Lämna iväg eller kämpa på...?

[lady_vip]

Ja, det är frågan om min 4-åring...
Hon är riden en del i skog och mark och jag har så smått börjat med böjda spår, mest för att hon ska lyssna på hjälperna.

Hon är, och har alltid varit, väldigt tuff och stenhård i pysket. Mig respekterar hon fullständigt från marken och lyder som en hund, men andra kan hon slänga runt som vantar, speciellt om de inte "utstrålar" pondus. Jag trodde att insittningen och inridningen skulle bli bekymmer, men iochmed hennes trygghet i mig och hennes psyke så har det gått super, för hon tyckte det var roligt.

Nu när vi ska börja slipa och gå vidare så har det dock blivit bekymmer, så fort jag ställer krav så protesterar hon och det blir värre och värre protester. Hon stegrar, bockar och ska helt enkelt bråka. Jag är en rätt tuff ryttare, men häromdagen satt jag faktiskt av och ledde hem henne, det blev för farligt för både mig och henne.

Situationen kan se ut så här; Hon är inte rädd för något i stort sett, men som häromdagen, de hade grävt på ett ställe så det låg svart jord på en äng. Vi skulle bara gå förbi så jag bad henne att gå förbi, men hon ville bara titta på jordhögen. Eftersom jag bestämmer tyckte jag att vi ska förbi. Men började protesten och hon stegrade (jag blev förbannad och höjde rösten), hon satte ner frambenen och började med flit vingla och skulle dra iväg (jag blev ännu argare och sa till på skarpen), men hon gick inte att kontrollera. Tyvärr satt jag då av eftersom situationen blev farlig (vi var helt ensamma).

En annan liknande händelse; hon står stilla och vi pratar med någon, hon tycker det är tråkigt och börjar steppa. Säger jag då lugnt till henne att stå stilla så kan hon bara resa sig och stå på bakbenen.

Att resa sig är hennes grej, dock har hon inte gjort det mot/med mig sedan hon var föl... Hon har superbalans där uppe och kan gå på bakbenen framåt utan bekymmer.

Iaf, häromdagen kände jag direkt, "nä, jag klarar inte av henne, hon måste till en tillridare". Dels för att de har tiden och dels för att de har mycket mer erfarenhet än en som jag som rider in en häst vart tredje år... Nu har jag ställt av min andra häst för vintervila, därför tänkte jag lägga mer energi på 4-åringen som stått på sparlåga...

Så frågan är, ska jag lämna i väg henne eller ge henne någon månad nu i vinter och ge henne chansen?? I såfall, vad ska jag göra för att bli av med problemen...?

Tanken är ändå att lämna iväg henne till våren, men jag vill komma lite längre innan.

Ge mig lite perspektiv!!

//E

 

[Hot Shot]

Sv: Lämna iväg eller kämpa på...?

Min första märr köpte jag som ohanterad fyraårig, ett riktigt bitchigt sto som strulade mkt när det var dags för inridning. Jag lämnade bort henne en månad och fick hjälp av en duktig tjej, ångrar det absolut inte. Var med varje dag när hon tränades. Hade ingen paddock att hålla till i hemma så för mig var det ett rätt så självklart val när jag märkte att det skulle bli problem, man vill ju gärna kunna hålla sig innanför staket första gången man sitter upp på en häst, speciellt om hästen i fråga inte är så förtjust i att ha någon på ryggen...

Tycker du ska ta hjälp direkt, blir bara värre om den får gå för långt.

Lycka till!

 

[lady_vip]

Sv: Lämna iväg eller kämpa på...?

Min tanke är ju att innan var det kravlöst, då gick det bra. Nu har hon satt muskler (hon är riktigt maffig...) och hennes protester har ju rätt mycket kraft.

Jag måste ju säkert ändå vänta tills efter jul, måste ju hitta någon duktig som kan ta henne. Vill gärna lämna henne till min ena tränare, men hon har inga stallplatser över... Så några tips på vad jag kan göra så länge?

//E

 

[elle12]

Sv: Lämna iväg eller kämpa på...?

Om du anser att du inte reder ut det själv när du rider hade jag gjort andra saker tills att hästen åker på utbildning. Tömkörning, longering, löshoppning t ex om du vill hålla igång hästen. Ett annat alternativ är att du låter hästen vila så länge. Den är bara 4 år och har kanske kommit in i en växtperiod så det kanske tar emot när du ställer krav. Jag hade inte fortsatt rida själv i nuläget, risken är att du får ge dig och att hennes dåliga beteende befästs, dessutom kan det bli farligt.

