Ja och nej, många Svenska ridponnyhingstar är ännu unga och har liksom inte hunnit.
Ett tämligen vanligt livsöde för en Tysk ridponnyhingst som lyckats med både avel och sport är att han visas ung matchas hårt på ungponnytävlingar och ibland även upp på nationell nivå. Under dessa tidiga år finns han kvar i stuteriets ägor, stuteriet matchar honom hårt genom premieringssystem, bruksprov och ungponnytävlingar. Stoägarna betäcker under denna tid med dessa unga konkurrenskraftiga hingstar--när dom sedan är stabila i sporten säljs dom till en ponnyryttare.
Därefter blir dom tävlingsponny och betäcker oftast inte alls.
När så den lyckade unghingsten som nu blivit sportponny lämnar stuteriet finns allraredan en son som kommer att ta över efter fadern.
Det här att göra både och, dels betäcka många ston och dels vara sportponny samtidigt är det inte så många hingstar som egentligen gör.
Stuterierna som har de här framgångsrika hingstarna tjänar enormt mycket pengar när dessa hingstar säljs till sporten och det är nog snarare de inkomsterna och inte betäckningsinkomsterna som håller igång ekonomin.
På detta sätt är vi lite korkade i Sverige, när vi ser en ung hingst såsom Casio som konkurrerar i sporten på det absolut mest framgångsrika sätt--så sitter vi och rullar tummarna och använder hingstar som inte gör sportkarriär.
Dom hingstarna som lämnar bra och inte ligger bra till i sporten dom riskerar inte att köpas upp av sportryttarna utan dom kommer med stor sannorlikhet att finnas tillgångliga under lång tid.
Medan däremot sportponny unghingstarna är heta för sportryttarna och även om ägarna kanske inte tänkt sälja så kommer FETA bud förr eller senare.
Jag tror att vi i Sverige måste vara uppmärksamma på våra unghingstars tidiga prestationer och konkurrans, vid minsta antydan att denna hingst kommer att bli en suverän sportponnyhingst--betäck vänta inte och se hur han utvecklas, det går fort att bli framgångsrik om man är bra och KÖPARNA kommer att köpa just de hingstarna.
När de så går till ponnyryttarna kommer föräldrarna INTE ha dom i avel.
Vermont tex, tror jag kommer att helt gå in för sporten--knappast riskerar ägarna att han vare sig blir störd eller skadad när han nu är med i A-truppen.
Sönerna Verdi, Valdo blir säkert helt suveräna sportponny--i år är de fem år och kommer säkert att tävlas och vad jag sett av dom så är dom MYCKET bra. Kan mycket väl vara uppe i toppnivå som sexåringar och då--kommer de feta BUDEN FRÅN PONNYFÖRÄLDRARNA OCH VI STOÄGARE KAN STÅ DÄR MED VÅR LÅNGA NÄSA.
Vi har något annorlunda "betäckningsvanor" i Sverige än i Holland och Tyskland. Där är det de UNGA hingstarna som får ALLRA flest ston, inte alla unga hingstar men de som höjer sig ordentligt över medelhingsten.
Dom vet tex i Holland där de VACKRASTE hingstarna får mest betäckningar att det gäller att skynda sig för AMERIKANEN lurar i vassen med sin "dollarstinna buk".
I Tyskland försvinner så gott som 100% av deras framgångsrika Bundeschampionatvinnare till ponnyryttarna, man har tre betäckningssäsonger på sig sedan är det kört.
), men Peråkes inlägg om Valdo och Verdi uppfattade jag som att hon spådde att de skulle säljas efter ungponnytiden till tävlingsryttare och också därför skulle det finnas risk att de försvann ur aveln. Nu har de inte gjort det (försvunnit ur aveln) men de är väl bara sju i år.
