Lägga sig i eller engagera sig?

[Unhappy]

Funderar litegrann över fenomenet att stå uppstallad hur vanligt det är att andra lägger sig i gällande andras hästar.

Vi står i ett mindre privatstall där en av hästägarna lite tagit på sig rollen som vice stallchef. Vet att personen ifråga är hästintresserad och nyfiken på vad alla andra gör och varför och gärna vill diskutera detta och ge sina tips och input.

Det kan vara att jag tex ger ett nytt tillskott så skall det äntras in i absurdum varför jag ger det, är det bra tillsammans med hans andra foder, hur det skulle vara för hennes egen häst.

Nu fick min häst en specialskoning på veterinärens inrådan. Många frågor kring detta, personen har t.o.m. gått till hovslagaren (innan jag ens pratat med denne) och sedan uttryckt för mig vad hovslagaren sagt om skoningen hit och dit. Det kan även vara synpunkter på hur mycket strö man lägger in. Min är en riktig skitgris, därför funkar inte bädd utan en växelströbädd har varit bättre. Detta skulle även kommenteras och analyseras grundligt. ”Ja jag hoppas ju hästen inte får trycksår iaf”. Läggs även i när man rider ”ja, idag gick ju hästen inte fram ordentligt, det såg jag”

Hur säger man ifrån på ett bra sätt? Detta är en person som dessutom har en del ångest och perioder och då får extrema kontrollbehov över alla andra. Ett ”jag tar in hästarna” kan följas av säkert 5 medelanden både privata och i stallgruppen.
Hur bemöter man en sån person?
Hur mycket lägger ni er i eller engagerar i andra uppstallades hästar?

 

[Habina]

Jag är en av de som är mest erfaren i vårt stall, så jag har inte varit med om det du beskriver. Men jag skulle nog försöka slå dövörat till. Så gott det nu går.

Jag lägger mig inte i vad de andra gör med sina hästar öht. Enda gången jag delar med mig av min kunskap är när någon frågar. Tex "vad är det för mineraler du ger?" eller "Kan du kika på det här såret, tror du det behöver sys?"

Tidigare hade jag en familj som ville att jag skulle "lägga mig i", då de inte hade så mycket kunskap om hästar. Men de har successivt hittat andra att bolla med, så numera gör jag likadant med dem; frågar de nåt så svarar jag ärligt. Sen om personen som frågar följer mitt råd eller inte, det är inget jag lägger energi på.

Vi är dock ett litet stall, med personer som haft häst tillsammans i snart två år nu. Tidigare, när det var fler inackorderade, fanns det en del "självutnämnda experter" som kommenterade saker jag gjorde med mina hästar, men då höll jag bara med och gjorde sen ändå som jag själv tänkt mig.

 

[Unhappy]

Jag är en av de som är mest erfaren i vårt stall, så jag har inte varit med om det du beskriver. Men jag skulle nog försöka slå dövörat till. Så gott det nu går.

Jag lägger mig inte i vad de andra gör med sina hästar öht. Enda gången jag delar med mig av min kunskap är när någon frågar. Tex "vad är det för mineraler du ger?" eller "Kan du kika på det här såret, tror du det behöver sys?"

Tidigare hade jag en familj som ville att jag skulle "lägga mig i", då de inte hade så mycket kunskap om hästar. Men de har successivt hittat andra att bolla med, så numera gör jag likadant med dem; frågar de nåt så svarar jag ärligt. Sen om personen som frågar följer mitt råd eller inte, det är inget jag lägger energi på.

Vi är dock ett litet stall, med personer som haft häst tillsammans i snart två år nu. Tidigare, när det var fler inackorderade, fanns det en del "självutnämnda experter" som kommenterade saker jag gjorde med mina hästar, men då höll jag bara med och gjorde sen ändå som jag själv tänkt mig.

Jag är nog den som är mest erfaren hos oss. Sen är det en del ”jag har haft häst hela mitt liv därför måste jag hävda mig så alla vet”. Själv har jag hästutbildning, haft flera hästar och tävlat en hel del. Men det är liksom inget jag går och pratar om ifall ingen frågar.

Jag är lite som du, delar med mig om nån frågar. Vi har en helt nybliven ponnyägare som frågar mycket och det tycker jag bara är kul.

Men känner att jag blir lite matt på allt prat och frågor och tyckanden. Jag är ganska introvert också och är i stallet mycket för att ha lite egentid. Kan gärna stå och pyssla med min häst ensam och är nöjd med det, eller vill lägga upp min träning för hästen själv utan att behöva motivera och förklara varför jag gör så och hur jag tänker där.

