Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

[Sar]

Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

Så är det ju här också, men jag har vickat som kock på sonens dagis ett par gånger och sett varför. De äter nästan bara halvfabrikat som dånar av smakförstärkare och annat. Frysta grönsaker, smaklös sås-ja helt enkelt barnanpassad mat. Precis den typen av mat som vi sett nämnas i tråden som ungarna vill ha och som vi oftast curlar dem med. Innehåller noll näring. Och äter inte kidsen i skolan/dagis så löser man problemet med att ösa på ketchup= socker och annat otyg.

Det där måste ju vara olika på olika förskolor. Vår förskola har eget kök och kanonbra mat! Den absoluta förskolematfavoriten hos mina barn just nu är fiskgratäääääng (sagt med saligt tonfall)

 

[Calazirya]

Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

Det där måste ju vara olika på olika förskolor. Vår förskola har eget kök och kanonbra mat! Den absoluta förskolematfavoriten hos mina barn just nu är fiskgratäääääng (sagt med saligt tonfall)

På E´s förskola lagar man också maten på plats, egen kokerska och inget halvfabrikat alls. Tycker det är himla bra och det var något vi ville när vi sökte efter förskoleplats för E.

 

[Pia]

Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

Jag tror det är jättebra att göra så.

TS: I din familj verkar hela måltidssituationen ha blivit negativ. Barnen vill inte äta, mamma vill inte laga, måltiderna blir en konflikt från början till slut. Finns det någon pappa i familjen? Vad är hans roll i detta i så fall?
Jag tror att ni måste bryta det negativa och göra mat till något roligt.
*Låna lite kokböcker på biblioteket (med mycket bilder) och låt ungarna titta i dom och välja ut vilka rätter ni ska provlaga. Sedan gör ni det tillsammans.
*Eftersom du själv är osäker i köket , kontakta ett studieförbund och försök få till en matlagningskurs för föräldrar och barn tillsammans. Det är säkert inte svårt att få ihop deltagare till det.

 

[Skogstrollet]

Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

Nej, jag tycker inte synd om honom. Han har väl ett eget ansvar för sig själv, han är ju vuxen. Jag tycker att det är helt absurt att betrakta en vuxen människa som ett slutgiltigt offer för den uppfostran han fick (eller inte fick) som om han inte själv skulle kunna ta tag i sitt ätande.

Ja och är det inte ganska tragiskt att han inte gör det då.... Jag uppvuxen på falukorv, snabbmakaroner och köttfärssås eftersom jag hade en mamma som själv inte prioriterade matlagning. Jag äter "allt" idag eftersom jag lärde mig själv. Tänk att fastna där och vägra som ett barn att prova nya saker, fast som vuxen? Bara ett ord som passar. Tragiskt.

 

[Enya]

Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

Jag tror det är jättebra att göra så.

TS: I din familj verkar hela måltidssituationen ha blivit negativ. Barnen vill inte äta, mamma vill inte laga, måltiderna blir en konflikt från början till slut. Finns det någon pappa i familjen? Vad är hans roll i detta i så fall?
Jag tror att ni måste bryta det negativa och göra mat till något roligt.
*Låna lite kokböcker på biblioteket (med mycket bilder) och låt ungarna titta i dom och välja ut vilka rätter ni ska provlaga. Sedan gör ni det tillsammans.
*Eftersom du själv är osäker i köket , kontakta ett studieförbund och försök få till en matlagningskurs för föräldrar och barn tillsammans. Det är säkert inte svårt att få ihop deltagare till det.

Det finns ingen pappa i familjen. Alls. Sönernas pappa är död sedan snart 6 år och tösens pappa är lika intresserad av sin dotter som jag är av stenar=inte alls. Tyvärr kanske. Hennes pappa är dock utbildad kock Sönernas pappa var inte heller illa på matlagning och när jag fixade maten när han levde så var jag inte heller så dålig som jag är nu. Det blev roligare att överraska och jag blev inspirerad och motiverad att fixa mer avancerade rätter och liknande. Sällan makaroner och korv då typ. Vi lagade också mat tillsammans en del och det blev ju ett helt annat intresse än det är nu. Nu möts det ju med rynkiga näsor vilket det aldrig gjordes förr.

Ja, det käönns lättare att servera makaroner och korv än att ta striden som blir när det görs något som de inte riktigt uppskattar av olika anledningar. Eftersom matlagningen i sig inte är något som jag gillar så känns det totalt värdelöst att ens försöka mig på något. När jag sedan misslyckas, tex får kötten stenhårt ( tack och lov för mamma scans köttbyullar i frysen som ibland blir räddning i sista minuten) så känns makaroner som ett solklart alternativ ibland

Men vi ska glo i några kokböcker! Ska ta oss till bibblan en dag också, kanske till helgen, vi får se om vi kan trycka in det då!



I dag ska vi äta raggmunkar och fläsk!

 

[Pia]

Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

.

I dag ska vi äta raggmunkar och fläsk!

Bra där.

Du behöver få upp ditt självförtroende lite grand tror jag. Fundera på det där med matlagningskurs, jag tror det skulle hjälpa er mycket.
Hur är det när barnen äter på andra ställen än hemma och skola/dagis? Hemma hos kompisar och släktingar och så?

 

[svea]

Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

Men om jag stoppar in en stek i ugnen, hur ska jag veta hur många grader den ska stå inne samt hur länge när jag inte gör enligt något recept?

Som sagt, köp en baskokbok. Då slår du lätt upp en tabell där det står att t ex en rostbiff ska stekas i 125 grader tills den är 55-75 grader inuti (beroende på hur rosa du vill att den ska vara) medan en skinkstek ska stekas i 175 grader tills den blir 70-75 grader inuti (fläskkött måste man genomsteka). Du kan använda de här siffrorna förresten, de är från Rutiga kokboken.

