Långsam igångsättning - övertaggad häst - lugnande?

[Liten]

Osäker på var den här tråden egentligen ska vara.. Provar här eftersom det gäller sedering och i grunden igångsättning efter kotledsinflammation.

Jag undrar vad ni har för erfarenheter av lugnande (som jag kan ge själv) vid ridning och/eller tömkörning? In med allt, plus och minus!
Försöker att hålla historien kort, fastän den är rätt lång vid det här laget.

Min häst hade ett dåligt år 2014. Första halvan var det bara problem (inget hittades på klinik i mars), och till sommaren blev han till slut halt. Kotledsinflammation i ena fram - sprutad och promenerades vid hand - friskförklarades. Skulle sättas igång långsamt och skrittades fram tills planerad vila i slutet av oktober-december (utlandspraktik som hästen inte kunde följa med på). Kom hem till en övertaggad häst som jag promenerade med i en vecka runt jul. Första dagen/dagarna var det en del på bakbenet, försöka sticka osv men sen redde vi ut det och han skötte sig bra (inte perfekt 100% av tiden - behövde påminnas emellanåt, men höll avståndet och lyssnade faktiskt. Trevlig.). Efter ganska precis en vecka, dagarna innan nyår, blev han skrämd, tog ett par språng - verkligen inget allvarligt (!) och han stannade faktiskt t.o.m. när jag tappade repet, men mitt ena finger gick åt pipan. Benet närmast handen i tre-fyra delar (längs med benet), vriden fraktur som drogs tillrätta och opererades. Tre skruv som får sitta kvar. Inte belasta handen öht, inte köra bil osv. Absolut ingen hästhantering. Ingen hjälp fanns/finns att få med hästen gällande motion, så han har stått under min sjukskrivning. Om allt går som det ska får jag jobba om två veckor och motionera häst lagom till påsk (början av april).

Så nu står jag med en känslig vänsterhand, en häst som är som en dynamitdurk och som ska sättas igång långsamt långsamt. Vilket han inte håller med om - han är uttråkad! Och stark. Explosiv pga nämnda uttråkning. Och jag är försvagad i handen. Halleluja. Ingen ridbana eller ridhus (ridhus går att lösa om jag kör ner honom till byn, men det kräver att han sköter sig iom min nedrans hand), och hästen får ju i vilket fall inte gå på/i sådan på ett rätt bra tag enligt veterinärens ordination. Planen var från början ca tre månaders igångsättning, nu känns det som att det blir längre. Dvs 1-2 månaders skritt, varav första månaden med kortare pass som successivt ökas upp fram tills slutet av månaden. På hårt underlag, helst grusväg (efter första månaden får vi börja nosa på skogen, lite lite grann iaf. Om det inte är genomblött där då, så att det trampas sönder, förstås). Grusvägar är i sig inget större problem - det finns. Men den är ju inte utan trafik, även om den inte precis är tättrafikerad heller. Tyvärr körs det även en del travhästar (vars kuskar, iaf från ett av ställena, inte har mycket till hänsyn för andra trafikanter/ekipage. Både min och andras erfarenhet sen tidigare.). Och så byggs det väg en bit bort, så det kan hända att trafik därifrån/dit också dyker upp nån gång sådär. Möter vi tungtrafik så lär vi kliva undan upp i skogen lite, förstås, iom att vägen är smal. Av hänsyn mot föraren.

Så, jag börjar allvarligt fundera på om det inte är läge att fundera över att prova nån form av lugnande medel. För bådas våran skull. Jag är egentligen emot det - hästen fick lugnande inför en lastning i somras (finns tråd i Hästhantering. Nysprutad häst som skulle hem från kliniken - fick hjälp med lastningen av proffs sen.) och jag tyckte inte om det. Det var ju dock sedering i spruta, vilket jag varken kan eller vill ge själv. Jag tycker inte om det, men jag tycker heller inte om att dra sönder fingret och bli sjukskriven ytterligare 6-12 veckor (mitt liv är redan omknuffat så det räcker pga den pågående sjukskrivningen. Bl.a. framflyttad examen = mer studielån, kan inte flytta eller söka jobb som planerat osv. Det funkar inte med mer sjukskrivning nu.). Jag tycker heller inte om att min häst lär bygga underhalsen från helvetet (vilket han lätt gör) och dra på sig en massa spänningar och skit. Vilket känns som en överhängande risk i nuläget. Samtidigt är jag innerst inne i bakhuvudet också rädd för att dra upp samma eller en ny inflammation i nån led, eller nåt annat sattyg. Så, jag funderar över saken, helt enkelt.

