Kroppshets

Status
Stängd för vidare inlägg.

Mineur

Trådstartare
Moderator
Jag ligger hemma och är sjuk och har precis sträcktittat på Mia Skäringers nya, fantastiskt viktiga serie Kroppshets (SVT). Den borde vara obligatorisk för alla att se. Jag har både skrattat och gråtit, chockats och imponerats.

Hur hanterar du den kroppshets som finns i dagens samhälle? Känner du av den? Hur påverkar den dig? Vad gör du för att stå ut med den? Har du några komplex gällande din egen kropp, och hur bemöter du i så fall dessa? Vad skulle du vilja säga till någon som mår dåligt idag, någon som går runt fylld av kroppsförakt och självhat?
 
Jag ligger hemma och är sjuk och har precis sträcktittat på Mia Skäringers nya, fantastiskt viktiga serie Kroppshets (SVT). Den borde vara obligatorisk för alla att se. Jag har både skrattat och gråtit, chockats och imponerats.

Hur hanterar du den kroppshets som finns i dagens samhälle? Känner du av den? Hur påverkar den dig? Vad gör du för att stå ut med den? Har du några komplex gällande din egen kropp, och hur bemöter du i så fall dessa? Vad skulle du vilja säga till någon som mår dåligt idag, någon som går runt fylld av kroppsförakt och självhat?

Jag blev störd över hur hon pratar om smala människor så jag hade svårt att se den serien. Jag mår dåligt när folk pratar illa om smala människor. Även om det inte alls görs på samma sätt som med människor av annan kroppsmodell, så är det mycket jobbigt för mig. Jag har blivit extremt utsatt för mobbing just på grund av att jag var väldigt smal som ung.
 
Jag är tjock, så visst känner jag av den. Senast idag var jag delaktig i en diskussion kring fettförakt där människor drog upp fördom efter fördom kring oss tjocka. Det var otroligt tröttsamt. Det suger energi och det gör mig väldigt ledsen. Förr engagerade jag mig i varenda diskussion kring kroppshets och fettförakt men näe, jag orkar inte längre. För varje gång kommer det ändå, "det är faktiskt inte nyttigt att vara tjock". Jag orkar bara inte längre.
 
Jag blev störd över hur hon pratar om smala människor så jag hade svårt att se den serien. Jag mår dåligt när folk pratar illa om smala människor. Även om det inte alls görs på samma sätt som med människor av annan kroppsmodell, så är det mycket jobbigt för mig. Jag har blivit extremt utsatt för mobbing just på grund av att jag var väldigt smal som ung.
Oj, det där reagerade jag inte alls på faktiskt men jag förstår naturligtvis att det kan vara jobbigt på det hållet också. I sista avsnittet var det dock rätt mycket fokus på en kille som mår dåligt och får skit för att han är "för smal" (enligt normen alltså) också, så där tycker jag ändå att de bidrog med lite balans även om det annars var mycket fokus på just kurvighet. Något direkt negativt prat om smalhet märkte jag dock inte själv som sagt, men det beror säkert mycket på vad man har för erfarenheter och således hur man tolkar och reagerar på olika saker.
Jag är tjock, så visst känner jag av den. Senast idag var jag delaktig i en diskussion kring fettförakt där människor drog upp fördom efter fördom kring oss tjocka. Det var otroligt tröttsamt. Det suger energi och det gör mig väldigt ledsen. Förr engagerade jag mig i varenda diskussion kring kroppshets och fettförakt men näe, jag orkar inte längre. För varje gång kommer det ändå, "det är faktiskt inte nyttigt att vara tjock". Jag orkar bara inte längre.
Jag förstår, det måste vara en enorm energitjuv verkligen. :heart
 
Jag blev störd över hur hon pratar om smala människor så jag hade svårt att se den serien. Jag mår dåligt när folk pratar illa om smala människor. Även om det inte alls görs på samma sätt som med människor av annan kroppsmodell, så är det mycket jobbigt för mig. Jag har blivit extremt utsatt för mobbing just på grund av att jag var väldigt smal som ung.
Jag har inte sett att det pratas illa om smala människor i serien, hur menar du?
 
Känner du av den?

