Sv: Kyla eller värma?
zesel skrev:
Oj, je o je, vilken stor defekt! I sammanhanget positivt är ju att det såg bra ut i leden i övrigt, och att det subchondrala benet inte verkade må dåligt.
Jag antar att du redan fått bra tips och råd, min spontana reaktion är dock undvik alla rörelser som verkar ge ökad påverkan på leden, så du gör slitaget så litet som möjligt. Kyl leden direkt efter större ansträngning och påfrestning (max 20 min), men håll den i lagom rörelse så stor del av dygnet som möjligt. När han får problem med stelhet så kan värmebehandling bli aktuell, men i dagsläget skulle jag inte rekommendera det.
Skulle vara mycket intressant att se röntgenbilderna,
jag förstår att de reagerade somde gjorde på kliniken!
Jo, den är rätt gedigen om man säger så. Jag är mest faschinerad av att han aldrig sagt pip innan. Och även under hela tiden han var dålig var han aldrig mer än 1 grad halt på böjprov. Så inledningsvis var prognosen från vets sida väldigt god, fast den blev ju sämre och sämre eftersom tiden gick och inget hjälpte. Och efter artroskopin (den såg mindre ut på rtg, den benämndes som stor efter rtg och jättestor efter artroskopin) gick ju prognosen i botten..
Det jag gör är att han får ledtillskott, har magnetskydd på bägge haserna nattetid och när han har knackiga perioder får han djävulsklo, och har han det lite mer jobbigt (som t ex i höstas när det var leeeera tom i mina hagar) så får han i samråd med klinikvet en kur butta. Dels för att det ska bli drägligare för honom just då, men också mota olle i grind vad gäller ledinflammationer.
När det gäller ridningen rids han ju väldigt sparsamt nu. Skrittar fram och av avsuttet minst 20 min före och efter (har jag dock alltid gjort). Och jag LÅTER honom avlasta VB. Jag räknar kallt med att i det fallet vet han vad som är bäst för dagen. Och försöker aldrig t ex peta in bakbenet när han sätter ut det i galopp. I skritt och trav vill jag ha hyfsad rakriktning dock, men tolererar även där avlastning om han anser det krävs. Jag går på hur han verkar, är han glad och pigg och trevlig att rida är det okej, är han inte det så lägger vi ned. Jag 'bråkar' inte med honom om annat än att jag kräver att han ska gå i iaf unghästform och ha med sig ryggen.
Rider aldrig på underlag eller på sådant sätt som kräver höga benlyft (t ex rida offroad, snöpulsa, rida i vatten eller rida bommar. Och vi hoppar INTE ens det minsta skutt) och rider bara rakt fram i skogen (kan enstaka gånger rida på en stubbåker t ex, men aldrig volter eller så). Försöker hålla galopperandet (som triggar leden pga att defekten då hakar i) på en resonlig nivå. Jag har inte uteslutit den helt eftersom jag anser att han måste få ha KUL med, ingen vits att hålla liv i en häst som har tråååkigt, och han älskar ridningen. Så vi galopperar, men med reson och han väljer hur mycket han vill avlasta. Om han så går krabbgång så lägger jag mig inte i.
Han får regelbundet massage (varannan dag av mig och av equiatrikern när det behövs, får akupunktur om det behövs med). Går ute minst 12 h dygn (alltid gjort). Ser till att han inte får muskelspänningar av kompensationsöverbelastning och håller NOGA koll på hur de andra benen och resten av kroppen mår. Jag vet ju att risken för kompensationsproblem fram t ex är skyhög, och jag räknar ju inte med att få behålla honom tills han är 30 direkt. (Jag var fö helt inställd på att ta bort, det är ingen haghäst. Men veterinären tyckte att T-märkning faktiskt var ett alternativ. Jag trodde inte han skulle trivas med att gå ner så i jobb, det är en arbetsnarkoman, men vet skulle flytta och jag ville ge hästen en 'sista sommar' iaf så efter mycket vånda kryssade jag delersättning och 'offrade' de sista slantarna på livförsäkringen. Men det blev en väääldigt lång sommar i år och hästen trivs många gånger bättre som promenadpensionär än jag kunnat DRÖMMA om.. Så tack och lov att jag kryssade den rutan..)
Men, jag gör vad jag kan, och försöker inte grubbla för mycket utan lyssa på HÄSTEN. Vi känner varandra och han säger till (om än så subtilt att det enda som jag brukar ha att gå på när jag åker in är KÄNSLAN av att något är fel. Men den har aldrig haft fel hitills, så) och gör som veterinären sa det sista han sa 'Ha nu KUL ihop och njut av den tid ni har och grubbla inte ver hur lång den är eller inte är'. Som i söndags då jag släppte på honom på en lite längre (läs: max 400 meter) galopp i lite friskare tempo. Jag & hästen konstaterade ihop att 'vafan, man ska ha KUL också, och vad gör det om det blir några månader kortare liv i slutändan?'
Men försöker sen så gott som jag kan 'kompensera' för de där 'vilda avstickarna från den smala vägen'
ANg kylningen, hur 'stark' kyla tycker du? Spola med slang har jag ingen möjlighet till (inget rinnande vatten i stallet), men det finns ju kyllera, isbalsam osv? Eller kylbandage. Och kylande liniment. Tja finns ju lite olika 'styrkor' på kylning?
Jag har faktiskt funderat på att fråga om de kan maila de där röntgenbilderna, de ligger ju digitalt. Fast jag vet inte riktigt omd e är modemanpassade? =/ Det är måååånga som vill se dem (och det skulle vara kul att ha en för eget bruk med)
. Således har jag fått bort hasledsinflammationen som betecknades som kronisk när han dömdes ut i maj. Och han har inte varit ren på böjprov på över ett år..
