Läggande vid hundmöten (utbruten från Uppdateringstråd nr 23)

[Happimess]

Var ute på en helt vanlig kissrunda i närliggande skogspartiet (mitt i en större stad ska tilläggas), ser två lite halvskumma typer som kommer gående med en jättefin pitbull på gångvägen där vi går. Min hund lägger sig såklart och väntar för hon tror att alla är lekkamrater, då går den ena mannen fram och säger "Du, det är nog bäst du går upp i skogen om du ska passera oss".

Ser då hur den andra mannen har ställt hunden mellan sina ben i ett hårt lås, riktad bort från oss, och håller hundens huvud i ett järngrepp. Jag fiskar upp min hund under armen och marscherar förbi så raskt jag kan. Blev så illa till mods av hela händelsen. Antingen så var hunden inte alls så farlig och mannen utövade visst övervåld mot den, eller så lämpar den hunden sig inte alls att befinna sig på gångvägar där det passerar hundar minst en gång varannan minut.
Tur att i alla fall 80 % av hundarna vi möter i stan är väluppfostrade, trevliga och har vettiga ägare.

 

[Fruentimber]

Var ute på en helt vanlig kissrunda i närliggande skogspartiet (mitt i en större stad ska tilläggas), ser två lite halvskumma typer som kommer gående med en jättefin pitbull på gångvägen där vi går. Min hund lägger sig såklart och väntar för hon tror att alla är lekkamrater, då går den ena mannen fram och säger "Du, det är nog bäst du går upp i skogen om du ska passera oss".

Ser då hur den andra mannen har ställt hunden mellan sina ben i ett hårt lås, riktad bort från oss, och håller hundens huvud i ett järngrepp. Jag fiskar upp min hund under armen och marscherar förbi så raskt jag kan. Blev så illa till mods av hela händelsen. Antingen så var hunden inte alls så farlig och mannen utövade visst övervåld mot den, eller så lämpar den hunden sig inte alls att befinna sig på gångvägar där det passerar hundar minst en gång varannan minut.
Tur att i alla fall 80 % av hundarna vi möter i stan är väluppfostrade, trevliga och har vettiga ägare.

Jag fattar inte?
Det var väl jättevettigt av ägaren att be dig ta en annan väg? En hund som lägger sig ner på det sättet din gör när ni möter andra hundar, kan trigga något rejält. Långt ifrån alla hundar är bekväma med att bli utstirrade på det sättet, även om din hund "bara vill leka". Lär din hund att man går förbi istället, så underlättar ni också för andra som kan ja problem med hundmöten.

 

[Happimess]

Jag fattar inte?
Det var väl jättevettigt av ägaren att be dig ta en annan väg? En hund som lägger sig ner på det sättet din gör när ni möter andra hundar, kan trigga något rejält. Långt ifrån alla hundar är bekväma med att bli utstirrade på det sättet, även om din hund "bara vill leka". Lär din hund att man går förbi istället, så underlättar ni också för andra som kan ja problem med hundmöten.

Hon lägger sig ibland för att hon är extremt lekfull och enveten unghund, och i 95 % av alla hundmöten tränar vi på att gå rakt förbi - och lyckas bra. Jag är fullkomligt medveten om att stannande hundar kan trigga och undviker i den mån som det går.

Har man en hund som klarar hundmöten så dåligt att man får låsa fast den med hela sin kroppsvikt när man väger över 100 pannor och dessutom ha med sig en medhjälpare som röjer vägen 10 meter framför en tycker jag inte man har att göra på en gångväg där hela grannskapet rastar sina hundar på lunchtid. Vi snackar alltså inte en random skogsstig utan ett extremt hundtätt område i Göteborg. Går jag på en asfalterad väg är jag inte så jävla sugen på att traska rakt ut i lervällningen bredvid av diverse anledningar bara för att någon annan inte har en hund som fixar möten. Då kan HAN gå 10 meter ut i skogen istället.

