Kravlistor vid dejting (utbruten från Dejtingtråden 22)

Petruska

Trådstartare
Får jag spinna lite på det där med kravlistor? Jag tänker att jag skulle kunna göra en kilometerlång sådan lista, där i princip inte en enda punkt handlar om utseende. (Sånt jag kommer på är att en avspänd och enkel och inte alltför genusnormativ klädstil är bra, och sen är det ofta bra om personen är varken för smal eller för vältränad, för då brukar de ha en annan relation till mat än jag trivs med.)

Men, det viktiga för mig handlar om hur det känns när man umgås. Även i början! Är det lätt att prata? Fattar vi varandras sätt att prata? Fattar vi varandras referenser? Fattar vi vad den andra menar när hen pratar om sig och sitt liv?

Fastnar vi i tystnader som känns obekväma? Fastnar vi i att få ideliga följdfrågor som känns som förhör? Fastnar vi i att när vi säger något, så tar den andra inte upp det som var vår poäng, utan något sidospår som hen tycker är intressant?

För egen del vet jag av erfarenhet att en kritiskt medveten inställning i genusfrågor OCH en hög medvetenhet om sin egen genusposition är helt avgörande här. Men det är inte det enda som är avgörande.

Så punkten på en kravlista hade väl blivit just Genusmedveten. Men det ordet triggar tyvärr många män.

Kort sagt: Vad ÄR ens en "kravlista"?
 
Jag har också funderat på den där kravlistan. Visst har jag preferenser när det gäller utseende. Men om jag ser till de jag har dejtat sen i somras (5 st) så har ingen av dem passat in på särskilt mycket av det.
En av de viktigaste sakerna för mig är självdistans. Humor. Att kunna vara lite störiga mot varandra, diskutera och vara oense utan att det blir obekvämt, någon som lätt erkänner sina brister, inte måste vara manlig (vad nu det är).
Det flesta av dem jag drar höger på har minst en knasig bild. Snygga men allvarliga går bort jämfört med mindre snygga och knasiga.
Om jag hade sett dem jag har haft sex med sen i somras (4 st) på bild nakna hade jag inte blivit tänd av någon av deras kroppar. Men det är ju en helt annan sak IRL. Det är så himla sexigt vad de kan göra med sina (och min) kropp, hur de behandlar mig osv. Svårt att förklara men en bra insikt för mig.
Hade jag följt en strikt kravlista hade jag inte träffat någon av dem.
 
Svårt det där med ”kravlistor,” jag har några krav, bland annat att han inte får vara allergisk eller inte gilla djur. Har försökt med det och det fungerar inte för mig. Inte heller någon kille som aldrig vill vara hemma och umgås bara vi eller som bara vill vara hemma.

Jag stör mig otroligt mycket på dejtingsajterna just nu männen bara kommenterar utseende och öppnar inte ens med, hej hur är det? Jag förstår inte var de tror att de ska komma med att bara kommentera utseendet? Har inte ens några utmanande bilder utan helt normala med vanliga kläder.
 
Svårt det där med ”kravlistor,” jag har några krav, bland annat att han inte får vara allergisk eller inte gilla djur. Har försökt med det och det fungerar inte för mig. Inte heller någon kille som aldrig vill vara hemma och umgås bara vi eller som bara vill vara hemma.

Jag stör mig otroligt mycket på dejtingsajterna just nu männen bara kommenterar utseende och öppnar inte ens med, hej hur är det? Jag förstår inte var de tror att de ska komma med att bara kommentera utseendet? Har inte ens några utmanande bilder utan helt normala med vanliga kläder.

Vilka sajter?
 
Svårt det där med ”kravlistor,” jag har några krav, bland annat att han inte får vara allergisk eller inte gilla djur. Har försökt med det och det fungerar inte för mig. Inte heller någon kille som aldrig vill vara hemma och umgås bara vi eller som bara vill vara hemma.