Hästen har reagerat väldigt olika på sedering, ska tilläggas. Troligast olika medel. Vid munhålekontroller har veterinären fått ge honom dubbel dos, för att det ska ta öht, varpå han blivit väldigt förvirrad medan sederingen släpper. På kliniken i somras fick han enkel dos, och det tog ganska bra - satt inte i överdrivet länge men jag hade aldrig i livet suttit mig på honom medan sederingen verkade (vingel vingel) ! I höstas piercade han ofrivilligt näsvingen och sederades med medel för 400kg häst enligt veterinären (han väger 50-80kg mer än så, iaf enligt viktmåttbandet), och stackarn blev helt golvad - knäna höll på att vika sig under honom ett par ögonblick. Något så starkt vill jag inte ge honom om jag ska göra annat än möjligen att promenera med honom. Det känns varken schysst eller säkert. Så det är inte det jag är ute efter. Men något som tar bort det värsta, så att säga, vore inte helt fel. Om det ens finns?

 

[Freeride]

Osäker på var den här tråden egentligen ska vara.. Provar här eftersom det gäller sedering och i grunden igångsättning efter kotledsinflammation.

Jag undrar vad ni har för erfarenheter av lugnande (som jag kan ge själv) vid ridning och/eller tömkörning? In med allt, plus och minus!
Försöker att hålla historien kort, fastän den är rätt lång vid det här laget.

Min häst hade ett dåligt år 2014. Första halvan var det bara problem (inget hittades på klinik i mars), och till sommaren blev han till slut halt. Kotledsinflammation i ena fram - sprutad och promenerades vid hand - friskförklarades. Skulle sättas igång långsamt och skrittades fram tills planerad vila i slutet av oktober-december (utlandspraktik som hästen inte kunde följa med på). Kom hem till en övertaggad häst som jag promenerade med i en vecka runt jul. Första dagen/dagarna var det en del på bakbenet, försöka sticka osv men sen redde vi ut det och han skötte sig bra (inte perfekt 100% av tiden - behövde påminnas emellanåt, men höll avståndet och lyssnade faktiskt. Trevlig.). Efter ganska precis en vecka, dagarna innan nyår, blev han skrämd, tog ett par språng - verkligen inget allvarligt (!) och han stannade faktiskt t.o.m. när jag tappade repet, men mitt ena finger gick åt pipan. Benet närmast handen i tre-fyra delar (längs med benet), vriden fraktur som drogs tillrätta och opererades. Tre skruv som får sitta kvar. Inte belasta handen öht, inte köra bil osv. Absolut ingen hästhantering. Ingen hjälp fanns/finns att få med hästen gällande motion, så han har stått under min sjukskrivning. Om allt går som det ska får jag jobba om två veckor och motionera häst lagom till påsk (början av april).

Så nu står jag med en känslig vänsterhand, en häst som är som en dynamitdurk och som ska sättas igång långsamt långsamt. Vilket han inte håller med om - han är uttråkad! Och stark. Explosiv pga nämnda uttråkning. Och jag är försvagad i handen. Halleluja. Ingen ridbana eller ridhus (ridhus går att lösa om jag kör ner honom till byn, men det kräver att han sköter sig iom min nedrans hand), och hästen får ju i vilket fall inte gå på/i sådan på ett rätt bra tag enligt veterinärens ordination. Planen var från början ca tre månaders igångsättning, nu känns det som att det blir längre. Dvs 1-2 månaders skritt, varav första månaden med kortare pass som successivt ökas upp fram tills slutet av månaden. På hårt underlag, helst grusväg (efter första månaden får vi börja nosa på skogen, lite lite grann iaf. Om det inte är genomblött där då, så att det trampas sönder, förstås). Grusvägar är i sig inget större problem - det finns. Men den är ju inte utan trafik, även om den inte precis är tättrafikerad heller. Tyvärr körs det även en del travhästar (vars kuskar, iaf från ett av ställena, inte har mycket till hänsyn för andra trafikanter/ekipage. Både min och andras erfarenhet sen tidigare.). Och så byggs det väg en bit bort, så det kan hända att trafik därifrån/dit också dyker upp nån gång sådär. Möter vi tungtrafik så lär vi kliva undan upp i skogen lite, förstås, iom att vägen är smal. Av hänsyn mot föraren.

