Jag bor och har alltid bott i den sydligaste delen av Skåne. Jag trivs bra här och älskar blandningen mellan öppna vidder och skog. Men jag har i säkert tio år haft en enorm längtan till landskapet i norr. Jag vet inte alls var den kommer från men den finns där, ständigt pockande på uppmärksamhet.
Jag längtar efter orörda vidder, djupa skogar och fjäll. Jag längtar efter att kunna gå och gå utan att möta en människa eller att springa på en större väg. Jag längtar så efter vildmarken och alla dess djur. Att få göra upp eld och grilla korv medan snön faller. Jag längtar efter en enskilt belägen gård.
Finns det någon bot på denna längtan?
Tyvärr kan jag inte heller flytta. Bor på hästgård med sambo och massor av djur. Jag skulle antagligen längta fruktansvärt efter min familj och vänner.
Någon som känner likadant?
Jag längtar efter orörda vidder, djupa skogar och fjäll. Jag längtar efter att kunna gå och gå utan att möta en människa eller att springa på en större väg. Jag längtar så efter vildmarken och alla dess djur. Att få göra upp eld och grilla korv medan snön faller. Jag längtar efter en enskilt belägen gård.
Finns det någon bot på denna längtan?
Tyvärr kan jag inte heller flytta. Bor på hästgård med sambo och massor av djur. Jag skulle antagligen längta fruktansvärt efter min familj och vänner.
Någon som känner likadant?