Vi bor grannar med två goldens som inte heller klarar att möta andra hundar, de vänder alltid eller går ut i skogen om vi råkar stöta på varandra. Ibland vänder jag och tar annan väg eftersom jag förstår hur frustrerande det kan vara att aldrig "fullfölja" sin promenadplan.

Men generellt är jag väl av åsikten att hundägaren som har en hund som utgör en risk för den andre är den som får anpassa sig, inte den andre.

 

[Linda_A]

Men generellt är jag väl av åsikten att hundägaren som har en hund som utgör en risk för den andre är den som får anpassa sig, inte den andre.

Jag håller i princip med. Men jag har också hamnat i situationer med min ena hund där jag har väldigt svårt att flytta på mig och hunden på ett bra sätt (det är mycket lättare att stå still än att gå med en brötig hund). Och då kan man ju tyvärr få be den andra hundägaren att vara den som tar en omväg.

 

[Fruentimber]

Men generellt är jag väl av åsikten att hundägaren som har en hund som utgör en risk för den andre är den som får anpassa sig, inte den andre.

Du tror inte att det kan vara så att du överreagerar och drar slutsatser som kanske inte alls överensstämmer med deras faktiska situation? "Röjer vägen" för att de bad dig gå undan? "Medhjälparen" kanske bara var en hundvan kompis?

Ja, det var ju tråkigt att du fick flytta på dig. Jag förstår fortfarande inte varför du stämplar både hund och hundägare som fullständigt olämpliga för det. Det har hänt dig en gång. Tycker du verkligen att du kan dra sådana slutsatser som du gör utifrån en enskild händelse? Att din hund lade sig ner kan ha varit det som triggat, t ex. Det kanske då inte är lika stort bekymmer att gå förbi andra hundar. Jag har t ex en wachtel i en av mina kurser nu som reagerar i princip endast på "vita fluffhundar" för att deras granne råkar ha en som beter sig fult. Andra hundar går fint.

Ibland behöver man vandra ett par mil med andras hundar för att få förståelse för hur andra har det i vardagen.

 

[Red_Chili]

Hon lägger sig ibland för att hon är extremt lekfull och enveten unghund, och i 95 % av alla hundmöten tränar vi på att gå rakt förbi - och lyckas bra. Jag är fullkomligt medveten om att stannande hundar kan trigga och undviker i den mån som det går.

Har man en hund som klarar hundmöten så dåligt att man får låsa fast den med hela sin kroppsvikt när man väger över 100 pannor och dessutom ha med sig en medhjälpare som röjer vägen 10 meter framför en tycker jag inte man har att göra på en gångväg där hela grannskapet rastar sina hundar på lunchtid. Vi snackar alltså inte en random skogsstig utan ett extremt hundtätt område i Göteborg. Går jag på en asfalterad väg är jag inte så jävla sugen på att traska rakt ut i lervällningen bredvid av diverse anledningar bara för att någon annan inte har en hund som fixar möten. Då kan HAN gå 10 meter ut i skogen istället.

Vi bor grannar med två goldens som inte heller klarar att möta andra hundar, de vänder alltid eller går ut i skogen om vi råkar stöta på varandra. Ibland vänder jag och tar annan väg eftersom jag förstår hur frustrerande det kan vara att aldrig "fullfölja" sin promenadplan.

Men generellt är jag väl av åsikten att hundägaren som har en hund som utgör en risk för den andre är den som får anpassa sig, inte den andre.

Hade jag mött er så hade jag också stannat, och hållit mina hundar jäääkligt kort. Hade jag haft någon mänsklig vän med så hade jag lätt kunnat säga åt personen att be er att ta ut svängen lite om möjligt. Inte för att mina hundar är farliga, det är de inte, men möter vi hundar som lägger sig ner och stirrar på dem så blir det galet stökigt. Min äldsta ska då förklara för den mötande att så beter man sig inte, samtidigt som den unga vill leka...