Så, jag börjar allvarligt fundera på om det inte är läge att fundera över att prova nån form av lugnande medel. För bådas våran skull. Jag är egentligen emot det - hästen fick lugnande inför en lastning i somras (finns tråd i Hästhantering. Nysprutad häst som skulle hem från kliniken - fick hjälp med lastningen av proffs sen.) och jag tyckte inte om det. Det var ju dock sedering i spruta, vilket jag varken kan eller vill ge själv. Jag tycker inte om det, men jag tycker heller inte om att dra sönder fingret och bli sjukskriven ytterligare 6-12 veckor (mitt liv är redan omknuffat så det räcker pga den pågående sjukskrivningen. Bl.a. framflyttad examen = mer studielån, kan inte flytta eller söka jobb som planerat osv. Det funkar inte med mer sjukskrivning nu.). Jag tycker heller inte om att min häst lär bygga underhalsen från helvetet (vilket han lätt gör) och dra på sig en massa spänningar och skit. Vilket känns som en överhängande risk i nuläget. Samtidigt är jag innerst inne i bakhuvudet också rädd för att dra upp samma eller en ny inflammation i nån led, eller nåt annat sattyg. Så, jag funderar över saken, helt enkelt.

Hästen har reagerat väldigt olika på sedering, ska tilläggas. Troligast olika medel. Vid munhålekontroller har veterinären fått ge honom dubbel dos, för att det ska ta öht, varpå han blivit väldigt förvirrad medan sederingen släpper. På kliniken i somras fick han enkel dos, och det tog ganska bra - satt inte i överdrivet länge men jag hade aldrig i livet suttit mig på honom medan sederingen verkade (vingel vingel) ! I höstas piercade han ofrivilligt näsvingen och sederades med medel för 400kg häst enligt veterinären (han väger 50-80kg mer än så, iaf enligt viktmåttbandet), och stackarn blev helt golvad - knäna höll på att vika sig under honom ett par ögonblick. Något så starkt vill jag inte ge honom om jag ska göra annat än möjligen att promenera med honom. Det känns varken schysst eller säkert. Så det är inte det jag är ute efter. Men något som tar bort det värsta, så att säga, vore inte helt fel. Om det ens finns?

Usch, låter som ett riktigt jobbigt år För er båda.
Jag har en häst som blir personlighetsförändrad när han står med långvariga skador och vet hur jobbigt det kan vara, det blir både farligt och hästen är ju givetvis frustrerad...
Kan du göra nåt för att få ur honom lite frustration genom att utöka hagen något, låta honm gå med lugn kompis, ge honom saker att pilla med?
Även om han inte ska röra sig mer än skritt räknar nog veterinären med att alla hästar kan komma att flippa någon gång under sin konvalecens, gör han det hyfsat kontrollerat o utan att någon skadas är ju det det bästa?

Jag förstår att råden om vilka underlag hästen ska gå på i början är viktiga men det är ännu viktigare att ni kommer igång och att hästen får börja vänja sig vid att jobba o röra sig igen utan att go banans, vart är hästen lugnast, hur håller du den lugn/så ostressad som möjligt, i den miljön hade jag börjat, när jag promenerade med min gick jag ofta på stigar i skogen och hade faktiskt en långgraman satt i tränset för att han skulle gå o suga på bettet o vara lite stimulerad, inget jag anänder annars men vill ha någonting extra när han kunde bli så "galen".
Jag fick Vetranquil av veterinären men dels var det svårt att dosera, dels så väcktes hästen rätt lätt av plötsliga ljud och blev ganska "konstig" men i grunden blev den lugnare. Inget jag gillade att rida på eller åka med i transport då min häst tappade balansen och fick lite panik.
Hoppas du får bra tips och att i kommer igång utan ytterligare baksteg nu !!

