Rurik
Trådstartare
Räcker upp handen, fast jag springer ju inte ännuNågon som röker och ändå har lyckats börja springa?
/kryper tillbaka in under skämskudden
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Räcker upp handen, fast jag springer ju inte ännuNågon som röker och ändå har lyckats börja springa?
/kryper tillbaka in under skämskudden
Någon som röker och ändå har lyckats börja springa?
/kryper tillbaka in under skämskudden
Någon som röker och ändå har lyckats börja springa?
/kryper tillbaka in under skämskudden
Det som fungerade bäst för mig i början var att göra det enkelt för mig.
Jag drog på mig mina bästa skor, sedan gick jag ca 500 meter i hyfsat rask takt till närmsta grusväg som finns här. Sedan joggade jag från lyktstolpe 1 till lyktstolpe 2. Mellan lyktstolpe 2 och 3 gick jag, mellan lyktstolpe 3 och 4 joggade jag osv. Den grusvägen är också ca 500 meter lång, och den gick/joggade jag fram och tillbaka innan jag promenerade hem. Joggingtempot var så högt att jag fick högre puls och blev varmare, men inte så högt att det någonsin blev speciellt jobbigt.
Det lilla träningspasset körde jag varannan dag. Det var lätt då att få in rutinen. "Tränade jag igår? Nej. Ok, då tränar jag idag. Tränade jag igår? Ja. Ok, vila idag". När rutinen att träna varannan dag satt och det inte längre kändes motigt att ge sig ut, då började jag jogga från lyktstolpe 1 till 3, gå mellan 3 och 4, jogga mellan 4 och 6 osv. När det kändes lätt, då joggade jag ännu längre sträckor. Efter ett tag kunde jag jogga hela grusvägen fram och tillbaka utan problem och när det blev lätt, då tog jag längre rundor.
Jag har också fascinerats av alla de som sprungit långt och mycket, sett mig själv som "en som inte kan röra på sig" osv. Idag joggar jag utan större bekymmer 1 mil, om det är grusväg och jag har bra skor på mig. Men de gånger jag försökte komma igång och springa och tänkte på antalet minuter jogging eller liknande, de gångerna tvärdog all inspiration, helt enkelt för att det blev för jobbigt innan jag fått in rutinen.
När du börjar springa, och inte gjort det tidigare, är det viktigt att du har rätt "form" redan från början. Lite enkelt: -Rak i ryggen, böj dig absolut inte framåt i midjan! Den lilla lilla framåtlutning som behövs kommer från fotlederna. Huvudet högt, bröstet ut, håll blicken fästad några meter framför dig på vägbanan så att du inte tittar neråt och hänger med huvudet.
Armarna lätt böjda så du har händerna i brösthöjd.
Och, jätteviktigt: Spring med små, korta steg. Inga stora kliv. Idealet är 90 (hela) steg i minuten men det är inget du behöver tänka på i början. Tänk bara på att springa med korta, lätta steg. Sätt inte i hälen först. Och det gör inte ett dugg om det går jättelångsamt. Långsamt är BRA!
Och springa/gå/springa är jättebra!
Lycka till!! Att börja springa är bland det bästa jag gjort i hela mitt liv. Till att börja med klarade jag knappt 200 meter (!) men glömmer aldrig när jag klarat min första mil. Det levde jag på länge, länge!! Och det tog inte lång tid.
Jag är fullständigt ointresserad och förundrad av detta fenomenet att jogga eller springa - min övertygelse är att det springande folket springer ifrån andra viktiga saker i sitt liv... men ijajjajallafall - det viktiga jag hade att säga här var att jag av din post påminns om när jag hade fyra unghästar som skulle börja tömköras samma vår - jag var dessutom rökare då. Jag lovar - efter den sommaren hade jag kunnat varva varenda maratonlöpare i världen. Effektivare träning i såväl snabbhet och seghet finns inte. Jag hade dessutom kunnat slå världsrekord i häcklöpning då jag tömkörde i terräng med mina mångväxlade hästar. Smal blev jag också. Jisses, jag borde nog ta upp det där med unghästträning igen...Lyktstolpar...
jag har en tvåårig häst som ska börja köras in på riktigt under året. Det innebär att det kommer att behövas en hel del tömkörning.
Jag ska "bara" ta tag i latmasken, så får jag väl ta med mig Isak ut. I början på promenader, sedan på joggingturer. Frågan är bara om han kan springa lagom sakta för mig, men det blir väl träning på övergångar mellan skritt och trav, då...
Typ lodrät sits fast stående?När du börjar springa, och inte gjort det tidigare, är det viktigt att du har rätt "form" redan från början. Lite enkelt: -Rak i ryggen, böj dig absolut inte framåt i midjan! Den lilla lilla framåtlutning som behövs kommer från fotlederna. Huvudet högt, bröstet ut, håll blicken fästad några meter framför dig på vägbanan så att du inte tittar neråt och hänger med huvudet.
Armarna lätt böjda så du har händerna i brösthöjd.
