Lilla tonåren

[Ninnurur]

Dottern är nu 9 år och lilla tonåren är i full blom. Jag vet att det är naturligt och att det också går över, precis som alla perioder, men hjälp vad det tär på tålamodet! Så länge hon får sköta sig själv med "slappa" ramar så är allt lugnt, men när man måste göra saker så är det drama de luxe. "Jag hatar mitt liv!" hörs ganska ofta, typ när man måste gå och lägga sig eller så. Att komma i tid känns som en omöjlighet just nu, oavsett hur långt innan man sätter igång. Hon skäms inte för att komma för sent till saker, oavsett om det är till skolan eller någon annan stans. Förutom när hon ska till någon kompis såklart.

Jag vill mest höra andra erfarenheter av den här härliga perioden. Har du tips och trix? Hur gör man för att slippa bråka om minsta lilla sak? Som många vet så är jag ju ensam på heltid med henne, och pga corona har jag inte samma avlastning från mina föräldrar heller. Jag behöver hjälp för att inte bli gråhårig innan sommaren är slut! Vi kommer vara lediga tillsammans från avslutning till skolstart...

För att förtydliga, när vi är sams och allt funkar så är allt verkligen jättebra och hon är världens bästa ungkotte

 

[Lingon]

Lugn, tålamod och med respekt för att barnet börjar bli äldre och behöver få känna att det har kontroll över sitt eget liv (i den grad som åldern/mognaden tillåter). Visa att man litar på barnet och barnets omdöme och ge barnet så mycket frihet (under ansvar) som det bara går. Då kommer barnet visa respekt tillbaka och då kan man resonera sig fram till ett bra samarbete.

 

[Mois]

Dottern är nu 9 år och lilla tonåren är i full blom. Jag vet att det är naturligt och att det också går över, precis som alla perioder, men hjälp vad det tär på tålamodet! Så länge hon får sköta sig själv med "slappa" ramar så är allt lugnt, men när man måste göra saker så är det drama de luxe. "Jag hatar mitt liv!" hörs ganska ofta, typ när man måste gå och lägga sig eller så. Att komma i tid känns som en omöjlighet just nu, oavsett hur långt innan man sätter igång. Hon skäms inte för att komma för sent till saker, oavsett om det är till skolan eller någon annan stans. Förutom när hon ska till någon kompis såklart.

Jag vill mest höra andra erfarenheter av den här härliga perioden. Har du tips och trix? Hur gör man för att slippa bråka om minsta lilla sak? Som många vet så är jag ju ensam på heltid med henne, och pga corona har jag inte samma avlastning från mina föräldrar heller. Jag behöver hjälp för att inte bli gråhårig innan sommaren är slut! Vi kommer vara lediga tillsammans från avslutning till skolstart...

För att förtydliga, när vi är sams och allt funkar så är allt verkligen jättebra och hon är världens bästa ungkotte

Åh! Vi är precis där också. Så skönt att inte vara ensam.
Vi har jobbat med frihet under ansvar men det har fungerat sådär, tider och regler har inte respekterats. Tror det blev för mycket frihet för en 9-åring så vi har fått backa lite.
Fick hem en bok för några veckor sedan, livsviktiga snack, den ska gå ut till alla hushåll som har en 9-åring. Jag har läst halva och jag tycker där var en hel del bra angående att ”nå fram” och kunna prata med varandra.
Vi kommer också att vara lediga hela sommarlovet (jag är föräldraledig) och det är med lite blandade känslor hehe Jag har tänkt att vi gemensamt ska sätta lite regler inför sommaren så att vi alla vet vad vi har att förhålla oss till, tänker främst på tid med telefonen, utevistelse, aktiviteter osv.

 

[Ninnurur]

Åh! Vi är precis där också. Så skönt att inte vara ensam.
Vi har jobbat med frihet under ansvar men det har fungerat sådär, tider och regler har inte respekterats. Tror det blev för mycket frihet för en 9-åring så vi har fått backa lite.
Fick hem en bok för några veckor sedan, livsviktiga snack, den ska gå ut till alla hushåll som har en 9-åring. Jag har läst halva och jag tycker där var en hel del bra angående att ”nå fram” och kunna prata med varandra.
Vi kommer också att vara lediga hela sommarlovet (jag är föräldraledig) och det är med lite blandade känslor hehe Jag har tänkt att vi gemensamt ska sätta lite regler inför sommaren så att vi alla vet vad vi har att förhålla oss till, tänker främst på tid med telefonen, utevistelse, aktiviteter osv.

Åh, vi verkar verkligen stå inför samma utmaningar! Jag håller med om att det är skönt att inte vara ensam ❤
Min skola tar uppehåll om en vecka, efter det hoppas jag ha mer ork att ta tag i allt, göra schema och rutiner.