 

[Habina]

Jag är nog den som är mest erfaren hos oss. Sen är det en del ”jag har haft häst hela mitt liv därför måste jag hävda mig så alla vet”. Själv har jag hästutbildning, haft flera hästar och tävlat en hel del. Men det är liksom inget jag går och pratar om ifall ingen frågar.

Jag är lite som du, delar med mig om nån frågar. Vi har en helt nybliven ponnyägare som frågar mycket och det tycker jag bara är kul.

Men känner att jag blir lite matt på allt prat och frågor och tyckanden. Jag är ganska introvert också och är i stallet mycket för att ha lite egentid. Kan gärna stå och pyssla med min häst ensam och är nöjd med det, eller vill lägga upp min träning för hästen själv utan att behöva motivera och förklara varför jag gör så och hur jag tänker där.

Jag är precis som du introvert. För mig hjälper det att vi har flera olika ställen att binda upp hästarna på, så är vi fler i stallet samtidigt försöker jag vara nån annanstans än de andra. För att få lite andpaus. Men ibland är det svårt!

Hoppas att det löser sig för dig på bästa sätt, att den andra flyttar.

 

[Unhappy]

Jag är precis som du introvert. För mig hjälper det att vi har flera olika ställen att binda upp hästarna på, så är vi fler i stallet samtidigt försöker jag vara nån annanstans än de andra. För att få lite andpaus. Men ibland är det svårt!

Hoppas att det löser sig för dig på bästa sätt, att den andra flyttar.

Tack, vad skönt med någon som förstår. Upplever att många har stallet som sin sociala arena liksom. Vet t.o.m. att före detta stallet hade som regler att ”för att passa hos oss ska man vara glad och social”

Vi har tyvärr ingen stallgång. Annars minns jag att det där var ganska skönt

 

[Habina]

Tack, vad skönt med någon som förstår. Upplever att många har stallet som sin sociala arena liksom. Vet t.o.m. att före detta stallet hade som regler att ”för att passa hos oss ska man vara glad och social”

Vi har tyvärr ingen stallgång. Annars minns jag att det där var ganska skönt

Herregud vilken hemsk regel!

Stallet för mig är där jag hämtar energi. Det betyder att jag får vara själv med nån av mina hästar. Det bästa som finns är när jag och mitt fjordsto skrittar iväg på upptäcktsfärd och sen rider vilse (inom synhåll från trafikerad väg, haha) i några timmar. Då mår jag som bäst.

Måste säga att det gjort stor skillnad för mig att gå från 14 hästägare (plus kanske 4-5 medryttare) till endast 4 hästägare och en medryttare. Så nu har jag lärt mig att jag alltid ska stå i små stall. Bäst var förstås när jag hade eget stall, men jag är lite för lat för sånt egentligen.

 

[Görel]

Jag är pratglad och social och gillar att lära mig nytt, man blir ju aldrig fullärd trots att man hållit på i 50 år. Jag frågar gärna men jag ser till att folk inte känner sig ifrågasatta. Mitt syfte är inte att sätta någon på plats utan att lära mig mer. Är allergisk mot de som oombedda vill dela ut sina "goda råd" eller inte accepterar att jag inte tar till mig det.

Däremot lägger jag mig så gott som aldrig i andras hästhantering, har nog bara sagt något när en situation blivit direkt farlig. Jag svarar om någon frågar och förväntar mig inte att man ska göra precis som jag säger, ser det som att jag ger ett ytterligare perspektiv.

 

[Unhappy]

Herregud vilken hemsk regel!

Stallet för mig är där jag hämtar energi. Det betyder att jag får vara själv med nån av mina hästar. Det bästa som finns är när jag och mitt fjordsto skrittar iväg på upptäcktsfärd och sen rider vilse (inom synhåll från trafikerad väg, haha) i några timmar. Då mår jag som bäst.

Måste säga att det gjort stor skillnad för mig att gå från 14 hästägare (plus kanske 4-5 medryttare) till endast 4 hästägare och en medryttare. Så nu har jag lärt mig att jag alltid ska stå i små stall. Bäst var förstås när jag hade eget stall, men jag är lite för lat för sånt egentligen.

Eller hur? Den myntade man när jag flyttat ut Och då hälsar jag alltid och svarar på frågor och hjälper till.

