Leker ni med pinnar?

[sasmal]

Min får hämta pinnar i vatten men vi leker inte med pinnar på land. Skaderisken känns mycket högre eftersom farten är högre. I vatten blir det mer att han simmar ut tar tag och kommer tillbaka.

 

[linnsan]

Jag tror också det beror på vad man har för hund. Kan tänka mig att Gripa och syskonen är "något" mer intensiva i sin lek än vad mina någonsin blir, hur mycket jag än försöker busa igång dem. Ebrahs lek med pinne på egen hand består mest i att hon håller pinnen som på min första bild, studsar runt lite och morrar åt sig själv, eller kommer och ber mig hålla i pinnen så att hon kan gå bredvid och tugga lite på den. När jag kastar så stannar hon vid den och plockar upp sedan, det är inget "fånga i farten" där inte.

Precis min tanke

 

[Tuggben]

Båda mina hundar får själva leka med pinnar om de vill, förutsatt att pinnarna inte är små så att de riskerar att sätta dem i halsen. På sommaren älskar min äldsta hund att simma ut i sjöar och apportera pinnar som jag slängt i

Däremot kampar jag inte med pinnar. En släkting gjorde detta ofta med sin staffe med dyra veterinärbesök som följd. Kottar däremot är big no no, oavsett storlek.

 

[Sleepan]

Min får hämta pinnar i vatten, men jag vill inte att hon leker med dem annars.
Hon får dessutom bära, men inte tugga. Tyvärr tuggar hon gärna pinne när hon är uttråkad, eller om hon har möjlighet när hon är lös. De pinnarna låter jag inte henne ha kvar, pga har både kräkts och bajsat pinnflisor. Inget jag vill att hon göra igen...

 

[TinyWiny]

Jag uppmuntrar inte lek med pinnar men hämtar han själv så låter jag honom ha den tills han lägger sig ner och tuggar på den. Då byter jag ut för jag vill inte ha flisor i mun, hals, mage och tarmar. Min maler sönder ett rejält vedträ på nolltid om han får chansen och det han får i sig är inga små mängder och risken att det gör hål på tarmarna ser jag som alldeles för stor. Kasta pinnar skulle jag aldrig göra. Han fångar i luften vilket innebär alldeles för stora risker att han spetsar sig själv. Jag skulle heller aldrig kampa med pinnar. Alldeles för stor risk för skador.

 

[tanten]

Mina hundar har alltid varit intresserade av pinnar. men det har varit på deras initiativ. jag har nte lekt kastlekar med pinnar. Hundarna däremot har hämtat och burit omkring,

Skogspromenader med en flat hade alltid varierande antal pinnar inblandade.

Nuvarande papillon hämtar vedpinnar i vedbod och vedhög och bär omkring. Han gnager på dem och nån enstaka liten flisa åker säkert ner i magen men inget som ´jag sett i avföringen.

 

[Wingates]

Nu är Ammo inte så taggad på pinnar - men skulle inte leka med pinnar eller kasta dem till honom. Tycker skaderisken är för hög, både för att spetsa sig eller för att slå sönder tänderna. Har andra saker att lägga pengar på än onödiga vetbesök

 

[Fruentimber]

Främsta anledningen till att jag inte kastar pinnar är det faktum att mina hundar kan hålla sams i cirka 1,3 sekunder när kastande pinnar uppenbarar sig och de alltid ska ha samma. Av endast den anledningen är pinnkastande djupt förbjudet (eller kastande av något alls). Undantag görs när vi kastar pinnar i sjön eller om t ex barn vill leka med en hund i taget (vilket de oftast inte får ändå pga omilda hundar).

När de plockar upp pinnar själva så går det oftast bra så länge jag inte involverar mig. De ligger gärna och gör flishögar dagarna i ända. Pinnar är ju livet!

 

[tuaphua]

Nuvarande hund har rätt svalt intresse för pinnar. Men visst kan vi leka med det någon gång. Hon är inte så mycket för att gnaga på dem. Hon är mer inne på pipleksaker eller bollar.

Vissa av mina andra hundar har tyckt det är urkul med pinnar. Vi har aldrig haft skador. De är ju rätt små och har inte så lätt att bita av hårda saker som större hundar. Men om de haft sönder brukar de spotta ut ev bitar. Och vi har aldrig haft problem med flisor etc heller.

