Leva över sina tillgångar

[Lupino]

Jag räknade på "skoj" ut mina och barnens kostnader härom dagen ock konstaterade att jag inte skulle kunna ro runt vårt liv som nu på bara min lön om jag inte vore gift och med gemensam ekonomi (min man tjänar 30% mer än jag).

Hur resonerar ni om ni har en partner som tjänar mer: är det "fel" att vänja sig vid vanor som man själv inte klarar att bibehålla vid skilsmässa eller dödsfall? Eller tänker ni "den dagen den sorgen" (om den ens inträffar).

Spelar lönenivåerna in? I just vårt fall är båda höginkomsttagare.

 

[DarkInNight]

Jag skulle klara mig och barnen om maken dog.
Det skulle bli lite smärre åtstramningar men jag tror vi skulle klara oss helt okej. Två barn, hus på landet.
Jag skulle dessutom kunna börja jobba heltid om det blev för tajt med pengar.
Jag har inte särskilt hög lön men kan vara grymt ekonomisk

 

[AgentCarter]

Den dagen den sorgen, så länge det är vanor som inte är svåra att bli av med (tänk 25 hästar som är valacker och triangelmärkta)

 

[Raderad medlem 19815]

Jag räknade på "skoj" ut mina och barnens kostnader härom dagen ock konstaterade att jag inte skulle kunna ro runt vårt liv som nu på bara min lön om jag inte vore gift och med gemensam ekonomi (min man tjänar 30% mer än jag).

Hur resonerar ni om ni har en partner som tjänar mer: är det "fel" att vänja sig vid vanor som man själv inte klarar att bibehålla vid skilsmässa eller dödsfall? Eller tänker ni "den dagen den sorgen" (om den ens inträffar).

Spelar lönenivåerna in? I just vårt fall är båda höginkomsttagare.

Jag tycker inte att det är fel. För ens egen skull är det ju dock viktigt att man är beredd att göra förändringar om något skulle hända.

 

[Petruska]

Jag tänker att det är en stor risk i att göra sig beroende av någon annans inkomster eftersom det ger den andra personen makt över en.

 

[stjarnhimmel]

Jag skulle vilja veta att jag klarar mig och eventuella barn själv.
Eller att i alla fall veta att jag lätt kan ställa om mig till ett liv jag har råd med dvs ha en plan vad jag skulle göra om inkomsten minskade kraftigt.
Jag tänker så idag också dvs jag sparar en hel del istället för att spendera trots att jag har fast jobb. Men jag gillar att ha en sådan trygghet idag. Tidigare har jag levt på CSN eller deltidsjobb och varit sjukskriven. Kanske därför jag uppskattar att ha en buffert då jag är medveten om att saker kan hända. Tex blev jag oväntat sjuk oxh sjukskriven ett år. Då är det bra med en buffert

 

[Breaktown]

Jag skulle inte klara mig med exakt samma vanor och levnadsstandard om jag blev ensam. Högst medvetet och jag ser ingen som helst poäng med att man ska kunna det.

Däremot skulle jag kunna relativt "enkelt" (bortsett från den kris det skulle innebära att bli ensam då) kunna ställa om mitt liv och leva ensam, även om det skulle innebära en del justeringar av mina utgifter och nöjen. Och det tycker jag är viktigt att jag kan.

 

[As_Vegas]

Jag resonerar som @Kethets
Så länge man kan ställa om till en livsstil som går runt som ensamstående så spelar det ingen roll.

 

[stjarnhimmel]

Lite OT - ni som tänker den dagen- den sorgen, har ni något sparat?
Dvs klarar ni er om ni tex blir akut sjuka och det dröjer en tid innan ni får ersättning från FK?

 

[As_Vegas]

Lite OT - ni som tänker den dagen- den sorgen, har ni något sparat?
Dvs klarar ni er om ni tex blir akut sjuka och det dröjer en tid innan ni får ersättning från FK?

Den dagen - den sorgen betyder för mig att inte ta ut olycka/problem i förskott. Inte att helt ignorera det faktum att det kan gå åt skogen om man har otur.
Alltså, jag försöker ha minst tillräckligt med pengar för att leva i tre månader sparat. Helst 6 månader. Men jag går inte och oroar mig för att jag ska behöva använda de pengarna, utan den dagen - den sorgen. Jag har pengarna men utgår från att aldrig behöva demtyp.

 

[Jadzia]

Jag tänker att det är en stor risk i att göra sig beroende av någon annans inkomster eftersom det ger den andra personen makt över en.

