Sv: Kräkande spädis, rapningar etc.
Min dotter har varit en riktig spygurka, precis som jag var när jag var liten.
Jag höll på att bli tokig på spyorna i början och tyckte de va svinsnuskiga. Läste på nätet och såg att efter 1 år har de allra flesta slutat kräkas. Tog upp det med BVC som skrattade och sa att ja såååå länge ska du inte behöva vänta, de allra flesta blir bra när de börjar få fast föda vid 6 månader.
6 månader kom och kräkningarna minskade visserligen, men kom fortfarande frekvent och var betydligt mer äckliga nu när det blev riktig mat och inte bara mjölk. Ju mer dottern börjat äta riktig mat och inte pureer så har det blivit än bättre men hon som älskar vatten dricker ofta mycket och då kommer det fortfarande upp nu när hon är ett år. Youghurt, banan osv kommer också gärna lätt upp, men nu mer är vi inte så att vi passar att hon håller sig lugn efter att hon ätit utan hon får köra på bäst hon vill. Vid det här laget är vi så härdade.
Pratade med BVC vid ettårskontrollen och kollade av läget. Eftersom hon går upp i vikt och allt i övrigt ser bra ut. (Hade tur att dottern dessutom la en spya inne på sköterskans rum så hon såg att de inte va massa hitte på
)
Men nu sa hon iaf att vi skulle vänta ytterligare tre månader och skulle dottern då fortfarande kräkas, alltså vid 15 månader så skulle vi ta tag i det då.
När jag läste på internet i början så var det många som gastade om att "kräv hjälp" "det finns hjälp att få" "man ska inte behöva ha det så" osv osv osv. Men ju mer tiden gick och ju mer vande vi oss, därför har jag valt att inte göra ett problem av det och dra på stora skällan. Sen är det klart att hur länge som helst vill man ju inte vänta, men jag tänker att jag hellre väntar lite längre än att dottern ska behöva gå igenom massa obehagliga undersökningar (och vadå, en OP, för det måste väl vara så det såfall behandlas?) för att jag tycker det är äckligt och inte har tålamod? Nä tack.
Jag förstår att det känns hopplöst, tröttsamt, äckligt och ung hundra negativa saker till.. men man blir lite härdad och vänjer sig.. och nu känner jag lite så att... hehehehe kräket är långt ifrån det värsta som kommit ur den ungen... ok.. fast när hon kräktes mig i munnen och i näsan... det tar nog priset av äcklighet... men om man bortser från det