Oftast står lämplig köttemperatur till och med på stektermometern om en är a plåt, och det finns elektroniska termometrar som piper när det är lagom varmt också.

 

[Kosmostanten]

Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

Jag tycker inte att det är respektfullt att säga till barnen att det här inte är ett jäkla hotell.

Det beror väl på hur det sägs...hos oss är det ett väldigt etablerat skämt, som likaväl kan sägas av någon av barnen.

Serverar man snabbmakaroner och sojakorv till middag, utmanar man ju inte heller deras smaklökar eller kräsenhet överhuvudtaget. Hade mina barn fått sådana middagar som små, hade jag inte vetat hur kräsna de var. För mig är det något man kan servera just för att slippa gnäll (och jag hade tyckt att den middagen var jättetråkig, och det hade mina barn också, nu, när de är stora).

Nu tror jag du läste väldigt slarvigt. Den middagen var ett exempel på vad kidsen kan vilja laga helt själva till hela familjen...kunde lika gärna varit tex pannkakor, spaghetti med pesto eller något annat, dvs något DOM önskar till middag och som inte är så svårt att laga. Sker max en gång i veckan.
Poängen var att samma regler gäller då, dvs att vi vuxna inte gnäller på att en sådan middag är tråkig o smaklös.

 

[Sar]

Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

Ja och är det inte ganska tragiskt att han inte gör det då.... Jag uppvuxen på falukorv, snabbmakaroner och köttfärssås eftersom jag hade en mamma som själv inte prioriterade matlagning. Jag äter "allt" idag eftersom jag lärde mig själv. Tänk att fastna där och vägra som ett barn att prova nya saker, fast som vuxen? Bara ett ord som passar. Tragiskt.

Jag kom på ett till. Patetiskt.

 

[Raderad medlem 94602]

Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

Svarar både Sar och Calazirya.

Absolut så finns det många jättebra skolkök som lagar riktig mat. Oftast är det i storstadsregionen där konkuransen om barnen är större. Så upplevde jag det iaf i Göteborg. Här där jag bor nu finns tre dagis och två kök. Samma kommunala smörja i båda köken och inte ens utbildade kokerskor.

Här kan man inte välja var man vill ha sitt barn, det blir placerat och så ser det nog tyvärr ut på många småorter och i kommuner med sämre ekonomi.

Jag tycker att det är tragiskt att det inte finns KRAV och minimumregler för hur skolmaten får se ut. Jag har tvingats servera mat som vikarie som jag skämms över.

 

[Raderad medlem 94602]

Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

Hejja Enya, du är ju på god väg att erövra köket

Dra på lite favvomusik, tänd lite ljus och röj igång i köket med kidsen. Låt hela processen bli kul och mysig. Mat ska vara roligt.

 

[Skogstrollet]

Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

Japp du har rätt.

 

[Kosmostanten]

Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

Men kan de laga middag själva när de är 9 och 7 år? Inte ens jag är ju nån höjdare ibland

Man får ju assistera dom vid behov...men jag brukar låta dom bestämma helt själva vad dom vill laga. Vissa rätter kan mina fixa helt själva numera (8 och 11 år). Det brukar vara lite av en aha-upplevelse för dom att komma på hur kul det är att få beröm för den goda maten man lagat...och man kan ju kanske även passa på att prata med dom om motsatsen, "Hur skulle du känt nu om jag hade sagt att din mat var äcklig och att jag inte vill äta? Kan du förstå att det inte är kul för mig när du säger så?"

speciellt äldsta har problem med respekt för andra människor. Han har problem i skolan och blir väldigt frustrerad, kan inte ta förändringar speciellt lätt och det blir en ond cirkel ibland, vilket märks även hemma. Han ska byta skola till en med mer resurser och blir det ingen förändring ska vi börja med en dysleksiundersökning sedan. Förhoppningsvis löser det sig med mer resurser i skolan bara. Går det bra i skolan så är det bättre hemma också.

De andra två har respekt för andra men dras gärna med av den äldsta. Vi har familjemöte en gång i veckan där vi alla får komma till tals om vad som varit bra och dåligt och vad som ska förändras till nästa möte. Det funkar jättebra och har fått även den äldsta att börja tänka lite längre än näsan räcker.

Familjemöten är nog jättebra. Du är ju medveten om problemen, så då finns det gott hopp att kunna lösa dom!

 

[lobell]

Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

Mina små älskade all sorts grönsaker och kött när de var runt 1-2 år.
Nu petar de ganska mkt om det inte är köttbullar och korv
Men jag lagar ofta kött och stekar ändå. Ger en stor klick äpplemos och då äter de oftast såsen och potatisen iaf.
Vissa perioder älskar de kött och andra äter de bara grönsaker.

Ang kött i ugn. Jag brukar göra fläskstek och hel karre i ugnen. T.o.m de små älskar det! Köttet smälter i munnen.

Sätt ugnen på 130 grader. Häll ca 5-6 dl vatten i långpannan.
Sätt termometer i den tjockaste delen av köttet.
Gnid in med salt och peppar och sätt på galler i mitten av ugnen.

En stek på ca 1 kg brukar ta ca 1 timme. 1,5-2 kg ca 1,5 timme.
Fyll på med mer vatten i långpannan så det är minst 5 dl. När termometern är på ca 75grader ta ut köttet och kolla om det är klart. Är köttsaften lite rosa så brukar jag lägga i folie och låta det ligga i ugnen medans jag gör såsen. Annars får det ligga ute i folie tills allt är klart.

Såsen görs på skyn i långpannan. Sen en stor klick äpplemos.