För allas skull är det därför bekvämast att hålla så rejält avstånd som möjligt. VEM som sedan tar ut svängen spelar för mig ingen roll, men om vi möter någon med en enkel liten hund så kan jag slå vad om att det är betydligt enklare för den ägaren att få med sig hunden åt önskat håll, än att jag ska få iväg mina två stora, starka hundar samtidigt som de inte gör ett smack för att underlätta för oss.

 

[Fisherling]

Ser jag att jag måste möta en hund som ligger ner och stirrar på mina så vänder jag och går åt ett annat håll. Det är ett - för andra hundar - väldigt provocerande beteende.

Förut har jag försökt be folk att gå vidare, eller flytta sig, bara hunden inte ligger kvar; vilket oftast bemöts av att de tycker jag är hemsk. Numera orkar jag inte ens försöka.

 

[Stjärnklar]

Hon lägger sig ibland för att hon är extremt lekfull och enveten unghund, och i 95 % av alla hundmöten tränar vi på att gå rakt förbi - och lyckas bra. Jag är fullkomligt medveten om att stannande hundar kan trigga och undviker i den mån som det går.

Har man en hund som klarar hundmöten så dåligt att man får låsa fast den med hela sin kroppsvikt när man väger över 100 pannor och dessutom ha med sig en medhjälpare som röjer vägen 10 meter framför en tycker jag inte man har att göra på en gångväg där hela grannskapet rastar sina hundar på lunchtid. Vi snackar alltså inte en random skogsstig utan ett extremt hundtätt område i Göteborg. Går jag på en asfalterad väg är jag inte så jävla sugen på att traska rakt ut i lervällningen bredvid av diverse anledningar bara för att någon annan inte har en hund som fixar möten. Då kan HAN gå 10 meter ut i skogen istället.

Vi bor grannar med två goldens som inte heller klarar att möta andra hundar, de vänder alltid eller går ut i skogen om vi råkar stöta på varandra. Ibland vänder jag och tar annan väg eftersom jag förstår hur frustrerande det kan vara att aldrig "fullfölja" sin promenadplan.

Men generellt är jag väl av åsikten att hundägaren som har en hund som utgör en risk för den andre är den som får anpassa sig, inte den andre.

Det finns ingenting som är mer utmanande än en hund som lägger sig ner och stirrar på mötande hund. Det är en attackposition (som ett lejon som inväntar rätt tillfälle att attackera sitt byte). Min hund tycker att dessa möten är jättejobbiga. Oftast brukar brukar det vara goldens. Ägarna gör aldrig något åt saken - de försöker inte ens få hunden att sluta stirra. Finns inget charmigt med beteendet överhuvudtaget.

Har jag möjlighet, så tar jag omvägar kring dessa ekipage.

 

[Tiger tok]

Det finns ingenting som är mer utmanande än en hund som lägger sig ner och stirrar på mötande hund. Det är en attackposition (som ett lejon som inväntar rätt tillfälle att attackera sitt byte). Min hund tycker att dessa möten är jättejobbiga. Oftast brukar brukar det vara goldens. Ägarna gör aldrig något åt saken - de försöker inte ens få hunden att sluta stirra. Finns inget charmigt med beteendet överhuvudtaget.

Har jag möjlighet, så tar jag omvägar kring dessa ekipage.

Menar inte att trampa nån på tårna, men borde inte lägganden vid möten vara enkelt att jobba bort. Ta på ett halsband/sele som inte går att krypa ur, sedan bara dra med sig hunden och belöna när man kommit förbi. Känns relativt enkelt att dra med sig typ vilken hund som helst.

 

[Linda_A]

Menar inte att trampa nån på tårna, men borde inte lägganden vid möten vara enkelt att jobba bort. Ta på ett halsband/sele som inte går att krypa ur, sedan bara dra med sig hunden och belöna när man kommit förbi. Känns relativt enkelt att dra med sig typ vilken hund som helst.