 

[mackan]

Sv: Lämna iväg eller kämpa på...?

Hon är, och har alltid varit, väldigt tuff och stenhård i pysket.

Situationen kan se ut så här; Hon är inte rädd för något i stort sett, men som häromdagen, de hade grävt på ett ställe så det låg svart jord på en äng. Vi skulle bara gå förbi så jag bad henne att gå förbi, men hon ville bara titta på jordhögen. Eftersom jag bestämmer tyckte jag att vi ska förbi. Men började protesten och hon stegrade (jag blev förbannad och höjde rösten), hon satte ner frambenen och började med flit vingla och skulle dra iväg (jag blev ännu argare och sa till på skarpen), men hon gick inte att kontrollera. Tyvärr satt jag då av eftersom situationen blev farlig (vi var helt ensamma).

Ge mig lite perspektiv!! //E

Jag tycker ofta att när man pratar om hästar som är tuffa, eller "stenhårda" i psyket, så pratar man om i själva verket väldigt intelligenta hästar, som inte köper vad som helst, utan ifrågasätter därför att de tänker mycket. På dessa funkar det oftast inte att bråka eller ta strid, man får använda psykologi och lite list för att tala klarspråk, för att få dem med sig, och för att motivera dem att tro att de själva ville det du bad dem.

ang. att hon sätter sig på tvären om hon ser ngt främmande. Även om hon inte normalt är rädd, så tror jag faktiskt att hon visst reagerar på sånt - dvs ser ngt okänt och blir osäker.
så vill hon titta på jordhögen eller vad det är. Låt henne. Låt henne titta tills ögonen blöder om hon vill. Kräv bara att hon inte ska vända eller backa. Utöver det kan hon välja mellan att stå still och som sagt glo, eller gå framåt. så fort hon går framåt så berömer man. stannar hon igen råder samma teknik: hon får gärna glo tills hon är uttråkad och väljer att gå fram.
Inga överdrivna duuuuuuktig och såja lilla gumman i dessa situationer. sitt bara lugnt på henne och vänta ut. när hon själv väljer att gå fram så klappar du bara och sen är det inget mer med det.

den tekniken har funkat för mig på flertalet "tuffingar".

när det gäller att stå stilla länge så är det svårt för en unghäst. börjar hon steppa osv - låt henne gå fram. rid en liten volt eller aktivera henne på något sätt, sen kan du kräva att hon står still en stund igen.

Hoppas du kan använda ngt av detta. När det gäller känslan av vad du reder ut eller inte så är det alltid upp till dig, och man ska lita på sin känsla, att blir du rädd eller känner att det bär över styr, så är det alltid bättre att lämna hästen till någon som reder ut det än att insistera och sätta sig själv i fara.
Mvh/Mackan

 

[lady_vip]

Sv: Lämna iväg eller kämpa på...?

Hon är rysligt smart, visst är hon det. Hon analyserar allt och kan fatta en hel del som andra hästar blir livrädda av. Därför tror jag att det gick så lätt att rida in henne, hon tyckte det var kul och därför samarbetade hon.
Jag brukar låta henne titta på det mesta, hon är ju nyfiken och vill ta reda på det mesta (den ultimata hästen...?), men just denna gången tyckte jag att vi skullr gå förbi, men det ville inte hon.

Jag tror att jag kämpar på nu ett tag och sedan lämnar bort henne som jag tänkt (och det är pga tidsbrist och bristande intresse från min sida som någon annan ska "slipa" på henne, jag vill ha en mer "färdig" häst).

//E

 

[oopsie]

Sv: Lämna iväg eller kämpa på...?

