Kräset barn

[Guldaskig]

Vår femåring är så sjukt kräsen när det kommer till mat

När hon var liten åt hon allt, sen blev hon lite mer återhållsam när det kom till fisk tex men det känns ganska vanligt ändå. Dock blev hon bara mer och mer kräsen och nu äter hon bara ett fåtal maträtter och det går inte att få henne att smaka på sånt vi vet att hon gillat tidigare eller nya saker.

Hon äter:
- pannkakor/våfflor
- pasta
- köttbullar
- pizza
- hamburgare
- förmodligen något mer som jag glömt just nu men detta är hennes favoriter

Idag gjorde jag mos och korv och jag vet att hon inte längre gillar korv men nu tycker hon tydligen inte om mos längre heller. Grönsaker äter hon, tomater och gurka framförallt men på sommaren kan hon äta grillad majskolv också. Hon älskar äpple men vill inte längre ha banan eller päron. Clementin och apelsin äter hon bara saften av och spottar ut fruktköttet.

Sås går bort, kött och fisk likaså. Äter vi andra pasta med nån sås med kyckling eller vad som så äter hon bara pasta.

Är det någon annans barn som varit så här där det gått över eller har ni några supertips? Vi tvingar henne aldrig att smaka men erbjuder det alltid såklart, hon säger alltid nej. Många gånger gör vi så att det finns nåt hon tycker om att välja på på bordet, typ pasta, köttbullar, gurka, tomat. Då äter hon ju det såklart men ikväll åt hon ingenting för det fanns bara korv och mos.

Vet inte vad jag vill med tråden egentligen men jag är bara så otroligt trött på det här. Varenda måltid, när vi inte äter det hon gillar, så blir hon ledsen och besviken och så mycket mer pannkakor än vi redan äter kan vi inte göra

 

[Fille]

Kan ni ha i något extra ägg i pannkakorna? Byta ut delar av mjölet mot något bättre mjöl med mer protein tex? Steka i rikligt med smör för fettets skull. Pannkakor går att få rätt ”nyttiga”. Förstår att det känns enformigt, men servera med ett äpple tex och hon får i sig väldigt mkt av vad hon behöver!
Provat pasta med lite bönmjöl i? Kungsörnen tror jag har, smakar i princip som vanlig pasta men lite mera protein i!

 

[Guldaskig]

Kan ni ha i något extra ägg i pannkakorna? Byta ut delar av mjölet mot något bättre mjöl med mer protein tex? Steka i rikligt med smör för fettets skull. Pannkakor går att få rätt ”nyttiga”. Förstår att det känns enformigt, men servera med ett äpple tex och hon får i sig väldigt mkt av vad hon behöver!
Provat pasta med lite bönmjöl i? Kungsörnen tror jag har, smakar i princip som vanlig pasta men lite mera protein i!

Vi har testat lite olika pannkakor med banan och diverse i men att byta ut mjölet har vi inte provat, tack för tips! Det lär hon ju inte märka.

 

[Fille]

Vi har testat lite olika pannkakor med banan och diverse i men att byta ut mjölet har vi inte provat, tack för tips! Det lär hon ju inte märka.

Nä, speciellt inte om man ”sakta men säkert” byter ut mot tex mandelmjöl. Eller inte att man byter ut allt utan kanske hälften, efter en övergångsperiod.

 

[Crossline]

Solidstarts på Instagram har en hel del tips och råd vid selektivt ätande och hur man vänder det.

 

[Hedinn]

Jag och min syster åt bara pasta en period som små. När våra föräldrar åt pizza åt vi deras kanter, det var det enda på pizzan vi tyckte om. Det gick över och det blev folk av oss också.

 

[Blyger]

Håller med @Hedinn om att det brukar gå över. Förstår att det är kämpigt men försök inte göra en grej av det.

 

[Guldaskig]

Solidstarts på Instagram har en hel del tips och råd vid selektivt ätande och hur man vänder det.

Det ska jag kolla upp, tack!

 

[Araminta]

Först och främst skulle jag rekommendera att ni söker professionell hjälp. Vänd er till BVC och/eller till närmsta logopedmottagning. Därifrån borde ni även kunna få hjälp vidare till dietist vid behov. Går hon på förskola så prata med dem om hur hon äter där.

I väntan på det så är här några generella råd som vi ger vid s.k. selektivt ätande. Jag kan givetvis inte avgöra om din dotter är på den nivån. Så ni får ta russinen ur kakan och läsa råden utifrån ert perspektiv.

- Måltider är tydlig avgränsade i tid. Se till att all mat och alla familjemedlemmar är vid bordet innan hon sätter sig och håll inte kvar henne för länge.
- Avdramatisera ätande fullständigt. Varken ätande eller inte-ätande kommenteras. Inget tjat, inget beröm.
- Fokus vid måltider är umgänge och samtal tillsammans. Inga skärmar, leksaker eller distraktioner vid bordet.
- Låt henne servera sig själv. Ställ fram maten i skålar, en sak i varje skål. Se till att det alltid finns någonting på bordet som ni vet att hon äter, men erbjud även andra smaker. Återigen - inga kommentarer i hur, vad och i vilken mängd hon äter eller inte äter.
- Skit i bordsskicket. Att äta med händerna är bättre (och roligare), än att inte äta alls.
- Lyft blicken och se näringsintaget över längre tidsrymder, istället för från dag till dag. Äter barnet enbart pannkakor ena veckan, så kanske hon äter enbart köttbullar nästa och så slinker det ner ett gäng äpplen vecka tre. Utslaget på en månad så är det kanske inte så tokigt ändå.

/Logoped

 

[Guldaskig]

Jag och min syster åt bara pasta en period som små. När våra föräldrar åt pizza åt vi deras kanter, det var det enda på pizzan vi tyckte om. Det gick över och det blev folk av oss också.

Tack för att du skriver det! Innerst inne vet jag väl att det är ganska vanligt att barn är kräsna men jag oroar mig ändå tydligen.

 

[Guldaskig]

Först och främst skulle jag rekommendera att ni söker professionell hjälp. Vänd er till BVC och/eller till närmsta logopedmottagning. Därifrån borde ni även kunna få hjälp vidare till dietist vid behov. Går hon på förskola så prata med dem om hur hon äter där.

I väntan på det så är här några generella råd som vi ger vid s.k. selektivt ätande. Jag kan givetvis inte avgöra om din dotter är på den nivån. Så ni får ta russinen ur kakan och läsa råden utifrån ert perspektiv.

- Måltider är tydlig avgränsade i tid. Se till att all mat och alla familjemedlemmar är vid bordet innan hon sätter sig och håll inte kvar henne för länge.
- Avdramatisera ätande fullständigt. Varken ätande eller inte-ätande kommenteras. Inget tjat, inget beröm.
- Fokus vid måltider är umgänge och samtal tillsammans. Inga skärmar, leksaker eller distraktioner vid bordet.
- Låt henne servera sig själv. Ställ fram maten i skålar, en sak i varje skål. Se till att det alltid finns någonting på bordet som ni vet att hon äter, men erbjud även andra smaker. Återigen - inga kommentarer i hur, vad och i vilken mängd hon äter eller inte äter.
- Skit i bordsskicket. Att äta med händerna är bättre (och roligare), än att inte äta alls.
- Lyft blicken och se näringsintaget över längre tidsrymder, istället för från dag till dag. Äter barnet enbart pannkakor ena veckan, så kanske hon äter enbart köttbullar nästa och så slinker det ner ett gäng äpplen vecka tre. Utslaget på en månad så är det kanske inte så tokigt ändå.

/Logoped

Tusen och åter tusen tack för inlägg. Ska genast ta till mig detta.

Vi försöker verkligen att inte påpeka om hon smakar eller inte men det förekommer absolut beröm och önskan om att äta mer osv från vår sida. Bordsskick tjatar vi om hela tiden, låter kanske rimligt att lägga det åt sidan ett tag.