Visst är det så. Det är min återhämtning att bara få umgås med min häst. Rida iväg ensam ut i skogen eller trimma i paddocken. Den energin kan sitta i länge. Just nu är det som man missar mycket av den tiden när nån ska tjata en i örat hela tiden.., typ ”varför har du inte 2 vattenhinkar, det har alltid jag och jag har läst nånstans att hästar alltid ska ha det…” där går liksom stressnivån upp.

Ja, jag upplevde gamla stallet så. Först var vi 6 ägare på 8 hästar och ett par medryttare. Sen skulle alla ha flertal medryttare per häst som man förväntades ta hand om. Inte helt ovanligt med en hel barnfamilj.

Hos oss är vi lagom i antal men det är trångt och man har liksom ingen chans att komma ifrån

 

[MiniLi]

Jag brukar försöka att inte lägga mig i stallkompisarnas hästar förutom om de frågar mig om hjälp. Det händer dock att jag säger saker annars också om jag tycker att de gör helgalna saker som kan påverka hästarnas hälsa.

Tyvärr är okunskapen ibland rätt skrämmande. Många är öppna för att lära sig mer medans andra tycker att de redan kan allt..

Jag brukar inte få kommentarer själv. En del frågar saker för att lära sig och det är ju inga problem

 

[Skye]

Kolla denna med Morgan Alling, han pratar om hur man kan hantera störiga människor och vilka olika typer som finns.

 

[Unhappy]

Jag är pratglad och social och gillar att lära mig nytt, man blir ju aldrig fullärd trots att man hållit på i 50 år. Jag frågar gärna men jag ser till att folk inte känner sig ifrågasatta. Mitt syfte är inte att sätta någon på plats utan att lära mig mer. Är allergisk mot de som oombedda vill dela ut sina "goda råd" eller inte accepterar att jag inte tar till mig det.

Däremot lägger jag mig så gott som aldrig i andras hästhantering, har nog bara sagt något när en situation blivit direkt farlig. Jag svarar om någon frågar och förväntar mig inte att man ska göra precis som jag säger, ser det som att jag ger ett ytterligare perspektiv.

Jag kan vara pratig och social, även om jag framstår som rena tråkmånsen. Ofta känner man ju av om personen man pratar med när man är pratglad tycker det är kul eller verkar störd av det.

Jag lägger mig heller inte i om saker inte verkar farliga eller hästen far illa. Typ när gamla ponnyns medryttare galopperade säkert en halvtimme runt på den gamla ganska överviktiga ponnyn.

 

[Unhappy]

Jag brukar försöka att inte lägga mig i stallkompisarnas hästar förutom om de frågar mig om hjälp. Det händer dock att jag säger saker annars också om jag tycker att de gör helgalna saker som kan påverka hästarnas hälsa.

Tyvärr är okunskapen ibland rätt skrämmande. Många är öppna för att lära sig mer medans andra tycker att de redan kan allt..

Jag brukar inte få kommentarer själv. En del frågar saker för att lära sig och det är ju inga problem

Ja det är ju skillnad ”vad är det för foder du köpt, verkar det bra?” Jämfört med ”Vad är det där för foder, det verkar inte bra, nån sa att det var dåligt och jag skulle aaaaldrig ge det till min häst, varför gör du det?”

 

[Teilani]

Ja det är ju skillnad ”vad är det för foder du köpt, verkar det bra?” Jämfört med ”Vad är det där för foder, det verkar inte bra, nån sa att det var dåligt och jag skulle aaaaldrig ge det till min häst, varför gör du det?”

Nu har jag eget stall, men jag hade faktiskt inte pallat kommentarer på den nivån. Hade svarat kort typ ”jag förstår att du bryr dig, men nu räcker det. Jag gör som jag vill och vill inte diskutera det med dig.”
Om personen sedan försöker lägga in sin ångest/ocd på mig skulle jag faktiskt bli upprörd. Jag har nog med min egen ångest, tack så mycket.

 

[Unhappy]

Nu har jag eget stall, men jag hade faktiskt inte pallat kommentarer på den nivån. Hade svarat kort typ ”jag förstår att du bryr dig, men nu räcker det. Jag gör som jag vill och vill inte diskutera det med dig.”
Om personen sedan försöker lägga in sin ångest/ocd på mig skulle jag faktiskt bli upprörd. Jag har nog med min egen ångest, tack så mycket.

Alltså jag HAR ju lust att svara ungefär sådär. Samtidigt så hade den personen gått till stallägaren som den är vän led och tyckt en massa. Samma person springer dit hela tiden när hon tycker man inte tömmer skiten bra på kärran eller sopar tillräckligt bra.

