N
Nimwen
Sv: Lär ridskolorna ut fel?
kl
Jag har ridit på ridskola läänge nu, helatiden på samma ridskola, en ridskola som är mkt bra tycker jag. Jag har lärt mig det mesta där måste jag säga och kan jag inte något förklarar ridlärarna det gärna bara man frågar/säger till om de ser att man gör något tokigt. Dock kanske de har lärt mig att vara lite för pedantisk med att allt ska sitta exakt rätt, och dubbelkolla och trippelkolla, något vissa kompisar till mig himlar med ögonen åt
"kollade du inte nyss att sadeln satt rakt?" "...jo "
Hursomhelst tror jag precis som några har poängterat att ibland kan det bli fel i kommunikationen mellan en ridlärare och en liten nybörjar-tjej. Sparka till hästen för att få den att röra sig framåt var vad jag uppfattade första gången, när ridläraren kanske egentligen sa att jag skulle trycka till med benen mot magen.
Visst kan man tycka att ridlärarna borde kunna förklara bättre men det är nog svårt när man måste förklara på så enkelt sätt som möjligt. Och det kommer väl alltid uppstå missförstånd.
Sedan är alla ridlärare olika, när jag var liten red jag för en barsk, militärisk, men ändå lite sympatisk manlig ridlärare. Han var en jättebra ridlärare men förklarade kanske inte på så sätt att man förstod. Tex tyckte han att man skulle lägga till spöt på rumpan om den lilla ryttaren hade harvat runt i två varv i trav med knapp styrfart och bara bankade på med skänklarna helatiden.
Men det blev nog fel en gång för lilla ryttaren var jättefrustrerad av att hästen inte travade på som den skulle och piskade på med spöt alldeles för hårt och för många gånger, varpå hon blev avslängd. Och då lovade jag mig själv att spö = bara nödfall.
I övrigt funderar jag på om vissa ridlärare kanske har lite fel tänk eller blir frustrerade ibland? Att om lektionsryttarna och ponnyerna/hästarna går fint så ser det ut som om han/hon är en jättebra lärare, alla hästarna går ju så fint på tygeln osv, att de ibland får prestationsångest och väljer en genväg (inte säga åt ryttaren som sitter och sågar, jaga igång en häst som inte vill gallopera utan bara slängtravar runt) för då ser det ju iallafall bra ut. Kanske inte i en hästmänniskas ögon, men i en förälders eller någon annan åskådare?
Jag vet inte, är bara en tanke
kl
Jag har ridit på ridskola läänge nu, helatiden på samma ridskola, en ridskola som är mkt bra tycker jag. Jag har lärt mig det mesta där måste jag säga och kan jag inte något förklarar ridlärarna det gärna bara man frågar/säger till om de ser att man gör något tokigt. Dock kanske de har lärt mig att vara lite för pedantisk med att allt ska sitta exakt rätt, och dubbelkolla och trippelkolla, något vissa kompisar till mig himlar med ögonen åt
"kollade du inte nyss att sadeln satt rakt?" "...jo "Hursomhelst tror jag precis som några har poängterat att ibland kan det bli fel i kommunikationen mellan en ridlärare och en liten nybörjar-tjej. Sparka till hästen för att få den att röra sig framåt var vad jag uppfattade första gången, när ridläraren kanske egentligen sa att jag skulle trycka till med benen mot magen.
Visst kan man tycka att ridlärarna borde kunna förklara bättre men det är nog svårt när man måste förklara på så enkelt sätt som möjligt. Och det kommer väl alltid uppstå missförstånd.
Sedan är alla ridlärare olika, när jag var liten red jag för en barsk, militärisk, men ändå lite sympatisk manlig ridlärare. Han var en jättebra ridlärare men förklarade kanske inte på så sätt att man förstod. Tex tyckte han att man skulle lägga till spöt på rumpan om den lilla ryttaren hade harvat runt i två varv i trav med knapp styrfart och bara bankade på med skänklarna helatiden.
Men det blev nog fel en gång för lilla ryttaren var jättefrustrerad av att hästen inte travade på som den skulle och piskade på med spöt alldeles för hårt och för många gånger, varpå hon blev avslängd. Och då lovade jag mig själv att spö = bara nödfall.
I övrigt funderar jag på om vissa ridlärare kanske har lite fel tänk eller blir frustrerade ibland? Att om lektionsryttarna och ponnyerna/hästarna går fint så ser det ut som om han/hon är en jättebra lärare, alla hästarna går ju så fint på tygeln osv, att de ibland får prestationsångest och väljer en genväg (inte säga åt ryttaren som sitter och sågar, jaga igång en häst som inte vill gallopera utan bara slängtravar runt) för då ser det ju iallafall bra ut. Kanske inte i en hästmänniskas ögon, men i en förälders eller någon annan åskådare?
Jag vet inte, är bara en tanke