O ja :cautious: Mer än vad jag vill erkänna för mig själv. Jag har inga goda råd att ge, förutom att försöka fokusera på vad som är viktigt i livet och vad som gör än lycklig. Det brukar ta udden av den värsta kroppshetsen för mig. När jag gick igenom en svår depression så lovade jag mig själv, och jag minns det som igår, att om jag bara fick bli frisk igen så skulle jag aldrig någonsin be om något annat i livet. Det är ju svårt att hålla, för livet går vidare och jag kan ju inte stoppa min egen utveckling och längtan efter saker och ting i livet för att jag en gång var sjuk. Men då och då stannar jag ändå upp och tänker på det där. Att jag är frisk. Att min kropp är frisk. Att mina anhöriga är friska. Att vi får leva, älska och äta gott. Då tappar kroppshetsen makten om mig för en stund.
 
Vad menar du? Att man uppmärksammar strukturer innebär ju inte per automatik att man "pratar illa om smala människor".

Nej då. Mer att man slänger iväg kommentarer vissa saker. (Var något om ”oj vilka smala armar, dom kan väl knappt bära en handväska.”) Troligtvis för att det inte ses som något negativt att vara smal, vilket det 99.9% av gångerna inte görs heller. Men kommentarer om smala armar osv klarar jag själv inte av. Men jag som blivit utsatt pga att jag var smal mår dåligt av att höra pikar. Så det är endast min upplevelse jag pratar om.
 
Senast ändrad:
Har sett första avsnittet bara. visst känner man av kropphetsen. Jag har alltid varit smal och är numera normalviktig. Som smal har man ju dessvärre också fått en hel del mindre trevliga kommentarer och bara för att man är smal betyder ju inte att man mår bra i sin kropp och inte blir påverkad av ideal och normer. Jag har alltid haft komplex för min behåring. Som tonåring vägrade jag badkläder och gick gärna i långbyxor och långärmat även när det var varmt - som kvinna ska man vara hårlös. Jag rakade, färgade och jag har tom lasrat. Idag lever jag helt enkelt med att jag ser ut som jag gör, går i bikini, klänningar och linnen, men det är klart att de tankarna inte är helt borta bara för att jag nått någon typ av acceptans.
 
Jag vill inte se serien efter att ha läst alldeles för mycket kritik kring den där personer som är ”åt det större hållet” och med tidigare problematik blivit triggade och mått dåligt över mycket som sagts i den.

Det är ett av mina försök till att tycka om mig själv som jag är och undvika hets, att stänga ute och välja bort så mycket som det bara går. Utöver det försöker jag också omge mig med kroppspositiva sammanhang på nätet (typ FB/Instagram och liknande för att behålla någon typ av fredad bubbla).
Jag undviker dessutom typ att handla kläder om jag är det minsta ur fas, eftersom jag mår skit när inget passar och försöker att inte tänka på varken min eller andras vikt (eller ens diskutera andras kroppar). Fungerar okej för det mesta så tänker att det får fortsätta vara mitt sätt att hantera kropps/vikthets
 
Jag har inte sett programmen (än? vet inte om jag kommer göra det), så borde kanske inte uttala mig egentligen. Men jag vet att en sak som jag tänkte på när jag såg någon reklamsnutt för programmet var att det känns som om det här att ätstörningar kan ha andra orsaker än kroppshets/ideal hamnar (ännu mer) i skymundan. Men, jag vet inte, det är kanske bara jag och bra att det ändå lyfts fram (mer). Äsch jag vet inte, bara något jag tänkte på.
 
Såg serien jag också. Överlag bra men jag reagerade på att det ändå var ganska normsnygga människor som var med (stort problem i den fettaktivistiska rörelsen i mina ögon, de som syns är främst de med fett på "rätt" ställen medan vi med fett på "fel" ställen inte syns i samma utsträckning), ovh allt prat om att man ska uppskatta kroppen för att den gör si och så. Sistnämnda gör mig alltid så illa till mods - de kroppar som inte kan göra allt möjligt då? Ska inte de också duga?