Hej!
Jag håller också på med en 4-åring just nu som nog är ganska lik din. Håller helt med Mackan ovan, jag får verkligen tänka och lura henne runt. Lugn och konsekvent. Det gäller att inte hamna i konflikt i onödan.
Nu reser hon sig inte. I början gjorde hon ansatser, men det har lugnat sig. Min kamp går ut på att aldrig tappa humöret och låta henne få den "segern". Jag måste hela tiden lugnt och konsekvent driva igenom det jag hade tänkt göra oavsett vad hon tycker. Tidigare var det så att skulle vi förbi en jordhög eller andra tillfälliga fasor,(och tro mej, vissa dagar är världen full av dem) så skulle hon förbi, även om det tog en stund av blåsande, backande och fräsande i näsan, och försök att kasta runt och sticka. Bara vända tillbaka, igen och igen, nej, dit ska vi. Inte spö men mycket fast röst. (Jag ville inte ge henne triumfen att gå in i öppen strid som hon då skulle kunna vinna)
Nu har vi aldrig de problemen ute även om hon fortfarande blåser högt och spänner upp sig när fasorna kommer och hon är överenergisk.
DÄremot har jag nu en kämpig period i hoppningen som vi har börjat.
HOn har kommit på att blåsa och spänna och stå emot för varje nytt litet hinder och varje ny liten förändring av hindret. Det är stopp och backa, helikoptersprång och sen efter ett par gånger så går det på räls. Hoppar bra och stort. (Har just börjat, det är mycket små hinder vi pratar om.)
Vissa dagar tror ajg aldrig att det blir hopphäst av henne med allt tjafsande. I fredags höll jag på att ge upp. Sen insåg jag att hon har inlett en ny kamp med mej. Det är samma sak som med jordhögarna och brevlådorna och rotvältorna och vattenpölarna och papperskorgarna och.......osv.
Nu börjar jag om, går tillbaka och startar hoppningen med samma taktik som jag hade ute. HOn ahr lurat mej eftersom hon egentligen gillar att hoppa. Jag var inte på min vakt. Smarta hästar som sagt. :smirk: Ändå var den förra som jag red in likadan. Jag lär mej aldrig, tycks det.

Rädd är hon inte, men hon vill ha koll, intelligenta, självsäkra hästar vill ha koll och tar inget för givet.

Vet inte om det är någon hjälp, snarare förstående. När jag kör fast brukar jag gå tillbaka och tänka på andra saker som just den hästen haft svårt med tex galoppfattningar, och hur hopplöst det verkat och hur bra det sen går idag, trots allt. Och andra hästar, där man varit färdig att ge upp coh hur det sen efter ett halvår/år verkar helt otroligt att det var så kämpigt.
Det är ju känslan att det gick trots allt som gör det roligt med unghästarna.
Lycka till!:smirk:

 

[hannacecilia]

Sv: Lämna iväg eller kämpa på...?

åh! det är så skönt att läsa denna tråd! jag har precis börjat rida in min och känner igen allt detta till 100%. känns som både bekräftelse och en klapp på axeln att få höra att hästen är intelligent istället för tuff, vilket jag verkligen behöver höra! tycker även att ni har bra ideer om hur man hanterar dessa hästar. som svar till trådskaparen tror jag att man skall ta hjälp om man inte reder ut det hela. jag har själv satt upp delmål och min tanke är att om jag inte fixar dessa utan att vara rädd, eller ta upp en strid jag inte kan vinna tänker jag absolut be om hjälp med inridningen. jag har december månad på mig...

 

[mackan]

Sv: Lämna iväg eller kämpa på...?

raderad dubbel ----------

 

[mackan]

Sv: Lämna iväg eller kämpa på...?

Det gäller att inte hamna i konflikt i onödan.

Min kamp går ut på att aldrig tappa humöret och låta henne få den "segern". Jag måste hela tiden lugnt och konsekvent driva igenom det jag hade tänkt göra oavsett vad hon tycker.

(Jag ville inte ge henne triumfen att gå in i öppen strid som hon då skulle kunna vinna)

DÄremot har jag nu en kämpig period i hoppningen som vi har börjat.
HOn har kommit på att blåsa och spänna och stå emot för varje nytt litet hinder och varje ny liten förändring av hindret. Det är stopp och backa, helikoptersprång och sen efter ett par gånger så går det på räls. Hoppar bra och stort. (Har just börjat, det är mycket små hinder vi pratar om.)

Sen insåg jag att hon har inlett en ny kamp med mej. Det är samma sak som med jordhögarna och brevlådorna och rotvältorna och vattenpölarna och papperskorgarna och.......osv.
Nu börjar jag om, går tillbaka och startar hoppningen med samma taktik som jag hade ute. HOn ahr lurat mej eftersom hon egentligen gillar att hoppa. Jag var inte på min vakt. Smarta hästar som sagt. :smirk: Ändå var den förra som jag red in likadan. Jag lär mej aldrig, tycks det.

Rädd är hon inte, men hon vill ha koll, intelligenta, självsäkra hästar vill ha koll och tar inget för givet.

Vet inte om det är någon hjälp, snarare förstående.

