Så jo, jag menar att på många sätt hade kvinnor en mycket starkare ställning i samhället än vad de flesta fått lära sig i skolan. Definitivt en mycket starkare ställning än vad skönlitteratur, historiska draman, och många populärvetenskapliga media förmedlar. Det betyder inte att sexism och förtryck inte existerade, men att dagens sexism skulle vara ett arv direkt från adeln/kristendomen missar den enormt stora pusselbiten "1850-1950", som i mångt och mycket förvärrade saker för kvinnor och transpersoner, och skapade de ideal och idéer vi lever med idag.
Hade Rousseau inflytande på de tankegångar som ledde fram till rasbiologi och nationalism? Ja, det är sant. Men det är också sant att kvinnor på 1600-talet förväntades leda hela gårdar, hushåll, företag, och regeringar, utan att någon tyckte det var konstigt.
Jag vill bara börja med att poängtera att allt jag skriver i den här tråden är med utgångspunkten att förstå ett resonemang. Med risk för att låta som en egocentrisk sociopat så är jag faktiskt inte alls intresserad av din eller någon annan medlems specifika åsikt annat än som ett sätt för mig att förstå omvärlden på, vad jag anser att jag gör här är väl egentligen inte ens att diskutera med dig utan att diskutera med mig själv. Varför jag poängterar det här är för att jag blev förvånad över det lite offensiva svaret förut där jag tolkades försvara en historieskrivning från 1850-talet. Både för att det är väldigt långt ifrån min intention men också för att jag enbart är intresserad av koncepten som beskrivs, dina eller mina intentioner hör inte ens hit för mig och jag betackar mig vänligen sådana spekulationer. Jag har alltså inte ens en så bestämd åsikt här att jag kan eller vill försvara något, det är det jag försöker skaffa mig med mina frågor och funderingar. Mina invändningar är invändningar i den meningen att jag inte vet om jag håller med utifrån de pusselbitar av historien jag tittar på, inte att jag försöker motbevisa dig utan att jag försöker förstå den pusselbit du räckt mig genom dina inlägg.
Till saken. Min tveksamhet kom som sagt av känslan av att något fattas i beskrivningen av 1850 och framåt som en sådan drastisk försämring av kvinnans maktposition i samhället, och jag börjar med att utgå lite från svaret på det om Rousseau citerat här ovan. Rousseau hörde till dem som fick mothugg av Wollstonecraft för sin kvinnosyn. Wollstonecraft beskriver problemet med att förvägra kvinnor utbildning, vilket är vad exempelvis Rousseau och ett antal andra fortsatt vill göra, och nämner också att det stora fokuset på att kvinnor ska ha ett utsmyckat utseende får negativa konsekvenser när kvinnor nekas att utvecklas på andra plan. Hennes A Vindication of the Rights of Woman ges ut 1792, tidigare har hon på ämnet kvinnor och utbildning gett ut Thoughts on the Education of Daughters 1787, men hon beskriver väl inte direkt en utveckling som skett de senaste 3 åren utan en samhällstendens under en längre period, något som hon vill protestera mot då hon anser att den begränsar kvinnors konkreta möjligheter att forma sina liv och till viss del även att få en inkomst och försörja sig.
Det här sker mot bakgrund av franska revolutionen så jag vill också nämna någon som
@Mia_R redan tagit upp, Olympe de Gouges och hennes Déclaration des droits de la femme et de la citoyenne 1791 som hörde till de politiska texter som hon sedan blev avrättad för. I likhet med Wollstonecraft beskriver hon problemet med att hänvisa till att kvinnors intressen skulle skilja sig från mäns som ett sätt att förvägra dem mycket av den reella makten. Vi kommer då in på att särarts-tänket och hur de åtskilda kvinno- och mansrollerna också i förlängningen kunde innebära ett upprätthållande av patriarkatet eftersom kvinnor helt enkelt inte ansågs vara menade eller lämpade för vissa saker och därför kunde de enkelt förvägras dem.