 

[ameo]

Det är rätt intressant att det där kommer med treårsintervaller. Treårstrots pratas mycket om, sexåringar har ofta också en såndär period. Och sen när de blir 9. Och därefter är de snart tonåringar...
Jag har gått igenom de tre faserna med alla mina fyra sötnosar och det är verkligen perioder som bara ska genomlidas och sen bockas av i protokollet. (Min minsta är 11 och ifrågasätter precis allt just nu )

Min erfarenhet är att man får försöka lotsa barnet med mjuk men ändå fast hand inom rimligt satta gränser. Det är bra att prata med barnet om vilka gränser man tycker är rimliga, vid ett tillfälle när barnet är medgörligt, så är det nog lättare för barnet att acceptera det mitt i utbrotten.
Sen tänker jag att man får visualisera "ishink över huvudet" under de värsta stunderna.

Och, passa på att göra kul saker tillsammans!

 

[enough]

Min är lite yngre, men en sak som funkar bra för oss är att ha små planeringsmöten med papper och penna där vi gemensamt kommer överens om t.ex. dagens upplägg, uppgifter hemma osv. Att det känns lite "vuxet" och att han blir delaktig tycker han är roligt och det blir mindre konfliktutrymme.

 

[Ninnurur]

Min är lite yngre, men en sak som funkar bra för oss är att ha små planeringsmöten med papper och penna där vi gemensamt kommer överens om t.ex. dagens upplägg, uppgifter hemma osv. Att det känns lite "vuxet" och att han blir delaktig tycker han är roligt och det blir mindre konfliktutrymme.

Jag har försökt det, men sen när det väl kommer till handling så skiter hon i det ändå. Och skäms ju liksom inte heller. Det är så tvärt emot mig som gärna ser till att vara 15 min tidig till allt. Kommer jag precis i tid så är jag jättestressad typ. Dottern skäms inte för att gå hemifrån när det ringer in (vi bor 150 m från skolan), och det flera dagar i veckan. Jag vet inte hur jag ska komma runt det.

 

[Mois]

Jag har försökt det, men sen när det väl kommer till handling så skiter hon i det ändå. Och skäms ju liksom inte heller. Det är så tvärt emot mig som gärna ser till att vara 15 min tidig till allt. Kommer jag precis i tid så är jag jättestressad typ. Dottern skäms inte för att gå hemifrån när det ringer in (vi bor 150 m från skolan), och det flera dagar i veckan. Jag vet inte hur jag ska komma runt det.

Alltså precis likadant här! Vi bor granne med skolan så hon hinner även om hon går när det ringer in. Men hon väntar gärna till en stund efter, medan jag hoppar på stället typ. Hon verkar dock komma i tid ändå för jag har inte fått några rapporter om att hon skulle vara sen. Så jag försöker lägga band på min egen stress i de situationerna. Jag kan ju inte göra mer än att förbereda henne i tid, sen är det mycket ”ska bara” innan hon kommer iväg.

 

[ameo]

Dottern skäms inte för att gå hemifrån när det ringer in (vi bor 150 m från skolan), och det flera dagar i veckan. Jag vet inte hur jag ska komma runt det.

Hur stort är det problemet egentligen? (från en som alltid rusar in i sista minuten och alltid har gjort)
Som jag ser det finns det två sätt för dig att hantera det. Det ena är att du sväljer förtreten och låter dottern ta sina sena ankomster till skolan. Det andra är att du hittar något sätt att "belöna" de gånger hon kommer iväg i tid. (guldstjärnor på kylskåpet, som när de blir tillräckligt många blir till något hon suktar efter, kanske?)

 

[Lingon]

Prata med hennes lärare och fråga om det är ett problem. Är det inte det så släpp det. Man får välja sina strider.

 

[TinyWiny]

Just att hon alltid är sen kan vara en omedveten reaktion på att du alltid vill vara tidig. Barn vet ju våra svagheter och revolterar gärna medvetet eller omedvetet mot just det. Det är ju en stor del av varför de här perioderna är så tuffa för föräldrar. Släpp det även om det är svårt för dig. Låt henne komma sent och ta diskussionen om skolan tar upp det.

Det här är ju en frigörelseprocess och man tjänar grymt mycket som förälder på att ligga steget före istället för steget efter. Inte alltid helt enkelt när barnet som gick och la sig var ett harmoniskt litet barn som nästa morgon vaknar som en minitonåring men man får ställa om snabbt som sjutton och släppa ut lite till på navelsträngen. Låta barnet frigöra sig lite till, ta lite mer ansvar och ta lite fler beslut själv. Känna att hon får växa och ha dig som trygghet bakom ryggen. Få lov att göra sina egna misstag utan att någon säger "vad var det jag sa" och fortsätta sin väg mot vuxenlivet.

 

[Sonic76]

Det är hjärnan som har sina utvecklingssprång i treårsintervaller.
Så det blir lite overload i hjärnan dessa perioder.