Litar du på andra?

[Singoalla]

Beror på situation. Jag låser in ytterskorna i skåpet på gymmet för att det hänt att dom blivit stulna, och hudvårdsprodukter när jag går in i bastun (folk stjäl generellt mycket på gym!) Lämnar inte saker obevakade på stan och låster ytterdörren mm. Gällande Blocketannonser har jag mycket goda erfarenheter av att både sälja och köpa.

I relationer säger jag som @tanten, jag förutsätter att folk gör sitt bästa. Ibland lyckas dom inte och då gör det ont. Men det är väldigt sällan det har hänt att någon sårat med flit eller rentav struntat i mina känslor.

 

[Diabetikern]

Jag utgår från att människor är goda i grunden och litar på dem tills motsatsen är bevisad.

Sen är det ju lite sunt förnuft som ovanstående skrev. Ger inte ut bankoder och kort till främmande människor, Låser dörren när jag går hemifrån. Har lite extra koll på väskan bland folkmassor.

När det kommer till att släppa folk inpå livet och bli nära vän med så tar det lite tid och en grund byggs upp innan jag dryftar personliga saker. Alla kan vi begå misstag och man kan lätt bli sviken och det gör ont

Svårt det där. I grund och botten tror jag de flesta vill göra rätt sen om det alltid blir så är en annan sak

 

[tanten]

Beror på situation. Jag låser in ytterskorna i skåpet på gymmet för att det hänt att dom blivit stulna, och hudvårdsprodukter när jag går in i bastun (folk stjäl generellt mycket på gym!) Lämnar inte saker obevakade på stan och låster ytterdörren mm. Gällande Blocketannonser har jag mycket goda erfarenheter av att både sälja och köpa.

I relationer säger jag som @tanten, jag förutsätter att folk gör sitt bästa. Ibland lyckas dom inte och då gör det ont. Men det är väldigt sällan det har hänt att någon sårat med flit eller rentav struntat i mina känslor.

Detta med att inte lämna saker framme och att låsa in sina grejor har två sidor.
Dels för att skydda mig själv. Men också för att inte fresta personer som lockas att ta dem. Man hjälper så att säga både sig själv och dem...

 

[Wysiwyg]

Men också för att inte fresta personer som lockas att ta dem. Man hjälper så att säga både sig själv och dem...

Du är en bättre människa än jag. Kunde inte bry mig mindre om att värna om tjuvarnas samvete också.

 

[tanten]

Det gör lite ont i mig att jag numera låser omsorgsfullt när jag åker hemifrån.

Förut kunde jag ha altandörren öppen så att katterna kunde gå som de ville. Nyckeln satt alltid i ytterdörren när jag var hemma. Jag har inte heller förrän senaste året tagit in bilnycklarna eller låst bilen ute på landet. Lämnade jag bilen på en skogsväg la jag nycklarna på sätet så att den gick att flytta ifall någon behövde fram och jag stod i vägen. Numera har jag skärpt till mig efter skäll från nära och kära. Samt efter att jag haft stölder på gården.

I grannbyn finns en potatiskiosk där man lägger pengarna i en låda eller swishar när man tar en påse potatis. Samma på gårdsbutiken som har matlådor. Man tar en matlåda och betalar i lådan.
För en massa år sedan kunde man köpa kvällstidnigen i en annan grannby. När lanthandeln stängde ställde de ut tidningsstället på trappan tillsammans med en liten burk för pengarna..

Det gör lite ont i nig fortfarande när jag får besök och de låser bilen när de kliver ur. Mitt på landet, på min gård. intill huset.

 

[Cattis_E]

Det beror på situation.
Allt litar jag inte på.
Faktiskt inte alltid kompisar heller, men det handlar ofta om mindre saker som jag inte litar på. Till exempel när någon säger att de ska höra av sig inom tre dagar.
Eller att de vill komma och hälsa på när de är lediga men vi hörs närmare senare.

Jag bokar aldrig något sådant hårt förrän nära inpå. Jag preliminärbokar och stämmer av dagen innan.

Samtidigt har jag flera vänner jag skulle/har anförtrott mina djur åt.
Då och dem litar jag fullt på då.

Kan med vissa saker lita även på folk jag nyligen träffat. Men jag har alltid ett säkerhetstänk. Lämnar inte vem som helst med min plånbok och bilnycklar till exempel.

Definiera någon/några situationer så kan jag svara bättre.

 

[Lipperta]

Jag litar på folk alldeles för mycket, har också gått igenom skit som dig TS.

Egentligen känner jag direkt jag träffar någon vad denna är för person, känner av energier och märker direkt om någon ljuger etc, men vill ändå så gärna ge människan en chans, och det får jag betala för.

