Ledarskapsövningar och tips, tack!

[Speedway]

Sv: Ledarskapsövningar och tips, tack!

Jag tycker att ledarskapsövningar är ett olyckligt ord i sammanhanget för det är ju inte det som är problemet. Problemet är att TS har en häst som blir spänd och tittig och att TS själv späder på det hela genom att spänna sig själv och tänka att ditten och datten kommer hästen tycka är farligt. Det kan också vara så att det är TS som är spänd från början och så reagerar hästen på det.

I vilket fall så är det en ond cirkel som måste brytas och det är ryttarens ansvar att göra det. Man kan av logiska skäl inte lägga den uppgiften på hästen.

Mental träning och att aktivt träna sin kropp att slappna av är ett mycket bra sätt att göra detta på. Att aktivt tänka tankar som t ex "jag känner mig lugn och min kropp är avslappnad" är en bra start.
Jag har också haft mycket hjälp av att fundera på om jag själv är rädd för några av dom saker som jag tror att hästen kan reagera på. Är jag rädd för traktorn som står parkerad jämte vägen, är jag rädd för stenen bredvid stigen....svaret är nej. Ingen av dessa saker kommer äta upp varken mig eller hästen så därför är jag lugn.

Sen finns det naturligtvis hästar med extremt stark flyktinstinkt och det är väl bara att konstatera att alla ryttare passar inte på en sån häst.

 

[scarlettlady]

Sv: Ledarskapsövningar och tips, tack!

En äkta ledarhäst tvingar aldrig en annan häst att rygga.
De visar i GOD TID att den inte är önskvärd o den får alltid en chans att VÄNDA o dra...

man blir inte en god ledare för att man ryggar eller flyttar hästen!!!!

Läs av hästen o lär den var gränsen går.
Vanligt folk låter hästar komma fram o gulla så länge de sköter sig. NH folk ser det som att hästen vill stiga i rang.
Det funkar inte så.

En tyken häst får rygga för ledarhästen, annars blir den biten :-)

Vissa blir bra ledare av att inte flytta sig. Jag flyttar mig aldrig för mina hästar, men jag jävlas inte med dem heller. Jag tror också att man an göra och tänka på tusen olika sätt. Detta funkar för mig och mina hästar. Det viktiga är att man kan kommunicera och hur man gör det är upp till var och en.

Gullar med hästen gör jag också varje dag. Skulle aldrig se det som att en häst skulle försöka trampa på mig.

En sak jag lärt mig under alla år däremot som jag tror är ganska viktigt är att aldrig visa hästen att den är större och tyngre än mig, för så länge den tycker att det är på lika villkor så blir det lika villkor, men återigen, det är mitt sätt att hantera hästar. Det finns lika många varianter på det som det finns häst-människarelationer.

 

[axel]

Sv: Ledarskapsövningar och tips, tack!

Jag visar att jag inte tål hårda nappatag. Jag är ingen häst!
Att man är försiktig nära mig.
Mitt sto behandlar mig som om jag vore hennes föl- hon som aldrig har haft ngt eget.

 

[Ponnytant]

Sv: Ledarskapsövningar och tips, tack!

Skritta mkt på lång tygel- ej kontakt, men marschera på.

Rid sedan så hästen blir motionerad o målmedvetet. Ha kul o LETA inte faror.

Busa lite med den.
Klappa den o säg att den är duktig- NÄR den är det givetvis.

TS. Spara detta och gör.

 

[diabla]

Sv: Ledarskapsövningar och tips, tack!

Jag har lite problem gällande ledarskapet med min häst. Hästen ifråga har jag haft i drygt ett halvår och i början gick ridningen toppen (red väl "på förra ryttarens ridning" så att säga) men på senare tid har han börjat bli lite oroligare i ridningen. Plötsliga ljud, andra hästar som busar mm får honom att rusa iväg och bli spänd. Det leder i sin tur tyvärr till att jag blir spänd och vi har därför hamnat i något av en dålig cirkel.

Jag har tränat honom väldigt mycket från marken och där är han numera oftast lugn och fin, exempelvis finns det ett ställe på uteridbanan som är läskigt när vi rider (myyycket spänd häst) men som inte är några som helst problem när jag leder honom. Det känns alltså som att han litar på mig på marken, men inte vid ridning.

