En diskussion på facebook idag blev att handla om det här med att låta hunden leka med pinnar, att kasta pinnar osv. Nu vill jag veta hur ni bukefalister ställer er till det hela.
Tycker ni att pinnar är något naturligt och bra, att det är den mest livsfarliga leksak som finns eller något mitt emellan? Berätta gärna allt om hur ni tänker!
Själv leker jag dagligen med pinnar tillsammans med min Ebrah. Hon älskar pinnar och är de stora som ett halvt träd så är de absolut världsbäst enligt henne. Jag har lärt henne att vi kan ha dragkamp med pinnar, så när hon vill liva upp stämningen under en promenad kan hon komma med en pinne och trycka upp den i min hand. Vi kan då ha lite dragkamp, jag kan träna lite tricks eller lydnadsmoment och jag kan variera belöningen genom att kasta den lite på olika sätt eller ha lite mer dragkamp. Det har också visat sig vara ett utmärkt verktyg att använda sig av när det kommer till inkallningsträning. Inget godis i världen är lika värdefullt som en riktigt fin pinne för henne, och även om hon springer iväg med en pinne så kan jag ta fram en ny som då direkt får större värde. För oss överväger alltså fördelarna med råge det som jag bedömer som en pytteliten skaderisk. Men då kan tilläggas att när jag kastar pinnar så landar de alltid platt på marken, hon fångar inget i luften och jag kastar inte på ett sätt som på något sätt gör det möjligt för pinnen att hamna ståendes. Inte heller kastar vi pinnar inne i skog eller nära andra hundar som skulle kunna råka bli slagna med en pinne.