 

[coastrider]

Ja det låter ju som en knepig sits du hamnat i.....men jag hade ett suuuperladdat sto för flera år sen som skulle sättas igång efter lång vila.Blev skogstokig bara vi kom 100 m från stallet. Så då struntade vi i det!!Satte bomull i öronen på henne så hon slapp höra skarpa ljud..på me huvudlag...sen gick vi...runt ..runt.. runt på stallbacken...fleera ggr om dan...iiinte kul alls...men det funkade!Hon tyckte det va lika trist som jag!Seg å lugn redan efter några varv. Vi gick å gick så det blev typ en upptrampad väg:-)När vi hållit på så länge så ökade vi ut konv.hagen liiite grann under tiden.Tillslut fick hon gå ut i hagen..DÅ gav vi lugnande en stund innan.Sen ut med lite hö som hon kunde pilla med..å det gick lyysande alltihop!Hon tog det lugnt och flippade knappt ur alls....sprang nån liten repa när det lugnande gick ut...men återvände snabbt till höet igen.Du kan tom ha bomull i öronen på henne första dagarna i hagen...då är dom mycket lugnare.Vet inte om detta funkar för dej...men ville iallafall berätta:-) Å du...bered dej på dom tråkigaste promenader du vatt me om...jag gick me hörlurar å spotify till slut för å stå ut...men lugn var hon!!

 

[Lovisaleonora]

Jag tycker inte att det är något problem att hästen får stå länge. Problemet är att han blir understimulerad. Beroende på varför kotledsinflammationen har kommit, hade jag nog funderat över en bra lösdrift.

Kotledsinflammationen kommer ju av något, och är ursprungsproblemet åtgärdat hade jag hört mig för lite bland andra teorier och släppt hästen på lösdrift. Då får han komma igång i sin egen takt, och med en bra lösdrift med varierad terräng går det knappast att få bättre igångsättning.

Att hästen står på box de första dagarna efter kotinjektion köper jag, men att de sedan måste vila månadsvis innan det är dax att belasta tycker jag tillhör ålderdomliga råd, om det inte finns annan bakgrund

 

[Liten]

@Lovisaleonora Ja, jag håller med där. Han är rejält uttråkad. Problemet är att jag inte har nån som kan hjälpa med motion, eller hjärngympa. Och som sagt; han blir väldigt explosiv. Väldigt. Och väldigt stark. Vi gör helt enkelt så gott jag kan, som det är nu. Hade jag inte "gått sönder" så hade läget varit annorlunda, helt klart, vid det här laget. Min stora oro nu är kombinationen explosivt ånglok och en trasig hand som saknar styrka och hållbarhet.
Har letat lösdrift i princip sen jag flyttade hit för 2½år sen - alla lösdrifter häromkring kör på fri tillgång av foder. Det funkar inte rent fysiskt för min häst, alls, särskilt inte som det i princip aldrig är fri tillgång av ett foder med tillräckligt låg MJ för honom. Han blir, kort sagt, fet. Stallet vi står i nu är det bästa jag hittat. Nu går han med en kompis (övriga går på fri tillgång). I hagen och vardagshanteringen av stallägaren (in/utsläpp osv) är han lugn, men hon har märkt av att han varit uttråkad då han verkat väldigt "tacksam" om hon ställde upp honom på gången och borstade av lite. Nu är jag där dagligen igen, sedan i fredags (nu får min hand belastas så pass att jag får köra + mocka, men inte motionera hästen). Nu idag blåste det halv storm och han gick ändå jättefint mellan stall och hage utan att försöka dra iväg nåt. Så kanske nojjar jag i onödan. Min nojja kommer ju av hur han var där när jag kom hem vid jul. Men jag känner att jag behöver nån typ av plan, eller iaf backup plan. (I den ingår även att ta kontakt med den tränare jag anlitat för annat, "problemlösare", som funkar väldigt bra med oss båda. Men han har en bit att åka också. Vill bara poängtera att det inte är en "quick fix" jag söker, men ett hjälpmedel som det behövs. Så att vi kan komma igång igen utan att skada oss båda två, så att häststackarn kan få både fysisk och mental stimulans.)