 

[Bapelsin]

Jag har en hund som tycker att pinnar är meningen med livet. Bära, jaga, hänga i, kampa med eller bara ha nära (hon lägger sig och sover på sin pinne ).
Tyvärr blir hon stressad på ett negativt sätt när vi kastar, så det har vi mer eller mindre slutat med. Vi har några ställen där det brukar ligga fallna pinnar där jag brukar kasta max tre gånger. Hon vet att det är där det kastas så hon har alltid bråttom dit när vi är på promenad. Efter typ tre kast brukar jag bryta och hon får bära med sig pinnen hem. När vi är i skogen letar hon upp den bästa pinnen hon kan hitta (kan vara en pyttepinne, en normal pinne eller en stock ). Sen bär hon den hela vägen hem och lägger den utanför ytterdörren eftersom hon vet att hon inte får ta med den in.
Hon är verkligen gullig med sina pinnar

 

[startpompe]

Det är inte no no, men gör de i princip aldrig. Dom är mer vild än tam när dom rejsar runt och leker, så känns för riskabelt att lägga in en pinne i ekvationen också...

Förra hunden lekte mycket med pinnar, en gång hon råkade spetsa sig i magen, inte så de gick hål men blev ett rejält blåmärke.

 

[iNHALE]

Vi leker med pinnar och hundarna har även tjocka grenar och stockar i sina hundgårdar som ffa Emiron gärna gnager på. Undviker små pinnar eller pinnar med vassa spetsar som hunden kan skada sig i gommen med. Som barn var jag med om att föräldrarnas hund råkade svälja en liten pinne som satte sig på tvären i svalget...

 

[Silver Girl]

Min hund bär hem pinnar nästan varje promenad och får tugga en liten stund under uppsikt. Hon biter sönder men sväljer sällan. Är det en pinne hon vill äta upp tar jag den.
Har använt tunna mjuka björkgrenar som belöning när vi inte hade något annat. Men annars leker vi inte med pinnar och de kastas bara i vatten.

 

[Piaff]

Har en pinnälskare och en som är helt ointresserad, pinnälskaren Stig bär helst på dem och så får han kampa lite om dem med husse men lite kontrollerat ändå. Kastar man en pinne till Helmer springer han efter den men plockar inte ens upp den...

Min pappa hade kullbror till @linnsan s Gripa och honom kunde man inte kasta pinne till för han slängde sig efter dem i luften så det kändes lite riskabelt. Däremot bar han gärna runt på ”pinnar” som mer var stockar... ju större desto bättre.

 

[Sryoqwe]

Jag använder inte pinnar särskilt mycket. Hade de velat bära omkring på en så hade de dock fått det, men inte springa runt i skogen med den. Om de vill kampa ute brukar de ta tag i ett koppel.

Jag brukar kasta grankottar åt fyra av hundarna som de bär omkring på och kastar runt lite, men de äter inte upp dem. En av dem stora springer runt som en galning med dem en kort stund, följer stigen/ vägen och flisar sedan sönder kotten totalt men äter inte upp dem.

 

[Fetaost]

Nej. Av två anledningar. Dels går han upp i stress och tokskäller och dels så flisar han sönder dem och sväljer flis. Så han har pinnförbud.

 

[_Taggis_]

Jag leker med pinnar helt enkelt för att det är bland det bästa min hund vet, hon plockar pinnar och vi har dragkamp, kasta-hämta-lek, gömma-pinne osv. Kastar aldrig så att hon fångar i luften. Hon äter heller inte upp dem. Och går att avbryta, hon blir inte heller fixerad på ett osunt och stressigt vis. Så jag ser de som roliga inslag under våra promenader helt enkelt och de finns överallt och inget jag glömmer hemma

 

[Nattfjäril]

Jag hade en tränare som berättade för gruppen om en hund som fått ner en kotte i halsen och dött.

De sätter sig stenfast, fjällen blir till hulllingar, så var försiktig med kottar snälla!

 

[Migo]

Hundarna gör, mest kamplekar med varandra. Jag avbryter det oftast. Uppmuntrar aldrig lek med pinnar.

 

[attheedge]

Ingen av nuvarande är direkt intresserade av pinnar, Atan kan möjligtvis ta upp någon och leka med själv. I vatten kastar jag ibland ut en pinne som de får simma ut och hämta.