Det är ju känslan att det gick trots allt som gör det roligt med unghästarna.

Mycket vist inlägg och insiktsfullt. Resonerar precis lika dant som dig - känner igen det där dessutom

Omvänd psykologi brukar funka bra på intelligenta hästar - dvs att övertyga dem om att de inte vill ngt hellre än det man bad om - fast de tror att de är de själva som kom på det
det du skriver om att inte ge dem triumfen av att hamna i en konflikt är helt sant anser jag - de kloka individerna använder det ofta tycker jag som en "ursäkt" eller anledning till att ytterligare göra ett problem av en från början pytte liten sak.

avdramatisering brukar funka bäst. typ gärna sitta och vissla när det är ngt "skumt" i närheten. eller ha en tidning hoprullad i fickan som man kan bläddra i om de kört fast och vill stå och fundera på situationen. det värsta man kan göra är att hänga med i tendensen att göra en stor grej av saken. Med lite vissel och ignorans tar man dem med lite förvåning, och sen är problemet ofta löst....

tack igen för ett bra inlägg.

 

[lady_vip]

Sv: Lämna iväg eller kämpa på...?

Fast hon är inte så tittig, det är nog inte det som är bekymret egentligen, det som störde henne var att jag bestämde att IDAG SKA VI INTE titta på jordhögen, vi ska gå förbi. Då blev hon förbannad när jag bestämde, dvs får jag för mig att det handlar dels om ledarskap. Vilket jag då inte har från ryggen...?

Så hur tränar jag ledarskap från ryggen utan att stöta på patrull på en smart häst? Mina andra är ju bara att vara lite sträng mot, denna blir argare ju strängare jag blir...

Likaså, vad hade ni gjort på min typ av häst när den börjar bocka, stegra, vingla för trotsets skull?? Jag straffar ju inte henne om hon glädjebockar i galoppen, men hon kan ju inte börja fjanta så fort något går henne emot...?

//E

 

[oopsie]

Sv: Lämna iväg eller kämpa på...?

Mycket vist inlägg och insiktsfullt. Resonerar precis lika dant som dig - känner igen det där dessutom

Omvänd psykologi brukar funka bra på intelligenta hästar - dvs att övertyga dem om att de inte vill ngt hellre än det man bad om - fast de tror att de är de själva som kom på det
det du skriver om att inte ge dem triumfen av att hamna i en konflikt är helt sant anser jag - de kloka individerna använder det ofta tycker jag som en "ursäkt" eller anledning till att ytterligare göra ett problem av en från början pytte liten sak.

avdramatisering brukar funka bäst. typ gärna sitta och vissla när det är ngt "skumt" i närheten. eller ha en tidning hoprullad i fickan som man kan bläddra i om de kört fast och vill stå och fundera på situationen. det värsta man kan göra är att hänga med i tendensen att göra en stor grej av saken. Med lite vissel och ignorans tar man dem med lite förvåning, och sen är problemet ofta löst....

tack igen för ett bra inlägg.

Åh, tackar, vad snällt!

 

[hannacecilia]

Sv: Lämna iväg eller kämpa på...?

jag förstår precis hur du menar!! våra hästar verkar vara nära släkt .
jag vill gärna höra fler tips som vi kan ha nytta av på våra primadonnor !

 

[My Beauty]

Sv: Lämna iväg eller kämpa på...?

Om du har valt att ta en häst som är4 så tycker jag att man ska tasitt ansvar och kämpa på.
det kommer komma motgångar men även då det kommer gå jätte bra.
Jag hade själv utbildat min häst. och då har jag kunnat forma henne som jag vill ha min häst.

 

[hannacecilia]

Sv: Lämna iväg eller kämpa på...?

är det inte mer ansvarsfullt att inse sina begränsningar och be om hjälp?
det tänker iallafall jag göra om jag inte reder ut inridningen av min unghäst.

 

[lady_vip]

Sv: Lämna iväg eller kämpa på...?

Lilla vännen, den här hästen är född hos mig och jag känner henne bättre än någon annan.

Det ska inte bli någon "lulla-runt-i-skogen-häst" utan en tävlingshäst på hög nivå, då är det inte läge att chansa i att befästa ovanor. Anledningen till att jag tänker lämna iväg henne är för att jag har en annan häst som kräver tid för träning och tävling. Jag har dessutom en hund som jag försöker merietera, dessutom tränar jag 35 ungdomar i agility. Så kom inte och säg att jag är oansvarig och och bör göra detta oavsett hur det går.