Nja, det beror ju på hur gärna man vill behålla dessa vanor som man egentligen inte har råd med. Om man lika gärna kan vara utan så ger den högre inkomsten inte direkt någon makt. I mina förhållanden har aldrig pengar varit en maktfaktor, oavsett hur inkomsterna sett ut.

 

[Petruska]

Nja, det beror ju på hur gärna man vill behålla dessa vanor som man egentligen inte har råd med. Om man lika gärna kan vara utan så ger den högre inkomsten inte direkt någon makt. I mina förhållanden har aldrig pengar varit en maktfaktor, oavsett hur inkomsterna sett ut.

Om man lika gärna kan vara utan, har man inte gjort sig beroende.

 

[Breaktown]

Jag tänker att det är en stor risk i att göra sig beroende av någon annans inkomster eftersom det ger den andra personen makt över en.

Fast beroendet kan ju även det vara gemensamt? Om två personers gemensamma ekonomi möjliggör en viss levnadsstandard som ingen av dem skulle ha råd med på egen hand. Då är det ju inte nödvändigtvis så att den ene har "makten" över den andre.

 

[Bison]

Vi hade gemensam ekonomi och jag levde absolut ner slösaktigt som gift. Två hästar, fin villa osv.
Ni bor jag i liten lägenhet och har en häst kvar. Klart att det var väldigt trist att behöva lägga om min livsstil men hellre det än att vara kvar i ett förhållande där jag inte trivdes.

 

[Teilani]

Det är mycket jag skulle förändra om jag plötsligt blev ensam. Jag skulle inte vilja bo kvar tex, det skulle funka ekonomiskt, men vi har inga släktingar i närheten. Som ensamstående skulle jag vara beroende av ett socialt nätverk.

 

[Lupino]

Jag tänker att det är en stor risk i att göra sig beroende av någon annans inkomster eftersom det ger den andra personen makt över en.

Ja, så är det förstås. Men om det innebär att du kan uppleva en massa lyx som du njuter av, skulle det vara bättre att avstå bara för sakens skull? Jag tänker då på förhållanden där den med den högre inkomsten inte "utövar" sin makt.

 

[LiZH]

Jag skulle kunna fortsätta leva som vi gör om min man dör-fast livet skulle vara så mycket sorgligare. Vi har väldigt lite skulder i förhållande t tillgångar och om han dör faller det dels ut livförsäkring samt en försäkring som ger 90% av han lön tills det år han skall fylla 70(vi är runt45nu).
Om vi skiljer oss blir det lite annat såklart men jag har egna tillgångar som räcker länge och ger avkastning så jag skulle klara mig bra.

Sedan är jag inte ett dugg beroende av "lyx" så jag skulle inte ha ngt problem att ställa ner levnadsstandarden.

 

[tanten]

Varje dag har sina bekymmer.

Just nu tjänar jag vettigt med pengar och har passat på att amortera rejält på lånet samt att fixa til huset med sådant som är rena förbättringar, inte kosmetiskt.

Förlorar jag jobbet eller blir sjuk så kommer jag att säga upp prenumerationer, avstå från sådant jag "unnar" mig nu och då sjunker mina kostnader drastiskt. Kanske sälja bilen och byta till något billigare för att sippa resterande lånekostnad.

Jag lever i det jag har nu. Andra förhållanden ger andra förutsättningar och då lever jag det livet.
Jag ser till att inte dra på mig fast kostnader jag inte kan göra något åt om förhållandena ändras. Huset är faktiskt en satsning i just den vägen.

Att bo här är betydligt billigare än att bo i stan i lägenhet. Månadskostnaden - ävenmed mer amortering - är lägre än hyra för en tvåa. Jag kan plocka svamp, odla frukt och grönsaker och därmed sänka matkostnander (och leva nyttigare).

 

[Remmer]

Jag räknade på "skoj" ut mina och barnens kostnader härom dagen ock konstaterade att jag inte skulle kunna ro runt vårt liv som nu på bara min lön om jag inte vore gift och med gemensam ekonomi (min man tjänar 30% mer än jag).

Hur resonerar ni om ni har en partner som tjänar mer: är det "fel" att vänja sig vid vanor som man själv inte klarar att bibehålla vid skilsmässa eller dödsfall? Eller tänker ni "den dagen den sorgen" (om den ens inträffar).

Spelar lönenivåerna in? I just vårt fall är båda höginkomsttagare.

Att leva över sina tillgångar är destruktivt.

 

[Kattennizze]

Jag skulle aldrig göra mig beroende av en man av ekonomiska skäl. Aldrig. Jag lever inte i sus och dus nu och skulle leva precis likadant efter en skilsmässa.