 

[tanten]

Egentligen känner jag direkt jag träffar någon vad denna är för person, känner av energier och märker direkt om någon ljuger etc, men vill ändå så gärna ge människan en chans, och det får jag betala för.

Jag har lite svårt att föreställa mig situationer där någon jag nyligen mött skulle kunna "svika" så pass att jag känner att jag får betala för min tillit.

Kan du ge något exempel. Jag vet inte om jag riktigt förstår?

 

[Lipperta]

Jag har lite svårt att föreställa mig situationer där någon jag nyligen mött skulle kunna "svika" så pass att jag känner att jag får betala för min tillit.

Kan du ge något exempel. Jag vet inte om jag riktigt förstår?

Nej självklart blir jag inte besviken direkt jag träffar någon. Kanske var slarvigt skrivet?

Jag känner av när någon ljuger om hur hen mår, eller om hen låtsas vara glad etc. Om hen ljuger.
Men jag vill ge människan en chans att vara ''riktig'' och snäll och då kan jag sätta mig själv i mindre bra situationer.

ex, jag känner av att min kompiskompis beter sig udda men väljer ändå att åka bil med honom.

 

[avslutat medlemskap]

Det gör lite ont i nig fortfarande när jag får besök och de låser bilen när de kliver ur. Mitt på landet, på min gård. intill huset.

Likadant gör folk här, låser och larmar bilen trots att dom vet att patrasket håller sig långt borta från gården som har elektronisk övervakning med bla. kameror. Mina fordon är alltid olåsta, dock inte med nycklarna kvar i tändningslåset och när jag är inne i stan låser jag aldrig bilen för en olåst bil innehåller inget stöldbegärligt enligt en fd. yrkeskriminell så då väljer dom en annan bil.

 

[avslutat medlemskap]

märker direkt om någon ljuger etc, men vill ändå så gärna ge människan en chans, och det får jag betala för.

Grattis, då är vi likadana. Det där med att ge människor en chans man själv sen får sota för kommer du att överge, det vet jag den hårda vägen. "Better safe an sorry" gäller här nu och jag vet att vissa blev förbannade men det skiter jag i, det är inte jag som äger det problemet.

 

[Hermelin]

Jag skulle nog säga att jag generellt litar på människor. Jag tror att de flesta människor jag möter i vardagen vill mig väl, eller i alla fall inte ont.

Med det sagt är jag medveten om att det finns tjuvar så jag lämnar inte min väska obevakad eller bilen olåst. Dessutom finns det människor som har en agenda där de inte drar sig för att göra andra illa för att nå sina mål. Ja, och så lite blandade våldsverkare och lögnare förstås. Men jag tror att jag har en sund medvetenhet om det så att jag inte blir drabbad i onödan. Ja, men t ex genom att låsa bilen eller låta bli att prata om mina innersta hemligheter med arbetsplatsens värsta streber.

 

[MidnightSoul]

Jag litar på några få.
Nya människor i min umgängeskrets ger jag chanser, betet dom sig illa brukar jag behandla dom likadant tillbaka. Av någon konstig anledning är det inte uppskattat
Kan lätt hamna i konversationer med folk på busshållplatsen eller andra ställen. Däremot så om jag tycker någon better sig creppy/obehagligt så undviker jag den situationen. Jag är tjej och tänker undvika situationer med män som kan leda till att jag råkar illa ut.

 

[svea]

Jag tycker det är så olika från person till person, för en del gör personkemin eller de första intrycken eller situationerna att ingångsvärdena för förtroende är jäkligt låga.

Men för det stora flertalet vanliga människor skulle jag säga att jag går in med ett förtroende på typ 65 %? Och händer det inget otrevligt eller konstigt så går det oftast upp i snabb takt till kanske 80 %. Ett fåtal personer jobbar sig uppåt 90-strecket men där börjar det krävas mer för att ta sig den sista biten.

För det mesta går detta bra. Men händer det sedan något allvarligare som gör att förtroendet rasar för en enskild person, så är det varken snabbt eller lätt att avancera igen oavsett om man varit uppe på 90 % eller över. Utan då kanske just den personen stannar på 25-30 % som bäst under väldigt lång tid. Mer troligt under 10 %.

Men hittills har det inte bränt mig generellt så att det slår över hela skalan att jag inte litar på människor alls mer, utan nästa nya bekantskap går - statistiskt sett - på motsvarande sätt in runt 65 % med goda chanser att avancera snabbt. (siffrorna endast som åskådliggörande, det finns ingen matematisk formel som bevisar nivåerna)

Vad bra skrivet, @Lillgrådis

 

[GoLightly]

Ja, jag litar på människor tills dess att de har bevisat att de inte går att lita på.

