Lära sig rida – på riktigt

[HeleneK]

Jag har i hela mitt liv åkt häst, turridningar, kompisars hästar osv. För ca 2 år sedan bestämde jag mig för att jag ville lära mig rida – på riktigt.

Jag började på ridskola en gång i veckan och tyckte att det var otroligt kul. Jag tar alla chanser jag får att rida för instruktörer och i en månads tid nu rider jag för tre olika instruktörer 4-5 gånger i veckan. Det är mest en slump att det blivit så här ofta nu, inget jag kommer kunna fortsätta med.

En av instruktörerna (kommer rida för henne sammanlagt 6 lektioner) är väldigt duktig och ser sånt som jag aldrig fått kritik för tidigare. Jag frågade henne vad jag bör tänka på för att utvecklas och hennes svar var att jag skulle börja rida ordentligt och inverka på hästen. Jag ifrågasätter inte alls hennes svar, märker tydlig skillnad på hennes lektioner där hon är på mig hela tiden jämfört med ridskolelektionerna med 10 andra ekipage och är glad om instruktören ser mig över huvud taget.

På ridskolan rider vi skänkelvikningar, framdelsvändningar osv. Klarar att rida vissa hästar i form, men inte alla.

Min fråga är nu, hur lånt tid kan man räkna med att det tar innan man lär sig rida – på riktigt. Och följdfrågan blir då självklart, vad ÄR att rida på riktigt?

 

[Masterstroke]

Sv: Lära sig rida – på riktigt

Är det verkligen ett mål att "rida på riktigt", dvs är inte vägen målet, haha jag låter som en filosof. Men huvudsaken är ju att man ser glädje i det man gör varje dag, inte lever i framtiden.

Men för att svara din fråga - när man kan rida olika sorters hästar och kan bygga upp hästen, alltså inte stör hästen för mycket (är ostadig, obalanserad, stilla hyffsat mjuka händer) och kan inverka på ett effektivt sätt, tycker jag att man kan rida. Det betyder alltså inte att man kan rida alla hästar eller är jätteduktig. Om någon uppfyllde dessa kriterier och vad ödmjuk inför hästen men ändå bestämd, då tycker jag att man kan rida. Sen kan man ju alltid bli bättre.

Ah just det, rida på riktigt skulle ju kunna tolkas som då man kan rida hästen på ett bra sätt och bygga upp den, alltså har kunskapen (hur man rider en öppna/sluta, varför man gör som man gör osv) och timmarna i sadeln (kan känna vilket ben som gör vad, instinktivt släppa efter om hästen hänger eller vad man kan hitta på), men då tycker jag att man är en rutinerad ryttare, alltså bättre än de flesta som tävlar på lätt nivå.

 

[Kallin]

Sv: Lära sig rida – på riktigt

Rida på riktigt handlar för mig om att känna sig bekväm på hästryggen. Jag är själv nyss fyllda 50 och började rida för 4 år sedan. Allt du gör nu med lektioner och att rida för olika tränare är jättebra! Sug åt dig allt du kan

För mig kom känslan av att vara på väg till att vara ryttare när jag blev fodervärd och red samma häst både på lektion och på tur, ensam och i sällskap. Det ger en kick att få mer fokus på sampelet.

 

[Mussea]

Sv: Lära sig rida – på riktigt

Hej!
Här är en till som vill lära sig rida ordentligt! Ett av mina mål är att kunna rida lite "segare" hästar bra. Jag har ridit på ridskola i 5 år, och den sista terminen rider jag också dressyrspecial, rider alltså lektion 2 ggr i veckan nu. Har även en egen ponny, men än så länge skogsrider vi mest. Hur som, den hästen som jag rider dressyren med är framåt och väldigt självgående, och man får ligga i lite med bromsen liksom. Jag har lärt mig mycket på honom, han är så lyhörd, och alla övningar är lättare på honom, i galoppen tex (som jag annars har svårt för) är det bara att gunga med. Man behöver bara tänka in honom i galopp.
MEN så kommer vi då till min vanliga lektion, där jag rider olika hästar, och då blir mina brister väldigt synliga... Jag har tex väldigt svårt att rida hästar som knappt går framåt och ska vi då galoppera, så börjar jag automatiskt "hjälpa till" och börja gunga med överkroppen, (för att få fart liksom), studsar runt som en boll, och stör alltså hästen väldigt mkt. Jag försöker sitta still men det går inte, och jag är helt slut efter.
Mitt mål JUST NU är alltså att kunna rida både lite segare & snabbare hästar, och jag vill kunna KÄNNA att jag gör det bra. Dit är det dock en lång väg kvar. Som det är nu kan jag vara riktigt glad efter tis lektionen och känna att det här börjar ju äntligen lossna! Och sen blir det platt fall på måndagens...
/Mussea som insett att det det är svårt att rida...

 

[Snurrfian]

Sv: Lära sig rida – på riktigt

Det som är lite deprimerande med ridning är att även om man ständigt lär sig något nytt så inser man även hela tiden hur mycket mer det finns att lära...

Så frågan är ju var du själv anser är att rida på riktigt, att kunna hantera en vanlig häst i alla gångarter i balans eller är det att kunna rida alla hästar i fullständig harmoni varje sekund.

Jag skrev just om min senaste lektion, frustrationen var hög eftersom kroppen inte ville sammarbeta med mig men de där stunder då allt verkligen fungerade och vi svävade i fullständig harmoni vägde upp all annan tid då allt kändes helt åt skogen. Men tittade man på min lektion så såg det nog hyfsat ut, han gick i form nästan hela tiden, samlad och framåtbjudning, men jag kräver lite mer av mig själv är det. För ett par år sedan hade jag sagt att det var en perfekt lektion, idag var jag inte helt nöjd med mig själv hela tiden men hittade till slut rätt balans i kroppen och formen.

 

[HeleneK]

Sv: Lära sig rida – på riktigt

Tack för era svar!

En av anledningarna till att jag funderade på detta var att jag nu börjat rida för en ny tränare, hon som jag skrev om som är så bra.
Jag har ridit för henne 3 gånger och känner redan resultat, det börjar hända grejer.
Så mycket har det inte hänt under de två åren jag ridit på ridskola. Jag förstår att man inte får samma uppmärksamhet när man är 10-12 personer i en grupp som när man rider privat, men att det skulle vara så stor skillnad känns ju löjligt.
Eller är det helt enkelt så att jag nu har ridit i två år och det börjar visa lite resultat nu? Och det kanske bara blev en liten extra push med denna instruktör?

I min ridgrupp på ridskolan finns det personer som ridit i ca 10 år och min tanke är att om jag efter 10 år inte rider bättre än så där kommer jag vara extremt besviken.
Visst, jag älskar att rida, men jag vill ju utvecklas också.

 

[Mussea]

Sv: Lära sig rida – på riktigt

Jag tycker också det är en stor skillnad! I specialen är vi 3-4 st, och man blir sedd & uppmärksammad på ett helt annat sätt än på min vanliga lektion då vi är fler. Det känns som att man får en liten knuff uppåt varje gång, och att det äntligen börja hända något! Men än så länge ska jag fortsätta i min vanliga grupp med, dels för jag känner att jag behöver rida olika sorters hästar, sen har vi bra sammanhållning i den gruppen. Och så har vi hoppning var 4:e gång (och jag är eg hopprädd...eek