Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
http://www.testfakta.se/tester/kropp-och-hälsa/snyggare-men-svettigare-med-kompressionstightsTack ska passa på att titta på lite Youtube klipp nu när snöar..
Lite OT igår på mitt jobb pratades det kompressions strumpor och byxor och detta var tydligen Guds gåva till alla löpare allt från nybörjare till maratonlöpare..
Vad säger ni är det något jag som nybörjare ska satsa på eller är det mer värt att satsa på ett par bra skor att springa i..
Jag älskar att springa på riktigt. Får samma känsla som när jag som barn alltid sprang omkring. Lyckan är total MEN jag ler inte när du möter mig i löpspåret liksom jag inte ler när jag rider, äter god mat eller gör annat trevligt. Att må bra, vara lycklig och le är liksom inte samma sak för mig. Visst ler jag men det är ofta i samspel med andra människor. Lyckokänslor och att le är inte samma sak för mig. Jag var som allra lyckligast när jag födde mina barn, kämpade med och klarade prov i skolan osv men inte log jag just då heller.Håller med om det jag läste en gång: När jag ser en leende joggare ska jag börja jogga! (Alla som jag har sett hittills ser mer eller mindre plågade ut, och de som jag har hört samtala med varann talar om smärtor, skador etc). Så jag väntar på den leende joggaren...
Jag älskar att springa på riktigt. Får samma känsla som när jag som barn alltid sprang omkring. Lyckan är total MEN jag ler inte när du möter mig i löpspåret liksom jag inte ler när jag rider, äter god mat eller gör annat trevligt. Att må bra, vara lycklig och le är liksom inte samma sak för mig. Visst ler jag men det är ofta i samspel med andra människor. Lyckokänslor och att le är inte samma sak för mig. Jag var som allra lyckligast när jag födde mina barn, kämpade med och klarade prov i skolan osv men inte log jag just då heller.
Precis! Att le är ett socialt beteende människor emellan - är jag inne i min koncentrationsbubbla så ler jag inte, även om jag älskar det jag gör (rider, springer, jobbar etc...)!Tänkte precis svara samma sak
Rida är något av det bästa jag vet men jag ler inte hela tiden utan ser nog oftast lite sur och arg ut pga koncentrerad. Samma när jag springer. Är inne min egna bubbla och tänker på allt möjligt, inte just löpningen i sig.
Jag drar till med en ytterlighet, en leende löpare...Och en sak till; Lyssna inte på de som säger att de aldrig sett en leende joggare. De har bara inte förstått att det är EFTERÅT man ler.
Jag drar till med en ytterlighet, en leende löpare...
Här är vår klubbkamrat när hon gick i mål som segrare i ultraloppet Transvulcania förra året. Hon har då varit ute och sprungit i åtta timmar och 14 minuter, på den tiden har hon sprungit 74 km med en sammanlagd höjdstigning på 8400 m (loppet går i vulkanbergen på en av kanarieöarna). Och hon ler!
Intervaller är bra för att få upp flåset.Jag har alltid haft problem med flåset - eller brist på flås. (läs näradödenupplevelse)
Hur får jag bättre?