Problemet är att jag fortfarande inte hittat grundorsaken till hans ledinflammation. Han "exploderade" i januari förra året, efter att ha stått i ett par veckor (drog av sig en sko - halt och jävligt - fick vänta på hovslagaren..), totalt personlighetsförändrad. Stod på bakbenen, stack som en galning..för allt och inget. Började ömma i ländryggen efter X antal veckor (av stegrande, bakutsparkar, stickande..som övergick i allmän ovilja att gå framåt öht. Och så tillbaka igen.). In till kliniken - där jag i princip blev avfärdad med att hästen är fräsch och du är rädd. (Visst sjutton blev jag rädd när hästen började gå upp på bakbenen för ingenting och slå, men det var i omvänd ordning. Han "exploderade" - jag blev skrämd. Inte tvärtom.) De hittade ingenting. Han ömmade inte, han haltade inte, han traskade på och vi hade nästan motsatt problem än hemma - när han fattade galopp så ville han inte sluta. Jag tyckte inte att han rörde sig riktigt som vanligt, men vet bedömde honom som genomfräsch. Hem igen, brottades och så redde det sig sakta men säkert. Jag red barbacka igen utan oro, ute på lösa tyglar, framåt sommaren. Sen kom hältan i fram - klinik - diagnos. Så ja, jag är helt övertygad om att inflammationen är ett sekundärproblem men vete sjutton var jag ska börja leta. Det skulle kunna vara vad som helst. Kom efter mycket om och men fram till att avvakta och se hur igångsättningen gick. Leden är friröntgad (inget ultraljud, dock). E.T. tyckte (strax innan hältan visade sig) att han var oren bak och öm i en sena bak, men veterinären höll inte med om ömhet och ansåg att eventuell orenhet (att han inte sköt på lika bra med höger bak) berodde på att han avlastade vänster fram.

Nej, han har inte stått i flera månader enbart pga inflammationen. Direkt efter sprutandet stog han på box i ett par dagar, sedan ute i hagen men promenerades vid hand i skritt tills återbesöket, på vets ord. Friskförklarad i augusti och "schemat" är 3 månader (igångsättning) pga han i princip var ½-konvalescent stora delar av 2014 även innan inflammationen. Sen skrittade vi under hösten (lite trav också), i samråd med veterinären, för att han skulle stå helt nov-dec när jag var bortrest. Sen var planen att sätta igång med igångsättningen vid jul när jag kom hem.
Och ja, nu har han stått helt i ytterligare ett par månader (blir 3 extra totalt) eftersom mitt finger gick sönder så pass illa. Så när vi får sätta igång igen vid påsk kommer han att ha stått helt i 5 månader.

Nu blev det sådär långt igen. Hoppas att det är begripligt och inte bara svammel.

 

[Liten]

@coastrider Bomull i öronen har jag provat förr (vintern 2013, då jag hade med hästen på några månaders praktik på annan ort), och det funkar inte. Det blir snarare motsatt effekt när jag "stänger av" ett av hans sinnen på det sättet - kraftigare reaktioner på det han ser när han inte hör ordentligt. Tråkiga promenader tar jag way hellre än motsatsen, det blir ju roligare sen!

 

[Liten]

@Freeride Min häst blev dock personlighetsförändrad innan skadan, av hittills okänd orsak (jag sätter mina pengar på att något felar, men ingenting har hittats så frågan är vart sjutton det sitter). Sen blev han bättre efter mycket jobb, och sen kom skadan. Och nu är han..ja, uttråkad och frustrerad. Med all rätt. Och det förstärker såklart det som finns i honom sen innan: flyktinstinkt osv. Han är en häst med en del osäkerhet i i grunden.
I hagen är han cool och han och kompisen lugna. Möjlighet finns tyvärr inte att utöka hagen just nu, och när gräset kommer är det här den enda gräsfria som finns.
Jag har tänkt tanken att köra honom till ett ridhus och jobba honom ordentligt. Fast han inte ska. För huvudets skull. Men dels är jag inte pigg på att lasta som det är nu (mitt finger), dels flippar han inte i ridhus - snarare tvärtom (blir fokuserad och bra mycket "lättare"). Vilket iofs skulle vara bra, eftersom jag då skulle kunna hantera honom och jobba ordentligt. Kontrollerat. Men jag har ingen som kan följa med och hjälpa till med lastningen t.ex., och om han hoppar/rycker till ordentligt det närmaste så dras min egen skada upp.
Promenaderna den veckan innan min skada, vid jul, tog vi faktiskt i skogen. För att undvika fler stressmoment i början - ville inte möta en bil t.ex. förrän jag visste vad jag hade honom. I ridhus är han som sagt lugnast, men vi har inget sånt vid stallet.