Jag stör mig otroligt mycket på dejtingsajterna just nu männen bara kommenterar utseende och öppnar inte ens med, hej hur är det? Jag förstår inte var de tror att de ska komma med att bara kommentera utseendet? Har inte ens några utmanande bilder utan helt normala med vanliga kläder.

Jag vet!
Får ofta snygg, sexig, babe eller liknande. Inget hej, inget mer.
Värdelöst och totalt ointressant.
Har också vanliga, rejält påklädda bilder.
 
Får jag spinna lite på det där med kravlistor? Jag tänker att jag skulle kunna göra en kilometerlång sådan lista, där i princip inte en enda punkt handlar om utseende. (Sånt jag kommer på är att en avspänd och enkel och inte alltför genusnormativ klädstil är bra, och sen är det ofta bra om personen är varken för smal eller för vältränad, för då brukar de ha en annan relation till mat än jag trivs med.)

Men, det viktiga för mig handlar om hur det känns när man umgås. Även i början! Är det lätt att prata? Fattar vi varandras sätt att prata? Fattar vi varandras referenser? Fattar vi vad den andra menar när hen pratar om sig och sitt liv?

Fastnar vi i tystnader som känns obekväma? Fastnar vi i att få ideliga följdfrågor som känns som förhör? Fastnar vi i att när vi säger något, så tar den andra inte upp det som var vår poäng, utan något sidospår som hen tycker är intressant?

För egen del vet jag av erfarenhet att en kritiskt medveten inställning i genusfrågor OCH en hög medvetenhet om sin egen genusposition är helt avgörande här. Men det är inte det enda som är avgörande.

Så punkten på en kravlista hade väl blivit just Genusmedveten. Men det ordet triggar tyvärr många män.

Kort sagt: Vad ÄR ens en "kravlista"?
Sådär tänker jag med (och det är just där som jag tänker att de flesta faller bort...), men sedan finns också krav likt de @Bison har: inte pälsdjursallergisk, tycka att det är helt ok med djur och inte ha eller vilja ha barn. Sedan har jag ju insett att det är bäst med en person som trivs bättre i skog än i storstad, men det är mest för att vi alls ska ha möjlighet att bo inom rimligt avstånd från varandra och faktiskt hinna träffas.
 
Sådär tänker jag med (och det är just där som jag tänker att de flesta faller bort...), men sedan finns också krav likt de @Bison har: inte pälsdjursallergisk, tycka att det är helt ok med djur och inte ha eller vilja ha barn. Sedan har jag ju insett att det är bäst med en person som trivs bättre i skog än i storstad, men det är mest för att vi alls ska ha möjlighet att bo inom rimligt avstånd från varandra och faktiskt hinna träffas.
Ja. Lite sånt finns. Men jag lutar åt att mycket av det inte heller beskrivs bäst med ordet KRAV. Det är ju ömsesidigt. Den karl som faller för tex @Bison (jag lånar dig som exempel här, hoppas det är okej) och vill ha en myspysig fembarnsfamilj med henne, har ju inte fallit för Bison, utan för den person han önskar att Bison skulle vara.

En behöver nog sortera lite i sina tankar där. Skilja ut lite vad som är det viktiga: vissa känslor, en viss livsstil, en viss estetik, en viss person, eller vad?
 
Jag inser att det skulle vara svårt för mig att hitta en ny partner om hade velat det.

Lycka till med att hitta någon

Mellan 30-50 år

Utan barn och som inte vill ha några och som det inte är något seriöst "fel" på.(många vettiga män falerar på barnpunkten)

Som har ungefär samma grundläggande värderingar i frågor som politik, feminism och liknade. Vi behöver inte tycka exakt lika, men vi spela i samma lag i alla fall.

Som inte är klängig och osjälvständig, jag står inte ut med svartsjuka personer eller sådana som inte klarar sig utmärkt på egen hand.

Inte allergisk mot hundar/hästar och inte har fobier mot kräldjur

Och som har i alla fall några sammanfallanden intressen med mig.

Det är ju ett plus om utseendet ligger i linje med vad som attraherar mig, men det är långt mindre viktigt än nån annan av punkterna. Och för rätt person betydelselöst.
 
Får jag spinna lite på det där med kravlistor? Jag tänker att jag skulle kunna göra en kilometerlång sådan lista, där i princip inte en enda punkt handlar om utseende. (Sånt jag kommer på är att en avspänd och enkel och inte alltför genusnormativ klädstil är bra, och sen är det ofta bra om personen är varken för smal eller för vältränad, för då brukar de ha en annan relation till mat än jag trivs med.)

Men, det viktiga för mig handlar om hur det känns när man umgås. Även i början! Är det lätt att prata? Fattar vi varandras sätt att prata? Fattar vi varandras referenser? Fattar vi vad den andra menar när hen pratar om sig och sitt liv?

Fastnar vi i tystnader som känns obekväma? Fastnar vi i att få ideliga följdfrågor som känns som förhör? Fastnar vi i att när vi säger något, så tar den andra inte upp det som var vår poäng, utan något sidospår som hen tycker är intressant?

För egen del vet jag av erfarenhet att en kritiskt medveten inställning i genusfrågor OCH en hög medvetenhet om sin egen genusposition är helt avgörande här. Men det är inte det enda som är avgörande.

Så punkten på en kravlista hade väl blivit just Genusmedveten. Men det ordet triggar tyvärr många män.

Kort sagt: Vad ÄR ens en "kravlista"?

För att jag och en person ska komma överens så måste vi tycka lika om vissa saker. Gör vi inte det så kommer vi inte att tycka om varandra. Därmed så finns det en kravlista för att det ska kunna bli ett förhållande som inte går att rubba på.

T.ex. att personen har samma syn på jämställdhet, inte vill ha barn, inte har problem med en massa hundar.

Däremot så har jag inga utseendekrav på min lista. Men det faller sig ofta naturligt att jag fattar tycke för människor som passar ihop med mig, vilket gör dom attraktiva.
 
En sak jag undrar är varför ni förutsätter att kvinnor är bättre, mer intressanta, har bättre presentationer osv. Jag tror nog att kvaliteten på interaktionerna och hur den presenteras är ungefär jämlikt om man inkluderar alla individer av båda könen.
 
@Petruska Jag antar att du inte menar kravlistor på dejtingsajter utan typ din egen interna kravlista, vad som är viktigt för dig?

För mig kommer i så fall: att vi skrattar åt samma saker, uppfattar varandras poänger. Utan det funkar det sällan för mig.
Båda. Fast med det förbehållet att de punkter som står på den interna listan, såsom lätt att prata med, inte funkar som en punkt på en dejtingsida. Vem vill ha en partner som är svår att prata med, liksom? Och det förbehållet att många av mina interna punkter lätt skulle kunna skrivas på en dejtingsida, men dessvärre triggar helt fel män, såsom genusmedveten.
 
För att jag och en person ska komma överens så måste vi tycka lika om vissa saker. Gör vi inte det så kommer vi inte att tycka om varandra. Därmed så finns det en kravlista för att det ska kunna bli ett förhållande som inte går att rubba på.

T.ex. att personen har samma syn på jämställdhet, inte vill ha barn, inte har problem med en massa hundar.

Däremot så har jag inga utseendekrav på min lista. Men det faller sig ofta naturligt att jag fattar tycke för människor som passar ihop med mig, vilket gör dom attraktiva.
Det kan man ju presentera som krav på den andra. Eller som: det här är jag. Det är väl där jag tycker att idén om krav går lite överstyr. Jag vill tänka att det mer handlar om en själv. Om skillnaden är begriplig?
 

Liknande trådar

Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 832
Senast: Imna
·
Relationer Vad är hemligheten bakom att lyckas i långa relationer? Alltså inte att bara vara i en långvarig relation utan att faktiskt trivas i...
13 14 15
Svar
287
· Visningar
37 862
Senast: monster1
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp