kände sig djupt - alltså DJUPT! - sviken när jag gjorde slut, verkligen sviken och kränkt. Men jag tänker nog att tex separationer mycket väl kan ske - och nog vanligen sker - utan att något direkt svek är eller behöver vara inblandat.

När det gäller förtroenden, tycker jag att vi alla ska använda vårt eget omdöme när det gäller vad vi gör, eller inte gör, med det som andra människor berättar för oss. Berättelser som föregås av att jag inte får föra det vidare, tar jag inte emot på det villkoret. (Däremot händer det så klart ofta att jag inte nämner vad andra har berättat, men då är det för att jag tycker att det är lämpligt att inte göra det.)

Det håller jag verkligen med om, jag tror bara att jag har känt mig sviken en enda gång i livet. Då var det en nära vän som, i brist på bättre uttryck, satte kniven i ryggen på mig. Han hade varit min stöttepelare i många år, och den enda som jag pratade med om ett svårt beslut i mitt liv med. Det var hans och min hemlighet för en stund, och han stöttade mig. När samma beslut gjorde att det började storma kring mig så tvärvände han. Han frös ut mig, och gick inte att nå när jag försökte prata med honom. Jag fick höra via omvägar att han skuldbelagt mig. Jag kände mig helt knäckt, och väldigt ensam. Jag hade ju trott att han skulle vara den som väntade där på andra sidan. Det var dessutom under en period då jag själv var på botten och kravlade runt, vilket han visste, och kastade ändå inte ner någon livlina.

Men det är nog den enda gången jag känt mig direkt sviken. Och ärligt talat, med facit i hand så var det en såndär situation där en person inte menar illa, men ändå inte lyckas göra rätt. Både han och jag var under extrem press just då och det knäckte nog honom lika mycket som mig.

Mycket annat, uppbrott osv. tänker jag är.. livet som händer?

 

[alazzi]

Japp. Jag förutsätter att folk är snälla tills motsatsen bevisats flertalet gånger. Jag gillar inte nödvändigtvis folk, men förutsätter stt de flesta vill andra väl även om det ibland blir fel.

Ja så tänker jag också. Jag utgår från att de flesta människor inte försöker lura mig.

 

[Hyacinth]

Men ni som säger att ni inte litar på folk, förlorar ni inte mer än ni kan vinna? Man blir ju sårad ibland, men sånt är ju livet.

 

[Petruska]

Att nåt tar slut är för mig inget svek heller. Men tex otrohet och lögner är typexempel på svek.

Jag tänker nog att även det ofta är "livet som händer", som @Singoalla skrev. Jag förlitar mig inte till den grad på vare sig min egen eller andras förträfflighet till den grad att jag behöver bli sviken, känns det som. De flesta är rätt okej och de flesta ställer till det ibland, tror jag. Livet liksom.

 

[athena_arabians]

Jag tänker nog att även det ofta är "livet som händer", som @Singoalla skrev. Jag förlitar mig inte till den grad på vare sig min egen eller andras förträfflighet till den grad att jag behöver bli sviken, känns det som. De flesta är rätt okej och de flesta ställer till det ibland, tror jag. Livet liksom.

Ja, det är ju en stor skillnad på "oj så fel det blev" jämfört med om någon verkligen går in för att vara elak. Det sistnämnda tror jag är väldigt sällsynt.

 

[Alexandra_W]

Jag tänker nog att även det ofta är "livet som händer", som @Singoalla skrev. Jag förlitar mig inte till den grad på vare sig min egen eller andras förträfflighet till den grad att jag behöver bli sviken, känns det som. De flesta är rätt okej och de flesta ställer till det ibland, tror jag. Livet liksom.

Fast mixar du inte olika saker nu? Jag kan känna mig sviken utan att döma alla andra utefter det, utan att världen eller ens min tillvaro rasar. Men sviken är jag ändå och känner mig ändå. Av just den personen. Varken mer eller mindre.

 

[Petruska]

Fast mixar du inte olika saker nu? Jag kan känna mig sviken utan att döma alla andra utefter det, utan att världen eller ens min tillvaro rasar. Men sviken är jag ändå och känner mig ändå. Av just den personen. Varken mer eller mindre.

Kanske. Jag menar inte att upplevelser av svek skulle medföra allmän tillitsproblematik.

Men för egen del lutar jag nog åt att tex otrohet och lögner mer handlar om att någon har kommit till korta än om att svika någon.