Hade faktiskt chambon på honom en del i början av förra året, vid tömkörning, när han satte igång med att stå på bakbenen. Tänkte att det kanske skulle bromsa lite uppifrån. Men det funkade sådär, ärligt talat. Sen la han va med stegrandet och övergick till att inte vilja gå fram istället. Inspänningar och liknande (ja, jag skäms, men jag provade vid nåt tillfälle) får honom bara att tänka bakåt.

Usch då. Då låter inte Vetranquil som nån höjdare för oss. Dels om han "väcks upp" så känns det som att reaktionen skulle kunna bli etter värre, dels vill jag ju inte att han blir vinglig eller så om han ska motioneras - känns inte ok (eller säkert, för nån av oss).

 

[Liten]

Hm. Inser att jag måste låta sjukt motsträvig. Det är inte meningen.

Första tiden lär han motioneras på stallplan, eller i hagen, åtminstone så att jag ser hur han beter sig där. Och visst lär vi "fuska" lite och kliva upp i skogen om jag känner att det är bättre nån dag. Säkerheten (både min, hästens och andras) är viktigast av allt.

Överväger i skrivande stund att prova att tömköra honom lite, på en hand. I hagen isf, troligast (stallplanen är i dagsläget bra isig..). Får se hur det känns imorn. Hur vädret är. Har provat att ta tag i grimskaftet med vänster hand, och det känns mer än jag är bekväm med iom att fingret är så pass nyopererat, så att riskera att dra upp nånting är inte aktuellt. Ska det vara så måste det funka med höger hand, och isf blir det absolut inte tal om att lämna gården. Men han skulle onekligen behöva få göra något

 

[mackan]

@Liten
I läget du befinner dig hade jag lätt väntat till april/maj när DU är fullt funktionell att öht sätta igång ngn konvalescent osv , lugnande eller inte lugnande, transporterande till ridhus osv . Känns inte värt det öht utifrån hur laddad hästen tydligen är att sätta igång den när du själv är nedsatt . Det är väl ingen brådska 2 mån extra tänker jag utifrån att du själv behöver läka ihop ?

Jag tycker det låter otroligt kortsiktigt tänkt att äventyra din egen läkning med att tömköra en explosiv konvalescent /leda med bara en funktionell hand osv och att inget får hända dig och den skada du har . Det är INTE värt det helt enkelt .

 

[Liten]

i princip var ½-konvalescent stora delar av 2014 även innan inflammationen.

Hm, inser att detta kanske behöver förtydligas: jag menar alltså att han inte gick som han var i kondition för. Det blev mycket tömkörning i början av 2014, när han lyckats skrämma mig (till stor del för att jag påverkar honom väldigt mycket, negativt, från ryggen om jag sitter där och spänner mig hela tiden). Framåt våren blev det tömkörning och ridning, men inga långa turer. I maj hade jag ut E.T., och då red jag igen regelbundet och det ute i skogen. I juni reds han inga långa turer, men reds regelbundet. I juli visade sig hältan. Kommer inte ihåg exakt när hältan visade sig - minns att jag kände av den enstaka dagar, delar av turen (aldrig "konstant"), men var inte säker och innan juli syntes ingenting från marken. I juli var han halt i hagen, och då åkte vi kvickt in till kliniken.

 

[Liten]

@mackan Du har säkert rätt. Tidigast april kan det bli tal om "riktig" motion, start av igångsättningen. För det behöver jag ju båda mina händer. Helt klart. Så en månad till, blir det åtminstone. Det är bara jag som är ute i förtid och funderar över läget.
Även till påsk kommer min hand dock att vara klen. Ingen kan i dagsläget säga när jag kommer att vara fullt återställd, utan bara att jag får börja skolan (sadelmakare) igen om ett par veckor. Och att det kommer att ta tid att få tillbaka full styrka och rörlighet, och att jag måste känna av så att jag inte överanstränger under resten av terminen. Risken finns att det inte är förrän till sommaren (ja, risken finns förstås att jag fortfarande inte är "klar" då, men försöker att inte måla fan på väggen. Sjukgymnasten och jag tar ett par veckor åt gången. Förutom själva benet så är ju både leder och senor i fingret påverkade av operationen och konvalescensen.). Jag ska dock göra nya tyglar som är mer anpassade till den sämre rörligheten i vänsterhanden (rider med smala tyglar annars, och de kommer inte att funka), så att det förhoppningsvis blir lättare.

Har faktiskt varit inne på att skicka iväg honom för igångsättning, om det finns någon lämplig. Men ärligt talat har jag inte pengar att skicka honom på träning i flera månader. Så det känns som ett väldigt tveksamt alternativ.