Hon har inte lagt in sin ångest men de perioderna märks så tydligt. Då är det ofta mååånga medelanden kring ett enkelt insläpp/utsläpp. Saker som borde vara självklara. Eller tusen frågor om allt, ibland är jag sen till stallet, då hetsar hon om ifall jag glömt min häst. Eller om jag åker hem mellan insläpp och kvällsfodringen ”men du kommer väl tillbaka sen, för du har inte gjort höpåsar”.

 

[Lingon]

Herregud vilken hemsk regel!

Stallet för mig är där jag hämtar energi. Det betyder att jag får vara själv med nån av mina hästar. Det bästa som finns är när jag och mitt fjordsto skrittar iväg på upptäcktsfärd och sen rider vilse (inom synhåll från trafikerad väg, haha) i några timmar. Då mår jag som bäst.

Måste säga att det gjort stor skillnad för mig att gå från 14 hästägare (plus kanske 4-5 medryttare) till endast 4 hästägare och en medryttare. Så nu har jag lärt mig att jag alltid ska stå i små stall. Bäst var förstås när jag hade eget stall, men jag är lite för lat för sånt egentligen.

Det är väl bra om det informeras innan om det så kan de som inte vill vara sociala i stallet undvika det stallet.

 

[Görel]

Jag kan vara pratig och social, även om jag framstår som rena tråkmånsen. Ofta känner man ju av om personen man pratar med när man är pratglad tycker det är kul eller verkar störd av det.

Jag lägger mig heller inte i om saker inte verkar farliga eller hästen far illa. Typ när gamla ponnyns medryttare galopperade säkert en halvtimme runt på den gamla ganska överviktiga ponnyn.

Visst känner de flesta av oss av det, men det är jobbigt när man delar stall med någon utan den lyhördheten. Det brukar dessvärre också vara de som beter sig som ångvältar, som ifrågasätter och lägger sig i sånt som de absolut inte har något med att göra.

 

[Teilani]

Alltså jag HAR ju lust att svara ungefär sådär. Samtidigt så hade den personen gått till stallägaren som den är vän led och tyckt en massa. Samma person springer dit hela tiden när hon tycker man inte tömmer skiten bra på kärran eller sopar tillräckligt bra.

Hon har inte lagt in sin ångest men de perioderna märks så tydligt. Då är det ofta mååånga medelanden kring ett enkelt insläpp/utsläpp. Saker som borde vara självklara. Eller tusen frågor om allt, ibland är jag sen till stallet, då hetsar hon om ifall jag glömt min häst. Eller om jag åker hem mellan insläpp och kvällsfodringen ”men du kommer väl tillbaka sen, för du har inte gjort höpåsar”.

Jag hade fått fullkomligt spader. Meddelanden och tjat på den nivån hade jag upplevt som direkta trakasserier.

Om hon är vän med stallägaren kan du be denne att be henne att tagga ner?

 

[Unhappy]

Det är väl bra om det informeras innan om det så kan de som inte vill vara sociala i stallet undvika det stallet.

Iofs, känns dock som det minsta problemet när det gäller inackorderingar. Att personen är tystlåten men i övrigt sköter sig prickfritt.

Mig kunde vissa störa sig på enormt för att jag helst red ut ensam. Eller gärna grejade med min häst ensam.

 

[Unhappy]

Visst känner de flesta av oss av det, men det är jobbigt när man delar stall med någon utan den lyhördheten. Det brukar dessvärre också vara de som beter sig som ångvältar, som ifrågasätter och lägger sig i sånt som de absolut inte har något med att göra.

Det har du så rätt i. Denna person speciellt har nån form av ångest, så i de perioderna blir det enormt jobbigt för då kommer kontrollbehoven. Över saker hon inte ens behöver ha koll på.

 

[Unhappy]

Jag hade fått fullkomligt spader. Meddelanden och tjat på den nivån hade jag upplevt som direkta trakasserier.

Om hon är vän med stallägaren kan du be denne att be henne att tagga ner?

Stallägaren är en lättsam person och de är dessutom kompisar. Men upplever att hon fattar problemet. För hon kan säga att ”Ja Lisa vill gärna vara chef och bestämma”. Samtidigt görs det ju inget åt det. Personen är också helt annorlunda när stallägaren är med. Men hon har den förmågan jag velat ha, att bara garva och säga ”jaja, det blir nog bra”