Hur hanterar du den kroppshets som finns i dagens samhälle? Känner du av den? Hur påverkar den dig? Vad gör du för att stå ut med den? Har du några komplex gällande din egen kropp, och hur bemöter du i så fall dessa? Vad skulle du vilja säga till någon som mår dåligt idag, någon som går runt fylld av kroppsförakt och självhat?
Jag har fetma grad 3. Så jo, kroppshetsen är liksom rätt svår att missa. Det har påverkat både psykiskt och fysiskt och har bland annat orsakat viktuppgång då jag tröstätit och förnekats motion. Numera dränker jag mig själv i kroppspositiva konton i sociala medier, tar diskussioner och rent allmänt konstaterar att fetthatare kan dra åt helvete. Självkänslan är bättre, komplexen inte lika påtagliga, men de finns där och lär nog alltid göra det.
 
Ingen blir ju nånsin nöjd och alla klagar på det ena och det andra känns det som. Dom tjocka har fördomar om dom smala, dom smala har fördomar om dom tjocka, äter man mycket får man skit för det och äter man lite så får man skit för det. Alla tror att den andre har det lättare.

Känns lite som att det kommer aldrig försvinna det här med att vilja ha den mer perfekta kroppen.
 
Jag ligger hemma och är sjuk och har precis sträcktittat på Mia Skäringers nya, fantastiskt viktiga serie Kroppshets (SVT). Den borde vara obligatorisk för alla att se. Jag har både skrattat och gråtit, chockats och imponerats.

Hur hanterar du den kroppshets som finns i dagens samhälle? Känner du av den? Hur påverkar den dig? Vad gör du för att stå ut med den? Har du några komplex gällande din egen kropp, och hur bemöter du i så fall dessa? Vad skulle du vilja säga till någon som mår dåligt idag, någon som går runt fylld av kroppsförakt och självhat?

Åh, den serien vill och ska jag se men har inte hunnit ännu. :)

Självklart känner jag av kroppshets men har mer distans till den nu jämfört med när jag var yngre. Gällande vissa saker känns dock kroppshetsen tveeggad - t ex har jag en del komplex för min hållning (den är lite sisådär efter åren i skolbänken och allt mindre träning). Det är ju delvis positivt, då det får mig att ta tag i träning som minskar risken för värk och problem längre fram i livet.

Men jag är nog ganska förskonad överlag. Avviker inte från normen nåt särskilt och får sällan kommentarer om mitt utseende.
 
@Grazing Nu förenklar du å det grövsta. Strukturellt förtryck mot tjocka är inte att likställa med att smala skulle få skit för vad de äter liksom.
Jag har märkt mycket hur mycket skit man får för att man inte äter lika mycket som "vanliga" gör. Min erfarenhet är att det finns otroligt mycket fördomar mot dom som inte äter som "vanliga" gör. Dom flesta tar för givet att man bantar, att man är ohälsosam, att man är sjuk osv. Det är till den grad att jag undviker att äta med folk.

Att tjocka alltid har det värre är fel tycker jag, sen får man ju skilja på modet och modellgrejen med att smala har det lättare där för ja, det har dom. Men i vanliga livet så har smala det verkligen inte alltid lättare än tjocka när det gäller fördomar och tråkiga kommenterar.
 
Senast ändrad:
Hur hanterar du den kroppshets som finns i dagens samhälle? Känner du av den? Hur påverkar den dig? Vad gör du för att stå ut med den? Har du några komplex gällande din egen kropp, och hur bemöter du i så fall dessa? Vad skulle du vilja säga till någon som mår dåligt idag, någon som går runt fylld av kroppsförakt och självhat?
Jag tänker inte så mycket på kroppshetsen längre inte den som finns i samhället åtminstone. Jag tänker mer att om personen är nöjd med sin kropp och mår bra i övrigt, behöver den personen inte ändra något och sluta lyssna på vad andra säger/tycker/tänker.

Själv får jag höra att jag är smal, speciellt när jag säger att jag vill få bort lite fett "men du är ju redan smal".... ja, det kanske ser ut så för att jag oftast har väldigt pölsiga kläder och mitt fett lägger sig på magen, vilket då inte syns med lite för stora tröjor osv. Hade det gått att omfördela fettet hade jag gärna flyttat det till rumpan istället, vill ha lite mer stötdämpning när jag sitter ner, men man kan inte få allt.
Jag la märke till när jag gjorde mig av med hästen har jag blivit större, men inget jag går runt och tänker på 24/7 eller mår dåligt över, i och för sig har jag varit i den sitsen för längesen.