Vi pratar med förskolan om det och hon är lika kräsen där och varken de eller vi lägger någon värdering i det tack och lov. Minns själv när man satt i matsalen och man var tvungen att äta upp fast man fann maten motbjudande vissa gånger.

Hur blir barn så här kräsna? Ibland får jag liksom för mig att hon nog skulle gilla vissa maträtter vi lagar men hon törs helt enkelt inte smaka. Och smakar hon har hon redan i förväg bestämt sig för att det inte är gott Hon är bättre på att smaka på kakor och annat sätt men inte sagt att hon gillar allt hon smakar på i den kategorien heller.

 

[Inte_Ung]

Är det någon annans barn som varit så här där det gått över eller har ni några supertips?

Jag har haft ett barn som var värre.
Vi gjorde ingenting alls.
Barnet fick äta vad det ville och vi åt vad vi ville.
Till slut blev barnet nyfiket på vår mat och undrade varför vi ville ha annat.
Det redde ut sig av sig självt.
Vi tjafsade varken om mat, mattider eller bordsskick.
Hungrigt barn fick mat som åts när de passade barnet.
Vi åt ju ändå inte samma saker.

Däremot så förklarade vi energi, protein, järn och C-vitamin då dessa behövde balanseras upp. När det gick som trögast att äta löste vi det med havrebollar.
Den värsta tiden så levde barnet på hotdogs, havrebollar och brustabletter med C-vitamin och järn. Kalcium var ett elände tills att vi lyckades få med ost i dieten. Sesam-kola fick duga under en period.

 

[soom]

Vi har ungefär samma med snart femåring, det är ett fåtal saker som går ner och hon är hellre hungrig än äter nåt hon ”inte gillar”. BVC tycker att det är lugnt eftersom hon växer som hon ska och det hon äter täcker in tillräckligt med näringsämnen. Det gör det inte mindre frustrerande dock. För mig släppte stressen när jag läste Första hjälpen vid matbordet av Sara Ask. Den gav strategier för bemötande (i princip det som @Araminta skriver) och fick mig att landa i att det kan vara såhär.

 

[soom]

Hur blir barn så här kräsna? Ibland får jag liksom för mig att hon nog skulle gilla vissa maträtter vi lagar men hon törs helt enkelt inte smaka. Och smakar hon har hon redan i förväg bestämt sig för att det inte är gott Hon är bättre på att smaka på kakor och annat sätt men inte sagt att hon gillar allt hon smakar på i den kategorien heller.

För min unge sitter det definitivt i huvudet. Hon gillar farmorapelsiner men inte hemmaapelsiner. Det spelar ingen roll om dom är köpta på samma ställe samtidigt, de som serveras hemma är inte goda men farmors är jättegoda. Hon äter fiskpinnar, men bara insidan, inte paneringen. Jag tyckte vi kunde köpa ”fiskpinnar utan skal” istället, men det gick absolut inte för sig. Det är tydligen nödvändigt att skala dom för att de ska gå att äta.
Hon äter russin, men bara dom ljusa. Mörka är inte goda. Smakar exakt likadant.
Osv i all oändlighet.
De senaste månaderna har det börjat hända nåt, hon vill ibland smaka! Hon smakar mikroskopiska mängder och det är aldrig gott, vilket hon bestämt redan i förväg. Jag är ändå glad att hon vill smaka.

 

[Inte_Ung]

Vi har ungefär samma med snart femåring, det är ett fåtal saker som går ner och hon är hellre hungrig än äter nåt hon ”inte gillar”. BVC tycker att det är lugnt eftersom hon växer som hon ska och det hon äter täcker in tillräckligt med näringsämnen. Det gör det inte mindre frustrerande dock. För mig släppte stressen när jag läste Första hjälpen vid matbordet av Sara Ask. Den gav strategier för bemötande (i princip det som @Araminta skriver) och fick mig att landa i att det kan vara såhär.

Det är faktiskt främst ett problem för föräldrarna.
Det gäller att kunna slappna av själv annars så driver man ju på problemet.

 

[Araminta]

Tusen och åter tusen tack för inlägg. Ska genast ta till mig detta.

Vi försöker verkligen att inte påpeka om hon smakar eller inte men det förekommer absolut beröm och önskan om att äta mer osv från vår sida. Bordsskick tjatar vi om hela tiden, låter kanske rimligt att lägga det åt sidan ett tag.

Vi pratar med förskolan om det och hon är lika kräsen där och varken de eller vi lägger någon värdering i det tack och lov. Minns själv när man satt i matsalen och man var tvungen att äta upp fast man fann maten motbjudande vissa gånger.

Hur blir barn så här kräsna? Ibland får jag liksom för mig att hon nog skulle gilla vissa maträtter vi lagar men hon törs helt enkelt inte smaka. Och smakar hon har hon redan i förväg bestämt sig för att det inte är gott Hon är bättre på att smaka på kakor och annat sätt men inte sagt att hon gillar allt hon smakar på i den kategorien heller.

Jag jobbar tyvärr inte aktivt med den här gruppen så jag kan bara grunderna. Mat är så otroligt grundläggande ("äta bör man annars dör man" etc) och instinkten att föda sitt barn sitter benhårt i oss. Så det är inte så konstigt att vi går igång när maten tjorvar - och (tyvärr) så är barn väldigt duktiga på att märka av vår stress. Vi hamnar i en negativ spiral där vuxna och barn trigggar varandra och plötsligt leder blotta åsynen av matbordet till gråt och tandagnisslan.

En av mina föreläsare hade svårt att få sina ungar att lämna matbordet (ingen av dem hade några problem med selektivt ätande, ska tilläggas). Det var ju vid matbordet som man alltid hade föräldrarnas fulla uppmärksamhet - drömmigt värre ju! Och när man ändå sitter vid bordet så är steget inte jättelångt till att råka smaka på den där maten som mamma och pappa verkar tycka är så god.

 

[AlinaT]

Jag har själv selektiv ätstörning, men avfärdades hela min uppväxt med "kräsen" och att det växer bort.
Det har det inte gjort.

Äter relativt begränsat, ingen frukt, inga grönsaker, är  rädd för att prova saker jag inte vanligtvis äter, då jag får panik om det är fel smak eller konsistens när jag provar.
Någon tyckte jag var oartig som inte ville prova, varpå jag svarade att det är mer oartig att smaka och sen spy direkt - vilket är resultatet.
Önskar att jag kunde äta mer, men även om önskan är stor är rädslan betydligt större.

Jag äter gärna korv och bröd, men inte korv ensam tex.
Likadant med det mesta i matväg, vill inte ha ena delen av rätten, tex tar jag inte en gaffel enbart köttfärssås, det måste också finnas (rätt mängd) spaghetti på gaffeln för att det ska funka.

Det var folk som försökte tvinga mig som liten att prova nytt, men utan att lyckas. Blev motsatt effekt.
Levde på knäckebröd hela grundskolan, åt bara fyra-fem gånger per termin av maten som serverades.

Mår dock rätt bra ändå, har inga tecken på vitaminbrist eller dylikt.

Muta är bra, det har jag provat med mitt ena barn som är samma som mig. Sånt som barnet har ätit men helt plötsligt inte velat ha, har jag faktiskt tvingat in i mun. För att inte riskera att minska ätandet. Har barnet fått kväljningar får barnet givetvis spotta ut omedelbart, är det "bara" inte gott har barnet snällt fått äta en mindre portion av det.
Mos var ett sånt exempel. Ogillat sen barnet var nåt år gammalt, men äts nu utan knussel i lågstadieålder. Men har då bara tvingat då barnet ätit maten tidigare, nya maträtter försöker jag uppmuntra att prova, och att man kan få en peng eller så om man vågar prova. Då är belöningen direkt oavsett barnet svalde eller bara la på tungan, för att få barnet att våga prova alls.

Lite svamlande såhär vid läggdags men med perspektiv från vuxen med samma problem

 

[FeatherCloud]

Min nästan-femåring är också ganska kräsen, tycker det blivit mer än han var som 3-4åring också. Känner igen mycket av det ni andra skriver, och använder många av tipsen från @Araminta , men vet inte hur mycket det hjälper, mer än att minska frustration iallafall.
Barnet ifråga brukar ändå vara duktig på att smaka, men ofta har han svårt med konsistenserna och när han klöks av maten har jag verkligen inte hjärta att envisas, även om det säkert beror mkt på att han ställt in sig på att det kommer vara äckligt.

Vi pratar ändå en del om att kroppen behöver mat, och mat i olika färger. Ofta får han en "dekonstruerad" variant av vår mat, och med målet att han åtminstone ska kunna äta något, om än inte älska det.

Jag var också kräsen som barn, minns hur jag satt kvar sist och petade i mig för att jag var tvungen att äta upp... (Den regeln har ju inte vi f ö, utan säger han att han är mätt så får det vara så) men det blev folk av mig också. Hoppas detsamma gäller sonen

 

[clusia]

Kan bara hålla med det @Araminta skrev. ❤

Min dotter har selektivt ätande och vi får hjälp av läkare, dietist och har fått remiss till logoped. Innan vi fick ordentlig hjälp var det rent ut sagt skitjobbigt. Vi hade haft en dialog med BVC i princip sedan hon började äta men fick bara höra det vanliga. Så länge hon växer är aaallt normalt. Tills sist gjorde hon inte det längre utan började gå ner i vikt.

Dietisten vi går till är så himla fin med vår dotter. Min dotter har verkligen öppnat upp sig för dietisten. Vi har kunnat prata om saker och bara det har hjälp min dotter.

Till våren ska vi få träffa en logoped som ska stötta dottern i att våga prova nya smaker och konsistenser.

 

[Trollunge]

Vår femåring är så sjukt kräsen när det kommer till mat

När hon var liten åt hon allt, sen blev hon lite mer återhållsam när det kom till fisk tex men det känns ganska vanligt ändå. Dock blev hon bara mer och mer kräsen och nu äter hon bara ett fåtal maträtter och det går inte att få henne att smaka på sånt vi vet att hon gillat tidigare eller nya saker.

Hon äter:
- pannkakor/våfflor
- pasta
- köttbullar
- pizza
- hamburgare
- förmodligen något mer som jag glömt just nu men detta är hennes favoriter

Idag gjorde jag mos och korv och jag vet att hon inte längre gillar korv men nu tycker hon tydligen inte om mos längre heller. Grönsaker äter hon, tomater och gurka framförallt men på sommaren kan hon äta grillad majskolv också. Hon älskar äpple men vill inte längre ha banan eller päron. Clementin och apelsin äter hon bara saften av och spottar ut fruktköttet.

Sås går bort, kött och fisk likaså. Äter vi andra pasta med nån sås med kyckling eller vad som så äter hon bara pasta.

Är det någon annans barn som varit så här där det gått över eller har ni några supertips? Vi tvingar henne aldrig att smaka men erbjuder det alltid såklart, hon säger alltid nej. Många gånger gör vi så att det finns nåt hon tycker om att välja på på bordet, typ pasta, köttbullar, gurka, tomat. Då äter hon ju det såklart men ikväll åt hon ingenting för det fanns bara korv och mos.

Vet inte vad jag vill med tråden egentligen men jag är bara så otroligt trött på det här. Varenda måltid, när vi inte äter det hon gillar, så blir hon ledsen och besviken och så mycket mer pannkakor än vi redan äter kan vi inte göra

Vår 4-åring är likadan, kunde varit jag som skrev detta! Han har aldrig varit särskilt intresserad av mat och han verkar lida betydligt mer av tanken att behöva smaka något han kanske inte gillar än av att vara hungrig..
Så ja, inga tips bara igenkänning!