 

[Alexandra_W]

Kanske. Jag menar inte att upplevelser av svek skulle medföra allmän tillitsproblematik.

Men för egen del lutar jag nog åt att tex otrohet och lögner mer handlar om att någon har kommit till korta än om att svika någon.

Ah då är jag mer med. Jag bedömer nog olika utefter situation. T ex någon som upprepat under lång tid ljuger och har någon vid sidan om - den sviker. Något som gör ett misstag en enstaka gång - personen gjorde ett misstag.

 

[Monstermom]

Jag tror inte jag förstår frågan... Litar på, hur? Andra, vilka?

Jag litar tex på att folk jag möter på gatan inte är ute efter att skada mig. (Mest för att det är praktiskt antar jag, när jag tänker på saken...) Men jag litar väl inte på att någon främling skulle hålla en femhundring åt mig medan jag var inne hos tandläkaren, typ...

Jag antar att jag mest tänker att var och en har nog med sitt, och även de som faktiskt gör mig skada nog är fokuserade på sig själva snarare än på mig. Dvs jag tror det är sällsynt att någon är ute efter att avsiktligt skada mig. Vare sig de är främling eller någon jag känt hela livet.

Men som sagt, inte alls säker på att jag förstår frågan!

 

[Magiana]

Jag har problem med att lita på folk främst då i nära relationer, då jag upprepade gånger blivit lämnad av människor (familj) jag behövt, framförallt när jag var barn. Och utöver det blev jag mobbad i skolan och råkade illa ut på ett jobb p.g.a. skitsnack. Samtidigt har jag inte haft någon som stått vid min sida. Så ensam är stark, eller? Jag har varit tvungen att vara stark på egen hand då mitt sociala nät varit nere på noll. Jag känner inte att jag orkar utveckla det här men ja, jag har lite svårt att lita på folk.

 

[Ramona]

Men ni som säger att ni inte litar på folk, förlorar ni inte mer än ni kan vinna? Man blir ju sårad ibland, men sånt är ju livet.

Jag svarade att jag inte litar på människor och det gör jag ju inte heller, men samtidigt gör jag ju det. Jag litar på min familj och mina vänner. Jag litar också på att de flesta på gatan inte är ute efter mig. Jag är inte paranoid på något vis.

Men jag är också alltför medveten om att alla människor inte är ute efter att jag ska må så bra som möjligt. Jag är fullt medveten om att andra människor blir mördade, misshandlade, bestulna, lurade i affärer etc, etc. Jag har också blivit lurad i affärer, vilket inkluderade en rättegång mm. Jag tror inte att alla människor vill mig väl, för det vill de inte.

Jag är också helt medveten om att jag kommer att bli sårad och att jag kommer att känna mig sviken fler gånger i livet. Klart att jag har tillit till människor, men jag är också medveten om att människor är själviska och i de allra flesta fall sätter sig själv framför andra när det väl gäller. Jag som jobbar med missbrukare och brottslingar blir varje arbetspass påmind om hur dessa människor i åratal sårat sina anhöriga på ett eller annat sätt. Några har stulit smycken med mycket höga affektionsvärden, utsatt sina nära för extrem fara, etc.

Jag har inte mina värdefullaste saker framme i hallen, jag låser min bil, jag låser min ytterdörr. Jag är beväpnad av flera anledningar. Varje dag hör man om människor som blivit våldtagna och mördade. Den 60-åriga kvinnan i Ulricehamn som mördades för ett par veckor sen tänkte nog att hon skulle vara säker i det populära elljusspåret som är fullt med andra motionärer. Man får liksom inte vara naiv.

 

[avslutat medlemskap]

Det här med lita på / inte lita på är ganska intressant, jag är en lyssnare och problemlösare som även vilt främmande människor har anförtrott precis vad som helst genom åren så troligen står det stämplat "lagringsplats för sekretessbelagda uppgifter, total tystnadsplikt råder" i pannan på mig med osynlig stämpelfärg.

För en månad sen satt jag och var barnvakt i ett helt främmande hus hos människor jag aldrig träffat förr och aldrig kommer att träffa igen, jag skulle bara fråga om vägen och var lite tidig och blev haffad med ett "kaffe finns i bryggaren och bullar i skåpet och muggar,,,,,äh du får leta för nu drar jag, jag är strax tillbaka" då mannen i huset var försenad och affären var på väg att stänga och det var kris och katastrof. Sånt händer precis hela tiden och gissa vad snopen mannen i huset blev när jag och barnen var i full färd med legobygge när han kom hem.