Var på gymnasietiden när jag var som störst, då fick jag höra av andra hur stor jag var, sedan fick jag min IBS och rasade i vikt.

Jag tror det är viktigt att omge sig med rätt personer, jag har själv många bra personer runt mig och ingen av oss bryr oss om kroppsformer, vi är som vilka människor som helst.
Jag tror även det är lätt att hamna i kroppsförakts träsket, jag hatade att se mig själv i spegeln och tyckte jag var extremt ful, tycker förvisso fortfarande att jag är ful, men har lärt mig att inte låta det "störa mig" eller vad man ska skriva och acceptera hur jag ser ut idag.

Jag tror inte jag har några bra råd att ge mer än rätt personer omkring sig och inte jämföra sig med andra. Den enda man egentligen kan jämföra sig med är sig själv, vi har alla olika förutsättningar osv. Lite i dom banorna tänker jag.
 
Jag ligger hemma och är sjuk och har precis sträcktittat på Mia Skäringers nya, fantastiskt viktiga serie Kroppshets (SVT). Den borde vara obligatorisk för alla att se. Jag har både skrattat och gråtit, chockats och imponerats.

Hur hanterar du den kroppshets som finns i dagens samhälle? Känner du av den? Hur påverkar den dig? Vad gör du för att stå ut med den? Har du några komplex gällande din egen kropp, och hur bemöter du i så fall dessa? Vad skulle du vilja säga till någon som mår dåligt idag, någon som går runt fylld av kroppsförakt och självhat?
Jag har inte sett programmet.
Kroppshets vet jag vid en första tanke inte om jag känner av, men så är jag också normalviktig. Att det finns och att tjocka utsätts för ett strukturellt förtryck är jag såklart ändå medveten om. De normer som råder är väldigt snäva. En del i att jag inte personligen upplever kroppsfixeringen som hets är kanske, utöver att jag är normalviktig, att jag väldigt aktivt sållar vad jag ser. Jag undviker bloggar, modemagasin, instagramkonton och webbshoppar som reproducerar de där snäva idealen. Vad jag däremot har svårare att stänga ute är hälsohetsen. Den är så bedrägligt förklädd till något som förespråkar välmående, men egentligen är den bara ett annat ansikte av samma gamla kroppshets. Så jo, jag påverkas av kroppshetsen.

Sen tror jag också att kroppshetsen är så internaliserad och självklar att den kan vara svår att upptäcka. Det är så accepterat att göra kopplingar som att tjock = lat eller att den som äter för mycket syndar eller är karaktärssvag. Många kläcker slentrianmässigt ur sig att de syndar när de äter något onyttigt, eller att de ska kompensera genom att äta mindre eller träna mer när de ätit något gott. Såna resonemang försöker jag akta mig för att föra.

Självklart påverkar kroppshetsen även normalviktiga (även om vi såklart är förskonade från diskrimineringen) eftersom vi förväntas att ständigt slå vakt om att hålla oss smala och akta oss för att inte bli tjocka. Knappar jag in min längd och vikt i en BMI-kalkylator får jag, trots att jag ligger i nedre halvan av normalviktsspannet kommentaren att jag är normalviktig, men att jag måste se upp så att jag inte går upp i vikt.

Att jag tidigare varit sjuk i anorexi är en av anledningarna till att jag så aktivt väljer vad som finns i mitt flöde (jag följer en del kroppspositiva konton osv) och nu, som frisk är jag väldigt noggrann med att hålla efter tendenser till kroppshat hos mig själv. Ärligt talat arbetade jag länge med att inte tycka illa om min kropp, inte reagera med panik när ett plagg började sitta trångt eller om min mage svullnade emellanåt. De här sakerna är något jag ständigt förhåller mig till och även om jag verkligen inte är sjuk längre är jag väldigt noggrann med att hålla mina tankar fria från alla typer av kroppshets.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Alkohol är komplicerat. Kanske inte för varje individ men sett i stort perspektiv är alkoholen roten till så mycket ont som händer i...
16 17 18
Svar
358
· Visningar
19 667

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp