Kostnad/risker att kastrera med en testikel i ljumsken?

[Fibusen]

Vi tingade valpen med två kulor nere,även på veterinärintyget som gjordes 2 dagar innan hämtning så var bägge nere,när vi väl kommit hem med valpen så upptäcker vi att det bara ligger en kula i påsen,vi blir så klart oroliga och frågar och läser att dom kan åka lite upp och ner,men om bägge har varit nere så brukar dom oftast hamna nere tillslut iallafall. Vi vart lugna och det rullade på.

Vid 4-5 månaders ålder och vi hade inte sett den andra kulan alls,öht så vart vi oroliga igen,ringde olika veterinärer,och alla sa att det var hellugnt,att vi behövde inte vara ett dugg oroliga,innan 6 månader så var detta "vanligt".

Han passerade 6 månader,7,8,och nu är han 9 månader,och det finns bara en kula nere! Vi inser att den inte kommer trilla ner,det visste vi nog redan när han var 4-5 månader. Vi känner den i ljumsken,och den synns tydligt där.

Grejen är det att vi köpte en hanhund just för att vi skulle kastrera honom,då vi redan har en annan hane,vi resonerade så att det är bättre med två kastrerade hanar,än en hane och en tik,då gamlingen vart kastrerad så sent,så han är fortfarande intresserad av löptikar,även fast han så klart inte kan göra valpar,så ville vi endå inte hålla på att vakta/krångla vi varje löp,och utsätta tiken för risk att bli parad kanske.

Vi hade sagt att vi skulle kastera så tidigt som möjligt just för att det inte skulle bli några problem,nu är valpen som sagt 9 månader,och har börjat testa sina gränser lite mot gamlingen, förr har det varit självklart att gamlingen har bestämt,och han har visat valpen vad som är ok och inte,dvs har han lyft lite på läppen och "gurglat" när valpen varit alldeles för på,och det lärde sig valpen ganska snabbt vart gränserna gick,har absolut inte varit det minsta problemet,och vi har litat fullt ut på dom två tillsammans.

Idag vid kvällsmatningen så gav jag dom mat som vanligt vid sina platser,en i ena ändan av köket,och den andra i den andra. Hitils så har dom ätit upp,sen kontrolerat varandras skålar,även nu på kvällen,gamlingen är så glad och nöjd över sin mat,sen traskar han iväg med svansen viftandes mot valpens skål,och dom möts på halva vägen,och gamlingen stannar till och luktar och slickar valpen lite runt munnen som vanligt,sen traskar dom åt varderas skålar,när gamlingen närmar sig valpens skål så kommer valpen flygandes som en kanonkula,med svansen rakt upp,och reser ragg på hela kroppen,och ja,jag vet inte vad jag ska säga,jag tror aldrig att han bet,men han sprang fram och skällde och lät helt GALEN verkligen,och körde ner huvudet i sin skål och stog där alldeles stel och skällde,gamlingen spände upp sig lite,men valde att gå därifrån. Jag röt i "LÄÄÄGG AV!!" eller något liknande,och då slutade han direkt och viftade på svansen och dansade runt mina ben och såg ut som världens lyckligaste kille igen... Såklart kommer även gamlingen till mig lunkades och viftandes på svansen.

En minut senare leker dom som om inget har hänt,och nu ligger dom tätt tätt i sin BIA och sover,precis som vanligt. Jag är såklart jätteorolig att det här kommer fortsätta,då vi hitils har fungerat som en suverän "flock",gamlingen har tagit bra hand om valpen,och hjälp till mycket med uppfostringen,valpen ÄLSKAR gamlingen,och följer varje steg han tar,dom är alltid glada och uppskattar varandra,och är den ena borta så letar den andra efter han ett tag,sen när dom möts igen så är det två vääääldigt lyckliga hundar. ¨

Vi tycker att gamlingen har blivit flera år yngre sen vi skaffade valp,han leker och busar som aldrig förr,det är så kul att se!

Är allt förstört nu? Eller var det bara en engångsgrej för att testa vad gamlingen går för? Valpen är ju som sagt 9 månader och inne i en trots,även mot oss (hör inget,ser inget,tänker inte lyssna på dig) är även detta ett "test"?

Kan det hjälpa att kastrera? Vad kan det kosta när kulan sitter i ljumsken,och vilka (mer) risker innebär det mot en vanlig kastrering?

 

[squarepants]

Sv: Kostnad/risker att kastrera med en testikel i ljumsken?

Angående gruffet - det är sådant som kan hända, och behöver inte alls vara "allvarligt".

Vi har fyra hanar här hemma, två på 5 år som är kastrerade och två kullbrorsor på knappt ett år.

Den enda blev kastrerad väldigt sent, för knappt ett år sedan, och han blev en helt annan hund. Från att helst vilja bita ihjäl alla andra hundar, till att bli mild och ignorerande. Han är fortfarande väldigt osäker och vi "skyddar" honom emot andra hundar utanför flocken, men han är lättare att styra och får inte lika stora utslag.

När valparna blev 6-7 månader började dom försöka muppa och moppsa sig emot dom äldre och varandra, vakta saker, sno saker etc, särskilt den ena blev ganska "elak" och fick stora reaktioner. Det enda som krävdes för att dom skulle förstå att det inte var okej var att våra två vuxna varken gav sig eller blev arga, dom var lugna och tydliga i vad dom ville (Dvs behålla sin sak), samt att VI satte tydliga regler. Matskål har man var sin, och när man ätit upp går man inte till någon annan, ben håller man för sig själv eller lägger ifrån sig. Märker vi att dom muppar sig om någon grej, då försvinner den.

Jag skulle antagligen mata dom var för sig, så gamlingen kände sig trygg och unghunden inte behöver känna något behov av att vakta.

 

[Hellas]

Sv: Kostnad/risker att kastrera med en testikel i ljumsken?

Vi kastrerade vår hanne som hade en kula i ljumsken för ett tag sedan. Jag tror att notan slutade på ca 3500 kr. Riskerna med operationen är större än vid en vanlig kastrering, men det beror en del på var kulan sitter. Om den sitter så långt ner att man kan gå in via ljumsken och utan att öppna buken är det mindre risker vad jag förstår och dessutom kortare konvalescens. Vår fick ta det lugnt i ca 3 v efter op. eftersom vet. inte behövde öppna buken. I hans fall gick läkningen som en dans och han mådde bra redan 2 dagar efter operationen.

 

[skuggi]

Sv: Kostnad/risker att kastrera med en testikel i ljumsken?

Som sagt, om kulan känns så är det nog relativt enkelt att ta den. Vi betalade 3500 för vanlig kastrering.
Bäst är väl att boka tid hos en veterinär för en förundersökning, så kan ni få en bättre riskbedömning tror jag.

Angående det där med matskålarna, vår lille har då och då visat sig försvara resurser och därför har vi sett till att minska tillfällena där han hamnar i sådana situationer.
Tex har vi ALDRIG tillåtit att hundarna går i varandras matskålar. De ska känna sig säkra på att deras matskål är enbart deras, och att jag som människa ser till att så sker. Så när man har ätit upp så går man ut ur köket direkt, och jag plockar upp skålen. Inget gående och slickande där den andre hade sin skål heller. Ut ur köket och så gör vi något annat.

De gånger han har "rykt ihop" över en resurs så har han aldrig verkat långsint, är resursen borta så är allt glömt och förlåtet