Och, jätteviktigt: Spring med små, korta steg. Inga stora kliv. Idealet är 90 (hela) steg i minuten men det är inget du behöver tänka på i början. Tänk bara på att springa med korta, lätta steg. Sätt inte i hälen först. Och det gör inte ett dugg om det går jättelångsamt. Långsamt är BRA!
Och springa/gå/springa är jättebra!
Lycka till!! Att börja springa är bland det bästa jag gjort i hela mitt liv. Till att börja med klarade jag knappt 200 meter (!) men glömmer aldrig när jag klarat min första mil. Det levde jag på länge, länge!! Och det tog inte lång tid.
jag har en tvåårig häst som ska börja köras in på riktigt under året. Det innebär att det kommer att behövas en hel del tömkörning.
Jag ska "bara" ta tag i latmasken, så får jag väl ta med mig Isak ut. I början på promenader, sedan på joggingturer. Frågan är bara om han kan springa lagom sakta för mig, men det blir väl träning på övergångar mellan skritt och trav, då...
Ja! Tänk att du har en luftslang från mun/näsa ner till lungorna och att denna slang inte får vikas, för då stryps lufttillförseln. Tänka lodrät sits är jättebra!Typ lodrät sits fast stående?
Haha - springa med häst är asjobbigt! Men också suverän intervallträning. Min "stora" häst (jo, jag har en mindre också...) är en islandsvalack på 145 cm, så man tycker ju att jag borde kunna hålla jämna steg med honom när han travar för såå stor är han ju faktiskt inte! Och det kan jag ju, men inte jättelångt... Så det blir springa/trava - gå/skritta - springa/trava - gå/skritta, allt medan hästen tittar på mig och undrar "varför flåsar du så?"...
Men jag springer även utan häst, och i lugnare tempo kan jag springa långt, minst en mil utan större problem... Springer normalt ca 2 mil i veckan fördelat på 3-4 gånger. Älskar det! Och har inte följt något specifikt träningsprogram utan bara sprungit...
Jag är fullständigt ointresserad och förundrad av detta fenomenet att jogga eller springa - min övertygelse är att det springande folket springer ifrån andra viktiga saker i sitt liv... men ijajjajallafall - det viktiga jag hade att säga här var att jag av din post påminns om när jag hade fyra unghästar som skulle börja tömköras samma vår - jag var dessutom rökare då. Jag lovar - efter den sommaren hade jag kunnat varva varenda maratonlöpare i världen. Effektivare träning i såväl snabbhet och seghet finns inte. Jag hade dessutom kunnat slå världsrekord i häcklöpning då jag tömkörde i terräng med mina mångväxlade hästar. Smal blev jag också. Jisses, jag borde nog ta upp det där med unghästträning igen...
Min kropp skulle säkert behöva göra något sådant. Att springa bara för att springa, är inte min melodi.du kan få komma och träna någon av mina.
Min tvååring är en liten fjording. Bara drygt 130 cm för dagen.
Men om några veckor får jag hem en ettåring också, och han ska troligen visas som tvååring och då behöver både han och jag vara tränade på att springa tillsammans. Ganska fort. Så det är "bara" att sätta igång.
Så intressant dessutom att det tydligen är jobbigare än man tror. Bra att börja med skritt...
Jag har kommit på en ny idé för mig!Kunde vara en tråd för mig - förutom att i mitt fall handlar det om
"hur får jag mig själv att tycka att det är en trevlig idé att ta på mig joggingskor och faktiskt röra på mig?"
Oj, zombies run! (det verkar kul!)Jag är ganska bra på hur man kommer igång med att träna/springa - i teorin. Ibland också i praktiken, men mitt huvudproblem är prioriteringen bland allting annat som jag a) vill och b) behöver göra. Så just för tillfället är jag mest en teoretisk löpare/joggare... men jag kommer att komma igång igen, var så säker.
I alla fall: Det finns ett flertal appar som kan laddas ner gratis som har temat "5K" dvs lär dig springa 5 kilometer utan gåpauser. Det kanske inte riktigt är att köpa tålamod, men det är upplagt för att hålla en lagom stegring av spring-/joggtiden - utan att man skadar sig eller knäcker sig med att maxa varje gång.
Det kan kännas trist och lite fånigt att lägga in gåpauserna precis i början, men det finns en poäng med dem OCH det går ändå så pass snabbt framåt att man blir sporrad av framstegen och att orka lite längre varje vecka. Och DET är kul! Det handlar bara om att stå ut några få veckor, sedan är du uppe i flera km kontinuerligt joggande.
Blir man motiverad av att lyssna på något spännande (eller bara är lite barnslig) så är Zombies, run! också en app som kan pusha tränandet över tröskeln. Upplagt som en berättelse varvat med egen musik och ibland tempoökningar i form av intervaller.
Ett annat bra sätt om/när motivationen tryter är att hitta likasinnade att inspireras av i olika grupper, t ex Lonesome Runners på Facebook. Eller att anmäla sig till ett lopp lagom långt fram i tiden och så ha det som mål. Kanske med arbetskamrater som kan peppa varandra återkommande?
Bra skor är viktigt, liksom att inte forcera kraven utan öka lite i taget. Båda för att undvika skador och överbelastning och negativa effekter.