Njaaaaa. Har haft ett par boxrar som körde med lägganden vid möten och det var inte lätt att få bort. De blev som betongklumpar som dessutom tog spjärn med klorna. Ignorerade godis och leksaker helt. Det är klart att det går, men enkelt behöver det absolut inte vara. Det är nog bättre (och kanske lite lättare) att börja med att jobba på att de inte ska stirra. Det har jag försökt vara stenhård med på vår yngre hane.

 

[Viva]

Menar inte att trampa nån på tårna, men borde inte lägganden vid möten vara enkelt att jobba bort. Ta på ett halsband/sele som inte går att krypa ur, sedan bara dra med sig hunden och belöna när man kommit förbi. Känns relativt enkelt att dra med sig typ vilken hund som helst.

Nu lägger sig inte min vid just möten men när hon lägger sig gräver hon ner alla tassarna i marken eller så kastar hon sig på rygg. Skulle kunna dra henne men risken är att hon skadar sig även med sele. Lätt skulle jag inte kalla det.

 

[Fruentimber]

Njaaaaa. Har haft ett par boxrar som körde med lägganden vid möten och det var inte lätt att få bort. De blev som betongklumpar som dessutom tog spjärn med klorna. Ignorerade godis och leksaker helt. Det är klart att det går, men enkelt behöver det absolut inte vara. Det är nog bättre (och kanske lite lättare) att börja med att jobba på att de inte ska stirra. Det har jag försökt vara stenhård med på vår yngre hane.

Nu lägger sig inte min vid just möten men när hon lägger sig gräver hon ner alla tassarna i marken eller så kastar hon sig på rygg. Skulle kunna dra henne men risken är att hon skadar sig även med sele. Lätt skulle jag inte kalla det.

Visa bifogad fil 57250

Nu skrev ju dock @Tiger tok "relativt enkelt". Det känns lite overkill att försöka överbevisa det.

Det går att dra med sig hunden, så länge man väger mer än hunden, förstås. Schäfrar, boxrar, rottweilers. Kanske är det en godare idé att dra med sig hunden än att riskera ett riktigt dåligt hundmöte. Floppa runt hunden på alla fyra och dra med den. Skulle utan problem hellre riskera lite slitna trampdynor.

 

[Viva]

Nu skrev ju dock @Tiger tok "relativt enkelt". Det känns lite overkill att försöka överbevisa det.

Det går att dra med sig hunden, så länge man väger mer än hunden, förstås. Schäfrar, boxrar, rottweilers. Kanske är det en godare idé att dra med sig hunden än att riskera ett riktigt dåligt hundmöte. Floppa runt hunden på alla fyra och dra med den. Skulle utan problem hellre riskera lite slitna trampdynor.

Eller så lär mötande sin hund att även kunna gå förbi en hund som ligger ner. Känns ju ännu enklare.

 

[Linda_A]

Det går att dra med sig hunden, så länge man väger mer än hunden, förstås. Schäfrar, boxrar, rottweilers. Kanske är det en godare idé att dra med sig hunden än att riskera ett riktigt dåligt hundmöte. Floppa runt hunden på alla fyra och dra med den. Skulle utan problem hellre riskera lite slitna trampdynor.

Det är klart att det går på något sätt, men är det alltid bästa lösningen? Om man har en yster unghund som lägger sig ner och spjärnar emot, hamnar man ju lätt i lite obalans när man står där och drar och då kanske man har svårt att vara redo när den sen studsar upp och ska hälsa. Att vända hunden/vända bort hundens blick kanske är lättare och en mer kontrollerad lösning i vissa fall. Man kanske föredrar att ta mötet stillastående istället för i rörelse, fast det kan ju också bli problematiskt om båda hundägarna föredrar detta!