På en bilskrot fick jag äran att ta en promenad med vakthundarna när dom plockade loss delar jag skulle ha, jag har varit mackbiträde pga. sjukdomsfall när jag bara skulle tanka (blev kvar där resten av dan och fick stänga) mm. mm. och det lustiga är att folk tvekar inte ens att fråga mig och så har det alltid varit.

 

[avslutat medlemskap]

Jag är beväpnad av flera anledningar. Varje dag hör man om människor som blivit våldtagna och mördade. Den 60-åriga kvinnan i Ulricehamn som mördades för ett par veckor sen tänkte nog att hon skulle vara säker i det populära elljusspåret som är fullt med andra motionärer. Man får liksom inte vara naiv.

Här är det inte heller fritt fram, det finns en anledning till att jag har elektronisk bevakning av mycket högre klass än Julas och att det finns beväpning i hallen. Bor man som jag ensam på landet och pysslar med div. projekt så vet man inte om man är så ensam alla gånger. Förra året stod en "tattar-balt-dieseltjyvalastbil" här uppe i skogsbrynet en längre tid då den fått haveri så ett tag vimlade det av allsköns ljusskygga individer här men dom fick lära sig den hårda vägen att inte kliva in här på tomten och vraket fick dom lämna och eftersom det "troligen" läckte lite olja så blev det skroten nästa efter 3 månader.

Även om man bor ensam på landet så är det inte säkert att den ensamheten består.

 

[farin]

@Magiana Skickar en varm kram till dig (Om du vill ha den).

 

[tanten]

Jag låser bilen på automatik när jag lämnar den. Sitter i ryggmärgen. Och det har hänt fler gånger än en att jag även låser ytterdörren hos andra efter jag klivit in. Inte för att jag tror att de bor på något farligt ställe utan för att jag gör det hemma. Får vakta lite på mig själv för att inte göra det.

Hahaha
Jag låser aldrig om mig. Varken i lägenhet eller på landet.

Mest för att jag är rädd att det ska hända mig något och hjälpen inte kan ta sig in för att dörren är låst.....
Kan också ha att göra med att jag nästan hela livet levt med hund - vilket är en väldigt effektiv dörrklocka.
Nu har jag ingen hund men vill ändå inte låsa om mig. Skulle kännas märkligt.

 

[Singoalla]

.
Kan också ha att göra med att jag nästan hela livet levt med hund - vilket är en väldigt effektiv dörrklocka.

Dörrklocka, ja. Men iaf min lilla 5-kilos sprätt skulle inte kunna mota en förövare i dörren Såvida det inte är en förbaskat hundrädd typ.

 

[Alexandra_W]

Hahaha
Jag låser aldrig om mig. Varken i lägenhet eller på landet.

Mest för att jag är rädd att det ska hända mig något och hjälpen inte kan ta sig in för att dörren är låst.....
Kan också ha att göra med att jag nästan hela livet levt med hund - vilket är en väldigt effektiv dörrklocka.
Nu har jag ingen hund men vill ändå inte låsa om mig. Skulle kännas märkligt.

Inte för du behöver börja låsa. Men räddningstjänsten tar sig in. På det vis som behövs. De frågat om det finns nyckel gömd någonstans. Finns det använder de den - annars bereder de sig väg. Men det r billigare slippa byta dörr/fönster

 

[Singoalla]

Men ni som säger att ni inte litar på folk, förlorar ni inte mer än ni kan vinna? Man blir ju sårad ibland, men sånt är ju livet.

Alltså, jo. Men för egen del är det lite mer komplext än så. Det är inte så att jag tänker aktivt att jag inte vill bli sårad, och därmed avstår relationer som jag känner att jag vill ha. Utan det är snarare så att jag känner att jag inte vill ha vissa typer av relationer. I dagsläget ser jag ett liv framför mig utan partner, och jag kan omöjligt skilja på vad som beror på att min tidigare relation har skadat mig, och vad som är helt enkelt bara är vad jag själv vill. Jag vet faktiskt inte, och i dagsläget är det ganska ointressant att ta reda på eftersom jag upplever livet utan partner som väldigt givande. Även om jag såklart förstår att det är mina tidigare erfarenheter som kan ha ett finger med i spelet att det blivit så.

Jag tror att många med förtroendeproblem helt enkelt hittar andra lösningar i livet som känns bra för dem, och därmed blir förtroendeproblemen svåra att identifiera.