Bukefalos är sig likt ser jag. Hittar man någon/något att hacka på så gör man det. Besserwissers överallt och alla är sååå perfekta
Lyssna inte på tramsgänget här inne. Våga prova dig fram. Så länge du är juste mot hästen och inte bannar den när det blir fel, så tar den inte skada. Det ska vara roligt att jobba tillsammans.
Jag har en quarter som var en riktig boskapshäst i sin ungdom. Han skadade sig illa för många år sedan nu och jag blev tvungen att hitta ett annat sätt att utveckla honom på. Klassisk dressyr blev något jag började kolla på för att se hur jag kunde anamma den utifrån den grund vi redan hade.
Han hade INGEN fallenhet för stora steg och/eller "tramp" och höga frambenslyft. Han stod bokstavligt med alla fyra hovarna på jorden. Gör fortfarande, men kan uppmuntras att lyfta på dom lite mer nu förtiden.
Mitt mål var iof aldrig piaff, utan rörelserna skulle fungera som rehabilitering.
Jag började med att rida ett visst tempo i skritt, länga steget 10 steg och korta steget 10 steg, i bibehållet tempo. Jag räknade högt (ett - två - ett - två) och höll takten i sitsen och försökte mana hästen att följa med och hålla takten. Det blev många missförstånd, han travade iväg ibland och stannade för tvärt andra gånger, han släpade benen och tappade takten, men jag låtsades som ingenting och bara fortsatte "tjata" om takten, ett - två - ett - två, 10 steg i taget, samtidigt som jag manade till att länga och korta steget med 10 stegs intervaller.
Efter ett tag (faktiskt redan första gången) började han se och förstå mönstret och han började bjuda till mer och mer. Långa steg = slappna av, korta steg = jobba på. Ett - två - ett - två och fortsätta hålla takten.
Det såg inte snyggt ut kan jag lova, men vi hade jätteroligt och allt var i skritt utan tvång bara tjat tjat tjat (ett - två - ett - två
). Men för hästen blev det en rolig lek (nu är han en väldigt lekfull häst i sig själv så kan ju ha underlättat) och han började bjuda mer och mer på sig själv (i avkortningen av steget) för varje ridtur.
Ibland filmade jag när jag red och fick till min fasa se att när han kortade steget väldigt kort (vilket han bjöd på helt självmant efter ett tag) så fick han en två-taktsskritt, först blev jag lite orolig att detta skulle störa (förstöra) hans fina taktfulla fyrtaksskritt, men sen av en slump hittade jag på Youtube att den han uppvisade var något som kallas "Counted Walk" och att det är ett försteg till piaff. Aha tänkte jag, vi är kanske på rätt väg ändå....
Så jag fortsatte min resa med "långa steg - korta steg" med bibehållet tempo och kunde korta steget så han nästan stod helt stilla men ändå trampade (och höll takten). Vi gjorde även samma moment från trav. Det här utvecklads över tid, dock inte några 10 år som vissa här försöker få det till. Vi pratar månader, men att det får ta den tid det tar.
Det blev inte perfekt piaff a la Spanska Ridskolan, men ändå ett rent tvåtaktigt steg som kunde kortas till stillastående så att han satte sig på bakbenen och lyfte ett av frambenen. Man kan säga att han lättade rejält fram vilket var ju mitt enda syfte med övningen/rörelsen från första början. Vi går inte längre än så då han har svaga ligament bak som inte får överbelastas.
Han ökade också sin benaktivitet, både fram och bak, och lyfter fint på frambenen i takt med rörelsen. Även i trav och vanlig skritt började han röra sig mycket mer "luftigt" och aktivt och idag behöver jag bara sitta till lite med sitsen så börjar han trampa. För honom är det en lek och jag ser det som bra stärkande övning för hans hållningsmuskler samtidigt som han blir mycket mycket mer aktiv och energisk i sitt sinne när vi "steppar" (piaffar
) några steg här och där. Men framförallt, vi har roligt.
Det jag vill få fram är att piaff inte är något hokus pokus eller jättesvår rörelse, alla hästar och alla ryttare kan piaffa med sin häst, allting har en början och början är oftast inte perfekt, men den kan finslipas och bli bättre. Det viktiga är att man tror på sig själv och sin häst och att man respekterar hästens förutsättningar och inte tvingar fram något. Man tjatar och nöter och ger mycket beröm och tid för vila och avslappning mellan varven. Då får man en motiverad häst och en motiverad häst kan lära sig nästan vad som helst.
... och kan en fd envis och bestämd kossehäst tillsammans med en lika envis westernryttare som älskar att valla kossor över stock och sten, komma till piaff (om än inte a la Spanska Ridskolan) på mindre än ett år, då kan det inte vara så himla svårt. Piaff är en rörelse som syftar till att få mer energi och bärighet som förberedelse för mer samling. Alla hästar, även unghästar, kan piaffa (trampa) mer eller mindre perfekt.
Prestige är det värsta som finns...... ingen häst ska behöva utsättas för det.
. Skolhalt, levad och terre-a-terre fick jag uppleva när fjaraben var uttråkad och inte ville gå dit jag ville hahaha.
.