 

[Fruentimber]

Eller så lär mötande sin hund att även kunna gå förbi en hund som ligger ner. Känns ju ännu enklare.

Nej, på vilket sätt skulle det vara enklare? Långt ifrån alla hundar som ligger ner gör det av lekfullhet. Det är ett mycket triggande beteende som också används av andra anledningar av hundar och slutar ofta med att den liggande hunden gör ett utfall. På vilket sätt skulle det då vara enklare att lära sin hund att gå förbi liggande hundar?

 

[Fruentimber]

Det är klart att det går på något sätt, men är det alltid bästa lösningen? Om man har en yster unghund som lägger sig ner och spjärnar emot, hamnar man ju lätt i lite obalans när man står där och drar och då kanske man har svårt att vara redo när den sen studsar upp och ska hälsa. Att vända hunden/vända bort hundens blick kanske är lättare och en mer kontrollerad lösning i vissa fall. Man kanske föredrar att ta mötet stillastående istället för i rörelse, fast det kan ju också bli problematiskt om båda hundägarna föredrar detta!

Jag har inte påstått att det "alltid är bästa lösningen". Men jag måste nog ändå tycka att man gör det pga hyfs och visar hänsyn till den mötande hunden genom att helt enkelt flytta den hund som använder sig av triggande beteenden. Dvs oavsett om den lägger sig ner, hoppar eller skäller.

 

[Sleepan]

Eller så lär mötande sin hund att även kunna gå förbi en hund som ligger ner. Känns ju ännu enklare.

Det är dock inte alltid helt enkelt. Jag har haft min hund ett bra tag nu och har ännu inte fått till det tillräckligt bra för att alla hundmöten ska vara lugna, trots att vi jobbar med det varje dag. Och är det något som är triggande för henne så är det tyvärr hundar som lägger sig ner och stirrar. Har fått ett par såna i området, och jag vänder när det händer

 

[Happimess]

Det finns ingenting som är mer utmanande än en hund som lägger sig ner och stirrar på mötande hund. Det är en attackposition (som ett lejon som inväntar rätt tillfälle att attackera sitt byte). Min hund tycker att dessa möten är jättejobbiga. Oftast brukar brukar det vara goldens. Ägarna gör aldrig något åt saken - de försöker inte ens få hunden att sluta stirra. Finns inget charmigt med beteendet överhuvudtaget.

Har jag möjlighet, så tar jag omvägar kring dessa ekipage.

Jag har väl aldrig påstått att det är något charmigt med beteendet? Jag berättar ju varför hon gör det, jag har aldrig sagt att jag understödjer det eller tycker det är charmigt, det är du som läser in.
Det är ingen attackposition (news flash: hon är inget lejon!) utan en lekinvit.

Och återigen, som svar på alla idiotförklaringar jag fått i tråden - jag jobbar på det, för jag ser ju att det finns gott som språksvaga hundar ute på stan.

 

[Fruentimber]

Det är ingen attackposition (news flash: hon är inget lejon!) utan en lekinvit.

Hundar kan använda sig av metoden av flera anledningar. Det är inte alls ovanligt att hundar som lägger sig ner sedan gör utfall när den mötande hunden kommer för nära. Ett klassiskt osäkert beteende. Det behöver alltså inte alls betyda att de hundar du möter som reagerar på beteendet är språksvaga, de kan lika väl ha ett bagage av just sådana erfarenheter.

 

[Bulldoozer]

Ibland blir jag tvungen att sätta mina tre hundar vid möte för att jag märker att de triggar igång, då går jag undan så mycket det går för jag vet hur triggande det är för mötande hundar och försöker sätta hundarna så de har ögonkontakt med mig och inte den mötande hunden. Merparten av mötena går bra även med tre hundar men känner jag att jag behöver så sätter jag dem då jag kan hålla koll på alla tre samtidigt men då visar jag hänsyn och ser till att den mötande har gott om plats att passera oss på.