Jag tror att de allra flesta vill andra väl och jag vill inte att mina relationer med nya människor ska behöva lida för något som har hänt mellan mig och någon annan. Men jag har aldrig blivit djupt sårad av någon som står mig nära så det är kanske lättare för mig att ha den inställningen.

 

[Sporthorse]

Jag litar aldrig blint på någon, men jag litar på folk till den grad dom ger mig skäl att lita på dom. Jag har lättare att anförtro mig vissa saker än andra. Känslor tex kan jag ha svårt att öppna upp om, men jag har lättare för att låna ut saker, lämna ifrån mig nycklar och privata värdesaker till folk jag känner att jag litar på.
Frågan är ganska djup, känner jag.
Vad är tillit och till vilken grad värderas den när man säger att man litar på folk? Nog litar jag på folk i allmänhet, går inte runt och oroar mig eller tror att folk vill mig illa, men sen är jag väldigt självständig och vill gärna sköta viktiga saker själv, eller låta någon jag vet är lik mig sköta det.

 

[Petruska]

Jag förstår nog inte riktigt hur och varför svek och besvikelse skulle vara någon större grej mellan människor?

Generellt ger jag inte förtroenden och jag tar inte emot förtroenden. (En del sekretess på jobbet, men det är ju lagen.) Men det har inte med tillit att göra, utan med hur jag vill att mina relationer funkar.

 

[Singoalla]

Jag förstår nog inte riktigt hur och varför svek och besvikelse skulle vara någon större grej mellan människor?

Generellt ger jag inte förtroenden och jag tar inte emot förtroenden. (En del sekretess på jobbet, men det är ju lagen.) Men det har inte med tillit att göra, utan med hur jag vill att mina relationer funkar.

Det beror väl på graden av svek, tänker jag. En viss mängd och grad tillhör väl livet utan att det behöver läggas någon större vikt vid det. Medan vissa svek kan ge bestående men i livet och då är det väl högst relevant att försöka få bukt på den förtroendeproblematik som kan uppstå.

Själv vill jag gärna ge och få förtroenden i relationer, då jag anser att det fördjupar mina relationer med människor.

 

[Petruska]

Det beror väl på graden av svek, tänker jag. En viss mängd och grad tillhör väl livet utan att det behöver läggas någon större vikt vid det. Medan vissa svek kan ge bestående men i livet och då är det väl högst relevant att försöka få bukt på den förtroendeproblematik som kan uppstå.

Själv vill jag gärna ge och få förtroenden i relationer, då jag anser att det fördjupar mina relationer med människor.

Det jag tänker med svek, är nog snarare att jag väldigt sällan har känt mig just sviken. Arg och ledsen och rädd är jag bekant med, men inte direkt sviken, tror jag. Ett gammalt ex kände sig djupt - alltså DJUPT! - sviken när jag gjorde slut, verkligen sviken och kränkt. Men jag tänker nog att tex separationer mycket väl kan ske - och nog vanligen sker - utan att något direkt svek är eller behöver vara inblandat.

När det gäller förtroenden, tycker jag att vi alla ska använda vårt eget omdöme när det gäller vad vi gör, eller inte gör, med det som andra människor berättar för oss. Berättelser som föregås av att jag inte får föra det vidare, tar jag inte emot på det villkoret. (Däremot händer det så klart ofta att jag inte nämner vad andra har berättat, men då är det för att jag tycker att det är lämpligt att inte göra det.)

 

[Red_Chili]

Ang det här med att låsa bilen... För mig är det en vanesak. Jag parkerar i 99% av fallen i städer, på parkeringar där det absolut är stor stöldrisk (framförallt om bilen är olåst) osv. Det gör att jag oftast även låser om jag parkerar på någons privata gårdsplan mitt ute i ödemarken, inte för att jag tror att någon kommer stjäla något, utan för att vanan sitter i.

Annars...
Jag litar på att människor kan bete sig hyfsat när jag möter dem på stan. Jag tror inte att folk hur som helst börjar bete sig våldsamt, tror inte att alla är ficktjuvar eller liknande. Däremot skulle jag aldrig berätta mina hemligheter för vem som helst hur som helst.

Rent generellt lyssnar jag mycket på min magkänsla och litar på den. Det gör att jag ganska omgående kan släppa vissa människor riktigt nära, men andra håller jag på visst avstånd trots att de funnits i min bekantskapskrets länge och aldrig visat sig vara opålitliga.