 

[mackan]

@Liten jag förstår frustrationen men ALDRIG att du ska utsätta dig för att hantera /sätta igång en konvalescent som du bedömer skulle behöva lugnande om det innebär att riskera din egen skada och du i princip behöver vara "enhänt" i hanteringen för att skydda dig från komplikationer !
Jag är tillräckligt gammal och erfaren själv för att tycka att jag har belägg i mitt råd inkl för egen del . Du ska väl inte rida OS snart eller hur ? Låt hästen vila några månader till om du inte själv är skadefri , om du inte har ngn annan som kan sätta igång hästen åt dig ! Det är inte värt det för din egen del att börja när du är så kritiskt skadad att inget får hända för att skadan ska läka .

Hade det varit hästen hade du ju inte riskat samma scenario eller hur ?

 

[Liten]

Nej, jag skulle aldrig utsätta min häst för risker. Inte på det sättet. Han är mitt ansvar, på alla sätt.
Fan också. Du har ju rätt. Jag vet det. Egentligen. Det är bara svårt när hästen är så frustrerad, och jag blir frustrerad av att se honom så. Och självklart har jag förbannat dåligt samvete över alltihop, också. Det har ju bara varit pannkaka i över ett år. Med några små ljuspunkter (som när vi fick hjälp med lastningen och tajmingen). Jag älskar den här hästen, ovillkorligt. Och hans välmående är ju mitt ansvar.

 

[Centaur]

Lugnande vid igångsättning är ingen bra idé. Det är svårt att dosera, svårt att förutse reaktioner, stor risk att snubbla och gå omkull. Och en häst som blir rädd på pleg, den blir riktig riktigt farlig!!

Prova med valeriana tre matskedar per dag och rid istället för att gå. De allra flesta hästar är betydligt enklare att kontrollera från ryggen. Du får väl börja med att rida runt stallet tills han är hyfsat lugn.

Du känner ingen som vill skritta igång honom för dig? Du kan ju erbjuda dig att betala lite för det. Blir oavsett mycket billigare än att skicka iväg hästen.

 

[Centaur]

Prova även att hitta på stimulerande saker. Typ grenar att gnaga på, boll med lusernpellets, lär honom trick? Tex vacker tass och buga är enkla trick som de flesta tycker är kul att lära sig.

 

[stjarnfrugt]

Finns det inget rehabstall som kan ta den första dryga perioden med hästen?

I vilket fall tycker jag inte att du öht någonstans ska riskera din säkerhet, så jäkla viktig är inte hästen. Låt den vila extra och ta hjälp med första perioden av igångsättning är mitt råd.
Jag vet precis hur det är. Jag har en häst som är som din och 2014 var ett eländesår för oss med. Jag hade aldrig drömt om att ta tag i hennes igångsättning med en sådan nedsättning i funktion som du har just nu. Jag hade fullt upp trots att jag själv var helt intakt...

 

[tuaphua]

@Liten

Jag tycker inte du ska ge dig på att tömköra innan du vet att du får belasta din hand helt.
Tänk dig om hästen får spel och du bara har en hand som funkar. Just i töm är det än värre än om du leder den.

Jag tycker absolut du får se till dig själv här och vara försiktig. Det är ju en häst som kan bli rätt stark iom sin konstitution. Får en sån spel vill man gärna ha två händer.

Jag tycker inte Vetranquil tex är så himla svårt att dosera. Det tar som allt lugnande lite olika beroende på en del olika faktorer som kan variera(tex hur mkt vatten de har i kroppen, vilket sinnestillstånd de är i då det ges etc etc).
Men däremot tycker jag inte det bör ges för att man själv inte är riktigt fit för att man tror det kanske kan funka med hästen drogad.
För det verkar ju förvisso så att deras gräns för vad som triggar dem blir lite längre. Men de blir också ngt mer svårpåverkade iom att de är avtrubbade. Så brakar de iväg kan det vara så att de inte är lika bra på att både akta dig(om den brukar det) eller akta sig själv a la ha koll på marken så man inte snubblar etc. De blir långsammare i sånt med.

Jag har gett Vetranquil till konvalecent som absolut inte fick hoppa till alls iom att skadan då riskerade permanent sabbas.
De blir ju av den dos man ger vid sånt inte lika påverkade som då man tex ger för att fixa tänder eller likn. Så de blir ju inte så väck att de blir vingliga. Då behöver man justera dosen.

Men det tar som sagt bort inte allt och det blir mer motstånd i dem OM de kommer i motstånd. Just iom att de blir mer opåverkbara.

Så vänta du tills du vågar belasta handen.

Jag kan också då tipsa om att ta dem för hand i träns i början. Så man kan lägga dem i form och då också påverka dem mer och lättare än i töm. Samtidigt som du inte behöver sitta på eventuella explosioner.
Finns risk att man inte lyckas hålla kvar i en vanlig tygel kan man ha långt ledrep utöver det, som säkerhetsgrej för att inte riskera tappa den om den verkligen lever rövare.
I töm kan de få så mycket mer spelrum att balla ur. Utöver att de kan trassla in sig i tömmarna om man inte är säker på att få fram dem och är man rädd och tappa dem ser jag hellre att de kommer lös i träns där man ev tom fäst upp tygeln än med tömmar och skit. Konvalecenter som redan är hysteriska behöver inte få mer ved på elden med tömmar fladdrande runt sig.

 

[mackan]

@tuaphua vetranquil finns inte öht på marknaden sen åratal men du avser ju bortsett från det samma som andra som kommenterat i sammanhanget att TS inte bör utsätta sig oavsett pga sin egna skada .

 

[Liten]

Nä. Jag släpper idén om lugnande, tror jag. Det låter som att risken är lika stor för pannkaka även med det, och då vill jag inte hålla på och "mixtra". Det var bara en tanke som låg och malde eftersom jag vet att en del får det utskrivet just vid konvalescens där hästen inte håller alla fyra i backen så att säga. Men jag har ju som sagt noll personlig erfarenhet i det fallet, det var därför jag undrade. Det får vara. Jag känner ju min galenpanna som han är utan lugnande, åtminstone.


@Centaur Tyvärr finns det ingen som skulle vilja, som jag också känner och litar på i frågan. Ens mot betalning.
Var faktiskt iväg på en kurs (tittade på) i trickträning igår och idag fick pållen lära sig "yoga". Ska försöka köra lite hjärngympa med honom. Det blir lite balansgång gällande hanteringen, men i värsta fall kan vi ju hålla till i boxen (som är stor och med mjukt underlag. Där blir det helt klart om vi ska börja med buga, pga underlaget ute f.n.).

@stjarnfrugt Ärligt talat vet jag inte. Har som inte koll på sådana, men googlade en vända. Det jag hittat som har priser och mer utförlig info på hemsidan känns som att det är lite för långt bort om det händer något. Och så blev det för dyrt, krasst sett, även om det nog går att lösa i värsta fall.

@tuaphua Tack för råd.
Jag promenerar honom alltid med träns och rep numera. På stallplan är det en sak, där är vi ju redan hemma så att säga, och kan ha grimma (och har det ofta, lite beroende på vad vi gör men t.ex. idag när han fick prova "yoga" (ta godiset vid ljumsken och lyfta bakbenet samtidigt). Men ute, alltid träns och rep. Lägger han i den extra växeln och sticker på riktigt, då spelar det ju ingen större roll, men repet är ändå way bättre än ett vanligt grimskaft.
Jobba honom med träns och tygel har jag faktiskt inte provat, det ska vi nog göra. Kanske mindre risk att han lyckas t.ex. vända runt och försöka rusa rakt på mig då också (nu drog jag lite "worst case scenario") om jag kan hålla mig nära hans ena sida vid/bakom manken.. Sen när det är dags.

 

[Eme_liie]

Pleg som du ger i munnen har fungerat väldigt bra på min, de blir inte helt borta så som men det veterinären ger i blodet och de blir inte heller lika borta som när man ger domosedan i munnen.

Plegecil är i alla fall det jag fått till min nu de senaste gångerna när hon behövt hålla sig lugn däremot så upplever jag på min att hon nästan blir piggare mer hyperaktiv när det väl släpper.

Det är ju en riktigt skit sits du sitter i med din egen skada och sen en häst som exploderar, om det finns något tips jag kan ge så gå flera korta promenader så de får tänka under hela dagen men det kan ju vara svårt att få till. Men kasta inte lugnande helt i soptunnan kolla med din vetrinär vad som ni tror kan funka bäst.