vindvissla
Trådstartare
Jag har ett dilemma. Hoppas ni kan komma med input.
Har en väninna med en 7-årig, mycket klok dotter. Väninnan separerade från pappan till dottern för 5 år sedan. Pappan har narcissistiska drag och det har varit en väldigt jobbig separation med mycket hot och elakheter från pappans sida.
Dottern vill helst inte sova där alls, har själv uttryckt att hon kan tänka sej att vara hos honom ett par timmar men åka hem på eftermiddagen typ en gång i veckan. För att göra honom glad.
Mitt dilemma är att jag (och mamman) är oroliga för att barnet ska växa upp och tro att pappans elakheter (han säger elaka saker till dottern väldigt ofta) är norm, att det är fel på henne och allt det där som kommer av att ha en pappa som inte är frisk i huvudet. Jag skulle på något sätt vilja få fram till dottern att pappan är dum i huvudet men det kan jag ju inte säga.
Ska jag lägga mej i över huvud taget? Jag är väldigt nära vän till familjen. Ska jag ge henne böcker som behandlar ämnet föräldrar med psykiska problem? Ska jag säga på något sätt att pappan inte alltid säger saker som är bra och snälla?
Det är en känslig tös som alltså är väldigt, väldigt ledsen när hon ska hem till sin pappa och nu när hon skulle vara där ett par veckor under sommaren var hon helt förstörd innan hon skulle åka. Mamman är väldigt vettig och peppar och stöttar men hon är också orolig för hur det påverkar barnet att pappan är som han är.
Har ni några tips? Mitt hjärta krossas när hon är så ledsen...
Har en väninna med en 7-årig, mycket klok dotter. Väninnan separerade från pappan till dottern för 5 år sedan. Pappan har narcissistiska drag och det har varit en väldigt jobbig separation med mycket hot och elakheter från pappans sida.
Dottern vill helst inte sova där alls, har själv uttryckt att hon kan tänka sej att vara hos honom ett par timmar men åka hem på eftermiddagen typ en gång i veckan. För att göra honom glad.
Mitt dilemma är att jag (och mamman) är oroliga för att barnet ska växa upp och tro att pappans elakheter (han säger elaka saker till dottern väldigt ofta) är norm, att det är fel på henne och allt det där som kommer av att ha en pappa som inte är frisk i huvudet. Jag skulle på något sätt vilja få fram till dottern att pappan är dum i huvudet men det kan jag ju inte säga.
Ska jag lägga mej i över huvud taget? Jag är väldigt nära vän till familjen. Ska jag ge henne böcker som behandlar ämnet föräldrar med psykiska problem? Ska jag säga på något sätt att pappan inte alltid säger saker som är bra och snälla?
Det är en känslig tös som alltså är väldigt, väldigt ledsen när hon ska hem till sin pappa och nu när hon skulle vara där ett par veckor under sommaren var hon helt förstörd innan hon skulle åka. Mamman är väldigt vettig och peppar och stöttar men hon är också orolig för hur det påverkar barnet att pappan är som han är.
Har ni några tips? Mitt hjärta krossas när hon är så ledsen...