Har ni några bra tips på ledarskapsövningar (gärna uppsuttna) eller några andra tips? Och hur ska jag göra för att behålla lugnet när jag "vet" att han kommer försöka rusa iväg?

jag vet inte om detta hjälper i din situraiton men för mig gjorde det det.

jag hade ett hetsigt fullblod som var väldgit på tårna och blev rädd för sin egen skugga. när jag skulle rida ut ensam i skogen så gick det bara inte, hon blev rädd för allt som rörde sig och hoppade åt sidorna och tittade på allt.

det var så jobbigt att försöka sitta ner i sadeln och slappna av när hon hela tiden hoppade omkring från sida till sida och blev rädd för allt. så fort hon skuttade åt sidan för det var en sten på marken som hon blev rädd för så blev jag mer stel.

efter många gånger av kämpande så kom jag på att hon blev mer rädd när vi skrittade än när vi galloperade och travade. det var väll att allt gick fortare när vi travade och gallopera, hon hade mindre tid att kolla på allt farligt. så hon kände att hon kunde springa ifrån allt det farliga (inte att hon travade och gallperade snabbt men att hon kända väll ändå att hon sprang bort från det farliga)

så istället för att försöka sitta ner djupt i sadeln och lugna ner henne och vända bort hennes blick från det farliga så sket jag i allt sånt och kortade stigbyglanrna 5 hål, stod i fältsits och travade och galloperade runt hela rid banann i stället.

det gick jätte bra, hon gick frammåt och var inte lika rädd och de få gångerna hon hoppade från sida till sida så var det lättare för mig att sitta kvar för jag satt inte på hennes rygg utan jag stod i fältsits och hade konstigt nog bättre balans än när jag satt ner.

efter att ha gjort så några gånger så kunde jag sen skritta ute på banan också.

men så fort hon blev tittig så travade jag på för att komma förbi det farliga och det funkade bra.

det är väll lite att fuska kanske men det fungerade, jag blev mindre stel, hon blev mindre stel och hoppig och vi kunde ha en trevlig rid tur i skogen.


kanske nått att prova?

 

[diabla]

Sv: Ledarskapsövningar och tips, tack!

och jag glömde säga. ett annat tips är att istället för att prata med hästen (för man vet ju aldrig vad man ska säga och det blir att man säger saker och sen tar en paus och säger mer och så) så jag har börjat sjunga vaggvisor för mina hästar istället. fast bara ute i skogen när man är ensam. aldrig bland folk haha.

 

[diabla]

Sv: Ledarskapsövningar och tips, tack!

oh och en till grej. när man blir spänd så är det bra att tänka att rumpan ska slappna av. för det är den man spänner när man spänner sig, inte benen. så om man tänker att rumpan ska vara avslappnad så blri hela sitsen och benen avslappnade. testa nu när du sitter på stolen så ska du se att det funkar.

 

[Brille]

Sv: Ledarskapsövningar och tips, tack!

Jag tycker att ledarskapsövningar är ett olyckligt ord i sammanhanget för det är ju inte det som är problemet. Problemet är att TS har en häst som blir spänd och tittig och att TS själv späder på det hela genom att spänna sig själv och tänka att ditten och datten kommer hästen tycka är farligt. Det kan också vara så att det är TS som är spänd från början och så reagerar hästen på det.

I vilket fall så är det en ond cirkel som måste brytas och det är ryttarens ansvar att göra det. Man kan av logiska skäl inte lägga den uppgiften på hästen.

Mental träning och att aktivt träna sin kropp att slappna av är ett mycket bra sätt att göra detta på. Att aktivt tänka tankar som t ex "jag känner mig lugn och min kropp är avslappnad" är en bra start.
Jag har också haft mycket hjälp av att fundera på om jag själv är rädd för några av dom saker som jag tror att hästen kan reagera på. Är jag rädd för traktorn som står parkerad jämte vägen, är jag rädd för stenen bredvid stigen....svaret är nej. Ingen av dessa saker kommer äta upp varken mig eller hästen så därför är jag lugn.

Sen finns det naturligtvis hästar med extremt stark flyktinstinkt och det är väl bara att konstatera att alla ryttare passar inte på en sån häst.

Läs mitt inlägg nr 10 ovan. Där framför jag ungefär samma sak som du skriver.
"Titta på något annat än det hästen brukar bli rädd för resp. det hästen tittar på. Titta INTE på den farliga snöfläcken, stenen, hindret etc för då gör du din kropp beredd på den situation du tror skall komma och blir spänd. Du riktar också hästens uppmärksamhet på det farliga.

Klappa/beröm bara när hästen slappnar av och är orädd/avspänd så att du berömmer den känslan. Klappa INTE för att "trösta" eller för att försäkra hästen om att det inte är farligt, särskilt inte då du själv är spänd. Hästarna brukar genomskåda den bluffen.

Det är viktigt att du ger hästen en känsla av att du har koll på det farliga och att hästen förstår det så att den inte behöver ta hand om den farliga situationen. Det är en viktig del i det som kallas ledarskap. För det behövs både självkontroll så man vet vad ens kropp verkligen gör och kunskap om vad man skall göra. Det första kan man träna på var och i vilken situation som helst. Det andra behöver man ta reda på antingen genom egna studier av massor med hästar i olika situationer eller genom att ta till sig vad andra med stor erfarenhet publicerat.
..."

Jag har själv haft en häst som varit rädd för det mesta på marken, bommar, stenar, snöfläckar, mm. Efter att ha lärt mig och jobbat med ledarskapsövningar kunde jag använda mitt kroppsspråk bättre så att hästen utan tveksamhet följde mig över prasslande presenningar.

 

[axel]

Sv: Ledarskapsövningar och tips, tack!

Läs mitt inlägg nr 10 ovan. Där framför jag ungefär samma sak som du skriver.
"Titta på något annat än det hästen brukar bli rädd för resp. det hästen tittar på. Titta INTE på den farliga snöfläcken, stenen, hindret etc för då gör du din kropp beredd på den situation du tror skall komma och blir spänd. Du riktar också hästens uppmärksamhet på det farliga.

Klappa/beröm bara när hästen slappnar av och är orädd/avspänd så att du berömmer den känslan. Klappa INTE för att "trösta" eller för att försäkra hästen om att det inte är farligt, särskilt inte då du själv är spänd. Hästarna brukar genomskåda den bluffen.

Det är viktigt att du ger hästen en känsla av att du har koll på det farliga och att hästen förstår det så att den inte behöver ta hand om den farliga situationen. Det är en viktig del i det som kallas ledarskap. För det behövs både självkontroll så man vet vad ens kropp verkligen gör och kunskap om vad man skall göra. Det första kan man träna på var och i vilken situation som helst. Det andra behöver man ta reda på antingen genom egna studier av massor med hästar i olika situationer eller genom att ta till sig vad andra med stor erfarenhet publicerat.
..."

Jag har själv haft en häst som varit rädd för det mesta på marken, bommar, stenar, snöfläckar, mm. Efter att ha lärt mig och jobbat med ledarskapsövningar kunde jag använda mitt kroppsspråk bättre så att hästen utan tveksamhet följde mig över prasslande presenningar.

märks att du går efter Millans hundstrategi. man kan visst trösta en häst- lugna. såsom stoet gör- smek på manken.
Man behöver inte träna allt.
Snöfläckar, vatten, stenar- allt kommer sig naturligt när den fått erfarenheter.

håller med Diabla.

var bara cool så löser det sig utan specifik träning.
Flyktdjur har alla ögonen på sidan för att även kunna se bakåt o är man medveten om att de "tittar" för att bättre kunna tolka det de ser framåt- vilket de gör sisådär så har man en bättre förståelse för dem.

 

[axel]

Sv: Ledarskapsövningar och tips, tack!

Tillägg.

Om man istället för att drilla hästen- drillar sig själv o går kurser i att hantera sig självt så kommer hästen per automatik att se människan som trygg o därmed kan förlita sig på den i vått o torrt.
Något att "Hålla i när det blåser". DET är ledarskap!!

 

[Brille]

Sv: Ledarskapsövningar och tips, tack!

Tillägg.

Om man istället för att drilla hästen- drillar sig själv o går kurser i att hantera sig självt så kommer hästen per automatik att se människan som trygg o därmed kan förlita sig på den i vått o torrt.
Något att "Hålla i när det blåser". DET är ledarskap!!

Är du ironisk nu?
Det var ungefär det jag skrev.