Olympe de Gouges var också känd för sitt motstånd mot slaveriet, som även flera av tidigare nämnda kvinnor var. Under ockupationen av Paris var statyn av Thomas-Alexandre Dumas, son till en vit markis och hans slav Marie-Cesette Dumas, en av de som förstördes av nazisterna. Marie-Cessette Dumas föddes i början av 1700-talet. Intersektionalitet existerade inte som begrepp när Anna Julia Cooper publicerade sin A Voice from the South 1892 men det verket brukar ändå nämnas som en av de första att bidra med det intersektionella perspektivet (i skrift). I boken refererar Cooper bland annat till profiler som till exempel Phillis Wheatley, känd poet och även slav tills hon gav ut sin första bok 1773. Även i slavhandelns sammanhang finns det förstås starka kvinnliga profiler, Nanny i Jamaica som föddes på 1680-talet är väl ett bra exempel på någon som faktiskt fått uppmärksamhet som den hjälte hon var och fått plats både i historien och på sedlar och i populärkultur, visserligen inte här i Sverige - men jag vill med det bara visa på några av de ikoner som finns trots det solida förtryck och kraftigt beskurna möjligheter de möttes av. Trots allt detta. Visst är det exempel på enstaka namn, Dumas, Cooper, Wheatley och Nanny, men de har alla samma större samhälleliga maskineri att förhålla sig till, som deras liv formats av.
I likhet med exempelvis ett annat öde jag nämnde tidigare. För även om Gentileschi kanske kan betraktas som en individ som torterades under rättegången mot hennes våldtäktsman i Italien runt 1610, så är det ett samhällsorgan som i och med det utövar sin makt mot henne och en religiös ledare som så småningom upphäver domen mot våldtäktsmannen. Det är utifrån ett strukturellt och institutionellt förtryck som allt det hon utsätts för sker. Senare, 1866, flyttar Edmonia Lewis till Rom för att få större möjligheter att utöva sin konstnärliga profession (hon är skulptör). I USA har hon inte samma möjligheter, på grund av den grova rasismen hon blir måltavla för i egenskap av afroamerikan och även amerikansk ursprungsbefolkning. I Rom får hon möjligheter, men möter förstås även problem för att hon är kvinna men också på grund av hennes ursprung.
Så mitt lilla pussel där jag försöker passa in pusselbiten att läget för kvinnor kraftigt försämras runt 1850-1950 består alltså inte bara av enstaka individuella kvinnoöden, det består av en kritik på strukturell nivå från kvinnliga aktivister som ibland betalade med sitt liv, av företeelser som slavhandeln såväl som svart feminism, institutionellt sexistiskt förtryck via lagar, domstolar och religiösa ledare, samt annat som jag inte har tid eller utrymme att utveckla utan att helt kapa tråden. Jag beslöt mig för att knappt gå in på religion till exempel, då det ganska snart tog mig hela vägen tillbaka till världshistoriens första författare (en kvinna) och den första skapelseberättelsen som monoteismen hämtat mycket inspiration från, och jag ville hålla mig kortfattad (gick sådär). Så nej, jag är ingen historiker och har absolut noll högskolepoäng inom historia - men jag är feminist. Och jag försvarar verkligen inte en historieskrivning från 1850-talet såsom du befarade i ett tidigare inlägg. För även om jag saknar utbildning har jag i själva verket samma mål som du. Det vill säga att historiens kvinnor ska bli synliggjorda och förstådda. I likhet med dig vill jag verkligen inte att kvinnor osynliggörs av att man väljer att ta upp vissa utvalda delar av historien, men utelämnar andra. Jag råkar bara ha en lite annan utgångspunkt än vad du har, och det är utifrån den jag har svarat i tråden, inte utifrån någon vilja att argumentera emot på något vis eller försvara ett patriarkat utan utifrån en vilja att förstå och komplettera sådant som jag redan vet med något som vid första anblick inte riktigt passar ihop med de lagda pusselbitarna jag betraktar. Nu har jag beskrivit delar av det pussel jag utgår ifrån i mina svar, och det är just mitt pussel ingen annans. Inget som jag påstår att du sagt eller inte sagt, inget jag påstår att du mörkat eller inte är medveten om eller osynliggjort eller undanhållit på något sätt. Bara en förklaring till varför jag tycker som jag gör och varför jag sitter och vrider och vänder på pusselbiten du just gav mig.
Det här blev ett mastodont-inlägg, såhär involverad i en diskussion blir jag bara om jag tvingas använda hjärncellerna. Lite väl långt ändå kanske, nu har jag nog skrivit tillräckligt på det här forumet för i år.
Jag brukar ha svårt för att göra mig förstådd med sådana här tankar helt liksom "utanför verkligheten" eller vad man ska säga så förstår att det gick att läsa annorlunda!