Dessutom snackar vi inte om någon liten ponny, det är en maffig sak på 165 som sätter sig på tvären, då är inte jag den som sitter där och inte tänker ta emot hjälp.

Jag har ridit in hästar förr och kämpar som ett djur med det andra halvblodet, så jag vet vad motgångar är, det är helt enkelt så att jag har nu ekonomi och möjlighet att låta någon annan utbilda hästen, då tänker jag göra det.

//E

 

[lady_vip]

Sv: Lämna iväg eller kämpa på...?

Jag håller med dig, jag riskerar inte liv och läm för hästen, jag har lite annat att leva för...

Jag ska ut med henne nu så får vi se hur det går

//E

 

[Nosslin]

Sv: Lämna iväg eller kämpa på...?

Hej du! Jag har ett idag sjuårigt sto som går som klockan. Jag har haft henne sedan hon var föl och hon är en donna med ganska mycket egna ideér och tankar. Därför blev jag väldigt paff när inridningen gick utan problem. Jag hade blivit varnad för "5-års trotsen" och stålsatte mig för den dagen. Men hon var, precis som din vän, 4 år när helvetet brakade loss. Jag tror inte att det har med muskler att göra, utan huvudet. Jag gjorde som så att när vi hade gått x antal ronder bestämde jag mig att ställa av henne och bara tömköra och leda henne framåt i 4 veckor. När 3 veckor hade gått började hon visa att hon var intresserad av att jobba igen, vilket vi började göra en vecka senare. Sedan har det gått som tåget framåt igen, men vissa mindre problem på vägen. Men mitt tips till dig är att:
1, Ställ av hästen och låt henne tycka det är kul igen.
2, Rid på volten, men begränsat i början. Varje liten sak de gör är nytt och det blir ganska mycket för dem i huvudet. Jag red till exempel 4-5 ggr i veckan, tills min Electra var 5 år var endast 1 av dessa pass på volten, men det är hur anpassad hästen är. Hon blev sur om vi tråcklade för mycket på volten.
3, Kombinera. Bestäm att ni ska träna på några olika saker på volten. Utför dem, inte tjata utan bara några ggr i kombination med annat, sen rider du ut som belöning.
4, Lyssna på hästen och se till att ni har kul! Lycka till!

 

[Nosslin]

Sv: Lämna iväg eller kämpa på...?

Oh, och en sak till. Jag vet hur jvla surt det är när dom är hopplösa, och man önskar ibland att nödslakten kunde komma om ingen annan ville hjälpa till, men stå ut! Du kommer ju vara så jvla nöjd och stolt när det visar resultat, och vad är livet utan en utmaning? Det är ju det här som du lär dig av, och som visar att du är en riktig ryttare. Vem som helst kan rida en utbildad häst, det är att utbilda som är konsten.

 

[Nosslin]

Sv: Lämna iväg eller kämpa på...?

Hej du! Jag har ett idag sjuårigt sto som går som klockan. Jag har haft henne sedan hon var föl och hon är en donna med ganska mycket egna ideér och tankar. Därför blev jag väldigt paff när inridningen gick utan problem. Jag hade blivit varnad för "5-års trotsen" och stålsatte mig för den dagen. Men hon var, precis som din vän, 4 år när helvetet brakade loss. Jag tror inte att det har med muskler att göra, utan huvudet. Jag gjorde som så att när vi hade gått x antal ronder bestämde jag mig att ställa av henne och bara tömköra och leda henne framåt i 4 veckor. När 3 veckor hade gått började hon visa att hon var intresserad av att jobba igen, vilket vi började göra en vecka senare. Sedan har det gått som tåget framåt igen, men vissa mindre problem på vägen. Men mitt tips till dig är att:
1, Ställ av hästen och låt henne tycka det är kul igen.
2, Rid på volten, men begränsat i början. Varje liten sak de gör är nytt och det blir ganska mycket för dem i huvudet. Jag red till exempel 4-5 ggr i veckan, tills min Electra var 5 år var endast 1 av dessa pass på volten, men det är hur anpassad hästen är. Hon blev sur om vi tråcklade för mycket på volten.
3, Kombinera. Bestäm att ni ska träna på några olika saker på volten. Utför dem, inte tjata utan bara några ggr i kombination med annat, sen rider du ut som belöning.
4, Lyssna på hästen och se till att ni har kul! Lycka till!